Vardagshelg

Av , , Bli först att kommentera 0

Vad hände med helgen som var?! Vart tog den vägen? Nämen jag är seriös! Den kom o försvann liksom i ett slag. Timmarna rusade fullkomligt iväg och hippselivips var det måndagmorgon.

…Jag tror dessutom fortfarande att det är måndag…
 
Kanske beror det på att vi egentligen inte "gjorde" så mycket? Tjaaa, vi sov länge, städade lite, klippte lite gräs, köpte lite nya uteblommor, jobbade lite, såg lite film… ja liksom en liten pjött av allt…

En viktig milstolpe var ändå att Teos första "riktiga" fotbollsmatch spelades och han var lyrisk. Resultatet spelade tack o lov ingen roll (förvånande nog) utan han vara bara såååå glad över att få spela match! Och Wilma startade upp sin dans i helgen igen efter sommaruppehållet.

Så förutom det där med sovningen så skulle man nästan kunna säga att det var vardag-fast det var helg…

Människor som lyser

Av , , Bli först att kommentera 0

Precis kommit tillbaka till mitt kaosartade skrivbord efter en skön cykeltur in till centrum. Anledningen till den visade sig bli en grymmarns god pasta-gräddig lunch på Lottas, med fantastiska Lena Öhlund från BIC Factory.

Det finns en del människor som liksom lyser och delar med sig av energi bara genom att vara. Lena är en av dem.
 
Så nu sitter jag här mätt och belåten, energicisternen påfylld, glad i hela kroppen och ser fram emot hösten!

Fast det regnade på mig hela vägen tillbaka!

Det är över nu

Av , , Bli först att kommentera 0

I morse slog det mig med kraft. Mina barn är stora nu!
Och en halvsentimental klump gav sig till känna i magen.

Köpte kläder till min minsting igår, i storlek 134/140. -Som han kunde ha!
Byxorna var förvisso lite vida men inte för långa…
Han cyklar själv till skolan med sin kompis och dessutom hem igen själv.

Det är inte nödvändigt längre att skjutsa och hämta varje dag. Och ingen av oss stannar längre till på dagis.

Och min stora tjej sen då… som åker buss själv till högstadieskolan, hade sin första spanskalektion igår och delar skor med mig!
(vilket inte säger så mycket i och för sig)…

Det är häftigt, men samtidigt lite sorgligt. De blir ju aldrig små igen!
Och lika häftigt som det är med stora skolbarn som mer och mer klarar sig själva, lika speciellt är det ju med småttingtiden… Och den är på riktigt över nu.

 

Lära av sina misstag

Av , , Bli först att kommentera 0

Glömde inte mackorna hemma i morse.
Så än har jag alltså förmåga att lära av mina misstag vilket kändes rätt betryggande eftersom jag oftare och oftare tappar minnet, får afasianfall och stirrig blick nu för tiden…

Jag vet, det låter som om jag borde söka vård och kanske borde jag det, men samtidigt så har nog det mesta att göra med att vardagen nu åter inträtt i våra liv och med den kommer allt som ska deltagas i, ordnas med och skjutsas till. 
 
Så jag o Matte satt och fyllde i våra respektive kalendrar igår med kvällsmöten, jobbåtaganden, träningar, roligheter osv. I morse kom jag på att vi mitt i allt detta planerande hade glömt något av det viktigaste!
 
Jag fick nämligen en suverän julklapp i fjol av min käre man, nämligen en övernattning på hotell som vi skulle utnyttja och göra till en myspyshelg tillsammans "fram över".
 
Nu har jag sparat denna så länge så att vi ju knappt hinner med den innan nästa jul!

Och igår glömde vi som sagt helt bort den!

Men som någon klok människa sa nån gång att ett misstag är inget misstag om det går att rätta till. Och det ska göras å det snaraste…

Det man inte har i huvet…

Av , , Bli först att kommentera 1

…Är som lite orolig idag. Hela kroppen är som en bomb känns det som. Tickelitick.
Något måste hända snart och det måste till beslut…
 Saker ska ordnas med och jag är förvirrad och disträ. 

Saker o ting blir ju sällan som man tänkt sig. Kan vara både stort och som i morse: smått. Jag ägnade nämligen hela tio minuter av den värdefulla morgontiden åt att göra nyttiga mackor att ha med på jobbet. En till förmiddagsfikat och två lunchmackor. Jag la ner min själ i dessa, ja men jag rev till och med en morot!  

