Raketer och återvinning

Av , , Bli först att kommentera 0

Klockan var ställd på halv nio i morse. Jag hörde inte ens klockradion förrän Teo kom in till oss kvart i. Men jag var uppe nio, gick en promenad med Matte och var ute på ärendefixning…eh ja halv tolv var hon nog. Men med tanke på att jag igår klev upp den tiden så var det bra nog, tycker jag.

Så nu har vi inför morgondagen köpt raketer och alkohol som de äkta svenskar vi är. På det temat så har vi också varit på återvinningen med skräp. Där grät jag nästan en skvätt när min favoritparyms flaska var tvungen att åka. Tom som den var. Men doften var kvar så sen satt jag i bilen och luktade på mina vantar som råkade få några droppar på sig…
En syssla så god som någon.

En annan syssla som är väldigt trevlig så här i ledighetstider är att se på film. Av tomten fick vi The Office boxen i julklapp och sitter nu nätterna igenom och garvar oss tårögda åt de stackars förlorarna på kontoret som gud glömde.

För övrigt vill jag tacka alla goa vänner som skickat en massa jättefina julkort till oss! Det är verkligen jättekul att få och alla sitter uppe, bara så ni vet. Då ni inte fått några julkort av oss, denna julen heller, så vill jag bara förtydliga att detta icke beror på något annat än lathet och pur snålhet. Men god jul till er alla! Så här i efterskott. Och TACK.

Nu ska jag sega mig igenom ytterligare en knäck som för övrigt är det absolut godaste på denna jord, sen ska jag koka hallonsylt och göra efterrätt tills imorgon. Det blir panna cotta.

Lata, lediga, sömniga

Av , , Bli först att kommentera 0

Ska försöka hitta en efterrätt igen. Till nyårsafton. Det behöver vara lite special då. Gärna lite glittrigt, glammigt och alldeles underbart gott. Helst. Än vet jag inte vad det blir och det lutar som vanligt åt min favorit panna cotta.

Annars då? Jo se vi latar oss och latar oss och är lediga, lediga, lediga. Sömniga också. Sover och sover till frampå förmiddan varenda dag. Antingen har det att göra med att vi är helt slut efter julfirande och hårt arbete innan ledigheten eller så är det en följd av att vi lägger oss för sent… Antagligen en kombination av de båda.

Har i alla fall varit ute på en promenad idag med Teo på bobben. Så lite dagsljus har vi fått i alla fall. Trevligt. Ser fram emot Prison Break ikväll… ska försöööka lägga mig direkt efter det för att eventuellt komma ur sängen innan elva imorgon.

Som en skatt

Av , , Bli först att kommentera 0

Teo var fullständigt speedad kvällen före julafton. Upp under taket. Somnade som en sten till skillnad från sin syster, med tomteluva och hela kitet på sig och vaknade sisådär halv fem på julaftonsmorgonen. Han sov ytterligare ett par timmar och sen VAR DET FAKTISKT JULAFTOOON! Som han sa.

För första året nånsin så har jag inte kännt nån stress över nånting överhuvudtaget innan jul. Så otroligt skönt! Om det beror på att det blev ett par ’fridagar’ innan själva julafton vet jag inte. Men gu va jag tyker det har varit lugnt och skönt för en gångs skull.

Nu är allt dessvärre överstökat. Efter släktrajd i Robban är vi hemma igen och har ätit allt annat än julig mat. Jag tackar högre makter över att vi inte märkt en tillstymelse till sjukdom på hela december. Teo går omkring som en starwars figur i världens stormtroupers-hjälm och Wilma sprätter omkring i nya kläder och längtar till sommaren när hon får prova sin nya cykel.

Och i år hände det verkligen! Den där julklappskassen som man varje år hett önskar hitta när julafton är över och alla klapparna öppnade – hittade vi faktiskt igår! I bilen stod det en påse till med klappar! Som vi missat att ta in! Och av fem möjliga var fyra till mig!!

Jamendetärjusomenskatt!

Pil i halsen

Av , , Bli först att kommentera 0

’Mamma, om nån pratar med dig med sån där jättebestämd, hög röst, tycker du att det är roligt’?
’Nää det tycker jag inte. Tycker du’?
’Nääee’.
’Hur känns det i din kropp då’?
’Ja, i magen ska det ju vara så här platt (visar med handen ett rakt vågrätt streck) och i halsen är det så här vågigt’ (vågar handen vid halsen).
’Jaha’..?
’Ja. Och när nån är bestämd så där så blir det tvärtom, och som en vass pil från magen upp i halsen’.

