Perfekta dagar

Av Malin Lindberg, 29 mars 2011 kl 13:16, Bli först att kommentera

I typ torsdags slutade vår bil att fungera. Den la av. Ville inte ens lysa upp eller visa funktionerna på instrumentbrädan. Lägg därtill ett kamremsbyte och xxtusenmilaservice så har ni en fin liten nota på alldeles för mycket pengar.

Blir jag lyckligare över att dessa pengar läggs på bilen?
Nä.
Eller ja jag är ju gladare om bilen funkar än om den är trasig men det SYNS ju inte på bilen att femsiffriga belopp är nedlagt på den!

Och vi som skulle till Fredrika på lördagmorgon! Bilkollapsen gjorde att vi pressade in hela familjen i vår andra bil, en blå liten Opel Corsa som med nöd och näppe rymde oss fyra, en bag med kläder, en bob och sängkläder. Barnen satt som krokar i baksätet men fram kom vi, bra gick det och fint väder var det.

En underbar lördag fick vi med våra goa vänner som till att börja med ordnat champagne och fruktfat på "vårt" rum i bästa lyxhotellstil (!) En massa god mat och dryck, skotersafari, mys och pys följde och sällan har jag varit med avslappnad och kännt mer komfort tror jag! På söndagen promenerade vi en bra bit för att hälsa på farbror Buddah, sen for vi hem. En ganska perfekt helg om du frågar mig.

Idag körde jag Teo o Matte till flyget. De åkte till Stockholm för att se landskampen ikväll. Framför allt för Teo så var detta en ganska perfekt tisdag, om du frågar honom.

Överlycklig kille på väg till flyget och sitt livs första landskamp i fotboll!

Plötsligt händer det

Av Malin Lindberg, 25 mars 2011 kl 13:26, Bli först att kommentera

Förra veckan blev Wilma av med sina dansskor efter träningen.
Hon var så klart förkrossad. Men faktum kvarstod-skorna var väck.

Dans är en förhållandevis billig sport men skorna kostar ändå sina kronor och vi tyckte att det var enormt synd och rätt onödigt…

Men vi är båda ganska lösningsinriktade vilket resulterade att vi skrev en affisch och satte upp på dansskolan. Jag varnade Wilma och sa att du får inte förvänta dig att nån hör av sig, det är många som gärna vill ha sånna där skor…
-Som den förnumstiga, fördomsfulla människa jag ibland inser att jag har inneboende i mig… För skorna var ju enligt mig så klart stulna vi det här laget.

Så döm om min förvånng när Wilma får ett SMS här om dagen där en tjej säger att hon faktiskt fått med sig fel skor hem och faktiskt har Wilmas, märkta dojor hos sig, -som hon tänker lämna in på skolan dagen efter.

Nu är allt frid o fröjd igen och jag tror knappast att de skorna kommer på villovägar igen.

Längtansfullt

Av Malin Lindberg, 22 mars 2011 kl 16:56, Bli först att kommentera

Jag är av det spontanare slaget. Impulsiv liksom. Jag har svårt för lång framförhållning och planering, det där med att boka upp och in sig på allt möjligt långt i förväg… njae jag har svårt för det.

-Fast jag förstår ju att det kan vara arbetssamt för omgivningen, vissa instanser och bekanta som kanske har en annan uppfattning, kalendersyn eller rent av andra öppettider än dem jag tycker att de borde ha…

Men ibland. Ibland är det faktiskt helt underbart med framförhållning och planering. Ibland är det liksom en del av själva grejen! Det är få gånger som detta undantag från mina egna regler inträffar. Men igår hände det!

Jag och Matte bokade äntligen vår Fira-att-vi-varit-gifta-i-tio-års-resa . Och det är flera månaders väntetid och datumen är väldigt spikade och icke ombokningsbara och det känns… alldeles väldigt planerat,, uppbokat och alldeles längtansfullt!

