Allhelgonahelgen var fylld av trevligheter. Här kommer ett urval av händelserna:

Det började med nybakade bullar när jag kom hem förra onsdagen. Mamma var på plats och utfodrade höstlovsfirande barn och passade på att understryka sin titel som riktig bull-mormor. Det är lite som slår det när man kommer hem faktiskt. Att öppna dörren och mötas av Doften! -Och mamsen så klart.

Världens godaste.

Så. En bra start med andra ord. Dessutom hade jag vid det här laget två lediga dagar att se fram emot. Harmonin total.

På torsdagen hade våra bonusbarn sovit över färdigt. "Nu är inte jag er lillebror längre" deklarerade E, men vi kom överrens om att det är han ju alltid ändå, på ett sätt.

När bonusbarnen gick hem gick vi övriga på bio och såg Tintin. Mysigt värre.

(Att inte de följde med på bion berodde enbart på att de redan sett filmen. Om det skulle undras varför inte lillebror fick följa med)...

Fredagen började vi sen med goood hotellfrukost. Teo åt säkert en halv kladdkaka alldeles själv, vattenmelon för ett kompani och ett eller två smörgåsrån.
Det är vad vi brukar kalla en riktigt välbalanserad måltid att starta dagen med... 
Men va fasen, hotellfrukost äter man inte varje dag, klart man ska ta det man gillar bäst.

Sedan blev det faktiskt en hel del julklappsinköp (nöjd) och fram på eftermiddagen en tripp till Robertsfors för en Halloween-syskon/kusinträff.

Världens finaste.

På lördag åkte vi till Skellefteå med storkusinen 5 år och såg hockey. Det var riktigt spännande och riktigt kul.

Världens coolaste.

Söndagen avrundade helgen som vanligt och vi ägnade större delen av dagen till att röja och städa i vårt garageförråd...
-Vilket inte på något sätt är som vanligt.

Världens stökigaste...


Och över detta faktum, att förrådet nu är städat, är jag så äckligt nöjd att jag nu skapat mig ärenden för att få gå ut i detta numera mattförsedda förråd (för nu har vi faktiskt golvyta att ställa ner fötterna på) för att bara titta, flera gånger.

Att det mesta av det som tidigare tog plats där inne, numera står i garaget-det, det har jag förträngt.

...På ämnet 3 frågor i följd ställda av åttaåring:

"Mamma, har du nån sekreterare"?
"Öh? Näe". (I wish)!
"Har du nån advokat"?
"Va? Nää".
"Har du nåt presentkort på bio"?

Tja jag vet inte jag.
Men det rör sig ganska många olika saker samtidigt i min sons huvud.

Nästan i stil med den fråga jag fick av en något yngre pojke när jag jobbade på dagis för typ ett helt liv sedan:

"Haru nåra barn"?
"Nä jag har inga barn".
Fundersam tystnad och så:
"Haru nåra barnbarn då"?
 

Har haft en grymt skön dag på stan idag. Teo skulle vara på kalas på förmiddagen och det gjorde att vi kom upp och iväg hela familjen. En annan anledning till att vi kom iväg i rasande fart var att vi plötsligt insåg att ingen hade tänkt på att köpa present till födelsedagsbarnet (!) Det löste sig dock i tid, tack vare en hel del-rätt onödig-stress.

Medans Teo kalasade strosade vi övriga på stan. Passade på att förebygga liknande paketstress genom bocka av inköp av en hel hög presenter: doppresent, 2 årspresent och nyföddpresent. 

Förtom presenter till andra, blev det en till mig själv också. -En helt ny garderob! 
Nästan euforisk är jag. Och ja jag vet, det kan vara svårt att förstå för den som inte bryr sig eller varit där, men jag kan bara säga att den känslan -när man kommer i precis det plagg man vill komma i, i den storlek man vill ha-utan några som helst problem, är ta mig tusan helt fantastisk..

Nåväl. Sen bidde det även lite lunch på restaurang och sen bio. Jag o barnen såg Rio, en riktigt rolig, bra film som passar en lördageftermiddag halv tre.

