Vad hände med helgen som var?! Vart tog den vägen? Nämen jag är seriös! Den kom o försvann liksom i ett slag. Timmarna rusade fullkomligt iväg och hippselivips var det måndagmorgon.

...Jag tror dessutom fortfarande att det är måndag...
 
Kanske beror det på att vi egentligen inte "gjorde" så mycket? Tjaaa, vi sov länge, städade lite, klippte lite gräs, köpte lite nya uteblommor, jobbade lite, såg lite film... ja liksom en liten pjött av allt...

En viktig milstolpe var ändå att Teos första "riktiga" fotbollsmatch spelades och han var lyrisk. Resultatet spelade tack o lov ingen roll (förvånande nog) utan han vara bara såååå glad över att få spela match! Och Wilma startade upp sin dans i helgen igen efter sommaruppehållet.

Så förutom det där med sovningen så skulle man nästan kunna säga att det var vardag-fast det var helg...

Precis kommit tillbaka till mitt kaosartade skrivbord efter en skön cykeltur in till centrum. Anledningen till den visade sig bli en grymmarns god pasta-gräddig lunch på Lottas, med fantastiska Lena Öhlund från BIC Factory.

Det finns en del människor som liksom lyser och delar med sig av energi bara genom att vara. Lena är en av dem.
 
Så nu sitter jag här mätt och belåten, energicisternen påfylld, glad i hela kroppen och ser fram emot hösten!

Fast det regnade på mig hela vägen tillbaka!

I morse slog det mig med kraft. Mina barn är stora nu!
Och en halvsentimental klump gav sig till känna i magen.

Köpte kläder till min minsting igår, i storlek 134/140. -Som han kunde ha!
Byxorna var förvisso lite vida men inte för långa...
Han cyklar själv till skolan med sin kompis och dessutom hem igen själv.

Det är inte nödvändigt längre att skjutsa och hämta varje dag. Och ingen av oss stannar längre till på dagis.

Och min stora tjej sen då... som åker buss själv till högstadieskolan, hade sin första spanskalektion igår och delar skor med mig!
(vilket inte säger så mycket i och för sig)...

Det är häftigt, men samtidigt lite sorgligt. De blir ju aldrig små igen!
Och lika häftigt som det är med stora skolbarn som mer och mer klarar sig själva, lika speciellt är det ju med småttingtiden... Och den är på riktigt över nu.

 

Glömde inte mackorna hemma i morse.
Så än har jag alltså förmåga att lära av mina misstag vilket kändes rätt betryggande eftersom jag oftare och oftare tappar minnet, får afasianfall och stirrig blick nu för tiden...

Jag vet, det låter som om jag borde söka vård och kanske borde jag det, men samtidigt så har nog det mesta att göra med att vardagen nu åter inträtt i våra liv och med den kommer allt som ska deltagas i, ordnas med och skjutsas till. 
 
Så jag o Matte satt och fyllde i våra respektive kalendrar igår med kvällsmöten, jobbåtaganden, träningar, roligheter osv. I morse kom jag på att vi mitt i allt detta planerande hade glömt något av det viktigaste!
 
Jag fick nämligen en suverän julklapp i fjol av min käre man, nämligen en övernattning på hotell som vi skulle utnyttja och göra till en myspyshelg tillsammans "fram över".
 
Nu har jag sparat denna så länge så att vi ju knappt hinner med den innan nästa jul!

Och igår glömde vi som sagt helt bort den!

Men som någon klok människa sa nån gång att ett misstag är inget misstag om det går att rätta till. Och det ska göras å det snaraste...

...Är som lite orolig idag. Hela kroppen är som en bomb känns det som. Tickelitick.
Något måste hända snart och det måste till beslut...
 Saker ska ordnas med och jag är förvirrad och disträ. 

