Efter samtal på fm med dagis så var allt bra igen. Det var ju skönt det. Han hade varit grinig ett tag men ätit frukost i alla fall-vilket han svor på att inte göra först. Sen hade det väl gått över. Eller om han gav upp…

Nåja. Snart är måndagen över. Jag tackar för det. Nu börjar nästa arbetsfas. Komma på vad vi ska äta till middag… Det är så himla knepigt att hitta på nåt verenda dag. Jag har ingen fantasi! Längtar till på onsdag då det är tjejmiddag! Bjud på vad du vill U! Vad som helst duger faktiskt, det bästa är att bara slippa bry sig! (Men det är ju bra om det är gott och jag tar gärna den där chokladkakan till efterrätt).

Min stora undran inför kvällen är hur jag ska kunna hålla mig vaken och se Prison Break. I praktiken blir det inte ett problem. Det är omöjligt. Men jag var fruktansvärt trött i morse. Det här med klockomställningen är jag inget fan av i allmänhet och i synnerhet inte när vi ska gå tillbaka till sommartid…

Men det är klart. Brorsan är det värre för som med jetlag klev upp ’02.30’ i morse… tala om klockomställning. Alltid är det nån som har det värre.

Alla föräldrar som har barn på dagis tror jag har upplevt det. I alla fall nån gång. Det är inte roligt. Det är snarare väldigt jobbigt i mamma-hjärtat när ens son förtvivlat gråter när man lämnar honom på dagis. Vilket hände i morse.

Vid dessa tillfällen blir han dessutom så fruktansvärt stark och man känner verkligen att han tar i för allt vad han är värd för att försöka hålla en kvar. Med bara nävarna. Eftersom nu tårarna inte verkar bita på den utåt sett hårdhudade modern… :

’Det kommer ju att bli SÅ roligt idag!’ (men vad vet jag om det?) ’Pappa kommer och hämtar dig kring fyra’ (egentligen är det halv fem). ’Ju fortare jag kan åka på jobbet desto fortare ses vi hemma igen’. (Det är bara det att jag alltid är sen på morgonen så jag är aldrig hemma före fem, typ nånsin).

Det hjälper inte att kompisarna lyser upp när de ser honom och till och med säger att de har saknat honom. (Ganska storartat av en femåring att säga det till en kompis by the way). Nä han är tvärtemot. Och ska INTE vara där. Och INGENTING är roligt.

Han har antagligen varit ledig för länge. Han har varit på dagis en dag på fyra veckor nu och idag var det dags att dra igång vardagen igen. Jag har själv alltid stora problem första veckan efter en semester till exempel så jag kan tänka mig hur han känner sig. Men ändå. Det är inte kul. Och kan lägga sordin på den mest underbara måndag. Suck.

Veckans bästa dag snett efter fredag. Har sedvanligt mos i huvet och orkar inte ta mig för speciellt mycket alls. Trots att det är mycket jag borde…

Wilma och Matte är på handbollsturnering i Nordmaling, där Wilma spelar. Teo är fortfarande i pyjamas och tittar just nu på Star Wars. Jedins återkomst närmare bestämt. En gammal VHS film som hoppar och har sig emellanåt, men det stör inte Teo direkt.

Olämpligt att låta honom se på den? Möjligen, men hela trilogin är de bästa filmer han vet och han har då hittills inte haft en enda mardröm om vare sig guldrobotar eller Jabbahuttar.

Är för övrigt fundersam över Wilmas fisk. Antingen så håller han på att dö och det är därför han väljer att simma runt på rygg så ofta. Han gillar också att bara flyta runt precis på rygg liksom för att få oss att tro att han är död. Men så spritter han till och svischar runt skålen som en tokig helt plötsligt. Det är lite konstigt.

Wilma har haft ångest i flera veckor över det här så det lutar åt att det är ett beteende han har och inte en näradöden-grej. Wilma är lovad en ny fisk om Nemo dör. Men ’Jag kommer aaaldrig att hitta en sån söt fisk igen’ säger Wilma dramatiskt när det kommer på tal. Så vi får väl se.

Nu ska jag försöka upparbeta nån form av inspiration till att städa. Fast inspiration är ju för amatörer har jag hört. Så det är väl bara att sätta igång.

Nu har jag fått MMS och SMS och telefonsamtal halva dan från människor jag känner som bara vill äckla sig.

Antingen befinner de sig på en is och har kört skoter i solen hela dagen… eller sitter på nån himla fjälltopp och solar och har det ’helt sjuuuukt bra’…

Vad trevligt då! Rub it in bara.
VISSA måste faktiskt arbeta också!

Jaa, och?! Jag kanske inte har så bra minne. Jag kanske har råkat glömma bort att jag sände runt precis samma sorts meddelanden varenda dag förra veckan…
Så vaddå då?! Det är faktiskt inte riktigt samma sak.

