Idag är det min tur att köra Wilma med kompis till deras dansträning. Medan de är där ska jag ta mig en stund på stan faktiskt och försöka köpa nån julklapp och födelsedagspresent till Wilma... Jag har hennes önskelista med mig. Där står ganska många saker, numrerade och uppradade.

Lite längre ner på listan står det till exempel:
'12: TV, lillasyster/lillebror, batterier'
På likvärdigplats alltså...

Hmmm. Jag tror att det blir batterier till leksakshunden faktiskt.

Har varit på Öppet hus på Wilmas skola ikväll. Trevligt, trångt och högljutt. Ja. Trivsamt på nå vis. Ungarna gör grymma kreativa grejer nu för tiden. Inga 'blåstenciler' där inte. Ja men när jag gick i trean var väl det mest fantastiska när man fick dra egna blåstenciler med en stor vev...
Nä nu är jag orättvis. Men vi gjorde varken titt-skåp eller fadderbarssagor vad jag minns.

Inte heller hade vi loppis. Wilma och kompisarna turades om att ta betalt. Och naturligtis kom vi hem med en plastig, porr-röd stjärnlampa (som inte fungerade) men som Wilma absolut skulle ha i sitt fönster till jul. Men ok den var rätt fin -trots färgen- och behöver bara en ny glödlampa.

Teo vann på lotterna vi köpte. Han gick från strålande lycklig vinnare till moloken förlorare när han såg vad han vunnit: en gästhandduk som det stod God Jul på.

...Den kanske går att ge bort i julklapp...

Sen var det naturligtvis det obligatoriska fikat också. Vi satt med en kompis-familj och helt plötsligt säger deras ene pojke att 'alla i Wilmas familj har randiga kläder'. Och minsann. Satt inte hela Lindbergs-klanen där på rad i randiga tröjor. Undrar om det såg beräknande ut.
Lite WCT-overall så där, fast ändå inte.

Pappan i andra familjen tyckte att Teo hade vuxit så mycket och 'blivit så lång och stor'. Varpå Teo säger:
'Ja men du förstår, jag är en lagom lång man i mina bästa år'!

Han ser en del på Karlsson på taket min son.

Ibland har jag ett fantastiskt roligt jobb. Som nu.
Sitter och skriver julrim - på arbetstid!

Sanslöst!

Jag är en svag, svag människa med en svag, svag kropp.

Igår kom så äntligen ved-mannen. Det lass ved som han hade så fint staplat på sin lille traktor såg så behändigt och lagom ut när det var staplat just på traktorn. Men när han sen vräkte ut två kubik träbitar på vår garageuppfart var berget plötsligt oändligt högt. Eller snarare brett. Karln säger så 'Jahapp, det tar ju säkert en timme att stapla det där, så ni har ju det ni gör'.

Antingen var han ironisk eller så har han urusel tidsuppfattning. Dryga TRE timmar senare var vi klara. Och med värkande axlar och rygg släpade jag mig inomhus.
(Ja du hör ju vilken dramatik).

Om vi säger så här, det är tur att jag inte är vedstaplare till yrket, det är antagligen på ackord vilket skulle innebära svältdöd för mig och kära familjen samt klippkort hos sjukgymnasten.

Men nu ska här eldas, eldas, eldas och mysas, mysas, mysas. Det är mer i min smak.

Mm. Ok. Nu har jag gjort det två gånger ikväll.
Hävt ur mig två typiska mamma-till-barn-hot, identiska med de jag själv fick höra när jag var liten. Och förmodligen också mina föräldrar när de var små...

Det första kommer när Teo sitter vid middagsbordet och säger att den stekta korven och potatisen faktiskt är det absolut äckligaste han har ätit i hela sitt liv.
Mamman: 'Du måste tänka på barnen som får gå hungriga Teo, tänk de som inte får nån mat alls att äta, det finns faktiskt sånna barn'.

Öhhh. Jag brydde mig inte speciellt om Biafrabarnen när jag var liten heller. Visste inte ens vilka de var, mer än att det var synd om dem och hade uppsvällda magar. Man har inte begrepp om sånt när man är fyra.
Var maten äcklig så var den.

(Mutar honom att åtminstone äta upp potatisen och rödbetorna så får han en After Eight sen)...

Det går nån timma och så ser jag honom sitta och blinka konstigt framför Bolibompa-efter att han har sett Superhjältarna på DVD dessutom.

Mamman: 'Men har du ont i ögonen Teo?! Vet du att jag tror att du ser för mycket på TV. Dina ögon håller på att bli fyrkantiga'.