Saker o ting blir ju sällan som man tänkt sig. Kan vara både stort och som i morse: smått. Jag ägnade nämligen hela tio minuter av den värdefulla morgontiden åt att göra nyttiga mackor att ha med på jobbet. En till förmiddagsfikat och två lunchmackor. Jag la ner min själ i dessa, ja men jag rev till och med en morot!  

Vad hände med dem tro? Jo men naturligtvis la jag dem på handväskan för att inte glömma dem. Sen flyttar jag på dem när jag lägger ner andra saker i väskan för att inte mosa dem och lägger mackorna i en påse för sig.
Jag glömmer påsen hemma.

Jamen så klart.

AHH!

Irriterande! Och sååå typiskt mig.

...Vad som inte är irriterande är att båda mina barn började skolan igår.
Wilma i sexan på ny högstadieskola :/ min bebis! 
Teo i ettan!
 
Speedy Gonzales låg i lä i jämförelse med min son igår. Han var fullständigt överlycklig över detta att börja skolan på riktigt! Och hans kommentar till att han enligt schemat vissa dagar hade en "något längre" skoldag var

"Men å så bra! Då hinner jag ju lära mig extra mycket"

Hoppas det håller i sig...

Ibland händer det ingenting.
Ibland händer det lite för lite och ibland händer allt på samma gång.

Som min höst ungefär. Jag kommer att vakna upp nån gång i mitten av november tror jag och åter ruska på huvudet och säga "men ojojoj va tiden går fort, vart tog den här hösten vägen då och nu är det snart jul igen fast nyss var det semester",  för innan dess känns det som att allt roligt går in i varann.

Varenda helg är inbokad framöver. Det är så knökigt fullt i almanackan med roliga grejer så att de dessutom krockar vissa dagar.

Och då måste man välja! Jag avskyr att välja! Jag vill inte!
 
För alltid (nästan) innebär ett val att man gör endera sidan besviken eller åtminstone (inbillar jag mig) inte tror att man tycker att deras alternativ är tillräckligt bra.
Ungefär som:
Person 1: "ska jag ta den eller den tröjan"?
Person 2 pekar på den ena alternativet och säger: "Ta den"!
Person 1, stött: "Jahapp tycker du att den andra är ful eller"? 

Man kan inte ha båda men ändå blir det fel.

...Det här med kakorna... Varför kan man inte bara äta dem och ändå ha dem kvar...?

Mitt specialarbete på gymnasiet gjorde jag i engelska. Om Amish folket.
Jag var helt faschinerad av deras enkla livsstil och hur de klarade sig med ...ja men i min värld: ingenting.
Lite romantiskt tyckte jag nog det var också, och ganska mycket tilltalande.

Det arbetet skrevs på en elektrisk skrivmaskin (snäppet efter den Halda som jag fick av farfar i början av 80 talet)... Den i jämförelse oerhört moderna skrivmaskin, var jag fullt övertygad om att jag skulle klara mig med resten av livet! Då hade jag ändå redan bestämt att jag skulle bli författare...

Ja men herreguuud det var ju inbyggt tipex i maskinen för tusan!
Vad skulle jag nånsin behöva en sån där futuristisk och något skrämmande dator till? Ever? 

Det här var ju då så klart väldigt tidigt 90 tal bör tilläggas, internet var helt okännt och researchen till mitt arbete skedde för övrigt på biblioteket. 
Genom RIKTIGA böcker. 

Det har ju sedan dess hänt en hel del. I dag känns det inte som att jag skulle klara en enda dag utan datorn! Utan internet! vilket är som att vara helt utanför Världen!

Så igår blev jag utan dator här på jobbet. Den skulle uppdateras och jag lämnade således in den till de eminenta människorna på IT avdelningen. Det skulle ta ca 2 timmar. Vad gör man då under de timmarna? Det slog liksom slint i skallen och under första halvtimmen flyttade jag mest papper från A till B kändes det som.
 
