Om vi överhuvudtaget fortsättningsvis ska kunna göra valet att äta lokalproducerad mat är det dags att vi börjar tänka till lite kring allas vårt agerande. Jag har tidigare ondgjort mig över sittande regerings agerande i miljöfrågor och dagens inlägg i debatten från Wetterstrand och Svensson triggade igång mig igen. Det gäller att våra beslutande politiker börja tänka framåt, nytt och grönt och det inom en snar framtid. Klarar inte de nu sittande av denna förändring bör vi snarast möjligt se till att välja nya. Den konservativa och bakåtsträvande jordbruks- och miljöpolitik som nu bedrivs inom såväl EU som Sverige är förödande inte bara för vår miljö och våra arter utan faktiskt även för våra norrländska jordbruksföretagare.

Faktum är att sedan vi gick med i EU 1995 så har drygt 2/3 av Västerbottens läns mjölkbönder valt att lägga ner sina företag. Värst drabbade är inlandskommunerna men även Umeå kommun har under samma period förlorat 70 procent av mjölkproducenterna. Den näring som under lång tid format och karaktäriserat vårt öppna landskap är på väg att gå i graven och inte går det nämnvärt bättre för våra ursprungligen betydligt färre nötkötts- eller grisproducenter.

Boende i landsbygd får vänja sig vid igenväxande landskap om de kan. Det är lättare sagt än gjort för vissa som vårt folkkära västerbottniska landskapsdjur storspoven. En fågel som i hög utsträckning gynnas av aktivt brukade åkrar och levande djurhållande gårdar med betande djur. Spoven har sedan länge haft sitt huvudsakliga utbredningsområde i norr- och västerbotten men nu börjar landskapsförändringarna även här vara så stora att den stadigt dalar i såväl antal som på den s.k. rödlistan. Den är faktiskt den enda av länets rödlistade arter som även är globalt rödlistad så ansvaret för att agera vilar tungt på våra axlar av fler än känslomässiga skäl.

Vill du fortsatt höra storspovens drill om våren? Se då till att bevara den norrländska djurhållande bonden genom att göra rätt val i butik och politik. Eller är det kanske viktigare att spara mesta möjliga slantar till lyxkonsumtion genom att ständigt handla de billigaste matvaror du kan hitta oavsett var de kommer från?

Blir så glad av dagens besked om att pendeltågstrafik mellan Umeå och Vännäs ska komma igång redan i december 2011. Jag ser verkligen fram emot att få byta ut bussen mot tåget i mitt dagliga pendlande till jobbet. Jag hoppas och tror på många medresenärer.

Tack alla inblandade beslutsfattare (S, V och MP) i kommun och landsting för den fina julklappen!

Idag färdigställdes rösträkningen av valet till kommunfullmäktige i Vännäs. Resultatet blev mycket positivt för vår del med plus 105 röster från 141 (2006) till 246 (2010). Inte fullt en fördubbling av antal röster men dock av mandat från ett till två.  Med tanke på att vi formerade oss och listan så sent som i augusti är det ju ett helt lysande facit som ger oss stor inspiration inför kommande mandatperiod. Emma Vidmark och Krister Andersson fick flest kryss. Som toppnamn på valsedeln blir de våra ordinarie fullmäktigeledamöter vilket känns gott!

Vi satsar nu på att driva de frågor vi prioriterat i valprogrammet men även på att inom andra områden låta natur-, miljö-, hållbarhets- och framtidsfrågorna genomsyra politiken.

Tack alla som röstat på oss för ert förtroende. Hör gärna av er med synpunkter. Nu kör vi tillsammans!

Vi fick i Miljöpartiet så sent som  igår nys om att det ikväll skulle vara en lokal valdebatt i Lobbyn d.v.s. den nystartade fritidsgården för gymnasieungdomar. Ämnet var ”Om ungdomar, integration och Vännäs framtid”. Inbjudan från studiefrämjandet hade inte nått oss men vi var förstås hjärtligt välkomna när vi hörde av oss. Inget av våra namn högre upp på listan hade möjlighet att medverka. Jag tvekade in i det längsta men bestämde mig för att gå. Min fotbollstränarkollega tog själv tag i kvällens träning för 9-10-åringarna och jag lämnade 8-åringarnas kidsvolleyträning på Hammarhallen en kvart tidigare (säsongerna överlappar denna och nästa vecka). Min entré in på den politiska scenen gjordes sålunda i Vännäs volleybollklubbs mjukisoverall och gympaskor. Avslappnad värre på utsidan men desto mer nervös invärtes.  Värre än på elitseriepemiären i volleyboll hösten 1997 tror jag. Jag borde kanske ha värmt upp några varv runt huset då brukar ju spänningarna släppa.

Hur var det då? Jo, precis så kul som jag befarade. Intresset för politik sitter nog djupare i generna än jag anat. Lite speciellt kändes det att sitta brevid pappas gamle centervän Åke Sandström som rätt ofta satt hemma i vårt kök och diskuterade politik under min uppväxt. Debatten inleddes med att vi sju partiföreträdare fick svara på frågan varför vi valt att engagera oss politiskt.  Det var ju den som fick mig att alldeles nyss börja blogga så den var ju lätt besvarad.

