En slags mammaboost

Teo och hans kompis var ute och byggde i snön igår kväll. Jag hade sagt innan att nu har du ju varit inne hela dagen, visst kan ni väl vara ute?
Och det var de. Efter en stund ville de dock gå in och jag hör från vardagsrummet hur han frågar pappa i köket om de får gå in.

"Ja det får ni väl", svarar han.
Teo ropar då "Mamma-får vi gå in"?
"Dög inte mitt svar eller"?! hör jag Mathias säga till sonen.

De får självklart gå in.

Senare på kvällen när vi säger godnatt, frågar Mathias Teo vem som bestämmer hemma
"Mamma"! säger han självklart.
"Finns det nåt som jag bestämmer om"?

Teo tänker…

"Ja dina balkar! Och förtydligar: "för dem äre bara du som vill ha ändå". 
(Matte fick en hel burk med sitt favoritgodis Salmiakbalkar, när han fyllde år)…

Teo fortsätter:

"Mamma är mer…jamen om det är en hemsk film som jag vill se sent till exempel, så säger mamma NEJ! Men då kan ju du säga att jaaa du får se den"

"Jamen då borde ju jag vara bättre än mamma"!
(en mening som följs av ett menande ögonkast till mig, självklart).

Teo: "Mamma är bättre".

Jag trycker undan ett frustande garv, medan Matte i en något mer uppfordrande ton fortsätter utfrågningen av sonen i detta extremt intressanta ämne:

"Jaha. Men finns det nåt jag är bra på då, nåt jag gör bättre än mamma"?
"…Jaa…. Eh… fixa TV:n!…. Du bygger snökojor jättesnabbt"…
"Mhmmm men alltså… finns det nåt annat, förutom sånna saker som att fixa tv:n, som jag är bra att ha till då? Nåt som gör att det är bra att jag finns här"!

Och ungefär här har jag väldigt svårt att hålla mig för skratt eftersom det enda jag kan tänka på är när Sven Melander frågar den lilla flickan i dåtidens nöjesprogram vad hon önskar sig mest av allt och han till slut lyckas pressa henne till att säga "fred på jorden"…