Sen började jag tänka på min gamla el-skrivmaskin, novellerna som skrivits på den gröna Haldan och alla gamla skrivböcker som det skrevs med penna i när det begav sig. Och det slog mig att penna och papper ju FAKTISKT funkar ännu.

Det var riktigt behagligt att anteckna! För hand! Och jag fick en hel del gjort dessa timmar. Utan dator. Och jag fick dessutom känna mig lite, lite, lite som en äkta Amish. 

Efter den eminenta middagen i måndags så degraderade jag till en parisare igår... Ganska äckligt egentligen, när man tänker på vad det är i den där feta korven, men himlarns va gott det kan va. Synd att den rostade löken var slut bara. För på en riktig parisare ska det så klart vara enbart senap, räksallad och rikligt med rostad lök. Basta.

Pratade med Teo o Wilma hos mormor igår och var så klart tvungen att höra vad de hade ätit där till middag. Matfixerad som jag är. Det är ungefär som vädret för mig, går att hitta pratvinklar om mat i det oändliga tror jag... Och jo de hade ätit Chili con carne minsann. Tycker du om det frågade jag Teo ganska förånat, med bönor? Jajamän det gjorde han. Vilket var ny info för mig.

-Kanske en ny rätt som får sälla sig till sedvanliga ugnspannkakan, köttfärssåsen och pastarätterna hemma i höst. Inte fel.
Jag har aldrig lagat det men det kan inte va så svårt?

...Att jag bara pratar en massa mat nu beror på att jag liiider av hunger. Glömde min förmiddagsmacka hemma där den inte gör ett skit nytta. Jag tror det får bli riktigt tidig lunch idag...

Barnen fortsätter sin semester hos mormor. Teo behövde inte ligga i en garderob-så klart- utan han o mormor installerade sig i vardagsrummet på en del extra säng och en del madrass på golvet.
"Men herreguuud sa jag, "fick du inte sova i din egen säng"?!
"Du", replikerade mor, "jag tror att jag aldrig har sovit så gott i hela mitt liv"!

Happ. Skönt då. Själv har jag lite svårt att sova nu för tiden. Vet inte vad det beror på. Men gillar att skylla på vädret. Eller så är det kanske så ibland.

Möjligen var det all den goda maten jag smällde i mig i går kväll när jag var på brudmiddag. En sjukt god middag var det med massor av grädde, creme fraiche, ost och choklad inblandat. Och det galna är att det var just precis de ingredienserna som de två rätterna bestod av!

Jag delar gärna med mig av min väns recept här:

Sjukt enkel o go lax i ugn:
Laxfiléer, lägges tinade, råa i för ugnen avsedd form
1 låda kräftost (mjukost typ) + 5 dl grädde röres ihop och hälles över ovan nämnda fisk. Skjuts in i ugnen och 10 minuter senare är varmrätten fix o färdig.

Pressade pärer var jättegott till.

Efterrätten sen var som jag brukar säga: to die for. Innebar även den hela två (2) ingredienser. Gör som följer:

Lyxdessert på minuten (gud va jag fick till det där)...
350 gr vit choklad smältes i vattenbad. Rör ner 5 dl vanlig creme fraiche i chokladsmeten och häll upp i glas. Kyl.
Lägg på några hallon vid servering och riv lite chokladflagor över så ser det ut som värsta supersvåra lyxdesserten.

Gudagott. TACK M!

Jag är nu inne på min fjärde arbetsvecka efter semestern. Helt sjukt. Jag började ju nyss! Min man däremot jobbar sin första dag idag och tyckte nog att det var lite motigare än jag denna sin första jobbardag efter ledigheten...

Så sakteliga kommer den riktiga verkligeheten ikapp även familjen Lindberg. Under tre veckor har jag ju ändå haft det riktigt bekvämt och bara behövt tänka på mig själv på morgonen...