OK. Det finns inga fyrkantiga ögon det vet alla. Det är bara ett hemskt, hemskt hot som föräldrar i alla TV-tider använt mot sina skräckslagna barn och nu även jag!

Jag borde skämmas. Särskilt som jag överträtt två andra 'lovar mig själv att aldrig göra när jag själv får barn-grejer samtidigt. Nämligen att muta mitt barn med sötsaker för att äta upp maten. OCH använt DVD som barnvakt.

Det här med e-post är en så förträfflig uppfinning så jag vet inte vad! Fantastiskt är ordet. Även om jag ibland, som nu, ändå blir lite full i skratt.

Konversationen jag nyss haft med en person på jobbet liknar verkligen ingenting. Det står i princip bara: 'bra', 'ok', 'visst', ' tack'. I sisådär fem mail eller nåt.

Helt meningslöst, men ändå så bra! Särskilt som jag har utvecklat nån form av arbetsskada efter många år med jobb som inneburit att svara i telefon-HELA dagen. Så just e-posten...ah! det är en lisa för min själv. I like.

Igår var en flitens dag. Och en julens. Lite i alla fall. Efter jobbet åkte jag och handlade och när jag står där mitt i valet mellan röd eller vit (fast de är ju mer gula) julstjärna, så ringer Mathias och undrar om vi inte ska baka lussebullar samma kväll.

Alla som nån gång har bakat det vet att det tar sin tid och klockan är nu strax efter fem. Vi har inte ätit middag. Men jo då! Jag känner faktiskt en strimma inspiration inför detta och säger att jag ska handla vad man nu behöver till baket.

Resten av handlingen går jag därför och mantrar för mig själv 'saffransaffransaffran', genom hela affären...

Halv sju sätter jag degen. Eller ja. Den högljudda assistenten från sjuttiotalet knådar degen och sen väntar vi. Särskilt Teo väntar. Han vill baka. Nu!

Och så bakar vi. Hela familjen som en enda stor Astridfilmsfamilj där alla barn är glada och mjöliga och föräldrarna skrattar och berömmer sina telningar för deras vackra bröd. Och alla bullar blir vackert jämna och guldbruna.

Eller?

Jo faktiskt. Det flyter på hur fint som helst och det är riktigt kul. Och jag känner knappt nån stress fast klockan hinner bli halvnio och Teo borde lägga sig.

Mathias frågar efter en stund 'Känner du dig som en riktig mamma nu'? (Fast han säger det på engelska. Vi har sånna konstigheter för oss i vår familj, pratar engelska helt utan anledning-fast oftast är det för att ungarna inte ska förstå)..
Och ja. Jag känner mig som en sån där bullmamma som man ibland önskar att man hann vara på riktigt.

Då är det mysigt.

Helgen skulle bli helgen då alla julklappar blev köpta och alla fönsterbrädor förbereddes för kommande ljusstakar. Helgen då golven blev torkade, julgardinerna vädrade och lussebullarna bakade...
Men vad är en helg?! Vad hinner man? Har inte gjort nåt av ovanstående...

Men det blir ju också så himla sällan som man har tänkt sig.

Första kaminbrasan blev av i alla fall! Med lånad ved från J. Guuud så mysigt! Och varmt. Jäklar vad varmt! Men otroligt vackert och skönt.

...Jag MÅSTE fixa mera ved. Idag!

På lördagen kom Mathias brorsbarn dvs våra barns kusiner som vi skulle vakta och det var så mysigt. Även om Teo som bekant inte håller 'småbarn o bäbisar' särskilt högt och var riktigt sur till en början. Men så insåg han att det ju faktiskt börjar gå att leka med den ene, som närmar sig 2 år och tyckte nog att det var riktigt skoj!
'Jag låtsas att jag är storebror idag mamma', sa han och det passade ju bra.

Farmor frisören och farfar kom förbi också och klippte sonens och mannens hår, vilket var välbehövligt. Och sen var klockan typ eftermidda och jag orkade bara lägga mig på soffan. Där låg jag. Rätt länge. Sen fick jag frispel och började rensa bland ungarnas gamla spel och leksaker till skolans loppis som de ska ha på torsdag. (observera att detta sker en lördagkväll)...

Rensningsivern fortsatte igår när Wilmas rum gicks igenom. Och jag känner mig nu flera ton lättare. (Fast det är verkligen inte sant-efter allt godis i helgen så har jag snarare lagt på mig ett ton) men ja, bildligt i alla fall. (Fast extrakilona på mig är inte bildliga utan börjar kännas jäkligt bokstavliga)...

Jag dammade lite också faktiskt så nu ser man bl a vilket träslag det är på Wilmas skrivbord. Plus att det går att andas riktigt bra... Jag dammsög också -gigantiska råttor från alla hörn i hela huset. Och städade en av toaletterna.

