Mer sånt

Av , , Bli först att kommentera 2

Helgen har varit en sån där… effektiv go-helg. Trevlig… mysig och innehållsrik. En mycket bra helg i alla fall. Lördagen betydde till att börja med SPA för mig och bästa Jy. Vi aromabadade och massagade och njöt så vi eftersvettades i flera timmar.

En fantastisk start på helgen. Även om vi båda tyckte det var rätt snålt att inte inträdet till själva SPA:t ingår, när man betalat behandling för flera hundra kronor… Men, men det blev bra ändå.

Efter detta for vi hem, lagade mat, sippade vin och ungarna Bus eller godis:ade en stund. Vi hann dessförinnan fika med två av barnens kusiner med familj. Gött.

Som alla ju vet började ju även söndan jättebra med att man "fick" en extra timme. Underbart.

Det är som att vinna på lotteri, även om vi ju ännu hellre skulle vilja ställa tillbaka klockan ett DYGN och en timme. Jamen tänk att vakna på söndagmorgon och så är det lördag igen!

Drömma går ju.

Sen hade Teo innebandymatcher igår. Och gjorde debut som målis. En mycket nöjd kille höll nollan. De vann sina två matcher och han flög som på moln hem. Väl hemma så kom fyra av barnens kusiner och käkade middag och sedan avslutades kvällen med långfilm.

Och när jag säger långfilm menar jag egentligen lååååångfilm. I form av Avatar, filmen som jag och Matte tills igår antagligen var de två undantag som ännu inte sett den…

Teo har velat se den ungefär hur länge som helst, liksom sett framför sig en riktigt lång filmstund i soffan hela familjen. Och när han sett den klart igår så meddelade han nöjt att "Jaa mamma nu är inte det här min dröm längre".


En kille som inte är så liten längre… (Obs vinet är mammas…)


Målvaktspremiär!
 

Slutet gott…

Av , , Bli först att kommentera 1

Igår började sådär.
Matte tog med sig båda bilnycklarna till jobbet, åkte före mig på morgonen och när jag skulle iväg stod jag med bil men utan nyckel. Jag har aldrig varit nån hejare på att tjuvkoppla bilar, tror jag, jag har aldrig försökt, så jag var kan man säga ganska strandad.

Och irriterad.
Och sen.

Men jag tog mig till jobbet ändå till slut med hjälp av en granne och vän. Och ska man se det hela positivt så hann jag ju både läsa tidningen och dricka kaffe hemma medan jag väntade på skjutsen.
Så ok då.

Igår avslutades däremot väldigt bra.

Det var tjejmiddag (som vi förmodligen kommer att forstätta kalla det för även när vi sitter där och är pensionärer) och vi blev bjudna på fantastiskt god soppa, vitlöksbröd och en gudomlig choklamousse med bär och grädde.

Slutet gott allting gott. Om man säger så.
 


En torsdagkväll. När den är som bäst.

Konstiga händelser

Av , , Bli först att kommentera 1

Ibland händer det lite konstiga saker tycker jag.
Som här om dagen när jag hade duschat och hittar mitt örhänge på duschgolvet.

Ja men det händer väl ibland tänker du, att örhängen trillar ut.

Jo.

Men hur ofta händer det att "ploppen" sitter kvar i det tappade örhänget? Alltså "grejen" som gör att örhänget ska sitta fast och kvar i örat.

Va?! Jag bara undrar.

Det kändes faktiskt lite creepy att ta upp det från golvet och inse att det inte var nåt fel på vare sig örhänge eller plopp. Jag hade dessutom kvar en helt intakt örsnibb.

Men örhänget låg där det låg, tappat på duschgolvet, med ploppen kvar.

Ja men det är väl konstigt?

Och så nyss då, när jag promt skulle ha tag på två saker i handväskan, dels ett usb och dels ett cerat. Om det nu var så att du undrade. Och jag med handen känner jag dessa saker, liksom bakom fodret i väskan och tänker att "jahapp det var då värst vad den väskan gick sönder fort". -För det är ju så det brukar vara. Saker som ligger bakom väskfoder gör ju det för att fodret är trasigt.

Men. Jag. Hittar. Inget. Hål.

Är det inte konstigt?

Enkel resa

Av , , Bli först att kommentera 1

I helgen blev det rätt tydligt igen. Det var ungefär som när Wilma var liten och jag och Mathias hade schemalagt hela sportlovet för att hon skulle få uppleva en massa roliga sportlovsaktiviteter och det enda hon egentligen ville var att sitta och mysa med oss och se på film i lugn och ro…tillsammans.