Konstigt nog så förstår jag faktiskt precis hur han menar.

Uppdateringar

Av , , Bli först att kommentera 0

Jo det är väl så dags nu att uppdatera er i mitt liv.

Julen:
Har klädd julgran i vardagsrummet. Vår minsta nånsin och världssöt är den där den står i sitt hörn med toppen på sned. Ja. Den är nämligen så tunn upptill att toppen böjer sig av toppstjärnans tyngd… Fast nu har ju inte vi en toppstjärna i ståltråd o glitter utan en gedigen sak i typ kopparplåt, så den är rätt så tung. Även för en ståtligare gran. Bör sägas. Vi har pepparkakor i vår gran också. Det är nytt för i år.
Nog om vår gran.

Julen fortsättning:
Har handlat julklappar även idag, griljerat skinka som en annan medlem i husmodersföreningen OCH stekt köttbullar på 1,6 kilo köttfärs. Synd bara att de inte blev goda för får vi en tuff vår nu så har vi köttbullar att äta åtminstone. Skulle ha hunnit med knäcken också, men den tar vi imorrn.

I går var vi hos mamma och käkade världens godaste julbord och käkade julgodis tills det kändes som att det rann sirap i själva huvet. Hur gott som helst. Vår lilltoa är precis proppad med julklappar och paket och det börjar kännas som att det nog blir annat än sparpaket under vår gran. HAHA!

Den där var riktigt dålig. Bjuder på den gratis.

Teos senaste:
Sitter i bilen med honom och leker leken där en av oss ska tänka på en sak, plats eller person och den andre ska med ja- och nejfrågor lista ut vad eller vem man tänker på.
Jag sitter som bäst och tänker på tomten och Teo ska fråga mig frågor.

’Är det Nicke’? undrar Teo.
’Nä’
’Är det farfar?’
’Nä, jag har ju sagt att det är en person som du inte känner så väl, nån som egentligen ingen känner på riktigt’.
’Hmmm är det pappa’?
’Nä men pappa känner du ju rätt bra eller hur? Det här är inte en person riktigt heller, utan mer en… ja en figur skulle man kunna säga’.
’AH! Är det Kent’?!!

Hmmm. Vet inte riktigt hur min kära mors sambo Kent kommer att ta detta. Men en sak är ju ganska intressant och det är att just Kent varit vår tomte de senaste åren…
Så på ett vis var det ju alldeles rätt.

Min bebis

Av , , Bli först att kommentera 0

För tio år sedan den här tiden låg jag på BB i Mölndal.
På våningen ovanför mig låg min pyttelilla, alldeles nya lilla unge med penicillin i en kanyl rakt in i huvet.
Själv var jag också ganska sjuk och visste egentligen inte så mycket mer än att jag plötsligt hade en dotter och att hon skulle heta Wilma.

Wilma Olivia.

Det var bestämt sedan månader tillbaka. (Så det var tur att jag inte fick den där pojken som jag var så övertygad om att jag hade fått. Så övertygad och säker att jag inte ens tittade efter vad det var för kön förrän nån undrade om jag inte var nyfiken)…

Tur för pojken alltså. Inte kul att heta Wilma och vara grabb. Kan jag tänka mig.

Jag minns att hon var liten som en docka och att jag inte ville vara den som bytte blöjor på henne.

Hon kunde ju gå sönder.

Och det var vinter och svart och regnvåta vägar. Västkustens vintrar är gärna sånna.

När hon låg i mitt knä kunde jag inte se mig mätt på henne.
Och jag vet att jag tänkte:
’Det här barnet kommer jag ALDRIG att bli arg på. Jag ska ALDRIG skrika åt henne och ALDRIG ska nåt ont hända henne. För då kommer jag att dö’.

Nu, tio år senare har jag varit arg många gånger. Jag har skrikit mer än en gång åt det här barnet. Men kramat henne tusentals gånger mer. Inget ont har hänt. Och får fortfarande inte hända. För då kommer jag lika fullt att dö. Eller döda om så krävs.

Och vi har kalas. Igen. För tionde gången. Och de som sitter runt köksbordet är sannerligen inga bebisar. De sitter där så beskedligt och fnittrigt som bara tioåriga tjejer kan och frågar snällt om de får ta en kaka till och undrar hur många knäckar det är tillåtet att äta. Och de är stora, världsvana och självständiga.

