I fredags var jag och bästa Jy på tjejmys. Först lite afterworkbuffé och sedan lite Abba tribute show på Idun. Grymt bra. Synd bara att den salongen liksom inte bjuder in till dansmoves och spontansång från publiken så som det ju gärna blir när det är grymt bra musik. Det gick verkligen inte att sitta stilla eller att för min del heller vara tyst!

Det äldre paret bredvid mig däremot klarade det galant. De lyckades hålla mungiporna nere i ankelhöjd också och blev nog glada först när brandlarmet faktiskt gick, så vi fick utrymma lokalen temporärt. -De gjorde det permanent och åkte hem helt enkelt, så där mitt i liksom. Mest synd för dem.

Jag och Jy dansade på bäst vi kunde i stolarna och sjöng med i varenda strof. Och vi hade skitskoj!

På lördag var det innebandy för hela slanten, Teo tyckte det var toppenkul och extra skoj att de vann båda sina matcher.

Igår så. Var det, kan man säga, dags för nästa Helgens höjdpunkt- enligt mitt alldeles egna  sätt att se det. Jag vältrade mig i julbestyr så att jag nästan blev lite illamående. (Men just det kan också ha bestått i all choklad jag tryckte i mig, eller alla bullar... inte just bestyren i sig).


"Vi gör mormors favorit", sa Teo och gjorde massor med pepparkaksänglar i miniformat.



Samtidigt blandade jag och gamle trogne Major Kenwood tillsammans ihop en av kanske världens godaste och bästa saffransdegar!

...I alla fall en av de största....

...observera bänkkanten...


Mycket gott räckte den degen till...

...Mycket!


Och ungarnas peppisar gick inte av för hackor heller! Urgoda.


Å så lite klappar på det.

Och mellan varven tryckte jag i mig ruta efter ruta av denna gudomliga choklad. Ja men tänk, mina två absolut bästa smaker kombinerade i en! Nämligen knäck-choklad!

Och julen är ett faktum.




 

När det gäller julen är jag mycket för tradition.
En sliten gammal hampgirlang måste till exempel upp varje år, på samma spik, paketkalendern som har åtminstone 35 år på nacken likaså, och pepparkakshuset ska ha nonstop på taket osv.
Granen ska självklart vara "äkta" och skumtomtar är den här tiden ett slags husmanskost om du frågar mig. Det hör till. Och fram till idag trodde jag inte att det gick att göra något godare.
Men se det gjorde det! -Skumtomtar med polkasmak!
Och där for traditionen all sin kos.

POLKA-tomtar! Min nya tradition.

Precis nyss ringde min förra kollega A, och hade baske mig dagens scoop.
Hon sa:
"Jag måste bara ringa. För har sett det. Årets. Första. Julpynt. Hon lämnade en konstpaus och fortsatte: ..."och vet du, jag blev förvånad över mig själv för det första jag tänkte var Va?! Redan?! "

Till saken hör att vi båda alltid resonerat som så att julpynt (nästan) aldrig kan komma för tidigt.

"Men vad har hänt?! utropade jag, säkert smått skärrat. Julpynt nu är ju helt i sin ordning! Det där måste du genast ordna till! ... Vad har du... föresten sett? ...inte... granar väl"?
Men johodå granar och tingeltangel och andra fina juliga grejer.

Och jag känner inget annat än lycka.

Nu är vi friska igen, vilket vi tackar allra ödmjukast för.
Och även om jag personligen ligger ungefär en vecka back med julpysslet pga förra veckans horisontalläge, så orkar jag inte bry mig om det. För det blir mest troligt jul även i år även om jag inte gjort allt det jag tänkt som att torka golv till exempel.
Det är precis som det brukar vara.

Har för övrigt redan hunnit med en liten julafton! I lördags hos mamma, med julmat och klappar som gav riktigt mys. Deras julhus där på landet är en lisa för julkänslan som infann sig i princip omgående och den har inte släppt taget.
Som sig bör.

Samsades med ett antal övriga julshoppare på stan i går eftermiddag och bilkön på väg hem var så långsam att jag ett tag trodde att jag skulle bli avgasförgiftad på riktigt. Och även om det är jobbigt, svettigt och innebär en aningens huvudvärk -det här med julshoppingen , så hör det på nåt sätt till. Det är en del av traditionen. 

Till den hör också mysig uppesittarkväll imorgon med... just det: bingolotter!
Men jag tror faktiskt att barnen får dutta penna. Själv tänker jag ligga på soffan, sippa glögg, knapra  på stenhård knäck och bara lukta på granen.
Detta mina vänner, känns helt nytt!

Andra dagen i bästa månaden. Jag insuper det vackra vintervädret och tänker att jag i eftermiddag nog ska ta några djupa andetag och faktiskt sätta ihop pepparkakshusdelarna som legat färdiga en vecka... Och för barnens skull måste det bli smält socker och inte lim som fog... Det är ju inge kul med husdelar som inte går att äta!

