Vackra ljud och inte

Av , , Bli först att kommentera 0

Nää. Nu börjas det igen. I ett svagt ögonblick trodde jag faktiskt att byggarbetarna som just nu gästar VK-huset gått på lite nyårsledighet… Men nej då. Idag varvar de dessutom "slita upp-matta-maskinen" (jämför ljudet med en tågvagn som dras mot sin vilja på en räls. Typ) med en sån där vidrig slagborr… ERGH! Sen är det dessutom nån som emellanåt lite halvhjärtat hamrar med- som låter -en plasthammare… och försöker hävda sig med en…kan det vara en såg månne?
 
Ljuden i detta hus just nu är inte vänliga för öron, huvud eller koncentration. Men det är ju bara ett halvår eller nåt kvar innan allt är färdigt… Men man får tänka på hur himlarns fint å bra det blir sen. Och har man tur kanske man rent av vänjer sig vid oljuden så småningom. 

Men mig är det ju faktiskt inte synd om alls. Jag som snart ska ha semester å allt! Ah! Och då minsann har jag enbart tänkt ägna mig åt vackra ljud, som de av soligt hav, ljummen bris och porlande skratt.

Just nu känns det lite extra bra.

Teo har börjat fylla i sin resedagbok iförd sin Super-kids kepa och Super-kids väska som kom från resebyrån… Det finns fler som längtar.

På ohågan

Av , , Bli först att kommentera 0

Matte o barnen var ute och bytte julklappar igår och mitt i Elgigantens hav av prylar o människor säger plötsligt Teo med likblek min att han inte mår bra. "Jag har ont i magen".

Enligt Matte vara han fullständigt kritvit. Först gick de på toa och sen ut i friska luften. Ingenting hände. Med det menar jag att han inte kräktes… Det blev bättre efter en stund.

På frågan i går kväll om hur han mådde, blev svaret "medel". (vilket normalt brukar vara "BRA"!) och på frågan "har du ont i magen-ärligt nu" svarade han "sådär".

Hmmm.

Jag har sovit på ohågan hela natten. Urnervös för ett eventuellt hinkläge, men det var tack och lov lugnt hela natten. Teo sov när jag for på jobbet så jag har inte kollat dagens status ännu…

Oooo jag är så nervöööös! Jag vill bara komma iväääg på semestern NU! Inga sjuklingar! Inga sjuklingar! Av bara farten har jag nu extrakollat med försäkringskassan vad som gäller om vi blir sjuka utomlands, packat en extrastor medicinväska med ALLT utom gipsmassa och för första gången även packat ner papperet från vårt försäkringsbolag om reseskyddet… 

Utifall att, som man säger. Och lite för att jag hoppas att det där med paraplyet gäller även nu… För alla vet ju att om man har paraplyt med sig brukar det sällan regna…

 

Skräcken

Av , , Bli först att kommentera 0

Vardag igen. Lite jobb. Några dagar till. Sen blir det semester! Så jag är just nu paniskt rädd för all magsjuka som går -överallt. Läser statusuppdateringar på Facebook och blir nästan smittad bara av att läsa om dem…

…GAH! Låt oss hålla oss friska nu! Jag kan faktiskt inte tänka mig nåt mycket värre än att sitta magsjuk på ett flygplan…

Trotsade i alla fall skräcken genom att vara på mellandagsrean igår med Wilma. Hon ville sätta sprätt på de presentkort och pengar som tomten kom med. Och jag blev  faktiskt förvånad. För det första var det ingen bilkö alls. För det andra kunde jag välja parkeringsplats. För det tredje köade vi riktigt ordentligt i endast en butik.
Förvånad var ordet.

-Kan också ha att göra med att jag förväntade mig det absolut värsta och faktiskt övervägde ett tag att ta bussen. Men det flöt på fint alltså. Kom inte hem med nåt speciellt för egen del dock, förhoppningsvis inte nån smitta heller…

Traditionsbryt

Av , , Bli först att kommentera 0

Nu är vi friska igen, vilket vi tackar allra ödmjukast för.
Och även om jag personligen ligger ungefär en vecka back med julpysslet pga förra veckans horisontalläge, så orkar jag inte bry mig om det. För det blir mest troligt jul även i år även om jag inte gjort allt det jag tänkt som att torka golv till exempel.
Det är precis som det brukar vara.