Ouppmärksam

Av Malin Lindberg, 21 mars 2011 kl 15:11, Bli först att kommentera

I lördags hade jag massor med energi. Kanske är det LCHF som gör det, kanske är det vårkänslor eller så möjligen en kombination av dem båda. Jamen jag skottade snö, gick på långpromenad, dammade och dammsög hela huset, torkade alla golv och städade badrummet.

Kände mig asnöjd.

Efter det så kom Mattes bror med fru och deras tre barn på besök och vi käkade grillat-för tredje gången i år (!) såg Körslaget och hejade på Team Lisa så klart.
En mycket trevlig kväll.

Ett extra asgarv fick vi oss dessutom under middagen… Min svägerska är gravid med deras fjärde barn. En rejäl mage har hon, vilket inte alls är konstigt eftersom det inte är jättelänge kvar innan bebisen i fråga kommer. Det är liksom inget tvivel om vad som döljer sig under tröjan. Om man säger så. Men mitt under middagen när vi för detta på tal -att H är gravid igen, så tappar Teo hakan och utbrister med fullständig förvåning i både röst och blick "VA! ÄR hon"?!?!

På temat bebisar och vad det KAN innebära för sömnen så såg jag denna seriestrip på VF:s toadörr idag när jag var där. Jag tyckte den var rolig.

Glömt hur man gör

Av Malin Lindberg, 18 mars 2011 kl 09:42, Bli först att kommentera

Alltså. Ibland händer det mig. Ofta när det är tider av mycket jobb och lite för lite tid till att samla tankarna. Som nu ungefär. Jag har "glömt bort hur man gör".
Eller så här-jag kan inte reda ut tankebanan långt nog för att riktigt veta hur jag ska gå till väga för att få det resultat jag vill ha. Jag vet inte ens var jag ska börja!

Det är därför jag breakar med lite blogg istället… Och så ska jag ta en kaffetår sen. Så får vi se sen om det klarnar…

Igår klarnade det till slut för mig och min kollega M i alla fall, när vi skulle mäta en vägg och sätta upp ett antal "tavlor" (inramade kultursidor) på en väggstump lite lagom långt i från varann… Vi tyckte att det skulle passa bra under Littfest.
Jag har svårt för sånt där också. Mäta och det. Och jag lyckades för övrigt också tappa en tavla som gick sönder, så klart. Och döm om min förvåning när vi gick ut och skulle köpa nytt glas -de har slutat tillverka clipsramar! Dessa FINNS inte att få tag i längre! (Ja ok några få i liten storlek såg vi)

Men tack o lov har vi ju ändå ett överskottsbolag i den här stan och jodå. Där fanns det!

Titta så fint vi hängde!

En cool kille

Av Malin Lindberg, 17 mars 2011 kl 17:16, Bli först att kommentera

Självklart gick slalomåkningen bra för lille prinsen igår. Han hade kånkat och burit utan problem och även fått på sig pjäxorna på egen hand.
Han hade tagit 5 fika pauser. Och jag tänker att det nog var välbehövligt.

Han berättade också -stolt- att han ramlat i backen och tappat både ena skidan samt stavarna:

Jag: "Nä men! HUR gjorde du då då"? (För jag var ju inte där och hämtade dem)

Och mamman ser här skidan åka iväg utför hela backen och i äkta filmstil (Tänk Snowball) flyga över både folk och väg. Barnet ligger i en hög. Kanske gråter barnet.

Teo: "Ja – jag tog på mig den igen".
(Med ett uttryck i ögonen som säger "vad trodde du"?!)
Jag: "Jaha. Va bra".

Teo. "Men stavarna for jättelångt ba -SVOSHSHSH"! (Armen visar tydligt HUR långt).
Jag: "Jahaaa och du åkte och… hämtade dom då eller"?

Teo: "Eh? Jaaa"! (är du dum eller)

Han tänker en stund och säger sen strålande

"Alltså! Fatta hur COOLT att TAPPA skidan mamma"!!

(Visst hette den Snowball…Sällskapsresanfilmen för ungefär hundra år sen…?)