...Jag hann ju en hel del i helgen ändå, ser jag nu!

På lunchen var jag och A på ÖB och handlade. Jag skulle egentligen endast ha en present till en av Wilmas kompisar som fyller år och det köpte jag också. Samt en pepparkaksgubbe-dräkt som jag ska försöka tvinga på Teo till lucia på dagis, eftersom hans tomtepyjamas numera är precis -en pyjamas.

Sen hade de ju då skumtomtar. Du vet, rosa med vita ansikten som äääär så himla goda. I löv. Jag köpte därför... några påsar. Preciserar helst inte hur många. Men fler än tre och mindre än tio.

Sen hade de så klart After Eight - en annan julfavorit, och Riesen-en alla dagarfavorit och en massa annat. Godis. Det slutade med att jag kånkade iväg en hel kasse med godis därifrån... Och belastade kortet med över trehundra spänn.

Wilmas kompis´present blev dyrare än jag tänkt...

Alla som känner för det kan nu gratulera mig till att ha en av världens mest händiga män! (Säger jag att han är den händigaste så är det bara nån annan som hävdar nåt annat och så kan det blir dålig stämning så jag gör inte det. Även om det så klart är sant).

Vi hade nämligen sotaren hemma nu på morgonen för inspektion och besiktning av kaminen som käre maken har installerat-och det blev MVG!
Hahahaha! Så nu är det bara att fire away. Jag är så glad!

Skulle bara ha haft lite ved nu då... vilket som bekant har hamnat på min lott... Och som vanligt är det den lilla, lilla petitessen som nu saknas. Vilket är ganska typiskt mig.

...Kanske kan hugga ner lite av grejerna som står i garaget och elda med föresten och på så vis slå några flugor i en smäll... Alternativt lånar vi några klabbar av J för premiäreldningen ikväll.

Se upp alla Ersmarksbor för ikväll kommer det att ryka som bara den över er alla!

I lördags var jag och ett gäng arbetskamrater på en obligatorisk jämställdhetsutbildning via jobbet. Det var riktigt bra. Och jag tror att alla i vår grupp åtminstone fick upp ögonen lite för hur verkligheten faktiskt ser ut.

Och den ser väl ut 'sådär' för att uttrycka det milt. Faktiskt. Jag blev riktigt upprörd och förvånad. Massor med saker som händer som man inte tänker på, men som är helt galna ur ett jämställdhetsperspektiv. Och det mesta handlar om hur vi i allmänhet undermedvetet tänker och psykologin bakom, sen typ hundratals år. Det är inte lätt att förändra något så inpräntat, men vi är i alla fall på rätt väg och det är tur.

Lite av det vi pratade om handlade om våra barn
Jag och förmodligen de flesta andra föräldrar tycker ju att vi uppfostrar våra barn lika. Oavsett om de är pojkar eller flickor. Och för att nämna ETT exempel så har Teo tex haft samma docksäng som Wilma i sitt rum inklusive dockor som han haft möjlighet att leka med whenever. Och Wilma i sin tur har haft bilar att leka med om hon velat. (För att dra det hela till sin spets med vad som anses pojkigt och flickigt då).

När Wilma var liten var hon en riktig princess-tjej. Rosa, glitter och 'klackeskor' var vad som gällde. Bilarna ratade hon mycket snabbt. Teo har lekt med dockorna kanske tre gånger totalt på fyra år. För honom har det bara varit bilar, traktorer och 'killsaker' som gällt.

Varför blir det så då? Är det genetiskt? Föds man med intuitionen och intresset för det ena eller det andra? Vi tycker ju att de åtminstone haft möjligheten att välja, men de väljer själva och då precis enligt stereotypen...

Har sovit och sovit, käkat en 'brilliant' frukost bestående av te och två mackor, samt nyligen en lika enastående lunch också i form av två mackor och - Oboy! Och jag som ALDRIG dricker Oboy annars. Men gott var det.

Nu har jag legat på soffan och slötittat på en gammal Wallander-film på Canal+ invirad i en filt. Gick förhoppningsfullt och tog febern för jag tyckte allt att jag kändes så sval plötsligt. Men ne. Fortfarande feber. Börjar bli less. Ibland kan jag faktiskt i mitt stilla sinne känna att åh va skönt det skulle va att blir liiiite sjuk, bara lagom sådär för att få vara hemma och ta igen sig... Men när man så verkligen blir sjuk, så är det sannerligen inge kul och man vill inge hellre än att bli pigg igen.

