Den sponsrade maten

Av , , Bli först att kommentera 1

Igår var en av nyheterna i Sverige att LCHF-"dieten" är sponsrad av den amerikanska köttindustrin. Och alla som äter enligt den "metoden" skulle minsann skämmas för att det påverkade miljön negativt.

Jag är säker på att någon annan industri sponsrat de indoktrinerade matvanor som är ansedda som "de rätta" också. De som för det allra första innebär att vi ska akta oss för fett och dessutom säger att vi behöver en massa jäst, fibrer och mjöl för att leva ett normalt matliv. Men till detta finns kanske anledningar jag inte förstår.

Jag har valt att till den mån det är möjligt, undvika mjöl, socker och kolhydrater och byta ut detta mot mer rent fett och protein.

Alla måste själva upptäcka fördelarna med att dra ner på socker och tillsatser i sin mat. Jag för egen del har, på de sex månader jag ätit så här, blivit av med blodsockerfall, ojämnt humör, 13 kilo och konstanta magproblem. Min mamma som är sjukpensionär pga en kronisk sjukdom, ME/CFS, har blivit så mycket bättre sen hon ändrade matvanor.

Utan kolhydratrik kost blir det inte samma insulinpåslag för kroppen att ta hand om som innebär att den bara vill ha mer o mer sött och därmed gå på högvarv hela tiden. Varför debatterar man ens lämpligheten i att ge kroppen rena livsmedel istället för processad mat som skräckexemplet margarin till exempel. Det finns tydligen till och med gränsvärden för hur mycket BENSIN det får finnas i margarin.

Min kost må vara sponsrad men jag ger mig fasen på att det är den andra varianten också.

 

Mötande jobb

Av , , Bli först att kommentera 0

Idag är en så där dag.

Det känns som om arbetshögarna bara växer och växer och att det ta mig tusan bara är mööööten hela tiden.

Det är svårt för högarna att krympa då, ganska omöjligt faktiskt eftersom varje nytt möte innebär mer jobb. Det är faschinerande. Roligt. Och emellanåt stressande. Men mest roligt. Och det är ju för tur det.

Min mamma sa för inte alltför länge sen att hon tyckte det var märkligt att jag var på möten hela tiden. "Du är ju på möten jämt"! tyckte hon. "Vad gör ni på de där viktiga mötena egentligen, hinner ni jobba nånting?"

Jag kan förstå tanken-för det kan lätt misstokas som att det inte arbetas när man är på möööte. Att man liksom bara sitter av tid-eller hur nu det missförståndet ser ut. Men det beror så klart på vad man har för arbete.

Mamma hävdar att hon inte var på ett enda möte under sitt arbetsliv och att det blev jobbat ändå. Och visst har det på senare tid gått lite inflation i att mötas hela tiden. Kanske är inte alla möten så effektiva som de borde kunna vara.

Jag råkar ha ett väldigt mötande arbete och det kan vara faschinerande. Roligt. Stressande. Men mest roligt.

En kärlekshistoria

Av , , Bli först att kommentera 2

I helgen var jag bjuden på bröllop.
Men jag tackade nej.
På lördagen ångrade jag mig.

Jag vet innerst inne att det efter omständigheterna var rätt beslut att inte åka iväg på det, men det kändes inte så då på lördag förmiddag. Bröllopet var på Orust. Bara det. Och de som gifte sig var min fina vän Linda som jag lärde känna när vi bodde i Göteborg och hennes nygamla kärlek från Norge.

Deras kärlekshistoria är så romantisk att man nästan inte tror att den är sann. Den är så klart rätt lång, men går i princip ut på att hon träffar sitt livs kärlek i Norge när hon är 16 år. Deras vägar skiljs åt. Och efter tjugo år (!) så får hon ett meddelande från honom på nätet där han söker henne.

Han har inte glömt henne och hon har inte glömt honom och nu är de gifta!

Jamen det är ju helt galet fantastiskt.
Deras bröllop måste ha varit alldeles speciellt tänker jag mig.

Men, men vad är en bal på slottet.

Min helg bestod istället av fotbollsmatch i duggregn, städning, mys med barn och familj och igår en stadstur för inköp av vinterskor till Wilma… Det var trevligt det också.
Bara inte så romantiskt. Även om jag blev kär.

I de här:

Alla tiders

Av , , Bli först att kommentera 0

Teo har längtat hela veckan. För imorgon är det disco!