En curlingmorsas bekännelser

Av Malin Lindberg, 16 mars 2011 kl 14:28, Bli först att kommentera

Idag var det dags för min lille prins att på egen hand (nåja han hade hela Ersmarksskolan med sig också) äntra Bräntbergsbacken under friluftsdagen.

Att han fixar backen är det inget tvivel om, han har åkt slalom och lift länge, men det andra! Baxa skidor, stavar, hjälm, pjäxor, fika och -gubevare- honom själv in o ut från bussen, få på sig grejerna …

Rätt tungt och besvärligt. Hans mamma borde nog vara där och bära och spänna pjäxor och dra ner täckisarna ordentligt över foten och spänna hjälmen på rätt sätt och hålla reda på handskarna och kardborret till skidorna…

Men kanske är det så där med det yngre barnet att det får lite extra mycket… curling. Han är verkligen inte liten längre, men jag litar liksom inte riktigt på att Teo faktiskt fixar det mesta rätt bra själv nu-eller snarare skulle göra det om han bara fick chansen.

Om hans kontrollerande morsa kunde hålla sig ifrån att packa hans väska och lägga fram hans skläder och…typ tugga hans mat. (Nä det gör jag så klart inte, men jag inser att han får mycket mer hjälp än nödvändigt.

Ja men hur ska han klara sig om jag fortsätter så här?!

Nä. Ungen måste bli mer självständig, jag ska sluta curla och börja behandla honom som den åttaåring han faktiskt är. -Så slipper jag oroa mig när han ska ut på sånna här strapatser. För fler lär det ju bli.

Jag vet inte riktigt när jag ska böra släppa taget bara. Kanske nästa år.

Annorlundare lov

Av Malin Lindberg, 15 mars 2011 kl 16:26, Bli först att kommentera

Efter jordens konstigaste sportlov så är jag nu tillbaka på jobbet. Tur att bilen hittar hit själv numer för med mitt dåliga lokalsinne hade jag nästan hunnit glömma bort vägen efter alla dagar hemmavid…

Sportlovet skulle bli av det mysigare och annorlundare slaget. Mamman skulle som sagt jobba mindre och vara ledig och vi skulle göra utflykter och ha det såååå bra. Bra har vi haft det emellanåt, men varvat med en del sjukdom. Stackars Teo har varit tapper och följsamt accepterat läget. Med magsjuka i huset är man nämligen i det närmaste pestsmittad. Ingen vill ha med en att göra. Och det är fullt förståeligt.

På torsdagen lufsade vi lite vimmelkantiga till slut ut i alla fall och tog med lite fika som vi vägrade äta nån annan stans än ute. På fredag gick vi på bio och jag var återigen den pinsamma mamman i min dotters ögon när jag garvade lite för högt åt pappa Rantanen i Hotell Gyllene Knorren…

Sen, på lördag åkte Matte bort och jag o barnen for till mamma för att i efterskott fira hennes födelsedag och äntligen få njuta av lite riktig ute-tid. Utetid fick vi och även god middag i LCHF:s tecken. (Även mamma är med på noterna nu). Men sen. Då är vi plötsligt tvungna att ringa ambulansen för att hennes samboär tvungen att åka på akuten igen med hjärtat.

En mycket märkligt lördagkväll infann sig när mamma alltså åker till stan i ambulansen med honom för att sen sova hos oss i Umeå och jag och barnen, strandsatta utan bil på vischan, får sova själva hemma hos dem istället. Jättekonstigt. (Och till råga på allt vinner Saade melodifestivalen).

När Matte på söndagen kom för att hämta oss frågade han Teo (för på ett pedagogiskt sätt få honom att prata om upplevelsen att se sin låtsasmorfar bli hämtad av ambulansen) om varför han varit tvungen att åka iväg med ambulansen.
"Jo", sa Teo, "det var för att han drack rödvin"…

Vi har nu förklarat att det inte var anledningen…

Ett par av de skönaste stunderna vi trots allt haft under lovet:

Fantastisk dag i lördags.

Älskade tulpaner och semlor.

Och att få hålla i en av jordens sötaste 3 dagarsbäbisar var verkligen inte illa heller!
Välkommen kusin William!