På tal om film föresten så såg jag förmodligen en av de bästa filmer som nånsin gjorts igår. Och eftersom jag är en av de senare med det senaste, så var det Babel jag såg. Sablar vilken bra film! Har du inte sett den så GÖR det! Det märks inte ens att den är två å sjutton lång. Svinbra.

Nu ska jag invänta mina små kids som kommer hem från skolan o dagis snart. Är så himla glad att jag har en 'stortjej' som kan gå och hämta lillebror från dagis! Kommer ihåg när Teo var nyfödd och Wilma längtade tills hon skulle få göra det, och hur vi -typ förra veckan-räknade efter hur många år hon skulle behöva vara för att det skulle funka och hur länge det var kvar dit och så. Och nu vi där. Sanslöst fort går tiden.

Jag är hemma från jobbet med en seg förkylning. Ganska trist och allmänt tröttsamt som bekant.
Men i morse kom Teo och kröp ner bredvid mig i sängen, gosade in sig som bara han kan, klappade mig på kinden samtidigt som han sa
'Åh mamma. Du är min BÄSTA vän'.
Och plötsligt blev jag lite, lite friskare.

Ja men då så. Då var ordningen återställd. Jag har åkt på höstens första förkylning och känner mig som om jag har världens största huvud fyllt med snor. Trist är det och faktiskt lite konstigt att JAG börjar och inte nån av barnen. Men jag skyller allt på torg-fredagen...
Nåja.
Vi har nyss käkat en ljus frukost.
Det var vad Teo ansåg i alla fall; 'När jag ska till dagis då äter vi mörk frukost och när jag är ledig då äter vi ljus frukost'.
Kom fram till att han menade att på helgen har vi tid att tända lampan ovanför köksbordet...

Idag har jag verkligen förstått hur det måste va att vara torghandlare.
Och jag säger bara fy satan va kallt o eländigt!
De har verkligen min fulla respekt! Va ruggigt att stå där dag ut o dag in. Jag stod där fem timmar idag i jobbet, med avbrott för lunch, så fyra timmar jämnt. Och jag höll verkligen på att frysa ihjäl och på kuppen dö av tristessen.
Jag hade i min lyx en supervarm liten kur att gå in i-vilket jag sannerligen gjorde med jämna mellanrum-men inte ens DET har de ju! De står där i sina små plastiga vindskydd och ser helt oberörda ut med något läderaktig hud. Timme efter timme efter timme. Och grejerna de säljer kostar typ tretti spänn.
Som sagt: Respect!

Pratade nyss med brorsan som halkade omkring på Stockholms gator som bäst. Han var aningen irriterad över hur halka och snö blir så ofantligt stort när det kommer dit. Kaos är ju bara början.
'Ja men att de aldrig lär sig'!
Eventuellt är det oerhört mycket enklare att besserwissigt häva ur sig det som den norrlänning man ju är... Med sina rejäla dubbdäck och lammullsskor som man tufflar omkring i. Men i alla fall!

Jag kommer osökt att tänka på snökaoset i Göteborg, jag vet inte men anno 94 eller nåt var det nog. Vi vaknade en morgon, på tredje våningen, och såg inte ut genom fönstren... Ja det hade inte snöat fyra meter, men drevat desto mer.

Det tog...ja himla länge i alla fall, innan de hade röjt vägarna någorlunda. Busstrafiken stod helt stilla typ ett dygn. Och! Nu kommer det bästa (värsta): pga att man inte hade så himla många plogbilar att tillgå så beslutade man att SALTA bort två decimeter snö från körbanorna.

Say no more.

Jag testade en sån där energidryck (av ett ganska suspekt märke som för övrigt inte gav mig vingar) för nån vecka sen. Jag blev helt vriden i huvet och fick massor med överskottsenergi. Från att ha varit helt knäckt av huvudvärk och trötthet så blev det liksom nån form av övertändning. Jag ska inte gå in på detaljer, men barnen undrade till slut hur det var ställt. (Efter att jag jagat dem med språng runt i huset och hotat med kittlingsattacker och bett i deras gosiga kinder)... Ja men det blev nåt med tänderna också, fick en obändlig lust att bita i saker... efter ett antal skrattattacker undrade Wilma om jag var riktigt frisk
.
Ja det var intressant hur det blev faktiskt. Nästan utomkroppsligt på nå vis.

Nu har jag köpt en till sån där dryck. Som en förberedelse för kvällen när jag ska jobba länge och ha ett gäng människor på studiebesök på jobbet. Den hade en så tilltalande pay off eller slogan på burken att jag var tvungen testa även denna: 'Afternoon wake-up call' står det. Ja men! Kan det bli bättre? Det är ju precis det man vill ha och behöver!