Han är inte särdeles intresserad av att dansa och så, och blir galen om man retas lite om nån tjej (som man-eller jag- av nån anledning alltid gör när det är discodags).
Nä för Teo handlar det mest om att få köpa godis och läsk och ha med sig egna pengar. Och det är så klart stort nog för en åttaåring.

Jag minns när jag själv skulle på disco i skolan. Men jag var ju mycket äldre än åtta när jag började med sånna busigheter, typ tio i alla fall… Och det var ju precis hur spännande som helst. Min morfar (!) var vakt en gång minns jag och det var ju rejält pinsamt så klart. Minns att jag liksom ville tala om för alla att det där är inte min pappa-bara så att ni vet! Jaaa å så dansade vi tjejer med tjejer och killarna… hängde runt salen och-köpte godis. Och vi lyssnade på Forever young med Alphaville och Jump med Van Halen…

Tjaa det var tider det… (sa den gamla damen)…

Jag håller mig väl borta från Teos partaj imorgon kväll. Även om jag hemskt gärna skulle vilja vara en liten fluga på dansgolvet -eller i mitt fall kanske vid godisförsäljningen då.

Tack för hjälpen!

Av , , Bli först att kommentera 0

Har precis varit på massage.
Jo visst-på arbetstid!
På VK har vi en hel del fina personalförmåner och detta är en av dem. Fantastiskt lyxigt känns det, även om det just idag gjorde infernaliskt jäkla asont.

Han som tog sig an mig tryckte på punkter på ryggen som gjorde att jag sprattlade med benen och bara kved av smärta. Och efter en stund kom frågan:
”Har du möjligen problem med magen”?
Joho då, det har jag ju haft i typ hela mitt liv även om det har blivit mycket bättre sedan jag bytte kost.

Då pressade han ner fingret lite ytterligare, och jag grymtade återhållsamt ner i det där andningshålet i massagebänken medan han förklarade:
”jaa, du…det här – det är mjälten".
Han flyttade sedan fingret (eller var det en vass träkäpp)… typ två millimeter och förkunnade ”Och det här, det är gallblåsan”.

Och jag kved. (Eftersom det inte passar sig att vråla rakt ut)

Tydligen finns ingen energi i min mjälte.
Detta resulterar i magproblem och trötthet!

Nämeh! Är det MJÄLTEN det handlat om hela tiden?! Mjälten!
Och trött kunde man bli! Jag som ofta känner mig så där knepigt trött, utan att egentligen ha befog för det. 

VARFÖR har ingen sagt det tidigare?! Var det ”bara det”!
Och han menade att ingefärste och varm mat (dvs. inte kall) kan göra att det blir bättre!
(Förutom hans akupunktur och örtmedicin).

Så nu ska här köpas ingefära. Och banne mig -jag ska boka akupunktur- tider hos honom också, OCH köpa örtmedicinen som han rekommenderade. Om inte annat så som ett stort tack för hjälpen!
 

Fridåfröjd

Av , , Bli först att kommentera 0

Det var alles fridåfröjd när vi kom hem efter jobbet igår. Wilma var nöjd över första skoldagen på helt nya skolan i helt nya klassen.
Som det verkade i alla fall.

Jag och Mathias ramlade i princip in i huset för att så fort som möjligt få veta så mycket som möjligt-gärna med målande beskrivningar- om hur det hade gått och hur hon hade haft det och om det varit pirrigt och om de hade hittat och hur det hade känts och vilka som gick i klassen och hur verkade läraren och hur var maten och vad fick ni för schema och… -Ja lite smått flämtande. Man vill ju veta allt! Och kanske hade i alla fall jag hållit andan över detta ungefär hela dagen…

Och Wilma svarade på tonårings vis, ganska avmätt och med ett totalt nollställt uttryck i ansiktet, med ett genomgående  "bra" och "ja" på alla våra frågor. (Utom på den om maten förstås för den var tydligen urusel).

Så. En djup, lättad suck senare så kändes det bra att ladda för andra dagen idag.
Det blir nog kanon det där.

 

Hur coolt som helst

Av , , Bli först att kommentera 0

Idag är det dagen D.

Skolan börjar och sommarlovet är definitivt slut för den här gången.
Lite vemod kan jag känna men faktiskt mest "Japp, då kör vi, det blir kul".

I morse var det en lite speciell stämning hemma, alla liksom flög upp ur sina sängar (med viss modifikation)… och var påklädda, ätna och borstade lång tid innan nån egentligen behövde vara det.
Otroligt.