Men ännu en vecka kommer det att så vara. Barnen har nämligen fortfarande semester. En sista skälvande vecka. Teo hade ju egentligen startdag på fritids idag men fick pga sin fantastiska mormor välja om han ville vara med henne istället. Och ja vad han ville det!

Han kunde tänka sig att göra ganska mycket för att få det också...

Det är nämligen så att Wilma och hennes bästis varje år i typ 3 års tid åkt till min mamma på sommarlovet som tradition. I den traditionsenliga resan ingår sällan småbröder, men detta år så sa vi att det nog kanske fick bli så eftersom.. jaaa eftersom det var som det var.

Wilma blev först lite besviken och kom med en del höga argument mot att hennes bror skulle följa med. Dessa argument hörde brodern...lite väl tydligt. Så efter hennes utläggning säger han med allvarlig röst

"Men vet ni! Jag kan sova i en garderooob! Det gör ingenting! Ni kan stänga in mig där bara jag får följa med!"

 

Drömde i natt om en brinnande båt.
Jag och min familj stod på en strandkant och såg hur den brann. Det var lite som att titta på en majbrasa-samma känsla liksom. Inte direkt otäckt. Bit för bit sjönk båten, ganska snabbt och sen slets det loss en stor bit som for iväg över vattnet som en projektil. Assnabbt. Alldeles, alldeles förbi oss och vi drog efter andan allihop för det var plötsligt SÅ nära att vi blev överkörda.

Jag brukar aldrig komma ihåg mina drömmar. Men den här sekvensen är fastetsad i huvet. Och VAD betyder det? Vad är det som bearbetas i kroppen/huvet/det undermedvetna när man drömmer så? 

Jag har drömt andra saker som är mycket konstigare i och för sig. Som att jag gått omkring med nyfödda bebisar i plastkassar...
Inget konstigt med det alls i drömmen. Jag är glad och de är glada och välmående, påklädda och vid god vigör. Och människor jag möter i drömmen tycker att detär fullt normalt...

Kassar, alltså... !

När jag var liten drömde jag i flera års tid en enda dröm. Kanske från det att jag var 3 till att  jag var 8-9 år eller nåt. Jag minns den som igår! Jag och min mamma springer omkring i en animerad värld där vi är jagade av Pippi Långstrump-poliserna Kling och Klang. Onda är de och de vill hugga av oss händerna. Vi sliter som tusan med att gömma oss bakom låssasbuskar och springer som tokar, fullständigt livrädda.
 
Ja jisses. Drömtydning? nån?

"Thrillern" som trappades upp under gårdagen fick sig ett rätt ospännande slut.
-För det hade ju varit mer av just en thriller om jag nu hade kunnat berätta om dödsångest och vidrigheter över en toalettstol, men nä se. För det bidde inte mer av magknipet och illamåendet än en helkväll i soffan under en filt med vad som kändes som 40 graders feber.

Och i morse var jag pigg igen!

Och efter cykelturen till jobbet idag så mår jag nu som en prinsessa igen. Jag skulle faktiskt vilja gå så långt att jag mår ovanligt bra idag!

Märkligt, men skönt.
Så thrillern fick sig ett något patetiskt men dock lyckligt slut och det är i alla fall jag himla glad över.

Hmmm... Nu har jag ätit en macka vid fikat halv tio och faktiskt lite lunch, vid 11.

Det känns sådär.
Inte sämre, men heller inte bra.

Följ den rafflande fortsättningen...

Mår lite tjuvtjockt idag.
-För att använda ett lika tidsenligt uttryck som rullskridskor... och hoppsansa... typ.
Men det kom just för mig.
Har magknip och känner mig illamående i alla fall.
Och då slår det mig.

Kan det vara kräftorna som hinner i kapp mig nu?
Vill de hämnas sin allt för hastiga tining i bilen i lördags... ?

Det känns inte troligt, men ändå ett trevligare alternativ än den fullständigt onämnbara sjukan.