Och man undrar vart tiden tagit vägen.

Full frys

Av , , Bli först att kommentera 0

Jo, jo. Visst. Alfred i all ära. Taft, diamanter och mat på guldtallrik. Bah!

Min namnsdag som jag på sätt och vis delar med den noble Nobel, har faktiskt också firats finfint idag. Icke med kungligt middagssällskap, men nära på. Och jag kan nästan garantera att maten jag fick var minst lika god och antagligen mer mättande än den som serveras i blå salen. Eller vilken färg den nu är.

Mamma har nämligen varit här hemma idag och bakat lussebullar, pepparkakor och juldajm. Sen var ju spåret liksom inslaget så hon körde på av bara farten och lagade världens godaste köttfärsbiffar till middag.

Världens bästa namnsdagspresent. Komma hem till dukat bord och full frys.

Sjungande bin

Av , , 1 kommentar 0

Jag tog mig ut till Frihamnen själv och utan problem.
Jag hittade den stora ’hangar’ mitt ute där i ingenstans där jag förväntades infinna mig.
Bygglovsbussen skymtade jag förvånat i ögonvrån och undrade i mitt stilla sinne vad jag gjorde där.
Tog så en konstig hiss upp till en reception.

Och ungefär där tog saliven i min mun slut.
Jag har nog aldrig varit så torr i munnen.

’Å så varsågod och fyll i denna lapp’. Jahapp. Massor av frågor rörande min musiksmak, låtar jag kan texten till utantill, ett roligt musikminne kanske jag kunde dela med mig av? Och så naturligtvis ett svar på vilken cd-skiva jag skulle ta med mig till en öde ö. Så klart. Den frågan kändes av nån anledning rätt avgörande. Svarade rätt brett på den.
Sen var det fotografering.

Därefter blev jag och ca 10-12 andra personer inlockade i ett konferensrum av en söt, ärtig mediabrud som försäkrade att stämingen därinne apsåluuuut inte var något att oroa sig för. Eller tappa saliv på grund av.

Uppstaplade på rad efter de turnummer vi blivit tilldelade stod vi så där.
Framför JURYN.

Nu var det varken Bagge eller Kishti som satt där så det kändes helt ok.
Utifrån just det sättet att se det.
Utöver det var det rätt nervöst. Saliven jag tappade utanför hade dessutom inte återkommit så det kändes torrt. Det stod förvisso kannor med vatten framme men dem vågade jag inte röra med tanke på de handdarrningar jag helt utan fövarning drabbats av…

Den trevlige producenten tillsammans med castingansvarig och två assists satte så igång ’showen’.

Vi fick presentera oss. När jag sa att jag var från Umeå höjde producenten på ögonbrynen och frågade (alldeles allvarlig) ’Men! HUR har du tagit dig hit’? Med alldeles äkta förvåning i rösten.
På det svarade jag sanningsenligt ’jaaa jag har flugit. Förstår du. Med flygplan’.

Annelie tyckte att jag skulle ha sagt ’ja först tog jag älgen och sen bytte jag till ren’… Men kanske hade det misstolkats…

Som enda norrlänning kan jag ha gjort ett intryck. Bara tack vare det. Sen trodde de att det skulle bli bra tv med mig eftersom jag intygade att jag inte kunde sjunga. Nån form av bakvänt plus i kanten alltså.

Men sen gick det rätt bra med låtarna också faktiskt. Missade bara på en!
Det var i alla fall riktigt kul. Nu ska jag avvakta januari. Har nån hört av sig innan dess så är jag vidare.

Oavsett hur det går så har jag då aldrig varit närmare 50000 spänn än vad jag är nu.

Kort karriär

Av , , 4 kommentarer 0

Ja jisses. Dagarna går och denna lilla blogg blir allt mer lidande. Inte alls min mening.
Men det är lite mycket nu – som vanligt.

Annars då? Joo tack. Det rullar på. Jag sover mindre och mindre, jobbar mer och mer och har fler och fler ryckningar i högerögat. Undrar varför. Nån som vet? Har hållit på i typ två veckor nu. Irri.

Och på måndag bär det av till Stockholm och min världspremiär inom TV-världen…

Känns kul och mycket spännande. Antagligen kommer jag att få hjärnsläpp big time och inte kunna en enda strof. Så min Singing Bee karriär antas bli kort och avslutad redan innan den startat. Men det blir intressant att se hur man gör sig på skärm.