Igår var en av nyheterna i Sverige att LCHF-"dieten" är sponsrad av den amerikanska köttindustrin. Och alla som äter enligt den "metoden" skulle minsann skämmas för att det påverkade miljön negativt.

Jag är säker på att någon annan industri sponsrat de indoktrinerade matvanor som är ansedda som "de rätta" också. De som för det allra första innebär att vi ska akta oss för fett och dessutom säger att vi behöver en massa jäst, fibrer och mjöl för att leva ett normalt matliv. Men till detta finns kanske anledningar jag inte förstår.

Jag har valt att till den mån det är möjligt, undvika mjöl, socker och kolhydrater och byta ut detta mot mer rent fett och protein.

Alla måste själva upptäcka fördelarna med att dra ner på socker och tillsatser i sin mat. Jag för egen del har, på de sex månader jag ätit så här, blivit av med blodsockerfall, ojämnt humör, 13 kilo och konstanta magproblem. Min mamma som är sjukpensionär pga en kronisk sjukdom, ME/CFS, har blivit så mycket bättre sen hon ändrade matvanor.

Utan kolhydratrik kost blir det inte samma insulinpåslag för kroppen att ta hand om som innebär att den bara vill ha mer o mer sött och därmed gå på högvarv hela tiden. Varför debatterar man ens lämpligheten i att ge kroppen rena livsmedel istället för processad mat som skräckexemplet margarin till exempel. Det finns tydligen till och med gränsvärden för hur mycket BENSIN det får finnas i margarin.

Min kost må vara sponsrad men jag ger mig fasen på att det är den andra varianten också.

 

Idag är en så där dag.

Det känns som om arbetshögarna bara växer och växer och att det ta mig tusan bara är mööööten hela tiden.

Det är svårt för högarna att krympa då, ganska omöjligt faktiskt eftersom varje nytt möte innebär mer jobb. Det är faschinerande. Roligt. Och emellanåt stressande. Men mest roligt. Och det är ju för tur det.

Min mamma sa för inte alltför länge sen att hon tyckte det var märkligt att jag var på möten hela tiden. "Du är ju på möten jämt"! tyckte hon. "Vad gör ni på de där viktiga mötena egentligen, hinner ni jobba nånting?"

Jag kan förstå tanken-för det kan lätt misstokas som att det inte arbetas när man är på möööte. Att man liksom bara sitter av tid-eller hur nu det missförståndet ser ut. Men det beror så klart på vad man har för arbete.

Mamma hävdar att hon inte var på ett enda möte under sitt arbetsliv och att det blev jobbat ändå. Och visst har det på senare tid gått lite inflation i att mötas hela tiden. Kanske är inte alla möten så effektiva som de borde kunna vara.

Jag råkar ha ett väldigt mötande arbete och det kan vara faschinerande. Roligt. Stressande. Men mest roligt.

I helgen var jag bjuden på bröllop.
Men jag tackade nej.
På lördagen ångrade jag mig.

Jag vet innerst inne att det efter omständigheterna var rätt beslut att inte åka iväg på det, men det kändes inte så då på lördag förmiddag. Bröllopet var på Orust. Bara det. Och de som gifte sig var min fina vän Linda som jag lärde känna när vi bodde i Göteborg och hennes nygamla kärlek från Norge.

Deras kärlekshistoria är så romantisk att man nästan inte tror att den är sann. Den är så klart rätt lång, men går i princip ut på att hon träffar sitt livs kärlek i Norge när hon är 16 år. Deras vägar skiljs åt. Och efter tjugo år (!) så får hon ett meddelande från honom på nätet där han söker henne.

Han har inte glömt henne och hon har inte glömt honom och nu är de gifta!

Jamen det är ju helt galet fantastiskt.
Deras bröllop måste ha varit alldeles speciellt tänker jag mig.

Men, men vad är en bal på slottet.