Man ska liksom göra en massa hela tiden. Gärna lite speciella saker för man tror att det finns "krav" på det. Det slog mig åter igen i lördags, vem som egentligen skapar de här förutfattade bilderna av vad man "bör" hitta på med sina barn…

Jag föreslog att vi skulle ta bilen ner på stan och fika.

"Mennäääää…" sa han, "jag vill inte på staaaan".
"Men… om vi åker buss då"? Föreslog jag.

Och rekationen var densamma som om jag hade förslagit att vi skulle åka radiobil, eller ta pariserhjulet… :

"JA! DET kan vi göra! Hur länge åker man"? frågade han, och jag tog i i underkant och sa "tjaa… 20 minuter ungefär"…
"VA? Inte meeeer"?! sa han besviket, "jag vill åka buss länge"!

Och det var ungefär här det slog mig vilka krav på underhållning som egentligen finns. Det behöver sannerligen inte vara långfärdsresor med flygplan eller ens fika på café. En enkelbiljett på lokalbussen räcker gott.

Min bästa tid

Av , , Bli först att kommentera 0

Precis nyss ringde min förra kollega A, och hade baske mig dagens scoop.
Hon sa:
"Jag måste bara ringa. För har sett det. Årets. Första. Julpynt. Hon lämnade en konstpaus och fortsatte: …"och vet du, jag blev förvånad över mig själv för det första jag tänkte var Va?! Redan?! "

Till saken hör att vi båda alltid resonerat som så att julpynt (nästan) aldrig kan komma för tidigt.

"Men vad har hänt?! utropade jag, säkert smått skärrat. Julpynt nu är ju helt i sin ordning! Det där måste du genast ordna till! … Vad har du… föresten sett? …inte… granar väl"?
Men johodå granar och tingeltangel och andra fina juliga grejer.

Och jag känner inget annat än lycka.

Larmet går

Av , , Bli först att kommentera 2

Idag sitter jag faktiskt hemma i soffan och arbetar. Det slår mig att det är rätt gött att kunna sitta vid brasan och knappra på tangenterna, även om arbetsställningen väl knappast skulle bli godkänd av nån ergonom… Men, men. Lite får man ju tåla -fördelarna med att kunna sitta så här väger självklart över.

Anledningen till att jag jobbar hemma är egentligen två.

Det ena är att det jag behöver göra färdigt idag kräver lite extra, helst oavbruten koncentration och då passar det mig bättre att sitta lite isolerad.

Det andra är att det faktum att jag siter där jag sitter kanske kan mota bort en och annan tjuv … De stryker nämligen omkring här i kvarteren som bara den. De är inte lite fräcka heller. Knallar in på ljusa dan och tar för sig bara.

De är listiga också, säger ryktet. De rekar länge innan, kollar när folk lämnar sina hus, vilka vanor de har, när det är fritt fram… Och det är här jag tänker att jag ska sätta griller i huvet på dem. För med oss vet man nämligen aldrig, förstår du tjuven. Ena dagen är vi hemma klockan nio på morgonen, nästa dag är vi det hela dagen. Man vet aldrig, ser´ru, fritt fram är det aldrig.

Dessutom är det lika bra att du lägger av helt och hållet. Vi har ögonen på dig allihop i byn och när du kryper fram ur din skogshåla (eller van)… nästa gång för att slå in nåt fönster, då går larmet. 

Basåduvet.

Vi är miljonärer

Av , , 1 kommentar 2

Bak i bilen-samtal, del 2:

…"Vettu, jag tror att min mamma skulle betala… i alla fall tusen kroner för mig".
"Men lätt! MIIINST! Jag tror…kanske tolv miljoner".
"Tolv miljoner"?
"Jo, men det har hon nog inte på banken…tror du"?
"Hmmm….näääe. Kanske inte tolv…. Men två i alla fall".
"Jo så klart."

Att vi är miljonärer i fråga om ungarna är så klart ingen tvekan om. När det kommer till rena pengar är det…kanske inte lika troligt. Men de två åttaåringarna får leva vidare i den tron.

