Malins mammablogg

Sysselsättning: Marknadskoordinator på Västerbottens-Kuriren AB
Ålder: För evigt 22 inom mig, 38 på papperet.
Bor: Ersmark
Familj: barnen Wilma 12 år, Teo 8 år. Gift med Mathias. (39år)...
Bloggar om: hela livet i allmänhet, mina barn och mitt jobb i synnerhet
Utbildning: copywriter
Bästa egenskap: Lättsam och optimistisk. En del tycker att jag är ganska rolig också. Det är ju kul.
Motto: Ta alltid ut glädjen i förskott. Om det inte blir som du tänkt dig har du i alla fall varit glad en gång.
Dolda talanger: Overkligt lätt för att lära mig låttexter och komma ihåg telefonnummer.
Jag skulle aldrig: ha en spindel som husdjur
Intressen: äta, vila och göra roliga saker.
Laster: Choklad, bullar och dåligt minne
Förebild: Min lilla farmor. Jag vill också bli minst 86 år och trots min ålder kunna springa i trappor utan besvär, aldrig klaga, vara snällast i världen och bry mig om alla andra först. Och dessutom ha humor nog att både förstå och skratta högt åt alla mina barnbarns skämt.

Skrivs av

Visar inlägg från December 2009

Minnesvärd dag

Idag för elva år sedan, precis just nu mådde jag inte så bra. Riktigt ont hade jag och jag vet att jag bland annat sa "Men jag skiter väl i hur det gåååår -få ut ungen NUU"!
Eller "sa"...snarare skrek...
Klockan 10.03 är hon född, lilla Wilmisen. Hon var liten och skör då, så pass att jag inte ens vågade byta blöjor på henne. Och idag är hon ungefär lika lång som jag... 
Ikväll har hon planerat 80-talsfest med tjejkompisar här hemma, imorgon kommer släktingar och firar och sen... ja sen brukar det vara julafton. Typ.

Rekord

Rekord nummer 1: Teo hann nöta hål på de nya jeansen INNAN de ens tvättats en gång.

Rekord nummer 2: Annelie har vunnit en konferensresa till Österikiska Alperna för oss och två till. Helt sjukt. Bevisar att det tydligen GÅR att vinna trots allt. Jag har misströstat hela mitt liv -tills nu. Och vi ska dit INNAN JUL!

Rekord nummer 3: Jag säger bara så här: se rekord nummer två.

Att göra skillnad på folk

Hmmm. Jag föll till föga till slut. Har ju vacklat sen dag ett. Men igår vaccinerade jag mig i alla fall mot den hotfulla Influensan. Hela familjen blev efter många om och men satta under nålen och nu är vi då förhoppningsvis snart någorlunda skyddade. För det tar väl några dar... veckor?

Hur som helst. Jag åkte tidigare från jobbet för att vi skulle kunna pricka in de dropin-tider som finns för detta. Vi kommer hela surven -inklusive det barn som är paniskt rädd för sprutor och som har bearbetats inför detta mer än en dag) till vår vårdcentral på Ersboda.

Vi stoppas i dörren.

"Nej. Vi vaccinerar inga barn idag. Det är nästa vecka", säger systern i dörren. 
"Men har ni vaccin"? säger jag.
"Jaa".
"Jaha. Vad är problemet"?
"Jo men du förstår väl att vi måste ha vaccin till skolbarnen nästa vecka? De måste ju prioriteras. Vi kan inte stå utan vaccin då!"
"Nä men skolbarnen skulle ju EGENTLIGEN vaccineras denna vecka?! Och om nu skolbarnen ska prioriteras, ni har vaccin och vi står här nu? Kan ni inte vaccinera oss då"?
"Nä".
"Hepp. Men får vi vuxna vaccinera oss samtidigt som barnen då nästa vecka när vi måste åka tidigare från jobbet igen för att följa med våra barn"?
"Nä. Men ni vuxna kan vaccinera er nu".
"Eh jaha".

Jag ser absolut ingen logik i det här resonemanget och efter en del munhuggning och en aningens höjt blodtryck hos fru Lindberg blev jag o Matte till slut sprutade i alla fall.

Sen for vi på Mariehems vårdcentral där våra ungar varmt välkomnades.