Funkar den så finns det risk för beroende.

(OBS: Inga människor (eller djur) kom till någon som helst skada under bit-fasen).

Min kollegas skärmsläckare är något av ett hypnosfenomen. Skulle man titta tillräckligt länge på den skulle man hamna i nån form av djup koma. Vi filosoferade en stund över detta på lunchen nyss. Framför allt tänkte vi på producenterna av dessa grejor och lite på deras kreativa hjärnor (jo ibland överträffar vi oss själva)... och undrade lite hur de tänkte då de gjorde just den här varianten.
(Ibland går vi ut på promenad på lunchen också, men det var för dåligt väder idag)...

Hur som helst, på samma sätt funderade jag igår när jag och Teo spelade dataspel. Det är hans allt mer tilltagande intresse och det finns ju mängder med barnspel på nätet. I ett av dem så var instruktionen i alla fall: 'plocka med dig så många saker du kan från rummet innan polisen kommer'.

Trots den i mitt huvud ganska märkliga inledningen så testade vi det.
Precis när vi som bäst håller på att trycka ner grejerna vi hunnit få med oss i en väska säger Teo med förundran i rösten:
'Mamma, visst är vi tjuvar nu'?
Då tog vi ett annat spel.

Man kan vinna utlandsresor på radion. Jag vill vinna en sån. Verkligen vill. Det enda lilla, lilla som behövs är att man ringer in och blir samtal nummer tolv.
Hur svårt kan det va?
Jag har faktiskt varit samtal nummer tolv en gång. Men den gången var det på en annan radiokanal och där skulle man vara nummer nio. OTUR!

Undrar hur de får fram vinnaren egentligen...hur VET de att det är exakt rätt samtal? Finns det maskiner som räknar ut sånt? Det måste det nästan för annars är det ju assvårt att hinna ta luren -eller trycka på knappen om de nu gör det - vid PRECIS rätt tillfälle, när det samtidigt väller in en massa andra samtal...

Kanske inte ska bry mig så mycket om hur DE gör föresten, kanske bättre att ta reda på hur jag själv borde göra för attt bli rätt samtal istället. En bra start är nog att försöka vara med, dvs testa att ringa in överhuvudtaget. Så det ska jag prova.

Sex veckor kvar till jul! Vet du det?! Sex veckor är ju praktiskt taget ingenting! Helsjukt att inse. Vilket jag gjorde nyss. Sjukt mest med tanke på att det alldeles, alldeles just var sommar.

Wilma fyller år nära lucia och perioden innan jul delas in i före och efter kalaset. Fast jag vet inte när vi ska hinna ha nåt kalas alls? men det säger jag inte högt till henne såklart. Helgerna resten av det här året är som vanligt fullproppade redan - enbart med goda och trevliga saker dock, men ändå.

...Det allra bästa tomten skulle kunna komma med till mig i år är en säck med tid...

Guuuuud vad vi har samlat på oss grejer! Det är helt otroligt. Det är precis fullsmockat överallt. Önskar hett att de kunde komma från Från koja till slott med den där gigantiska lastkontainern så vi bara fick vräka iväg allt, bara blunda och kasta och sen få lite -eller förmodligen skulle det bli ganska mycket- pengar för det.

Småbarnsprylarna är nästan värst. Svårast att slänga och tar störst plats. Bar idag ut en påse med spjälsängspåslakan till garaget där de lär få stå ett tag- de går nämligen inte att slänga!
Sen har vi barnvagnar, bilstolar, pottor o gåvagnar,gosedjur och you name it.

Vi kan ordna vernissage när som helst också. Lasse Åberg-tavlor... en del t.o.m signerade men det hjälper ju inte där de står inklämda bland ungarnas urvuxna skor.

Gahh! Jag blir verkligen galen. Och det är så där mycket så man vet inte ens var man ska börja. Var ute i garaget nyss och: stod. Tittade förundrat på alla grejer som väller ut från alla väggar. Slänge lite papper och flyttade runt lite... så där lagom effektivt.

Jag är så där jobbigt kär i de gamla grejorna också. 'åh det där täcket Wilma hade och de där fina stolarna... och byrån jag målade och satte nya beslag på' osv osv. Och vad gör man med dukar som aldrig använts men som man vet är värda en förmögenhet eller annat som har affektionsvärde som är omätbart men som man inte vill ha synligt i sitt hem?

Vi har grejer över -väl fungerande och en del riktigt fina men som inte får plats i huset- värda massor med pengar och nyss hittade jag ett antal filtar som skulle kunna värma en hel familj i nöd inklusive deras sju släktingar. Och då får jag ångest dessutom. Ja men vilket äckligt överflöd!