I lördags skulle jag ju så stort premiärstretcha på Rådhustorget, men se av det blev intet. Hela 70 personer hade nämligen lust att vara med i yogapasset! Sandytan var därmed proppfull och vi som stod med frukostutelningen drabbades att smärre panik då vi enbart hade beställt frukost för 55 personer!

Så istället för att bli en aning smidigare så fick vi koncentrera oss på att lägga allt krut på att komplettera med mackor istället. Akuthandla det vi kunde fixa och försöka lösa det på bästa sätt. För även om det var bestämt att det var begränsat antal platser så kan man ju inte gärna neka dem som trots allt rymdes på den begränsade ytan att få sig åtminnstone något till livs efteråt. Det hade känts för hemskt.

Så. Alla fick inte en komplett frukost, men alla fick något i alla fall. Tack alla som var där för förståelsen och särskilt tack till damen som "ju hade ätit hemma och kunde avstå sin frukost" till förmån för nån annan.

Resten av helgen bestod bland annat av kräftpremiär för min del. Det var som vanligt väldigt gott! Trots att jag på intet vis hade följt några som helst "upptiningsregler"... vilka enligt paketet skulle vara 2-3 DYGN i kyl.

Men VEM har sån framförhållning... ?!
Inte vi. Så jag körde med en egen "regel" som jag skapade där och då och som härmed kallas för "Tina kräftor rekordsnabbt i kokhet bil" , istället. Funkar mycket bra för impulsiva och oplanerande människor som gärna gör allt som alla andra gör, fast kanske inte så perfekt.

Dagen har hittills varit väldigt trevlig med populärt frukostutdelande under morgonen på Bechtouren. Det var väldigt uppskattat och vi kan bara beklaga att det tog slut s snabbt och att det därför var en del som blev utan fast de gärna velat ha ett litet morgonmål...

Det är alltid lika skönt med fredag även om morgondagen inte innebär nån sovmorgon direkt utan tvärtom en extra tidig lördagmorgon där det vankas beachyoga på Rådhustorget igen och utdelande VK-frukost till deltagarna därefter.

Och! Nu kommer det:

När vi packat färdigt frukostväskorna ska jag och min chef för övrigt delta i yogapasset har vi tänkt... 

Jag har aldrig utövat yoga i hela mitt liv... Funderar nu lite på om mitt deltagande hjälper eller stjälper varumärket VK i detta fallet... Har kommit fram till att det borde överväga till det positiva i alla fall då jag alldeles säkert kan bjuda någon på ett gott skratt när de ser mig balansera i sanden och göra solhälsningen... 
Och det kan ju aldrig vara fel :)

Sicken dag! Det trodde man aldrig efter gårdagens hällregn! Det var ju så pass illa att jag tvivlade på att det skulle kunna bli mer sommar faktiskt! Tur att jag hade fel.

Jag har jobbat utomhus på förmiddagen idag vilket inte var alldeles felprioriterat med tanke på vädret ;) VK har nämligen haft yoga-och afrodanspass i samarbete med IKSU på Swedish Beach Tour-beachen på morgonen. De som var med på passen fick dessutom med sig frukost från Baggböle Herrgård som vi bjöd på. 
Det var riktigt lyckat!

Jättehäftigt att se så många som ville vara med i sanden, mitt i stan klockan halv nio en torsdagsmorgon!

Imorgon delar vi ut frukost till alla som vill från klockan 8 - tills det tar slut och på lördag är det ett beachyogapass kl 8.30 med frukost igen!

Riktigt roligt arbete man har sånna här dagar. Varmt, sol, glada människor och Umeå visar sig från sin finaste sida.

Ahhhh!

Igår hade jag en väldans mysig eftermiddag med min mamma. Vi gick på stan en sväng och jag fyndade kläder. Jag menar då verkligen fyndade på den här slutrean som pågår överallt och som oftast bara innebär skit. Men jag hade tur igår. Och få saker kan få mig så i-landslycklig som då jag gör sånna kap som jag gjorde igår!