Wilma var kanske lite extra på hugget, som börjar helt ny skola och helt ny klass idag. En möjlighet som kom väldigt plötsligt på -i fredags eftermiddag(!) – så helgen har varit ganska full av beslutsångest också. Men att testa något nytt precis just nu kändes som det rätta alternativet så så får det bli. Men prirrigt så klart.

Teo var som en strålande sol. Att börja tvåan är ungefär hur coolt som helst.
"Fast det är kanske coolare att börja trean"… funderade han i morse.
"Varför då?"
"Jo för då blir man fadder till förisarna…och vet du coolast är ju femman! TÄNK när jag börjar femman mamma!"

Tack och lov så är det ju några år kvar… Att vänja sig vid storbarn istället för småbarn är inte gjort i en handvändning. Jag tycker att det är väl så svårt att förstå att jag har ett barn på "högstadiet" (!!) och ett barn i tvåan.
Alltså inte på dagis.

Cool kille börjar tvåan idag!
 

Hur coolt som helst

Av , , Bli först att kommentera 0

Idag är det dagen D.

Skolan börjar och sommarlovet är definitivt slut för den här gången.
Lite vemod kan jag känna men faktiskt mest "Japp, då kör vi, det blir kul".

I morse var det en lite speciell stämning hemma, alla liksom flög upp ur sina sängar (med viss modifikation)… och var påklädda, ätna och borstade lång tid innan nån egentligen behövde vara det.
Otroligt.

Wilma var kanske lite extra på hugget, som börjar helt ny skola och helt ny klass idag. En möjlighet som kom väldigt plötsligt på -i fredags eftermiddag(!) – så helgen har varit ganska full av beslutsångest också. Men att testa något nytt precis just nu kändes som det rätta alternativet så så får det bli. Men prirrigt så klart.

Teo var som en strålande sol. Att börja tvåan är ungefär hur coolt som helst.
"Fast det är kanske coolare att börja trean"… funderade han i morse.
"Varför då?"
"Jo för då blir man fadder till förisarna…och vet du coolast är ju femman! TÄNK när jag börjar femman mamma!"

Tack och lov så är det ju några år kvar… Att vänja sig vid storbarn istället för småbarn är inte gjort i en handvändning. Jag tycker att det är väl så svårt att förstå att jag har ett barn på "högstadiet" (!!) och ett barn i tvåan.
Alltså inte på dagis.

Cool kille börjar tvåan idag!
 

Tack min gumma!

Av , , 1 kommentar 0

Jahapp. Det tog väl en sisådär 5 år eller så, men nu har jag också lite bildbakgrund! Min duktiga Wilma har hjälpt mig fixa min fina "header" som hon säger att det heter, här på bloggen.

Tack gumman!

Trollsommar

Av , , Bli först att kommentera 1

I veckan pågår en fajt.
Vissa tar den på mer allvar än andra inblandade.
Men den är viktig. Så viktig.

Allt handlar om ett troll.
Eller förlåt: Trollet, ska det vara.

Det är ett lagom gammalt, ganska fult, dock inte elakt, stentroll som helt enkelt ska fångas.

Under en veckas tid är det på språng mellan oss och två andra familjer. Det går ut på att ha Trollet på sin bro och vakta det så ingen tar det. Samtidigt är enda regeln att försöka sno det från de andras bro så många gånger som möjligt innan tidsfristen går ut på söndag.

Trollet är i år utrustat med en rosa väska. I den väskan ska den som snott Trollet lägga en pärlplattepärla-som bevis för att man haft Trollet i sin ägo. Varje familj har en egen familjefärg och på söndag kommer dessa pärlor att räknas.
De som har flest antal pärlor får nån form av fördel i den då sista kampen, Utmaningen om Trollet som består i någon form av tävling, familjerna emellan.

Den familj som vinner Trollet får äran att ha det hos sig fram till nästa års fajt. Och denna ära-den är ENORM. Ungarna älskar det. Och har gjort så i 4 år. En av dem har till och med ÖVNINGSSMUGIT för att på bästa sätt och helt helt osynligt kunna ta sig fram till bron. (OK Wilma är lite för stor för att jaga troll just i år, tycker hon, men hejjar glatt på lillebror när han ger sig ut på jakt).

De går in för det till max. Taggar varandra och springer och smyger allt vad de kan. Så. Det jag vill säga med detta är att jag rekommenderar det. Trollet är nåt som våra ungar kommer att minnas alltid. Som nåt som hörde sommaren till när de var små.