I måndags fick Wilma och hennes bästis för sig något väldigt trevligt. De ville ta med sig sina småbröder på Fortet.

Min vuxna reaktion var omedelbart: "Nämen en måndag? Ska ni inte spara det till helgen"?

Daaaaah.

Jag hann, för ovanlighetens skull, faktiskt finna mig innan jag sa det högt. Funderade en stund extra istället och kom fram till att det ju var en lysande idé! Briljant!

Så klart att de ska göra det en måndag! Veckans tristaste dag. Helgen precis slut. Alla andra tänker att det är en helggrej så ungarna kommer ju att vara ensamma där.
Perfekt!

Så här med lite distans så måste man ju faktisk tycka att de bröderna har extremt snälla syrror också! -De hade ju lika gärna bett om att få åka med jämnåriga kompisar istället.

Tjejerna hämtade alltså sina bröder från skolan på måndan, tog bussen på stan och hade ett par superroliga timmar på Fortet. Snacka om vardagslyx.

Jag pratade med Teo om det där och sa "Tänk vilken snäll syrra du har som kom på en sån bra idé"! "Jaaa sa han, precis så snäll ska jag också vara när jag blir storebror. Säger min lillebror att han vill "leka pussel" så ska jag göra det så lääänge han vill".

Jag höll bara med. Man behöver ju inte krossa drömmar i onödan.