Min helg bestod istället av fotbollsmatch i duggregn, städning, mys med barn och familj och igår en stadstur för inköp av vinterskor till Wilma... Det var trevligt det också.
Bara inte så romantiskt. Även om jag blev kär.

I de här:

Teo har längtat hela veckan. För imorgon är det disco!

Han är inte särdeles intresserad av att dansa och så, och blir galen om man retas lite om nån tjej (som man-eller jag- av nån anledning alltid gör när det är discodags).
Nä för Teo handlar det mest om att få köpa godis och läsk och ha med sig egna pengar. Och det är så klart stort nog för en åttaåring.

Jag minns när jag själv skulle på disco i skolan. Men jag var ju mycket äldre än åtta när jag började med sånna busigheter, typ tio i alla fall... Och det var ju precis hur spännande som helst. Min morfar (!) var vakt en gång minns jag och det var ju rejält pinsamt så klart. Minns att jag liksom ville tala om för alla att det där är inte min pappa-bara så att ni vet! Jaaa å så dansade vi tjejer med tjejer och killarna... hängde runt salen och-köpte godis. Och vi lyssnade på Forever young med Alphaville och Jump med Van Halen...

Tjaa det var tider det... (sa den gamla damen)...

Jag håller mig väl borta från Teos partaj imorgon kväll. Även om jag hemskt gärna skulle vilja vara en liten fluga på dansgolvet -eller i mitt fall kanske vid godisförsäljningen då.

Har precis varit på massage.
Jo visst-på arbetstid!
På VK har vi en hel del fina personalförmåner och detta är en av dem. Fantastiskt lyxigt känns det, även om det just idag gjorde infernaliskt jäkla asont.

Han som tog sig an mig tryckte på punkter på ryggen som gjorde att jag sprattlade med benen och bara kved av smärta. Och efter en stund kom frågan:
”Har du möjligen problem med magen”?
Joho då, det har jag ju haft i typ hela mitt liv även om det har blivit mycket bättre sedan jag bytte kost.

Då pressade han ner fingret lite ytterligare, och jag grymtade återhållsamt ner i det där andningshålet i massagebänken medan han förklarade:
”jaa, du...det här - det är mjälten".
Han flyttade sedan fingret (eller var det en vass träkäpp)... typ två millimeter och förkunnade ”Och det här, det är gallblåsan”.

Och jag kved. (Eftersom det inte passar sig att vråla rakt ut)

Tydligen finns ingen energi i min mjälte.
Detta resulterar i magproblem och trötthet!

Nämeh! Är det MJÄLTEN det handlat om hela tiden?! Mjälten!
Och trött kunde man bli! Jag som ofta känner mig så där knepigt trött, utan att egentligen ha befog för det. 

VARFÖR har ingen sagt det tidigare?! Var det ”bara det”!
Och han menade att ingefärste och varm mat (dvs. inte kall) kan göra att det blir bättre!
(Förutom hans akupunktur och örtmedicin).

Så nu ska här köpas ingefära. Och banne mig -jag ska boka akupunktur- tider hos honom också, OCH köpa örtmedicinen som han rekommenderade. Om inte annat så som ett stort tack för hjälpen!
 

Det var alles fridåfröjd när vi kom hem efter jobbet igår. Wilma var nöjd över första skoldagen på helt nya skolan i helt nya klassen.
Som det verkade i alla fall.

Jag och Mathias ramlade i princip in i huset för att så fort som möjligt få veta så mycket som möjligt-gärna med målande beskrivningar- om hur det hade gått och hur hon hade haft det och om det varit pirrigt och om de hade hittat och hur det hade känts och vilka som gick i klassen och hur verkade läraren och hur var maten och vad fick ni för schema och... -Ja lite smått flämtande. Man vill ju veta allt! Och kanske hade i alla fall jag hållit andan över detta ungefär hela dagen...

Och Wilma svarade på tonårings vis, ganska avmätt och med ett totalt nollställt uttryck i ansiktet, med ett genomgående  "bra" och "ja" på alla våra frågor. (Utom på den om maten förstås för den var tydligen urusel).