Kom å hämta! Snälla nån! Bara kom!

'De sa som häxan Surtant brukar göra', sa Teo.
'Hur då'?
'Stängt på grund av sjukdom'.
Ok!
Det blev alltså ingen fotografering i går på dagis. På grund av sjukdom.

Visst är det ganska typiskt? När ungen äntligen verkar vara peppad och är 'på' för att faktiskt göra detta. Nehe. Då blir fotografen sjuk och det blir inget alls i alla fall!

Nåväl. Vad är en bal på slottet... Det finns såklart viktigare saker, men ändå.

Nu ska vi iväg på tvåårskalas hos mitt gudbarn. Det är konstigt för jag tyckte precis att hennes mamma nyss ringde och berättade att hon var född!
Ungefär en månad sen eller så...

Jag och min kollega A har stora problem med att hantera vår hunger.
Vi har gjort experiment på det här och dessa visar med all önskvärd tydlighet att det inte spelar någon som helst roll i fall vi käkar hotellfrukost eller en tallrik slät fil på morgonen. Vi är lika hungriga efter en timma i alla fall.

Detta fortsätter sedan hela dagen. Men det är värst innan lunch. Både hon och jag känner oss totalt utmärglade innan vi hunnit sätta i oss den, vilket brukar ske absolut senast 11.30!

Dessförinnan har vi hunnit med macka och minst en frukt också.

Sen fryser vi dessutom. Mest jämt. Oavsett tjocklek på tröjan så är det hurvigt hela dagarna. En fin liten blus eller käck top är inte att tänka på på vår arbetsplats.

A hade en fin teori igår efter att ha sett Mitt i naturen där detta förkunnades:

"För att överleva måste näbbmusen äta ofta för att hålla igång metabolismen så att de inte fryser ihjäl. Och eftersom ämnesomsättningen är så hög kan de bokstavligt talat svälta ihjäl om de inte får äta på ett par timmar"

Vi ställer oss osökt frågan: är vi egentligen näbbmöss?

'På sommaren vaknar man av fågelkvitter. Nu vaknar man av att det är MÖRKT'.
Wilma har verkligen satt fingret på hur det är att vakna nu på hösten. (Eller är det föresten vinter nu)?
'Det KAN inte vara morgon än, mamma det känns som natt'.

Och jag håller med. Vi är så infernaliskt trötta på mornarna. Jag begriper inte ur man ska klara av flera månader till i detta mörker!

Ja. Visst. I morse var det lite ljusare med snön som kommit, men den torde man ju bara kunna njuta av idag eller så.

Igår förlängde jag mitt liv med säkert en vecka.
Jag skrattade så jag grät igår över ett mail -som jag visserligen sett förr- men glömt bort. Några favoriter ur 'saker du kan göra för att reta upp folk':

* Vid lunch, sitt i din parkerade bil med solglasögonen
på. Peka på förbipasserande bilar med en hårtork.
Se om de saktar in.

* Sök dig själv via växeln. Försök INTE förställa din
röst.

* Varje gång någon ber dig att göra något, fråga om de
vill ha pommes frites till det.

* Avsluta alla dina meningar med: 'I enlighet med
profetian.'

* Så ofta som möjligt: hoppa istället för gå.

* Fråga folk vilket kön de tillhör. Skratta hysteriskt
när de har svarat.

*Gå på poesiafton och fråga varför dikten saknar rytm.

* Häng myggnät runt ditt skrivbord. Spela band med
djungelljud hela dagarna.

* Fem dagar i förväg talar du om för dina vänner att du
inte kan komma på deras fest för att du har huvudvärk.

* Be dina arbetskamrater tilltala dig med ditt Gladiatorsnamn, Rock Hard, eller varför inte Snöret.

* När pengarna kommer ut ur bankomaten, skrik 'Jag
vann!','Jag vann! 'Tredje gången denna vecka!'

Det är humor det! :)

Igår lärde Wilma Teo att spela kort.
Gissa vilket spel?
Natyrlisch: Finns i sjön.

Så idag efter middan har jag och han spelat ett parti. Han är en USEL förlorare. USEL!
Nu vann han just idag och även igår, men mitt i -när jag råkade få ett 'par' så varnade han med svarta ögon att han från o med nu inte tänkte följa reglerna!

'Jo, men du leder ju Teo! Du har ju tre av alla sorter på din hand'! (Jag visste det för jag var faktiskt tvungen att sortera hans kort emellanåt för han hade så himla många...)
'Du har mycket större chans att vinna än jag'!
'OK då'. Var hans molokna svar.

