Igår fick Teo post. Det händer inte så värst ofta, så när det händer är det lite speciellt. Det får man förstå. (Annat blir det när han blir vuxen och tackar högre makter för varje dag breven uteblir-för det är ju i princip alltid räkningar).

Nåväl. Han glömde att det var sommarlovs-TV och öppnade högtidligt sitt brev som var ställt till ’Herr Teo Lindberg’. Innehållet var en sprillans ny cd med namnet ’Teo Lindbergs rock ´n roll 2’. Lyckan var gjord.

En bonusmorfar vet han.

Var på Holmön och Visfestivalen i lördags. Ganska olikt oss att göra nåt sånt faktiskt. Med ungarna och allt. Men det är väl just det-de fixar ju sånna grejer nu!

Och det var ju fantastiskt. Vädret, havet, ön, – och Brolle.

Jag gillar Brolle och Teo älskar Brolle. Även om han länge tyckt att han skulle behöva klippa luggen… vilket han ju i sig verkar ha gjort så…

När jag berättade för Teo att Brolle skulle vara där och sjunga så såg han på mig med skeptiska ögon:

’Va? RIKTIGA Brolle?! FINNS han på riktigt’?!

Så säger ett barn av tvåtusentalets TV och datavärld, där faktiskt det mesta är ’på låssas’ eller ’bara på film’…

Och igen. Det var underbart där ute. Att vi inte varit på Holmön förut är en gåta. Och trots att vi fick vänta i en och en halv timme på färjan tillbaka mitt i natten så var det klart värt det. Det tyckte ungarna också. Fick det bekräftat av en mycket sömnig Teo som lyckligt avslutade kvällen med:
’Jag SÅG Brolle mamma! Och vet du-han finns på riktigt’

Måste fly hettan en stund och vad passar vällan bättre än en stund framför skärmen…
Skulle va TV:n då och en alldeles ny säsong av 24 som jag minsann tror att jag ska be att få låna av J till ikväll.

Har varit i Södervik idag, tillsammans med halva Ersmark vilket var synnerligen trevligt. Och varmt. Ja men man är ju inte mer än svensk. Herregud. Regnar det är det fel. Är det varmt blir det också lite fel: ’Ja men det fläktar ju inte ens’! ’Det hade väl räckt med 25 grader ändå’! ’Jag döör i denna hetta nu, vilken minut som helst’.

J o hennes familj åker till Kreta på torsdag. Men just idag känns det ju som om man har sin egen lilla greek island på baksidan av huset. Med det menar jag alltså att det är fullständigt onödigt att resa utomlands. Och inte alls att jag de facto är fruktansvärt avis på deras resa… Inte alls så…

Jag kommer därför att säga upp bekantskapen med dem alla fyra. I ungefär en veckas tid.

…Vilket ju blir ganska enkelt eftersom de inte är hemma.

Teo (och Wilma) har två morfäder. En ’riktig’ och en ’låssas’.
Teos bonusmorfar som vi numer väljer att kalla honom (efter att ha dissat plast- ditot) spelar musik i ett band som är av den sorten som Teo verkligen gillar, nämligen -50-60 tals rock. Han har en skiva som bonusmorfar K har spelat in och som han fullständigt älskar. Kan sitta en bra stund och digga till Brown eyed girl och Rock around the clock.

Idag var det ett par kompisar här varav den ena inte är någon han så ofta leker med, så jag antar att han kanske ville impa lite…

’Kolla! Ska vi lyssna på musik’? Håller stolt upp sin cd.
’Jaaaaa’…
Teo sätter på skivan
’Vet ni! Den här brukar min morf…eh K sjunga!
’Jaha. Vem är K då’?
’Tjaaa han… ehhh han … han är den som hör ihop med min mormor’.

Skön definition tycker jag. Glasklart.

Igår bröt vi tristessen en aning genom att åka till Norrbyskär. Vi strosade omkring där, familjen och lilla mamsen och jag fick alldeles ont i magen över alla fina hus som finns där.
Jag vill HA!

Ja men bara typ hyra en eller kanske två veckor under sommaren-vilken dröm! Snälla! Vi är jätteskötsamma!…

Wilma var också i en drömvärld och skulle kunna flytta dit vilken dag som helst. Kanske blir lite svårt att lösa hennes drömboende dock-hon ville nämligen ha värdshuset…

Efter några timmar där ute på ’Skaren som var varlden’ så tog vi en god middag på lokal. Mycket trevligt och tristessen som bortblåst.
Kände plötsligt att vi hade semester.

Har precis sovit en timme helt däckad av allergi, nu ska jag och J slå våra kylskåp ihop och fixa middag till ikväll.
Blir garanterat tristessfritt och semesteraktigt det me.

Nä det måste hända nåt snart. Vi håller på att dö av tristess. Eller inte jag men min käre man lider fruktansvärt av rastlöshet när han inte känner sig behövd och duktig… Men snart, snart kära du så är det dags att börja arbeta igen. Det blir säkert bättre då.

Jag har varit jätteduktig idag och tvättat en maskin tvätt samt torkat ur ett glasskåp och därtill diskat alla glas som står i det. Det var inte gjort på sju år så det blev väldigt rent.