Så. En djup, lättad suck senare så kändes det bra att ladda för andra dagen idag.
Det blir nog kanon det där.

Idag är det dagen D.

Skolan börjar och sommarlovet är definitivt slut för den här gången.
Lite vemod kan jag känna men faktiskt mest "Japp, då kör vi, det blir kul".

I morse var det en lite speciell stämning hemma, alla liksom flög upp ur sina sängar (med viss modifikation)... och var påklädda, ätna och borstade lång tid innan nån egentligen behövde vara det.
Otroligt.

Wilma var kanske lite extra på hugget, som börjar helt ny skola och helt ny klass idag. En möjlighet som kom väldigt plötsligt på -i fredags eftermiddag(!) - så helgen har varit ganska full av beslutsångest också. Men att testa något nytt precis just nu kändes som det rätta alternativet så så får det bli. Men prirrigt så klart.

Teo var som en strålande sol. Att börja tvåan är ungefär hur coolt som helst.
"Fast det är kanske coolare att börja trean"... funderade han i morse.
"Varför då?"
"Jo för då blir man fadder till förisarna...och vet du coolast är ju femman! TÄNK när jag börjar femman mamma!"

Tack och lov så är det ju några år kvar... Att vänja sig vid storbarn istället för småbarn är inte gjort i en handvändning. Jag tycker att det är väl så svårt att förstå att jag har ett barn på "högstadiet" (!!) och ett barn i tvåan.
Alltså inte på dagis.

Cool kille börjar tvåan idag!
 

Idag är det dagen D.

Skolan börjar och sommarlovet är definitivt slut för den här gången.
Lite vemod kan jag känna men faktiskt mest "Japp, då kör vi, det blir kul".

I morse var det en lite speciell stämning hemma, alla liksom flög upp ur sina sängar (med viss modifikation)... och var påklädda, ätna och borstade lång tid innan nån egentligen behövde vara det.
Otroligt.

Wilma var kanske lite extra på hugget, som börjar helt ny skola och helt ny klass idag. En möjlighet som kom väldigt plötsligt på -i fredags eftermiddag(!) - så helgen har varit ganska full av beslutsångest också. Men att testa något nytt precis just nu kändes som det rätta alternativet så så får det bli. Men prirrigt så klart.

Teo var som en strålande sol. Att börja tvåan är ungefär hur coolt som helst.
"Fast det är kanske coolare att börja trean"... funderade han i morse.
"Varför då?"
"Jo för då blir man fadder till förisarna...och vet du coolast är ju femman! TÄNK när jag börjar femman mamma!"

Tack och lov så är det ju några år kvar... Att vänja sig vid storbarn istället för småbarn är inte gjort i en handvändning. Jag tycker att det är väl så svårt att förstå att jag har ett barn på "högstadiet" (!!) och ett barn i tvåan.
Alltså inte på dagis.

Cool kille börjar tvåan idag!
 

Jahapp. Det tog väl en sisådär 5 år eller så, men nu har jag också lite bildbakgrund! Min duktiga Wilma har hjälpt mig fixa min fina "header" som hon säger att det heter, här på bloggen.

Tack gumman!

I veckan pågår en fajt.
Vissa tar den på mer allvar än andra inblandade.
Men den är viktig. Så viktig.

Allt handlar om ett troll.
Eller förlåt: Trollet, ska det vara.

Det är ett lagom gammalt, ganska fult, dock inte elakt, stentroll som helt enkelt ska fångas.

Under en veckas tid är det på språng mellan oss och två andra familjer. Det går ut på att ha Trollet på sin bro och vakta det så ingen tar det. Samtidigt är enda regeln att försöka sno det från de andras bro så många gånger som möjligt innan tidsfristen går ut på söndag.