Det är ju framför allt miljö-, klimat- och naturvårdsfrågor som jag brinner för men det var mycket roligt att diskutera även kvällens ämnen. Sista punkten om Vännäs framtid hanns faktiskt inte alls med. Där hade jag väl kunnat miljöprofilera oss mer. Inledningvis var vi väl alla rätt eniga om att Vännäs nyanlända snabbt ska erbjudas bra SFI, snabb möjlighet till jobbpraktik m.m.

Ungdomsdebatten inleddes blekt och somnade nästan in helt då fokus lades på att det är viktigt att ungdomar ska vilja flytta tillbaka till Vännäs då det är dags för familjebildning och vissa partiföreträdare började dra sina egna biografier i ämnet. Oftast är det så att vi slutligen väljer att slå rot på den ort där vi bodde när vi skaffade våra första riktiga vuxenvänner. Högskoleorter bli därför populära.  Vännäs har ingen högskola men en bra inflyttningspotential då Liljaskolan lockar till sig många utbyssare i de sena tonåren. Där har vi en stor utmaning i att erbjuda bl.a. de inackorderade en meningsfull fritid utanför skolan. Föreningslivet och Lobbyn tillfredsställer långt ifrån allas önskemål. Tyvärr finns det även en hel del av våra ungdomar som inte hittar sin plats vare sig i skola eller arbetsliv och hamnar socialt utanför. Där är problematiken densamma som för många av våra nyanlända flyktingar. De mår dåligt av att inte känna sig behövda och tvingas leva på socialbidrag.

Vännäs har en del kvar att jobba på när det gäller integrations- och ungdomsfrågor. Många bra beslut är redan tagna precis som kommunalrådet Johan Söderling gärna vill påpeka. Jag saknar dock en vilja från de nu styrande att jobba för att fler Vännäsbor ska känna det breda engagemang som jag tror krävs. Jag tog upp några tankar om detta ikväll som föreningsråd, ungdomsråd etc. Den lokala förankringen är inte bra idag. Låt fler vara med och tycka! Jo, jag vet vad flera av er nu tänker. Ingen har ju tid eller lust att sitta i sådana grupperingar. Det beror faktiskt helt på hur de organiseras och och framställs anser jag. Till att börja med kan man undvika att i lokala valdebatter rada upp politikerna på ett podium ovanför huvudhöjd och långt från besökarna. Det ger inte en känsla av medbestämmande och demokrati. Jag tycker även att det kunde ha öppnats upp mycket för mer spontana frågor. Annars var det som sagt kul och representanterna från de andra partierna var alla välkomnande och trevliga vilket kändes skönt.

Jag har funderat ytterligare på varför jag väljer att engagera mig politiskt och just  i miljöpartiet. Uppvuxen rätt långt från tätorten på ett mjölkproducerande jordbruk med en centerpartistiskt aktiv pappa och med rätt många andra engagemang på fritiden så förstår jag om någon kanske förbryllas.

Det är för mig jobbigt att se hur dagens styrande väljer att blunda för allvaret och komplexiteten i miljöfrågorna. Senaste veckornas miljödebatt har förminskats till att enbart handla om hur utsläppta ton växthusgas ska värderas i kronor och ören. Om vi vill att jordklotet även i framtiden ska fortsätta fungera och kunna hysa såväl kommande generationer av människor som annat liv är det hög tid att vi tänker lite större och prioriterar högre.

Johan Rockström med forskarkollegor lyfter i teorierna om ”Planetary boundaries” fram de dramatiska förlusterna av biologisk mångfald som för jordklotet är en minst lika kritisk faktor som växthuseffekten (se länkar nedan). Att blunda för frågan om bevarande av biologisk mångfald är förödande då det är helt omöjligt att i efterhand reparera skadan. En utrotad art är utrotad. Fortsätter utfiskning, kemikalieutsläpp, näringstillförsel m.m. i världshaven riskerar dessutom balansen att rubbas så till den grad att havens goda förmåga att binda in växthusgas upphör. Händer det sistnämnda spelar det över huvudtaget ingen roll på vilken procentsats vi lägger vår utsläppsminskning.

Detta låter förstås förfärligt deprimerande och får kanske dig att tänka att då är det ju lika bra att lägga ner allt miljöengagemang för det är ju ändå kört. Då gillar jag miljöpartiets framtidstro extra mycket. Om vi ger oss den på att redan nu och med högsta fart försöka lösa miljöproblemen får vi en stor utmaning som leder till forskning och utveckling av samhället vilket resulterar i jobb och allmänt hopp om lyckligt liv.