Vad hände med dem tro? Jo men naturligtvis la jag dem på handväskan för att inte glömma dem. Sen flyttar jag på dem när jag lägger ner andra saker i väskan för att inte mosa dem och lägger mackorna i en påse för sig.
Jag glömmer påsen hemma.

Jamen så klart.

AHH!

Irriterande! Och sååå typiskt mig.

…Vad som inte är irriterande är att båda mina barn började skolan igår.
Wilma i sexan på ny högstadieskola :/ min bebis! 
Teo i ettan!
 
Speedy Gonzales låg i lä i jämförelse med min son igår. Han var fullständigt överlycklig över detta att börja skolan på riktigt! Och hans kommentar till att han enligt schemat vissa dagar hade en "något längre" skoldag var

"Men å så bra! Då hinner jag ju lära mig extra mycket"

Hoppas det håller i sig…

Det här med kakorna…

Av , , Bli först att kommentera 0

Ibland händer det ingenting.
Ibland händer det lite för lite och ibland händer allt på samma gång.

Som min höst ungefär. Jag kommer att vakna upp nån gång i mitten av november tror jag och åter ruska på huvudet och säga "men ojojoj va tiden går fort, vart tog den här hösten vägen då och nu är det snart jul igen fast nyss var det semester",  för innan dess känns det som att allt roligt går in i varann.

Varenda helg är inbokad framöver. Det är så knökigt fullt i almanackan med roliga grejer så att de dessutom krockar vissa dagar.

Och då måste man välja! Jag avskyr att välja! Jag vill inte!
 
För alltid (nästan) innebär ett val att man gör endera sidan besviken eller åtminstone (inbillar jag mig) inte tror att man tycker att deras alternativ är tillräckligt bra.
Ungefär som:
Person 1: "ska jag ta den eller den tröjan"?
Person 2 pekar på den ena alternativet och säger: "Ta den"!
Person 1, stött: "Jahapp tycker du att den andra är ful eller"? 

Man kan inte ha båda men ändå blir det fel.

…Det här med kakorna… Varför kan man inte bara äta dem och ändå ha dem kvar…?

Några timmar Amish

Av , , Bli först att kommentera 1

Mitt specialarbete på gymnasiet gjorde jag i engelska. Om Amish folket.
Jag var helt faschinerad av deras enkla livsstil och hur de klarade sig med …ja men i min värld: ingenting.
Lite romantiskt tyckte jag nog det var också, och ganska mycket tilltalande.

Det arbetet skrevs på en elektrisk skrivmaskin (snäppet efter den Halda som jag fick av farfar i början av 80 talet)… Den i jämförelse oerhört moderna skrivmaskin, var jag fullt övertygad om att jag skulle klara mig med resten av livet! Då hade jag ändå redan bestämt att jag skulle bli författare…

Ja men herreguuud det var ju inbyggt tipex i maskinen för tusan!
Vad skulle jag nånsin behöva en sån där futuristisk och något skrämmande dator till? Ever? 

Det här var ju då så klart väldigt tidigt 90 tal bör tilläggas, internet var helt okännt och researchen till mitt arbete skedde för övrigt på biblioteket. 
Genom RIKTIGA böcker. 

Det har ju sedan dess hänt en hel del. I dag känns det inte som att jag skulle klara en enda dag utan datorn! Utan internet! vilket är som att vara helt utanför Världen!

Så igår blev jag utan dator här på jobbet. Den skulle uppdateras och jag lämnade således in den till de eminenta människorna på IT avdelningen. Det skulle ta ca 2 timmar. Vad gör man då under de timmarna? Det slog liksom slint i skallen och under första halvtimmen flyttade jag mest papper från A till B kändes det som.
 
Sen började jag tänka på min gamla el-skrivmaskin, novellerna som skrivits på den gröna Haldan och alla gamla skrivböcker som det skrevs med penna i när det begav sig. Och det slog mig att penna och papper ju FAKTISKT funkar ännu.

Det var riktigt behagligt att anteckna! För hand! Och jag fick en hel del gjort dessa timmar. Utan dator. Och jag fick dessutom känna mig lite, lite, lite som en äkta Amish. 