Sola skiner och jag har vunnit ytterligare femti kronor på Triss.

…Det kanske är det här med den ’nya’ inställningen som gör det? Att jag vinner alltså…?

Har ätit en jättegod lunch. Dagen till ära hade man berikat salladsbuffén med inlagd sill (!) som var hur god som helst. Som en form av kreativ sillsallad… Smarrigt.

Gick sen på en skön lunchpromenad med A.
Å snart väntar helgen.

Men roligast av allt är att Prison Break börjar på måndag.

JIIHAA!

Tänkte att jag skulle försöka bli lite mer tacksam över ’det lilla i vardagen’ som så många pratar om att man ska vara. Och det började ju riktigt bra.

För när jag kom inkörande på parkeringen på jobbet i morse så fanns det en carportplats till mig bara hälften så långt bort från ingången än vad som brukar finnas kvar när jag kommer åkande. Överraskande.

Samtidigt som jag så kom A dessutom gående över parkeringen och vi fick därför sällskap till dörren. Alltid trevligt.

Hissen som alltid stinker av gammal cigarettrök var i princip luktfri och stod dessutom på rätt våning när vi skulle upp -så vi slapp gå i trappan. Positivt.

Mackan jag hade med mig var god och te:t lagom varmt. Gott.

Jag har sovit jättegott i natt och i söndags vann jag femti spänn på en Trisslott. Spännande.

Mmm. Jaa. Sämre kan man säkert ha det.

Kroppkakor. Men vad är det för namn på en maträtt?
Kropp kakor.
’Kakor av en kropp’? som Teo funderade när vi åt…
Nä men det är inte speciellt gott. Faktiskt. Man hör det ju på namnet.

Igår åt jag våfflor Våffeldagen till ära. Jag skojade till det lite och hade cremefraiche, rödlök och rom på mina. Det var allt annat än äckligt. Tills Wilma började filosofera högt kring romen:

’Är det här fiskägg’?
’Hrm! Jaa…’
’Lever dem’?
’Absolut inte!’

Jag passar på att skrapa bort lite från skeden jag håller på att ösa upp med. Jag bestämmer mig för att ta lite mindre nämligen.

Wilma fortsätter snurra glasburken och tänker vidare;
’Små fiskbebisar…krossade…döda…’

Ungefär där bestämde jag mig för en våffla med sylt istället.

Annat otäckt jag hört om i matväg den här veckan är när brorsan i godan ro sitter och äter ett helt fantastiskt grillspett i Brasilien. Njuter till fullo tills han upptäcker att det i slutet av det så kallade spettet sitter kvar en hel tass. Med klor och allt.

Då föredrar jag nästan kakor av kropp eller krossade fiskbarn.

Det är verkligen så segt att vara tillbaka på jobbet efter en veckas semester. Samma känsla varje gång faktiskt. Oavsett längd på ledigheten.

Inte så att jag inte har att göra, absolut det motsatta. Det blir oftast så när man inte har nån annan som gör ens jobb när man är borta. Det är bara att tugga i sig bakifrån liksom. Det som inte hanns med innan man for finns till att börja med kvar och sen har det kommit nya grejer under tiden man var borta och så ytterligare saker idag.

Då blir jag lite stressad. Jag blir lätt det. Även av mindre. Nåja. Bättre tider skall väl komma.

Skulle vara trevligt med en jättestor Trissvinst eller nåt.
Det skulle göra mig glad just nu.

Då var jag tillbaka. Med en svag brunton i ansiktet och förhoppning om en fjällsemester även nästa år. Alltså. Så fullkomligt fantastiskt vi har haft det! Vädret som hämtat ur en fjällresekatalog. Klarblå himmel gassande sol. VARJE dag! Vi hade förhoppningar om en, möjligen två dagar med någorlunda väder, gärna några solglimtar. Men detta! Ah! Så faboulus! Jag kan gärna göra en vana av detta.

Vi har suttit (eller JAG har suttit) i backen varje dag medan resten åkt slalom. Wilma och Teo hade tidigare aldrig stått på ett par skidor men innan veckan var slut tog de båda korgliften upp på toppen i Tärna och för utför för egen maskin! DET var hur coolt som helst att vara med om! Mamma Farträdd satt tryggt nedanför och tittade på.

Jag har åkt några åk jag med, men inte så många. Typ tre… Men det var helt ok. Självvalt så att säga. Jag skötte markservicen istället. Och får man göra det i totalt solsken så är det helt ok.

Jo men visst. Nu håller vi faktiskt på att vara färdiga. Nästan allt är packat o klart. I sista stund kom vi på att be grannen fixa med post och tidningar. Kom också på att vi ju har en fisk som faktiskt behöver mat varje dag… Surprise…
Men det löste sig också.

Ja ajö då. Nu drar Taikons till fjälls.

Glad påsk!