Sov som vanligt till halv tio och håller på att bli galen över att just jag föddes som sommarallergiker. Det är skitjobbigt att snora och nysa hela tiden.

Nåväl.

Har precis läst om min favvobloggare Josefins äventyr i Åsele och blivit avis på hennes fina hallaffisch… Vill också ha.

Snart dags att göra lunch till kidsen och sen kanske jag ska ta och torka skiten ur ett av köksskåpen också.

Ja du ser ju vilken fantastiskt händelserik sommar vi har…

Igår satt vi på uteplatsen hos J o hennes familj. Teo hade tagit en paus från allt fotbollsspelande som pågår den här sommaren och satt i mitt knä. Han börjar förstrött dra i mitt linne och kikar plötsligt intresserat ner i urringningen.

’Nja men så där behöver du kanske inte göra’ säger jag.
Han släpper.

Han kan inte hålla sig utan drar en gång till och kikar ner.

’Jaa, här kan man se dina bröst’, konstaterar han torrt.
’Hmmm’.

Paus.

’Dom hänger’.

Vad är det man säger…av ungar och fyllon får man veta sanningen.

Bröllopet var en trevlig tillställning som tog dagar att återhämta sig ifrån. Jag vet inte, men jag är ju trots allt trettifem och borde därmed veta bättre än att avsluta en kväll med hjortronlikör klockan halv fyra på morgonen. Men det var ju kul. Då.

För övrigt har vi fördrivit ledigheten med några dagar i stuga utan uppkoppling och tjaa bara tagit det väldigt lugnt och sansat.

Brorsan med sambo har kommit upp från Ståckhålm och igår var vi alla hos pappsen i Robertsfors och käkade god mat och spelade kubb och boule med tillhörande bets. Sånna är vi i vår familj. Dessemellan garvade vi så vi grät åt historierna från bratsens hemsviste. Jag ser fortfarande bilden framför mig av en clubblazerprydd backslickad karl på vattenskoter vars flytväst exploderar… Ja herregud. Obs den historien är grymt rolig i oavkortad verision. Faktiskt så sjuk att man nästan tror att den är regisserad.

Våra världar är en bit ifrån varann, men det är väl därför det blir så kul också.

Vi är fortfarande kvar i Robban och just nu tittar jag ut över min barndoms trädgård och undrar när det hände att lekstugan krympte så där mycket och träden runt omkring den växte så mycket att stugan nu håller på att braka ihop av deras storlek…

För övrigt så undrar jag varför det måste regna varje dag den här sommaren.

Imorgon är det bröllop! Sånt är alltid kul. Men det är ju ett gissel med kläder… som vanligt.

Det är förbaskat orättvist när det kommer till finkläder. Matte han köpte en ny skjorta med tillhörande slips. Tog väl ungefär en kvart. Och: ’sen tar jag väl kostymen’.

Ja men gör det du, så får jag beslutsångest under tiden.

Kanske och eventuellt så har jag nåt i garderoben redan, men bröllop är ju special!
Det ska vara lite nytt då liksom.

Men nu har jag hittat det jag ska ha. Tror jag. Jag är nämligen expert på att se till att ha ett par-gärna tre-alternativ, så att jag i alla fall får stå och fundera. Så nu sitter jag här i min nyinköpta …hrm… underklänning (!) och funderar.

Underklänning?! säger du förvånat. Jajamän säger jag, helfrälst i detta för mig helt nya plagg, den första och enda jag nånsin ägt, men vilket köp!! Inte ett dugg tantigt om du frågar mig.

Inte ett dugg.

Ska jag ge ett enda köpråd till nån enda människa som gärna klär sig i kjoltyg emellanåt så blir det därför hädanefter: köp en underklänning! Kjolarna och klänningarna sitter ju perfekt helt plötsligt.

Men VARFÖR har ingen sagt det till mig tidigare?!

Kom på att jag ju måste uppdatera den som eventuellt är intresserad av hur det går med mitt och A:s bildande av företag.

Om vi säger så här. Nu är fjärde juli inte bara USA:s nationaldag utan också vår! För i fredags, den fjärde juli, fick vi dels beviljat lite mer lån och dessutom vann vi i princip några hundra tusen på lotto. För det är vad den är värd egentligen- lokalen på BIC Factory på Umestandär vi ska sitta och göra stordåd framöver! HAHA! Va vi är glada för det. Tack, tack o tusen tack för att ni valde in oss!

Jag blev så himla nöjd och jublande glad att jag glömde bort hur man låter normalbegåvad och smart… och bara lät fullständigt knäpp när jag pratade med personen som meddelade det trevliga beslutet där på fredagmorgon… ’AH men åå va bra! Va KUL! Å men gud så bra men så himla, himla kul det ska bli’! Och så vidare… Jisses.

Hade nästan tur där att de inte tvärändrade sig pga av hur jag lät…
Hade blivit lite svårt att förklara för A.

Sen var det väldigt upplyftande att höra att de också verkade tycka att det skulle bli trevligt med just oss kreativa, unga kvinnliga företagare i huset också!

Så skoj! (Observera ordvalet ’unga’)!