Trollet är i år utrustat med en rosa väska. I den väskan ska den som snott Trollet lägga en pärlplattepärla-som bevis för att man haft Trollet i sin ägo. Varje familj har en egen familjefärg och på söndag kommer dessa pärlor att räknas.
De som har flest antal pärlor får nån form av fördel i den då sista kampen, Utmaningen om Trollet som består i någon form av tävling, familjerna emellan.

Den familj som vinner Trollet får äran att ha det hos sig fram till nästa års fajt. Och denna ära-den är ENORM. Ungarna älskar det. Och har gjort så i 4 år. En av dem har till och med ÖVNINGSSMUGIT för att på bästa sätt och helt helt osynligt kunna ta sig fram till bron. (OK Wilma är lite för stor för att jaga troll just i år, tycker hon, men hejjar glatt på lillebror när han ger sig ut på jakt).

De går in för det till max. Taggar varandra och springer och smyger allt vad de kan. Så. Det jag vill säga med detta är att jag rekommenderar det. Trollet är nåt som våra ungar kommer att minnas alltid. Som nåt som hörde sommaren till när de var små. 

Snart är det dags för den riktiga vardagen. Och i vanlig ordning gruvar jag lite. Jo för när skolorna drar igång igen så är det liksom kört sedan. Då är det stora ekorrhjulet i rullning och det snurrar på i rätt höga hastigheter tills nån gång framåt slutet av december. Nåt höst lov däremellan kanske men i alla fall. Jag är i alla fall ganska så huvudvill vid det laget.

Jag har inget emot att jobba alls. Jag gillar mitt jobb och trivs bra med att gå dit och så. Men det är i kombination med allt annat som tanken på en kommande vardagshöst generellt kan kännas lite småtung tror jag. Som att gå upp tidigt på morgonen, släpa upp barn tidigt på morgonen, planering, handling, lagning av middagsmat, äta den maten "i tid", träningstider som ska passas och stressas till, skjutsningar och en i övrigt evig logistik-balansgång för att alla familjemedlemmarnas separata liv ska gå ihop, den egna tiden som "bör prioriteras" men som inte blir av...och så vidare.

Sämre väder dessutom.

Jodå lite gnällig är jag allt. Det finns ju mycket mys med hösten också. Jag är dessutom en "höstmänniska" som älskar när det blir lite mörkt så man äntligen får användning av alla billiga värmeljus man äger till exempel. Och "bara man är igång brukar det gå ganska bra", som det heter.

Så vi säger väl det då.



Än blommar mina fina sommardahlior i alla fall ;) Det gör mig glad.

 

I helgen hade vi mycket mys för oss. På fredag hämtade vi hem sonen från mormor och blev bjudna på go-middag:

Supergod matjesröra med ägg o grejer! Mums!


Och till efterrätt detta underbara! Mums igen!

På lördag var det sedan fotbollsmatch för Teo och sedan blev det shopping till nya hallen. Det tar sig verkligen där ute och nu har vi både en taklampa och en tamburmajor minsann!

Lördagkväll spenderades på vänners altan, med god mat, och kanske eventuellt en aningens för mycket god dryck som gjorde att vi rätt trötta tog färjan över till Norrbyskär igår, för att hämta hem Wilma som varit på dansläger där en HEL VECKA! -Alldeles för länge om du frågar mig. Alldeles för kort om du frågar henne. Lyckat med andra ord.


Vackra Norrbyskär!

Vi har haft en jättebra helg. Vänner och familj som härligt sällskap, god mat, vackert väder och glada skratt. Faktiskt inte ett moln på himlen. Så där så man känner att det är lite extra gött å leva.

Och känslan dröjde sig kvar en del till idag-fast det är vanlig "jobbarmåndag". Så morgonkaffet tog jag mig tid att dricka här, på våra nya minialtan. Och tänk, för en minut eller två glömde jag nästan att semestern var slut.

Igår Nolia som sagt. Det var "en bra dag för det" hade jag fått mig sagt. Jag vet inte vad man baserar sånt på men antar att det är väder samt det faktum att det var vardag som spelar in?