Det gällde därefter att välja sina val mycket noga för råkade jag fråga efter något som han hade på hand, så blev jag anklagad för att ha sett hans kort... eller så fick jag veta att han pga det inte tänkte spela mer.

Smörandet från min sida fortsatte en stund tills ja-han vann och glatt räknade upp nio 'par' mot mina fyra. Lyckan och triumfen var mycket svår att ta miste på.

Nånstans har jag läst att man inte ska låta sina barn vinna utan spela efter reglerna och liksom go the hard way, men ibland så kan man ju spela för att ha kul också och i sånna fall lovar jag att det är bäst för alla medtävlare att Teo vinner...

Man undrar ju hur det ska bli framöver... Alla matcher, tävlingar och spel han kommer att gå igenom i sitt liv. Som inte alltid kommer att utspelas mot hans mor...

'Tänk mamma att det är november och vi inte varit sjuka än'!
Wilma har tagit någons ord i mun och uttryckte det vi alla funderat på under hela hösten -När ska vi bli sjuka?
Vår vana trogen brukar vi nämligen börja i oktober och lösa av varandra i en strid ström fram till jul ungefär. I fjol tror jag att jag sammanlagt jobbade två veckor av fyra under oktober till exempel. Sen låg vi alla i magsjuka på det veckorna innan jul.

Men i år har har vi inte ens börjat än! Vi är friska!
Innebär detta att vi kommer att ligga sjuka under själva julhelgen etfersom starten nu är försenad?
Eller är det så att barnen blivit äldre och inte drar på sig samma mängd baciller längre?
Jag knackar i träbord och hoppas.

Jag har hållit på med julklapparna ett bra tag nu faktiskt. Och det är inget ovanligt, (klappklapp på min axel) utan en relativt vanlig företeelse. Därmed inte sagt att jag brukar vara färdig innan 23 december för det... Hur som helst så innefattar en del av dessa julklappar foton på barn i ram.

I fjol så hade jag kallt räknat med detta och peppade därför min son för dennes första dagis-fotografering.
Förstå min frustration när jag kommer hem och frågar hur det gick att ta kort varpå jag får svaret att han inte tagit nåt kort. Alls.

Det går väl mellan åttio och hundra ungar på Teos dagis. ALLA tog kort. UTOM min son.
Som vägrade. I sten.
De stackars fröknarna bedyrade att de gjort allt för att få honom att vara med men tyvärr inte lyckats.
Jag känner min son. Jag tror dem.

Stackars Teo har fått äta upp detta från besvikna mor-o farföräldrar -och föräldrar- så i år har han lovat att ställa upp... vilket han i o för sig gjorde i fjol också... På fredag är det dags. Jag håller tummarna.
Är det föresten ok att muta sånna här gånger?...

Tänk att man alltid måste betala dyrt för allt roligt man har. Inte alltid i pengar men alltid i form av trötthet. Och det där blir värre med åren. Dessvärre.

Jag minns en tid när jag kunde vara ute sent både onsdag, fredag och lördag utan att det ens märktes dagen efter. Den tiden är all och förbi. Numer räcker det med EN sen kväll och sedan är det kört för resten av veckan.

Då kan du tänka dig mig idag när klockan blev halv två i fredags och -bevare mig väl- halv fyra i lördags.
Precis. Jag var praktiskt taget medvetslös i morse.

Men det kostar att ligga på topp... numer är det jättedyrt. Men värt det så klart.

Mooohohaahaaa!
Ja ni hör väl vilket garv det är frågan om?
Nu kan ni hålla i era hattar och peruker ni som deltog i gårdagens Cluedo för nu ska jag berätta allt som hände!

Som jag sa så fick jag ju en hel del uppslag igår till min blogg här... Så. Jag tänkte börja med att berätta vem som gick in i duschväggen, vem som fes i bastun och vem som drack mest...

Eller så skiter vi i det. Jag kan nöja mig med att det berätta att vi hade en hejdundrade trevlig kväll o natt. Och så kan jag istället bjuda på en bild av fröken Röd...

10.09. Herregud det var faktiskt ganska länge sen jag sov så länge! Men det var himla skönt. Satt uppe till halv två i natt o såg Nyckeln till Frihet för sisådär sjunde gången eller nåt... Men den filmen är fortfarande precis lika bra som alla andra gånger jag sett den. Och fast man vet hur det kommer att gå så är den ändå spännande på nåt vis. Ja vissa filmer är bara så.