Självplågar´n

Av Malin Lindberg, 8 mars 2011 kl 11:42, Bli först att kommentera

Åter en dag i ledighetens tjänst. Kombinerar den dock med jobb nu på förmiddagen. Barnen börjar vara rastlösa efter sjukdom och vi får snart ta och hitta på nåt utomhus. Vädret är ju bästa tänkbara! En promenad kanske ..(för DET älskar ju barnen)…

Lite fika ute skulle vara trevligt också, mot väggen på altanen… Men jag äter ju inte semlor, bullar och kakor längre. Kom jag just på. …Fy farao vad trist det blev plötsligt då… Annars är det faktiskt ingen uppoffring alls, det bara blev det nu plötsligt. På semmeldagen å allt! Ska plåga mig själv lite extra med att göra semlor till resten av familjen senare. Köpte fiffiga semlebullar på affärn igår, bara att fylla.

Fast medan de äter dessa ska jag påminna mig om ur ont i magen jag får om jag äter en själv och istället sörpla i mig mitt kaffe från Clooney-maskinen blandat med vispgrädde och kanel. Det är fasen inte illa det heller.

Ledighetsstrån, after ski och bäbisar

Av Malin Lindberg, 7 mars 2011 kl 12:13, 1 kommentar

Oj va tiden går. Dagarna rullar iväg och hippselivips har det gått veckor.

Den här tiden på året är det alltid lite extra mycket jobb på min lilla avdelning också, där Me, Myself and I ska utföra diverse arbetsuppgifter – och det hjälper ju till en del.
-Ja att tiden går snabbt menar jag.

Det har hänt en del sedan sist. Här är ett axplock:

Teo har haft sitt kalas, vilket gick lysande i hyrd lokal, han var nöjdare än nöjd.

Jag och Mathias har varit på något så annorlunda som Skidfest. Vilket innebar att man först åkte typ 3 km på skidor i mörker, utförde vissa utmaningar efter vägen (såsom Jäger-race och burkkastning), därefter var det "After ski" och obligatorisk klädsel i form av underställ. Sällan har jag varit med om mer avslappnad eller roligare tillställning! Jamentänk. ALLA sussade omkring i långkalsonger, tjocksockar och mössfrsiyrer! No prestige.

Den festligheten gjorde i sin tur att jag igår frivilligt tog på mig dotterns längdskidor och åkte en tur med Teo i skogen! (På hans inrådan förvisso, men det var kul)! Måste kanske skaffa mig ett par egna laggar vad det lider. Men jag ska köpa cykel först…

Jag har börjat äta enligt LCHF vilket är en stor och mycket märklig upplevelse, åt det positiva hållet.

Mer som hänt. Min käre make har bytt jobb så nu har han plötsligt inget sportlov! Vilket gör att mamman faktiskt får dra sitt ledighetsstrå till stacken och ta lite sportlov istället. Så snart ska jag gå hem. Jobba halvtid gör inte att det blir mer avverkat på jobbet, men det blir desto mer vunnet hemma. Och det är ändå det viktigaste.

I helgen har vi förutom hanterat en kräksjukeattack även varit barnvakt till Mattes brorsson och barnens lille kusin, 1,5 år. Riktigt spännande. -För medan han var hos oss väntade vi på hans lillebror som till slut föddes på lördagkväll.
Vi säger välkommen till världen lillprinsen.

…Mer än dessa två dygn tillsammans med en gosig, kramig och busig liten ettåring behövdes inte förrän Teo åter tyckte att det var på tiden att han fick en egen lillebror:

"Mamma försöööök att bli gravid! Vem bryr sig om du är… förtiåtta år när bäbisen kommer?! Du kissa på en sån där sticka och se när du har bäst chans"!

Perfekta dagar

Plötsligt händer det

Längtansfullt

Ouppmärksam

Glömt hur man gör

En cool kille

En curlingmorsas bekännelser

Annorlundare lov

Självplågar´n

Ledighetsstrån, after ski och bäbisar

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Kategorier

Arkiv

Nytt från vk.se