 

Kändisfesten

Av , , 2 kommentarer 3

En veckas förkylning gjorde att jag gick ner för räkning.
Förra veckan hade jag inte mer ork än att på sin höjd kisa mot brasan där jag låg och huttrade under mitt duntäcke i soffan.
Jodå. det var synd om mig.
Inte kunde jag prata heller. Men det var möjligen omgivningen rätt så nöjd med…

Nu är jag på benen igen och det känns väldans skönt att jag kom upp i lodrätt läge innan i lördags, då det var dags för årets kanske roligaste händelse.
Nämligen cykelfesten i byn.

Varje år ser vi fram enormt emot denna begivenhet men i år var det lite extra spännande då det endast var kändisar bjudna. Vilket alltså innebar att man skulle klä ut sig.

Vi hade förrätt och det var lite märkligt när jag och min käre man -utklädda till tänderna-öppnar dörren för 5 totalt ickeutklädda personer. "Hmmm, hejhej å välkomna till crazyhouse"…

Men, men sen for vi vidare till varmrätten och där började saker o ting ordna upp sig när "Grannen i Beck" öppnade dörren och hans fru Agneta Fältskog lite skyggt, som sig bör,  vinkade i bakgrunden. Maud Olofsson och Magnus Uggla var på samma middag och på efterrätten mötte vi inga mindre än Amy Whinehouse och Kojak.
Detta var alltså enbart på middagen.
Till festen sedan kom ju de flesta andra också- alltifrån kungahuset till Mario Bros!

Och Maria Montazami var också där…


Hon hade köpt sitt hår för egna pengar…


Läppstiftet och tofsarna också faktiskt…


…och hon har visst gift om sig med James Bond…

Ovälkommet besök i sovrummet

Av , , Bli först att kommentera 2

Förra helgen var Mathias på kurs i Falun. Vi pratade på telefon på fredagen och då berättade han att han och hans rumskamrat fått byta rum, efter en natt på hotellet. "Jahaaa", sa jag, "varför då"?!
"Ja…. nä men äsch jaa…det… jaaa… det var inte så fräscht".

Och här ser jag nästan mer än hör, hur han börjar skruva på sig.

"Ja men vaddå inte fräscht?! Vad var det för fel på rummet"?!
"Ähum… Eh jooo vi hittade ett… ett konstigt kryp där inne i morse".
"VA"?!
"Ja. Kanske var det vägglus".
"VA?! EN. VÄGG. LUS"?!

Och här väller det ur mig förhållningsorder om att när han kommer hem absolut intenågra villkor får ta med resväskan in i huset eller sina kläder och han får minsann klä av sig UTE och direkt in i duschen och kläderna i tvättmaskinen och… kanske kan man bränna resväskan…

Ja för i min hjärna har vi ju vid det här laget redan vägglöss fulla huset och saneringsfirman är på väg med påslagna blåljus…

"Ja men vi VET inte om det ÄR det. Men vi fick byta rum för säkerhets skull".
"Jaha! Och NÄR vet man det då? … Fattas bara att ni inte fått byta rum"!

I måndags fick vi bekräftat att det VAR vägglöss.

Kalla kårar utefter ryggraden.

Men de mildrades rätt snabbt i och med en fin kompensation som hängde med den informationen: presentkort på en ny hotellövernattning! (Inte nödvändigtvis på det hotellet heller …) Och jag kände mig plötsligt rätt nöjd. För så länge det nu inte följde med nån liten gynnare hem som är på väg att bosätta sig i våra väggar, så var det ju trots allt en bra utdelning!

En bättre vabb…

Av , , Bli först att kommentera 1

Ett par sjukdagar har det blitt och just nu känns det som att det kan bli ett par till, denna gång för egen del… Men än håller jag!

En av dessa Teos sjukdagar, råkade vara Kanelbullens dag.
Sicken otur…

För jag och en snorig Teo hade så klart ingen annan råd då, än att helt enkelt fira denna genom att mysa i soffan nästan hela dagen.
Båda iförda pyjamas.
Och varmt placerade nära varann under Barca-täcket från hans säng.

Mellan jobbmejlen som jag så klart var tvungen att kolla lite då och då… så såg vi på Lilla Jönssonligan (som mamman tyvärr inte "hann" se slutet på. Hon var "tvungen" att somna)… Men det var mys på hög nivå i alla fall.

Och självklart struntade jag i LCHF och käkade en gigantisk kanelbulle och kokade drickchoklad på spisen, toppade den med lite vispgrädde och Mmmmmmm-ade väldigt länge. Och ganska högt. Teo tyckte mest det var konstigt att det var grädde i koppen… men drack snällt.

En under omständigheterna relativt "bra" vabbning om du frågar mig.