Gardell är också så. Har sett alla hans shower sen början av nittitalet och de är alla lika bra. Den igår var verkligen jättebra och jag skrattade så jag hade kramp i käkarna. Jag gillade att han inte var så där himla allvarlig lika ofta som han brukar, det var precis lagom avvägt. Jag och Jy käkade After work-buffén på Operan först och den var som vanligt jättegod också. Så på det stora hela var det en fantastiskt rolig och trevlig kväll igår. Förutom att jag höll på att förfrysa mig (obs något överdrivet) på busshållplatsen innan jag kom med bussen ner på stan. Måste ha missat den buss jag riktat in mig på med typ en sekund eller nåt-fast jag såg inte röken av den så det var lite konstigt det med-men i alla fall fick jag stå där och vänta på nästa buss. För efter en kvart av idogt stirrande mot hållet där den skulle komma ifrån insåg jag att nää den kommer inte. Och då var det bara en kvart till nästa. Så. Ja. Jag stod kvar. Och det var kallt.

Och varför dumglor man sådär när man väntar på nåt? Som om det skulle gå fortare då...

Men jag blev en naturupplevelse rikare i alla fall och det var att det kom typ tretti tranor flygande i plog och deras vingar lät över hela kvarteret FOFOFOFOFO! Det var lite gripande faktiskt, särskilt som man förstod att de liksom snackade med varann också ÖHÖHÖHÖH ungefär. (Kanske var tonårs-tranor)?... Eller så pratade de bara om vlken väg de skulle ta...småvägarna eller the highway...

Nåja, nåja. Mycket bra fredag med andra ord och sen i natt efter filmen när jag skulle gå ut och hämta mina 'Fröken Röd-kläder' som hängde på vädring inför ikväll, så möts jag av det läckraste ljud jag nånsin hört! Jag fattade inte vad det var först men insåg efter en kort stund att det var snön! Etersom det var mitt i natten och precis knäpptyst runt omkring mig så kunde jag höra snön falla. Och det var riktigt häftigt!

Inte riktigt helg ännu, men bra nära.
Vi jobbar halvdag idag och det känns väldigt lagom. Har sovit som en stock och vaknade med ett ryck en halvtimma efter att klockan hade ringt...
Jag hade dessutom ställt den på endast fem minuter innan den tid jag egentligen ska börja jobba också. Men en minut efter alarm satt jag ändå redo vid datorn och telefonen. (Klappar mig själv på axeln)
En stor fördel med mitt jobb är att jag kan arbeta hemifrån emellanåt. Det funkar inte alltid, beror lite på hur dagens ser ut, men idag funkar det alldeles utmärkt.

Så nu sitter jag här med en kopp te och försöker starta igång hjärnan. Den fungerar ytterst segt när den blir tvärväckt och uppryckt så där. Jag är i detta nu dessutom så glad att du inte kan se mig där jag sitter... Håret på ända, miniögon, (vågar inte använda det där ordet som Josefin brukar göra)... mjukisbrallor och en halvskitig munkjacka. Men det blir så när man ska vara på jobbet på en minut. Och det är väldigt behagligt.

Jahapp. Då känns det faktiskt nästan som riktig helg fast det bara är vanlig torsdag. Mötte upp familjen på stan efter jobbet (och ja-jag gick liiite tidigare) och har handlat kläder till Teo. Stackarn har väntat högvatten länge nu och ärmarna har varit så där trekvartiga på det mesta. Sen har vi käkat god middag. Matte fastnade sen framför nån hockeymatch. Teo vill gå runt i kvarteret och säga 'spök eller godis'... som han tycker att det ska heta. Så jag ska snart se om han kan komma iväg och göra det. Har hittat en Dracula-cape till honom och asäckliga tänder, så han blir nog lagom läskig imorgon på festen. Vi frågade honom vad dracula är för nåt och den relativt logiska förklaringen han hade var att det var en elak människodrake. Gott nog.

Nä men nu känner jag att jag tar höstlov också! Mathias SMS:ade precis att familjen sitter och myser på Mekka. Utan mig! Och här sitter jag i min ensamhet... Snyft.
Jag trycker i mig en banan i ren frustration.

Så otroligt skönt att vakna och må riktigt bra! Huvudvärken är borta och jag känner mig nästan pigg! Och imorgon ska jag vara ledig. Ungarna har höstlov idag o imorgon och pappa läraren också. De ska åka buss ner på stan idag och gå på café till barnens stora lycka. Det är Teo som valt färdsätt. Det är som ett stort äventyr att åka buss från Ersmark och ner på stan för honom... Lite roar som bekant små.
Men det är ju bra.

Själv ser jag fram emot morgondagen lite extra. När jag fyllde år i våras fick jag en biljett av Jy för att gå och se min stora, stora idol Jonas Gardell. Så det ska vi göra och även käka lite middag ihop innan.
Höstmys på hög nivå! Längtar!