Mycket trevlig fest igår. En tidsresa tillbaka till Nineteeneightyfour. Typ. Och ganska bokstavligt. Korta, vita kavajer, uppkavlade ärmar, benvärmare och Wham. Ganska så najs. Som de säger i ICA reklamen.
Men vi tittade förundrat på varann jag och Matte, såg vi verkligen ut så här?!
Och vi gjorde ju det. Det värsta är att man dessutom tyckte att man var snygg!
Vår vän och granne vann utmärkelse för bästa utstyrsel. Och med den äran. Han hade hårförlängning i sitt till vardags väldigt korta hår och hade därför kvällen till ära en hockeyfrilla som såg väldigt äkta ut. Till det en mycket stentvättad jeansjacka, trasiga jeans och basketkängor. Han berättade att det var väl ungefär så här han såg ut -på riktigt, när han tog mod till sig för tjugo år sen och skickade blommor till en tjej han var kär i…
’Inte så konstigt kanske då, att du blev nobbad’. Sa hans fru.
Tillika den som tog emot nämnda blommor, då för länge sen…
Ja. Så det kan bli.
Ja det var en orgie i gammalt kan man säga och det var hur roligt som helst att vältra sig i det som en gång var. Nåt som sällan hände då (och sannerligen inte särkilt ofta nu heller) var att vi blev hemkörda av en limousin när festen väl var över.
Ganska så najs det me.
Senaste kommentarerna