I bilen på väg hem sen så är det en person i min egen ålder som ser ut att verkligen söööla sig över ett övergångsställe, så där "bara för att hon kan". Jag säger därför högt för mig själv: "Men herreguuud människa kan du gå liiite fortare över gatan ändå, du seeer ju att fler ska förbi"!
Sonen i baksätet: "dessa pensionärsjävlar"...

Efter jordens konstigaste sportlov så är jag nu tillbaka på jobbet. Tur att bilen hittar hit själv numer för med mitt dåliga lokalsinne hade jag nästan hunnit glömma bort vägen efter alla dagar hemmavid...

Sportlovet skulle bli av det mysigare och annorlundare slaget. Mamman skulle som sagt jobba mindre och vara ledig och vi skulle göra utflykter och ha det såååå bra. Bra har vi haft det emellanåt, men varvat med en del sjukdom. Stackars Teo har varit tapper och följsamt accepterat läget. Med magsjuka i huset är man nämligen i det närmaste pestsmittad. Ingen vill ha med en att göra. Och det är fullt förståeligt.

På torsdagen lufsade vi lite vimmelkantiga till slut ut i alla fall och tog med lite fika som vi vägrade äta nån annan stans än ute. På fredag gick vi på bio och jag var återigen den pinsamma mamman i min dotters ögon när jag garvade lite för högt åt pappa Rantanen i Hotell Gyllene Knorren...

Sen, på lördag åkte Matte bort och jag o barnen for till mamma för att i efterskott fira hennes födelsedag och äntligen få njuta av lite riktig ute-tid. Utetid fick vi och även god middag i LCHF:s tecken. (Även mamma är med på noterna nu). Men sen. Då är vi plötsligt tvungna att ringa ambulansen för att hennes samboär  tvungen att åka på akuten igen med hjärtat.

En mycket märkligt lördagkväll infann sig när mamma alltså åker till stan i ambulansen med honom för att sen sova hos oss i Umeå och jag och barnen, strandsatta utan bil på vischan, får sova själva hemma hos dem istället. Jättekonstigt. (Och till råga på allt vinner Saade melodifestivalen).

När Matte på söndagen kom för att hämta oss frågade han Teo (för på ett pedagogiskt sätt få honom att prata om upplevelsen att se sin låtsasmorfar bli hämtad av ambulansen) om varför han varit tvungen att åka iväg med ambulansen.
"Jo", sa Teo, "det var för att han drack rödvin"...

Vi har nu förklarat att det inte var anledningen...

Ett par av de skönaste stunderna vi trots allt haft under lovet:

  Fantastisk dag i lördags.

 
Älskade tulpaner och semlor.

 
Och att få hålla i en av jordens sötaste 3 dagarsbäbisar var verkligen inte illa heller!
Välkommen kusin William!

Fortfarande tycker jag mig känna handsvett efter gårdagens handbollsmatch. Det var ju så himlarns spännande! Lite sport intresserar mig rent TV-mässigt egentligen, men handboll är det allt nå visst med.

Matchen var en trevlig avslutning på en synnerligen trevlig helg. Man säger ju "trevlig helg" till alla människor där på fredag eftermiddag och jag tycker alltid att det låter så... ja men ordentligt, på nå vis. Inte så "kul" liksom. Men i helgen hade vi det just "trevligt", och jag gör gärna om alltihop precis som den var. 

På fredagkväll hade Matte lagat god middag när jag kom hem, vi käkade den och såg sen på På spåret där jag chockade min man med att kunna namnet på gruppen T´pau. Det var också det enda jag kunde svara på i denna tävling, ja ok Jackie Chan kunde jag också. Men alltså inga som helst geografifrågor. Jag vägrar se något eget ansvar i den här frågan utan skyller all min geografiokunskap på mina lärare. -För skolan kan ändå beskylla för allt, så varför inte detta också.

(Så fick jag det sagt också).

Lördagen bjöd på lunch och barnbio på stan + bortbjudning på middag.
Söndagen gav oss mega sovmorgon, Vinterstudiofrukost vid TV:n, handling o skridskoåkning(för valda delar av familjen),  film igen, Toy Story 3 som var jättebra och så lite middagsmatslagning o handboll på det. 
 
Mycket vila och lite besvär. Helt enkelt en riktigt trevlig helg i min smak.