Ja vem fasen uppfann allergin? Så himla onödigt tjafs att komma på att härda människan med. Nu för tiden visar det sig mest genom att jag i och för sig blir mest irriterad. Riktigt ilsken och tvär och trött som ett as. Och torr i mun av tabletterna jag trugar i mig.
Kan vara dem som ger biverkningar i form av humörsväng á la PMS också kanske. Detta utöver ögonkli, halssvullnad och lite torrhosta sådär. (Nysningarna och snuvan är liksom bara där så det räknas inte).

Fan vilket gnäll. Men jag sa ju det. Jag är sur.

Å för att göra ont värre så har jag trasiga glasögon också. Att spela fotboll på midommaraftonskvällen kan göra sånt med ens brillor. Så nu är jag riktigt snygg i maskeringstejpad skalm. Jag hade i och för sig tänkt köpa nya ganska snart men… inte PRECIS just nu. Otur det där.

Till Stockholm imorgon i alla fall. Det ska däremot bli kul och förhoppningsvis givande rent jobbmässigt. Tur jag har Annelie med mig som ledsagare för i den stan kan man ju inte gå med maskerade brillor. Det har jag insett att jag är för fåfäng för.

Jag skrev en krönika en gång om att midsommarafton egentligen borde vara Sveriges nationaldag. Det tycker jag fortfarande. Det är ju då vi firar på riktigt. Sådär jättesvenskt.

Nä sjätte juni kommer aldrig att komma i närheten, hur röd den än är. Hävdar jag bestämt.

Jag älskar midsommar. Och alla traditioner kring firandet. Det är så självklart på nåt vis.

Vi var som vanligt i Flurkmark på midsommarafton. Det i särklass bästa stället enligt oss. Och när vi som bäst hoppade runt där och låtsades vara både grodor och grisar så slår det mig hur märkligt det måste framstå för alla oinvigda. För de kära vänner som kanske nyss anlänt till vårt land och möjligen fått höra om ’midsummerstångs’ och ’schnaps, sill and singning’ och nyfiket undrar vad det kan betyda på riktigt.

Barn och vuxna hoppandes runt ett låtsasträd som ser ut som ett jesuskors, skärandes havre och raskandes över isar.

Welcome to Sweden.

Har precis kommit hem från sommarfest på dagis.
En fest som vi klarade utan spöregn och alltför mycket kyla.

(Det kan vara så att jag personligen behöver tackas för det eftersom jag hade trippla brallor, dubbla tröjor, dubbla sockar och dubbla jackor på, samt vantar). Och paraply gubevars, inte att förglömma. Så ja. Man kan säga att jag var rustad. Och är man det så brukar ju som bekant ovädret utebli. Så även idag.

Det var en jättemysig fest och den absolut sista dagisfesten för vår del. Snyft. Känns märkligt sorgligt på nåt sätt. Men Teo är strålande glad. Och det är väl det som räknas.

Hur som helst. Det blev en himla lång inledning för att komma till det jag EGENTLIGEN ville upplysa om. Dels så där i allmänhet, men kanske mest för den som har nån form av trädgård eller rabatt och saknar gröna fingrar.
-En sån som jag alltså.

Jag säger bara: hönsskit! Det är helt sjukt vad det kan göra gött för ens växter! Vi har aldrig nånsin haft så mycket vackert och stort i rabatterna. Skulle faktiskt vilja använda ett sånt där typiskt… roman-ord, nämligen prunkande. DET är våra rabatter just nu. Prunkande. Och jag har bara strött lite vanlig, hederlig skit på blomstren! Inget annat.

Så tack mamma, för skiten.

Idag var jag så där erbarmeligt vuxen så jag nästan kräktes på mig själv.
Wilma var hemma själv idag och hade sommarlov och vi övriga jobbade alternativt var på dagis. Jag åkte hem och lagade lunch och Wilma suckade och sa att ’Det känns då INTE som sommarlov’. Och syftade på vädret och ensamheten antagligen.
Varpå jag då äckelvuxet säger att ’Ja men det är BRA att ha så här tråkigt ibland förstår du’! (Kunde ha lagt till ’lilla vän’ här också, men avstod åtminstone från det utan besvär).
Wilma: ’Va?!’
’Jo det är bra att ha tråkigt, vara lite själv och.. jaa tycka att det är lite trist, ta det riktigt lugnt och bara vara’.
’Men varför är DET bra? Du vet väl att ett gott skratt förlänger livet, mamma’?

Har du sett tv-reklamen med damerna Judith och Judith? Den där den ena bland annat sänker volymen på den andra, fryser hennes bild för att höras mest själv, sågar itu prisskyltar för att visa halva priset osv. De är lite småroliga. Och så kallar de sig alltså för Judith och Judith.
Väldigt likt Gertrud & Gertrud.
Och detta har fler än jag tydligen uppmärksammat. För i fredags kväll när jag sitter vid tv:n med Teo säger han ’Mamma, visst har du och Annelie gjort den här reklamfilmen’.