Matprat…

Av , , Bli först att kommentera 1

Efter den eminenta middagen i måndags så degraderade jag till en parisare igår… Ganska äckligt egentligen, när man tänker på vad det är i den där feta korven, men himlarns va gott det kan va. Synd att den rostade löken var slut bara. För på en riktig parisare ska det så klart vara enbart senap, räksallad och rikligt med rostad lök. Basta.

Pratade med Teo o Wilma hos mormor igår och var så klart tvungen att höra vad de hade ätit där till middag. Matfixerad som jag är. Det är ungefär som vädret för mig, går att hitta pratvinklar om mat i det oändliga tror jag… Och jo de hade ätit Chili con carne minsann. Tycker du om det frågade jag Teo ganska förånat, med bönor? Jajamän det gjorde han. Vilket var ny info för mig.

-Kanske en ny rätt som får sälla sig till sedvanliga ugnspannkakan, köttfärssåsen och pastarätterna hemma i höst. Inte fel.
Jag har aldrig lagat det men det kan inte va så svårt?

…Att jag bara pratar en massa mat nu beror på att jag liiider av hunger. Glömde min förmiddagsmacka hemma där den inte gör ett skit nytta. Jag tror det får bli riktigt tidig lunch idag…

Bästa recepttipsen

Av , , 1 kommentar 2

Barnen fortsätter sin semester hos mormor. Teo behövde inte ligga i en garderob-så klart- utan han o mormor installerade sig i vardagsrummet på en del extra säng och en del madrass på golvet.
"Men herreguuud sa jag, "fick du inte sova i din egen säng"?!
"Du", replikerade mor, "jag tror att jag aldrig har sovit så gott i hela mitt liv"!

Happ. Skönt då. Själv har jag lite svårt att sova nu för tiden. Vet inte vad det beror på. Men gillar att skylla på vädret. Eller så är det kanske så ibland.

Möjligen var det all den goda maten jag smällde i mig i går kväll när jag var på brudmiddag. En sjukt god middag var det med massor av grädde, creme fraiche, ost och choklad inblandat. Och det galna är att det var just precis de ingredienserna som de två rätterna bestod av!

Jag delar gärna med mig av min väns recept här:

Sjukt enkel o go lax i ugn:
Laxfiléer, lägges tinade, råa i för ugnen avsedd form
1 låda kräftost (mjukost typ) + 5 dl grädde röres ihop och hälles över ovan nämnda fisk. Skjuts in i ugnen och 10 minuter senare är varmrätten fix o färdig.

Pressade pärer var jättegott till.

Efterrätten sen var som jag brukar säga: to die for. Innebar även den hela två (2) ingredienser. Gör som följer:

Lyxdessert på minuten (gud va jag fick till det där)…
350 gr vit choklad smältes i vattenbad. Rör ner 5 dl vanlig creme fraiche i chokladsmeten och häll upp i glas. Kyl.
Lägg på några hallon vid servering och riv lite chokladflagor över så ser det ut som värsta supersvåra lyxdesserten.

Gudagott. TACK M!

Syskonkärlek

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag är nu inne på min fjärde arbetsvecka efter semestern. Helt sjukt. Jag började ju nyss! Min man däremot jobbar sin första dag idag och tyckte nog att det var lite motigare än jag denna sin första jobbardag efter ledigheten…

Så sakteliga kommer den riktiga verkligeheten ikapp även familjen Lindberg. Under tre veckor har jag ju ändå haft det riktigt bekvämt och bara behövt tänka på mig själv på morgonen…

Men ännu en vecka kommer det att så vara. Barnen har nämligen fortfarande semester. En sista skälvande vecka. Teo hade ju egentligen startdag på fritids idag men fick pga sin fantastiska mormor välja om han ville vara med henne istället. Och ja vad han ville det!

Han kunde tänka sig att göra ganska mycket för att få det också…

Det är nämligen så att Wilma och hennes bästis varje år i typ 3 års tid åkt till min mamma på sommarlovet som tradition. I den traditionsenliga resan ingår sällan småbröder, men detta år så sa vi att det nog kanske fick bli så eftersom.. jaaa eftersom det var som det var.

Wilma blev först lite besviken och kom med en del höga argument mot att hennes bror skulle följa med. Dessa argument hörde brodern…lite väl tydligt. Så efter hennes utläggning säger han med allvarlig röst

"Men vet ni! Jag kan sova i en garderooob! Det gör ingenting! Ni kan stänga in mig där bara jag får följa med!"