Konstaterar sedan att julklapparna faktiskt i princip är färdigköpta! Förundras en aning över mig själv. Så tidigt! Njä det beror väl kanske inte enbart på extremt god framförhållning... utan lite på att vi i år faktiskt drar ner rätt rejält på alla inköp också. (Jag hann alltså bli trettiosjuochetthalvt år innan jag tyckte att det var dags)... Jag kommer dock aldrig att helt sluta med julklappar och så där förnuftigt "bara köpa till barnen". Aldrig. Det är jag för barnslig för. Men kanske är det onödigt att överdriva ändå.

Men först nu så kommer ju dotterns födelsedag. Och innan dess har hon dansuppvisning på lördag. Med endast tre (3) klädbyten som man som öm moder ska skapa hemma efter konstens alla regler. Igår syddes således ett stycke vingpar av gammalt lakan... Modern känner sig lite som en amerikansk housewife med massor av tid. 

December är en festlig månad på många vis.

Pepparkakshusbygget förra veckan:

 
Vid första anblicken ser det allt ut som en...barack

  Baracken formas till kitschy house...

 Ett par snötäckta granar till tomten...

 
Å så ett hjärta till fönstret. Mitt eget fönster alltså.

fortsättning på bygget följer. Kanske blir det ett fullvärdigt hus ikväll...

Det har börjat!

Den bästaste tiden på året är nu. And I love it.

I går kväll dristade jag mig till att i lyckan rappa en liten melodi för min generade son om att det "imorgon är lucköppning-lucköppningstajm" (Ja. Jag är en ganska galen mamma, men också ganska snäll). Och i morse kröp jag så ner hos honom för att påminna honom om att det faktiskt nu var dags!
(Jag skonade honom från rappen då, det var ju ändå tidig morgon). 

Och mycket riktigt.

Även i år funkar den fantastiska uppfinningen Julkalendern! För snabbt var sömnen bortgnuggad ur hans ögon och det första han sa var "Mamma. Har du talat om för tomten att Wilma är tolv år nu och inte ska ha några kalenderpaket längre"? Och fortsatte "Men skulle jag gå upp eller? Sluta kramas!" Och lite mer oroligt: "Hur länge är det kvar innan jag blir tolv"?!

Vips hade han kläder på kroppen och lyckan i ögonen när första paketet från kalendertomten fick öppnas är fortfarande lika obetalbar, ren och skär:
"YEESSS! HAHA"! Och sedan se njutningen av att få äta en chokladbit direkt på morgonen...

Som sagt. Det har börjat.

Kalendern som mamma sydde till mig för 36 år sedan-håller än och är ett måste bland julpyntet hur sliten den än blir...

Gårdagen började med en rent fantastisk start. Särskilt om man som jag är julnörd och verkligen vill vältra sig i jul redan i ... ja helst redan i oktober. Men ok slutet av november duger det med.

Därför tackade jag utan att blinka nämnvärt, ja till inbjudan att få komma till Sävargården och äta julegröt och vörtbrödslimpa med julskinka och enormt grovkornig och gudomlig senap på igår morse. I gröten fanns det riktig vaniljstång och riktiga kockar pratade lite om julmat och spred matlust bland skenet från vackra vita ljusstakar och pressade vita dukar. Ja himmel så fint det är där och sicken julstämning jag fick sen!

Mycket trevligt sällskap, intressant föreläsning och mingel var det också så det var en osedvanligt trevlig start på dagen. -Som förvisso slutade med nån slags ögonmigrän- attack. Men saker har ju en förmåga att jämna ut sig. -Man ska inte känna sig alltför speciell alltför länge gubevars...

Apropå saker i ögonen så kom Teo in i badrummet i morse, nyvaken med helt öppna men väldigt sömniga ögon. Han log ett av sina mysleenden och spärrade upp ögonen mot mig: "Ser du mamma! Nu har jag allt liiite solsken i ögonen i alla fall"!

Det är faktiskt snart jul. Det är sant och det gör mig väldigt glad för jag älskar julen, det är den bästa tiden på hela året. Och i år har jag till och med dristat mig till att göra egen glögg(!). Jag vet, snart kanske även min gräns borde vara nådd...

Vi pratade i alla fall lite om julmat på lunchen idag och halva bordet tyckte typ att det var totalt överskattat med inlagda gamla sillar, röror och olika typer av "lådor". Personligen älskar jag sill, lax, röror och köttbullar. Några lådor behöver jag inte. ...vet i ärlighetens namn inte riktigt vad det skulle vara ens...  Men jag blir lessen om jag inte får min julgröt på julaftonsförmiddagen och mitt julbord på kvällen. Då är det som om man amputerat min jul och det gillas inte. 

Något som inte heller skulle gillas är om vi skulle ställa in luciafotograferingen för barn som vi varje år har här på VK. Föräldrar har redan börjat ringa och höra sig för om när det blir av - för det får inte missas!  Den fotograferingen är faktiskt också lite av ett bevis för att det lackar mot jul. Just i år har det däremot varit lite knivigt att få till det här, för VK huset är upp och ner på grund av omflyttning och ombyggnationer så  vi har inga egna lokaler för någon fotografering i år...

Just nu sitter jag och petar med annonseringen för detta och hoppas att alla föräldrar läser dessa extra noga i år och ser att fotograferingen INTE är i VK huset denna gång-utan på Strömpilen! Vilket kommer att bli toppen. Och föresten-fotograferingen blir den 16 november. Då är det bara 38 dagar kvar till julafton... Tjihoo!