Kanske, men det var sant i alla fall. Inte jättemycket folk och inte alls lika hett som det var sist det begav sig. Då, när husvagnsparken (som måste inspekteras varje år) kokade och de gröna låssasgrässtråna som alla vagnar stod på, nära nog smälte... Nåja det var tider det.

Det blev hur som helst enbart "smarta" köp -till andra- gubevars, igår. Jo, jag passade på att köpa en del julklappar, för på en mässa som detta kan man nämligen hitta lite annorlunda grejer som är särskillt bra till de "svåra" personerna, som har allt.

Det blev en Hallmatta också. Denna gång storleken större. Den till oss själva.

När Teo var avlämnad med mormor och mässan stängt hade jag ju ändå fått upp ångan så att säga, så då for jag o Matte vidare och letade hallmöbler och tvättstugeinredning... insåg snabbt att IKEA får ligga ungefär hur långt bort som helst. Jag ska dit. Snart.

Kanske ett av de bästa kapen jag gjorde igår var ändå detta: chokladbräck med jordnötter som inköptes i ett litet hörn där en kille stod och sålde chokladbollar, smuliga flarn och choklad i nåt som liknade Krakel Spektakels godiskiosk alldeles på pricken. (Om du minns den).

Gick så klart inte att motstå.

Idag ska vi ta oss an Nolia. Teo kommer att motvilligt släpas dit och får stå ut nån timme innan mormor förbarmar sig över hans fullständiga ointresse för shopping och tar med honom hem... Själv ska jag njuta heeeela tiden.

Sist det begav sig kom vi hem med två jättepåsar innehållandes TV-boxar och Soda streamer som vi betalat facila 1 krona för tillsammans...
Får se om det blir samma kap i år.

Jag kände mig så "fyndig" då minns jag, gick där med dessa jättepåsar och såg säkert rätt nöjd ut "Jodåsåatt - förståå så bra mitt liv kommer bli nu! Praktiskt taget gratis vetni!".

Jag skyller detta på den typ av hjärntvätt i alla fall jag plötsligt genomgår när jag går genom grindarna - jag är direkt övertygad om att det alla försäljare säger där inne är sant och att jag förmodligen inte kommer att klara mig särskilt länge om jag inte köper till exempel en fönsterputsargrej som kommer förvandla dig till en proffessionell fönsterputsare och halvera tiden det tar för mig att putsa mina fönster! Eller en matta till hallen som på riktigt SUGER i sig all skit som hundar och ungar drar in så jag slipper städa! Och så vidare, och så vidare...

Just i år skulle jag gärna fynda en friggebod... eller kanske en husvagn...

Sommaren kom och gick väldigt snabbt för min del. Fem veckors semester tog slut ungefär när jag öppnade ögonen efter att ha blundat en stund, känns det som. Här kommer ett första axplock min sommar:

Aldrig, aldrig, aldrig har jag ätit så god glass som jag fick göra i Rom. Vår 10 åriga bröllopsdag firades i den fantastiska staden som jag när som helst åker tillbaka till.

Jag har heller aldrig faschinerats så mycket över byggnader och historia som i Rom, eller druckit godare drinkar.

Större bakverk än de på cafét i Nacka har jag inte sett varken förr eller senare. Vilket gjorde sitt till på ett bra sätt, eftersom de fungerade som muta till sonen när vi inte kunde gå på Grönan precis den dagen...

Det har blivit mycket Caprese...


Lite vin...

Å så dessa underbara, underbara hjortron som jag plockat för första gången i mitt liv.

Och förvandlat till burkar med världens bästa sylt, värd sin vikt i... typ guld.

Och tänka sig! Min man Timell2 har slitit som ett svin och nu är renoveringen nästan, nästan färdig!

Veckan i Stockholms skärgård är ett helt eget kapitel så det kommer mer kring den en annan gång. Den historien innehåller bland annat en naken kändis...