Har för övrigt redan hunnit med en liten julafton! I lördags hos mamma, med julmat och klappar som gav riktigt mys. Deras julhus där på landet är en lisa för julkänslan som infann sig i princip omgående och den har inte släppt taget.
Som sig bör.

Samsades med ett antal övriga julshoppare på stan i går eftermiddag och bilkön på väg hem var så långsam att jag ett tag trodde att jag skulle bli avgasförgiftad på riktigt. Och även om det är jobbigt, svettigt och innebär en aningens huvudvärk -det här med julshoppingen , så hör det på nåt sätt till. Det är en del av traditionen. 

Till den hör också mysig uppesittarkväll imorgon med… just det: bingolotter!
Men jag tror faktiskt att barnen får dutta penna. Själv tänker jag ligga på soffan, sippa glögg, knapra  på stenhård knäck och bara lukta på granen.
Detta mina vänner, känns helt nytt!

Sjuka december

Av , , Bli först att kommentera 0

Ja herregud. Man kan undra hur mitt lönekuvert kommer att se ut i slutet av december.
Tunnt, kan jag säga, mycket tunnt.

Först är jag magsjuk. Sen bortrest för att ta hand om sjuka släktingar.
Sen blir sonen sjuk och ens man är bortrest så det är ju bara att ta VAB:et själv.
Sen blir jag till råga på det eländet smittad av ung-vaskern så nu är jag sjuk själv igen! Å nästa vecka är det för bövelen julafton! 

Hur många dagar blir det vettigt arbetat denna månad?
Få, kan jag säga. Mycket få.

Men, men jag är egentligen inte alls förvånad. För december är en sjuk månad. På många vis hos oss. Varje år. Teo blev sjuk i lördags. Gissa vilken dag det var då? Jo precis -11 december. Det vill säga Wilmas födelsedag. Ingen högoddsare direkt med tanke på att det historiskt har varit precis så sedan 1999 (Wilmas ettårsdag).
Alltid -med möjligen ett undantag- är någon av oss sjuk den 11 december.

Så varför skulle 2010 vara ett undantag? Ja varför.

 

Mer jul!

Av , , Bli först att kommentera 0

Tillbaka i verkligheten igen. Har varit och hälsat på släktingar i Edsbyn några dagar och för första gången på nära håll fått en inblick i hur dagens äldreomsorg fungerar. Och hur den inte fungerar.

Hur fantastisk personalen närmast den äldre, sjuka människan många gånger är, men inte har ett jota att säga till om fast hon (alltid hon) kanske faktiskt vet bäst om vad personen i fråga behöver och inte.

Jaa suck. Jag ska nog inte gå in närmare på det där just nu. Men jag kan säga att jag redan har en plan för hur den här omsorgen borde organiserars upp – så klart, det förstår alla som känner mig, men sen är man ju ytterst pytteliten när det väl kommer till kritan med sånna här saker.

Nåväl, nåväl.

Förutom att bland annat trava in på kommunkontor och kräva svar (man får ju göra vad man kan ändå) så hann vi få världens julstämning av alla pyntade hus och torg i lilla Edsbyn! Supermysigt.

Dessutom gjorde jag lite fynd också. Jag hittade nämligen världens finaste julgranskulor i glas på en second hand-butik för bara två kronor styck! Gick ju inte att motstå. Även om det var en riktig högoddsare om de skulle hålla eller ej under resan hem… Ja det var till och med julstämning i mataffären med fina pepparkaksbrukar Och apropå pepparkakor så var pepparkakshuset ihopsatt när jag kom hem!
Mer jul! Ge mig mer jul!

Trevlig 3:e advent!

 
Bilden gör dem inte rättvisa, men ändå

 
Älskar fina burkar! Särskilt med peppisar i!

 
Huset är klart å granarna grönskar…

Glädje

Av , , Bli först att kommentera 0

Här om kvällen provade jag av nån anledning lite kläder hemma. Till min lycka kunde jag plötsligt ha två av mina favoritbyxor som legat nerstoppade i en pappåse rätt länge pga att de krympt… I samma påse låg fler plagg som jag med nyvunnet självförtroende naturligtvis var tvungen att testa. Bland annat ett par, i mina ögon skitsnygga, rutiga brallor.

