I helgen är det innebandycup för Teo. Vi föräldrar blev tilldelade det fantastiska arbetspasset i fiket på lördagkväll kl 18.00-21.30.

Kändes sådär, när vi fick det schemat, men å andra sidan slapp vi undan helt sist det var cup, för då befann vi oss i London... Så den lottningen visste var den tog, så att säga. Inte mer än rätt alltså.

Och optimister som vi är kom vi till slut fram till att det ändå fanns en viss charm med att sitta i en svettig gympahall och sälja långpannekakor och varmkorv en lördagkväll. Det var faktiskt ganska trevligt. Särskilt som vi kokade kaffe och torkade ketchupkladdiga bord i väldigt goda vänners lag.

Inne i köket fanns det så en pärm med instruktioner över hur och vad man skulle göra under sitt pass. Jag ska erkänna att jag faktiskt inte ens tittade i den pärmen, det gick rätt bra ändå. Men en av oss hade läst den desto noggrannare. Och fastnade vid särskilt en punkt som på fullaste allvar löd:

Om taket på byggnaden rasar, gör så här...
följt av instruktioner som konstigt nog inte löd "...gå runt hörnet och dra på dig din superhjältedräkt, sträck upp armarna och håll upp taket tills alla människor i hallen hunnit ut på behörigt avstånd."

I ett sammanhang där övriga punkter i princip mest bestod av "så kokar du kaffet" och "dessa utrymmen ska svabbas", så blev det minst sagt en smula märkligt.