Inte så konstigt

Denna veckan -ett liv.
Jamen ungefär så.

Jag säger det nån gång då och då och nu stämmer det riktigt, riktigt bra. Ska inte gå in på jättemånga detaljer, men veckan innehåller till exempel tre födelsedagar och två stora kalas. (Räknar man Teos kalas i söndags så blir det ytterligare ett).
Jag är högst involverad i dem båda.

Imorgon fyller till exempel finaste mamman år.
Lite jämnt så där, så det är extra speciellt.

Inte för att hon vill firas så klart -ohhh nej, men det tycker vi barn att hon liksom är värd.
Så det blir lite lagom festigheter imorgon.

I samband med dessa har jag varit i kontakt med ett företag som har en av stans kanske mest serviceinriktade och trevliga människor arbetande hos sig. Jag kan inte just nu säga vem eller var eller vem det handlar om, eftersom det hör lite till överraskningen imorgon, men så mycket kan jag säga att jag blev förundrad över vilken kundvänlighet och personligt intresse hon visade.

-Och som en följd av det har jag självklart berättat om det redan för en drös människor.

Min kollega sa att visst är det konstigt att man ska behöva bli så förvånad över att man blir bemött med service i sammanhang där det borde vara självklart.
Och det är ju sannerligen sant. Det borde inte vara konstigt alls.