Wilma satt på sängen och iakktog min framfart. "Men kolla! Jag kan ju ha dem också! Fast ja liiiite knepigt i midjan kanske men det går"! -Sa jag förtjust med önskan om hjärtligt medhåll från dottern. Det uteblev och jag insåg snabbt att detta nog var bland det fulaste hon hade sett. Det bekräftades med orden: "Alltså. Mamma. De där brallorna…jag tänker på en gammal farbrors hatt – och så är du tanten som hör till".

Jag behöver kanske inte säga att de byxorna lades ner i påsen igen?

Lite glad fick jag bli i alla fall. -De andra paren godkändes dessutom. Och mycket glad blev jag åt att mina hyacinter äntligen börjar slå ut! De har världens mest underbara doft enligt mig och jag kan stå långa stunder och likt Ferdinand bara… bara lukta på blommorna…

 Mina julfavoriter

 

Husbygge

Av , , Bli först att kommentera 0

Andra dagen i bästa månaden. Jag insuper det vackra vintervädret och tänker att jag i eftermiddag nog ska ta några djupa andetag och faktiskt sätta ihop pepparkakshusdelarna som legat färdiga en vecka… Och för barnens skull måste det bli smält socker och inte lim som fog… Det är ju inge kul med husdelar som inte går att äta!

Konstaterar sedan att julklapparna faktiskt i princip är färdigköpta! Förundras en aning över mig själv. Så tidigt! Njä det beror väl kanske inte enbart på extremt god framförhållning… utan lite på att vi i år faktiskt drar ner rätt rejält på alla inköp också. (Jag hann alltså bli trettiosjuochetthalvt år innan jag tyckte att det var dags)… Jag kommer dock aldrig att helt sluta med julklappar och så där förnuftigt "bara köpa till barnen". Aldrig. Det är jag för barnslig för. Men kanske är det onödigt att överdriva ändå.

Men först nu så kommer ju dotterns födelsedag. Och innan dess har hon dansuppvisning på lördag. Med endast tre (3) klädbyten som man som öm moder ska skapa hemma efter konstens alla regler. Igår syddes således ett stycke vingpar av gammalt lakan… Modern känner sig lite som en amerikansk housewife med massor av tid. 

December är en festlig månad på många vis.

Pepparkakshusbygget förra veckan:

 
Vid första anblicken ser det allt ut som en…barack

  Baracken formas till kitschy house…

 Ett par snötäckta granar till tomten…

 
Å så ett hjärta till fönstret. Mitt eget fönster alltså.

fortsättning på bygget följer. Kanske blir det ett fullvärdigt hus ikväll…

En fantastisk uppfinning

Av , , Bli först att kommentera 0

Det har börjat!

Den bästaste tiden på året är nu. And I love it.

I går kväll dristade jag mig till att i lyckan rappa en liten melodi för min generade son om att det "imorgon är lucköppning-lucköppningstajm" (Ja. Jag är en ganska galen mamma, men också ganska snäll). Och i morse kröp jag så ner hos honom för att påminna honom om att det faktiskt nu var dags!
(Jag skonade honom från rappen då, det var ju ändå tidig morgon). 

Och mycket riktigt.

Även i år funkar den fantastiska uppfinningen Julkalendern! För snabbt var sömnen bortgnuggad ur hans ögon och det första han sa var "Mamma. Har du talat om för tomten att Wilma är tolv år nu och inte ska ha några kalenderpaket längre"? Och fortsatte "Men skulle jag gå upp eller? Sluta kramas!" Och lite mer oroligt: "Hur länge är det kvar innan jag blir tolv"?!

Vips hade han kläder på kroppen och lyckan i ögonen när första paketet från kalendertomten fick öppnas är fortfarande lika obetalbar, ren och skär:
"YEESSS! HAHA"! Och sedan se njutningen av att äta en chokladbit direkt på morgonen…

Som sagt. Det har börjat.


Kalendern som mamma sydde till mig för 36 år sedan-håller än och är ett måste bland julpyntet hur sliten den än blir…