Människor jag beundrar säger ’A nä men vi var så trötta efter middagen så vi tog en rask promenad’.
Till skillnad från ’A nä men vi var så trötta så vi la oss framför tv:n och låg där resten av kvällen’.

Människor jag beundrar köper ekologisk mat och tillagar den hälsosamt till sina barn varje dag.
Till skillnad från att köpa billigast möjliga, var som helst ifrån som helst går snabbt att tillaga.

Människor jag beundrar cyklar överallt och tar möjligen buss eller tåg om det är längre än tre mil.
Till skillnad från att ta bilen även om sträckan endast är trehundra meter.

Människor jag beundrar har städat och rent i sina hem. Jämt.
Till skillnad från rörigt, småskitigt, obäddat och dammigt. Jämt.

Människor jag beundrar hinner med att ha rena hem som ovan OCH arbeta heltid OCH träna OCH umgås flera timmar med man och barn, vänner och vänners bekanta. Plus en massa annat, inklusive sova åtta timmar varje natt.
Till skillnad från att visserligen göra allt ovan nämnt, men aldrig ordentligt, aldrig tillräckligt och definitivt aldrig regelbundet.

Människor jag beundrar stressar aldrig upp sig.
Punkt.

Människor jag beundrar hjälper människor som har det svårt. Och får alltså tiden att räcka till det också.
Till skillnad från att låta det stanna vid blotta tanken att hjälpa.

Människor jag beundrar får tjugofyra timmar per dygn att förvandlas till minst det dubbla.
Till skillnad från att få tjugofyra dygnstimmar att kännas som tolv.

…Det kan ju också vara så att två fester på raken torsdag och fredag inte verkade så positivt för hälsan…

Kan vara så.

BIC galan i torsdags var väldigt rolig och resulterade i ett fint pris för Gertrud & Gertrud! Jihooo!
Årets nätverkare blev vi och fick minsann mottaga en oscarsstatyett i äkta plast, samt diplom. Och äran!

Roligare än jag trott att bli uppmärksammad för det man jobbar för. Väldigt kul.

Det var torsdagens bravader.

På fredagen sen var vi bjudna på disputationsfest på Baggböle herrgård. Vår duktiga granne som avhandlat en del i idrottsämnet bjöd in och det blev en helkväll med god mat, dans och fest. Barnen var hos farmor o farfar så på lördagen hämtade vi dem i stugan där och sen var det iväg till pappa för att gratta i efterskott samt se på fotboll. (Då och endast då tycker jag att det är kul att se fotboll, då när det är landskamper)…

Söndagen var det jobb som gällde och när Teo sa ’Mamma, idag MÅSTE vi dammsuga våra golv’ så insåg även jag att vi gick omkring på sand, gräs, smulor och annat jox här inne. Stampade jordgolv hade varit fräschare.
Så det blev lite dammsugning också.

Kan det vara så att jag misshandlat min förkylning…?

Ja antingen beror det på att jag slutade sova förra veckan eller så är det en ovanligt elak bacill som övertagit min kropp. (Och eftersom det där med sovandet är hemskt överdrivet så är det väl det sista då).
Efter en vecka av -håll i dig- virusöst tonsillit -jo då, tack vare net doctor kunde jag ställa min egen amatördiagnos som sa mig att det var det det var, (dvs jäkligt ont i halsen och feber i princip), så tänkte jag att nu borde jag ju vara frisk. Halsontet är borta, det övergick i extrem heshest som fortfarande sitter i, på det en ögoninflammation, värsta snuvan och hosta. Och jag vill gnälla! Hallåååå det är sommar och då ska man vara frisk!

Jag är visserligen inte riktigt frisk utan har himla ont i halsen och är precis uppväckt ur feberkoma, så kanske, kanske har jag missuppfattat något. Men jag såg det i tidningen och då är det så klart sant. Och det är i så fall en sanning som när jag tänker på den ger mig en punkt på vänstra sidan i huvet som bränner. Rent fysiskt.

Jo vars, det låter lite otäckt men otäck är också anledningen till detta.

För igår, något omtöcknad då men i alla fall, så läser jag detta i tidningen:
’En människa äter i genomsnitt åtta spindlar i sömnen under sitt liv’.

Läs den meningen igen och försök förstå detta. VIDRIGHETEN i detta!

Jag har, till denna ganska onödiga information nådde mig, sett mig själv som en genomsnittlig människa. Observera att detta gör jag inte mer. För jag vägrar käka spindlar. Och JA, jag slutar hellre sova.