För vad sägs om ett par jeans, en skjorta, en tunika och en vanlig tröja för under 450 spänn. Det är väl bra?! Jag är svinnöjd i allefall.

Vi avslutade vårt mys med att käka jättego mat på Vita Björn, sanslöst god vegburgare, med Halloumi blev det. Det var superskönt i kvällsssolen och det kändes som att Umeå var en riktigt fin sommarstad med ens. Delvis för att Börje var där.

Börje satt nämligen med sin gitarr och mikrofon och sjöng svängiga sommarlåtar med lagom hög och hes röst, medan vi mumsade på maten. Han sjöng allt från U2 till Ledin och kunde svänga ihop det mesta på uppdrag från publiken dessutom. Han var så pass bra att både jag och mor tänkte att honom kan man kanske ha nytta av framöver...på nån fest eller så... Så vi försökte ta reda på vem han var genom personalen. Åtminstone hans namn. Och det var alltså Börje, som de sa. Rätt å slätt. Varken mer eller mindre.

Go Börje! säger jag.

Har hojat idag igen. Märkvärdigt va bra det går när man liksom inte har något val! Vår enda bil är nämligen inte hemma utan på vift med min familj. Och bussen...Hmmnja den har ju sommartider nu och passar inte så himla bra in i mitt personliga schema. Såatt. Cykel får det bli. 

För övrigt så är det är alltså så ovanligt att jag cyklar att min dotter till och med var tvungen att följa med mig ut på gården i morse!
"Varför ska du det"?, sa jag förvånat
"Jo men jag vill ju se hur du ser ut"! Svarade hon....

Ja. Så ni förstår vidden av denna aktivitet alltså...

Jo som sagt. Familjen stack till mina svärföräldrars stuga igår. Alla utom Wilma då som barmhärtigt stannade hemma med sin mor. Fast jag tror att hon tyckte det var lite mysigt. Vi såg på hesa Lotta på Liseberg och avslutade kvällen med att se filmen Fame. Men vilken skitfilm! Nostalgiskt kunde man ju så klart tycka att den var lite mysig så där, Leroy i obligatoriska trikåer och söta Coco... men frisyrerna!
Varför hade alla så hemskt lockigt, liksom tovat hår?! 
OK, Bruno i alla ära, men resten-risbuskar hela högen.
Såg man ut så där i början på 80? Hope not.
Även om jag vet att jag hade nån slags otäck fårkrullsfrisyr när det begav sig också...

Jag minns tv-serien Fame som en guldgåva till mig när jag var liten, men detta! Filmen var asdålig. (NÄSTAN lika dålig som filmen Snabba Cash för övrigt var eftersom jag läst den fantastiska boken innan jag såg den)...

PHO! Jag svettas! Det är fasen inte svalt att cykla mellan Ersmark och Västerslätt.
I synnerhet för en sån som jag som är så satikens otränad.

Jag svettades som ett as!
Mycket hade det nog faktiskt att göra med ryggsäcken jag var tvungen att ha på mig eftersom cykeln jag hade inte hade nån pakethållare! Hur fasen kan man överhuvudtaget bygga ihop en cykel utan det?
Kanske har det att göra med att det var Mattes cykel jag hade, dvs en HERRcykel. De har ju mycket sällan handväskor (eller som i mitt fall handBAGAR...)med sig som kan behöva en hållare...

Och jag är nöjd nu. Nöjd så nöjd. Jag känner mig så hälsosam och motionärig. För det var riktigt skönt att susa ner för backen i I20 skogen och snegla in i just skogen istället för att sitta i bilen och bara se... väg. Faktiskt. Och så vet jag att när jag kommer hem ikväll så har jag faktiskt gjort mitt träningspass för idag!

Imorgon ska jag dock ha med mig ombyte...