Parallellt med detta utvecklande arbete måste vi dock begränsa vår hänsynslösa framfart mot miljö och natur både nära och på andra håll i världen. För det behövs regler och lagar satta av ansvarstagande politiker som tänker långt bortom nuvarande mandatperiod. Vi måste också på lokal nivå skaffa oss större kunskap om och lyfta fram vår närnatur för att på bred basis kunna ta långsiktigt hållbara kommunala beslut. Jag vill inte att vi släpper de övergripande besluten om framtiden ner på köksbordsbeslutsnivå. Jag litar inte på att gemene man klarar av att titta upp ur vardagsbestyren för att ta ansvarsfulla beslut om allas vår framtid. Jag tycker inte att nyss fattade beslut om t.ex. uppgradering av kärnkraft, jakt på varg, minskade naturvårdsanlag, uppluckrat strandskydd och slopad handelsgödselskatt känns långsiktiga och ansvarsfulla. Tycker verkligen du det?

Jag litar mest på miljöpartiet när det gäller att ta ansvar för framtidsfrågorna. Svaret på den inledande frågan till varför jag inte längre klarade av att bara betrakta är att dagens ledande politiker tar beslut som jag omöjligt kan eller kommer att kunna begripligt förklara eller rättfärdiga för mina barn eller barnbarn.

Jag fick rejält blodad tand till att snabbt skriva ytterligare ett inlägg då min nystartade blogg sedan klockan 20:00 igår kväll redan haft mer än 300 visningar. Jag passar nu på att ge de personliga betraktelserna i förra inlägget lite mer kött på benen genom att länka till Naturskyddsföreningens stora granskning av miljöpolitiken.

Jag saxar denna text direkt från nyheten som publicerades 2010-08-25 på Naturskyddsföreningens hemsida. Där finns även hela rapporten att ladda ner.

”Regeringspartierna har gått bakåt i flera viktiga miljöfrågor, trots att den gångna mandatperioden innebar unikt goda förutsättningar för en kraftfull miljöpolitik, med starkare vetenskapligt stöd än någonsin, stor medial uppmärksamhet och ett starkt engagemang från allmänheten.

– Vi ser ett stort glapp mellan vallöften och konkret utfall i politiken. Det är tydligt att de små regeringspartiernas politik tycks ha fått ge vika för Moderaternas dominans. Utifrån de goda förutsättningarna är det unikt att en regering backar så mycket i så många frågor på så kort tid som vår granskning visar, säger Mikael Karlsson, Naturskyddsföreningens ordförande.

Naturskyddsföreningen presenterar idag en stor granskning av hur regeringspartierna och oppositionen har agerat i riksdagen. Inför varje val sedan 1985 har Naturskyddsföreningen granskat riksdagspartiernas agerande i miljöfrågan. Av 20 granskade frågor får regeringspartierna underkänt i elva, tveksamt i fem och godkänt i fyra.

Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centern får i Naturskyddsföreningens granskning grönt ljus i enbart fyra frågor. Bland oppositionspartierna fick Miljöpartiet grönt ljus i 17 frågor, Vänsterpartiet i 16 medan Socialdemokraterna fick godkänt i nio frågor.

C, KD och FP lovade exempelvis att förbjuda bromerade flamskyddsmedel och PFOS i Sverige, och att staten ska upphandla varor och tjänster från den miljöbästa kvartilen på marknaden, men det har inte skett. FP var sämst på att uppfylla sina löften och misslyckades i frågor om bland annat skogsskydd, klimatgaser, elcertifikat och odling av genmodifierade organismer. C och KD lovade inte lika mycket, men släppte bland annat sitt tidigare starka motstånd mot uranbrytning i Sverige.

Naturskyddsföreningens granskning visar att regeringen monterat ner strandskyddet och öppnat för hårdare exploatering av våra stränder, hävt förbudet mot miljögiftet dekaBDE, samt minskat naturvårdsanslaget för första gången i svensk miljöpolitiks historia. Dessutom har skatten på handelsgödsel slopats och licensjakt införts på den starkt hotade vargstammen, i strid med bindande EU-regler.”

Det har liksom legat och gnagt lite inombords senaste året. Eller egentligen ända sedan Miljöpartiet hamnade i opposition på riksnivå i senaste valet. Det är ju dock lätt att stå utanför och tycka att saker kan göras så mycket bättre men så mycket svårare att egentligen ta ställning själv.

Att se naturskyddspolitiken helt luckras upp, vargar börja jagas, gamla kärnkraftsbeslut omrevideras och egentligen helt uteblivna seriösa satsningar på förnybara bränslen har för mig varit tufft att smälta. Hur kan dessa beslut tas som påverkar våra barns och barnbarns framtid utan minsta eftertanke? Hur kan dagens styrande politiker veta vilka djur, vilken sorts natur och vilket klimat som är värdefull för kommande generationer?

Nu står det där svart på vitt att jag ligger på Miljöpartiets i Vännäs kommunfullmäktigeslista på plats nr 5. Hittills har det för mig känts som att de beslut som tas på kommunal nivå mest tillfredsställer dom som lever idag och som hörs mest. Vill du ha en röst för långsiktigt hållbar utveckling i kommunen bör du lägga din röst på Miljöpartiet.

På riksnivå är det helt klart att det krävs rödgröna röster för våra barns, vår jords och vår framtids skull. Låt förnuftet och inte plånboken avgöra!

PS. Idag har jag försökt göra min 30sekunders film till vk.se uppe på åkern. Det är inte lätt kan jag säga. Hoppas ni kommer att gilla den. DS