Hur svårt kan det va?

Av , , Bli först att kommentera 4

Har precis övergått ifrån att nynna på Fredagsmyyys till att nu sitta och punka mig till Åttahundra grader…

Lite labil?

Sitter nog i från gårdagskvällen i så fall, när jag skulle preparera lite mat till kvällens middag när vi får besök från storstan minsann. Buffé står på menyn. På min lott står att göra bland annat dubbelmarinerad fläskfilé och efterrätt.

Fläskfilé har jag tillagat en ansenlig mängd av i mitt liv, dock aldrig dubbelmarinerad. Men hur svårt kan det va?

Och det var ganska lätt. Ända fram till citronen. Citronen skulle nämligen strimlas. Hur fasen strimlar man en citron? Omöjligt med vanlig kniv, minst lika omöjligt med potatisskalare (provade båda mina) skalkniv funkade inte heller. Det VITA följde ju med oavsett. Och det har ju både Leila, Tina och Morberg lärt mig att DET förstöööör. Det blir beskt. Efter att ha använt alla-ALLA-tänkbara verktyg till att kunna strimla en citron utan att explodera, önskar jag mig nu ett cicilieringsjärn i julklapp. (Eller vad fasen det nu heter).

Sen skulle jag då övergå till efterrätten. Klockan var nu cirka 22. "Men en cheescake går ju snabbt och det är så skönt imorgon när det är gjort". Så därför gjorde jag en digestivebotten och ställde in den i kylen på ett lock…

Mmm, en liten balansakt men som jag med mitt vana balansöga såg skulle funka… Liiite vingligt, men ändå. Stabilt.

Formen stod stadigt tills jag skulle öppna kylen för att ta ut grädden. Då rasade allt ut på min nyinlagda matta OCH det nytorkade köksgolvet. Smöriga, smuliga kex.

VRÅL.

Summasumarum. Ibland. Ibland går det sådär lätt och enkelt att fixa till mat och testa nya grejer. Ibland går det sämre.

Men det är skönt idag när det är gjort.

 

 

Bra-å-ha-grejs

Av , , 1 kommentar 14

Har precis dammsugit och dessutom torkat golvet i hallen, allrummet, köket och toan. En märklig släng av energi som jag inte kännt på väldigt länge drabbade mig. Och trots att jag fullständigt avskyr att dammsuga så var det helt ok, särskilt som jag kom att tänka på en ganska rolig sak.

Som jag förvisso lovat att inte berätta om på bloggen…

Men i alla fall. Det känns som att jag kan göra det för det kunde lika gärna ha varit jag…

För ett par veckor sedan var jag och mina fina tjejkompisar Jenny och Mickan på väg upp till fjällen och Jennys underbara stuga. På väg upp i Jennys fina, nya bil förundras vi över att det är vinterväg och faktiskt rätt kallt dessutom.

Vi stannar för att tanka.

Jenny går in på macken och kommer efter en stund ut. Öppnar bakdörren där jag stter och kastar in en påse samtidigt som hon med eftertryck låter "Ahhhhh"! Lite smått irriterat, indignerat och samtidigt liksom lite förundrat.

"Ja ni får inte säga det här till nån" Fortsätter hon och sätter sig bakom ratten.
"Vaddå?" säger jag o Mickan mycket nyfiket i kör.
"Ja. Jag gick runt där inne och de hade en massa bra-å-ha-grejer nu till vintern så jag tänkte att jag köper ju lite låsspray. Måste ju vara skitbra att ha. Särskilt uppe i fjällen, om låsen på bilen fryser å så",
" Jaha"? (Vi körar fortfarande).
 
"Jaaa det var bara det att jag har ju inga sånna där lås på bilen att spraya i"

Se där. Tänk så mycket onödigt grejs det finns som vi tror att vi behöver.

Spänning

Av , , Bli först att kommentera 1

Har precis kört Wilma och hennes bästis på UG. Matte jobbar där varje torsdag och tjejerna har börjat tycka att det är kul att vara där också. UG minns jag som nåt man fick börja gå på i sjuan. Och nåt som var ofantligt spännande. Det här UG:t är för dem i 4-5:an, men det är tydligen minst lika kul för det.

Har lite svårt att förstå att Wilma är så stor som hon är… Färgar håret, pratar i mobiltelefon, far på UG och är ute och spinkar på kvällarna. Fast hur "stort" just det sista är vet jag i och för sig inte-men det är så klart spännande, brukar nämligen vara killar med och så…

Nåt annat som är spännande är hur det går med skolbesparingarna… Vill det sig riktigt illa så blir Matte utan jobb inom kort…

Katastrof.

Presentation

Sysselsättning: Marknadskoordinator på Västerbottens-Kuriren AB
Ålder: För evigt 22 inom mig, 38 på papperet.
Bor: Ersmark
Familj: barnen Wilma 12 år, Teo 8 år. Gift med Mathias. (39år)...
Bloggar om: hela livet i allmänhet, mina barn och mitt jobb i synnerhet
Utbildning: copywriter
Bästa egenskap: Lättsam och optimistisk. En del tycker att jag är ganska rolig också. Det är ju kul.
Motto: Ta alltid ut glädjen i förskott. Om det inte blir som du tänkt dig har du i alla fall varit glad en gång.
Dolda talanger: Overkligt lätt för att lära mig låttexter och komma ihåg telefonnummer.
Jag skulle aldrig: ha en spindel som husdjur
Intressen: äta, vila och göra roliga saker.
Laster: Choklad, bullar och dåligt minne
Förebild: Min lilla farmor. Jag vill också bli minst 86 år och trots min ålder kunna springa i trappor utan besvär, aldrig klaga, vara snällast i världen och bry mig om alla andra först. Och dessutom ha humor nog att både förstå och skratta högt åt alla mina barnbarns skämt.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se