Igår började sådär.
Matte tog med sig båda bilnycklarna till jobbet, åkte före mig på morgonen och när jag skulle iväg stod jag med bil men utan nyckel. Jag har aldrig varit nån hejare på att tjuvkoppla bilar, tror jag, jag har aldrig försökt, så jag var kan man säga ganska strandad.

Och irriterad.
Och sen.

Men jag tog mig till jobbet ändå till slut med hjälp av en granne och vän. Och ska man se det hela positivt så hann jag ju både läsa tidningen och dricka kaffe hemma medan jag väntade på skjutsen.
Så ok då.

Igår avslutades däremot väldigt bra.

Det var tjejmiddag (som vi förmodligen kommer att forstätta kalla det för även när vi sitter där och är pensionärer) och vi blev bjudna på fantastiskt god soppa, vitlöksbröd och en gudomlig choklamousse med bär och grädde.

Slutet gott allting gott. Om man säger så.
 

En torsdagkväll. När den är som bäst.

Ännu en trevliger helg avslutad och en förhoppningsvis dito ny vecka inledd.

Helgen har i stora drag bestått av matlagning, shopping, städning, fest och dop. Vi smyckade lördagen med en lite försovning på morgonen också, men Teo hann till träningen i alla fall så den räknas knappt.

Vi har hunnit med en hel del.

Hur man nu ska välja att se på den saken...

Vi fastställde hur som helst i morse att det varit en väldans bra och aktiv helg, som inte lämnade några minuter över för vicka på tårna i soffan, men sånna helger blir det å andra sidan inte så många minnen utav heller.

Allt vi sammantaget gjort den här helgen kommer vi nog däremot att minnas länge. Och jag skulle gärna placera den som en av dem i kategorin "De bästa". -Maten, vännerna, familjen...

-Och så toppades den så igår med dopet av barnens minsta kusin, lilla fina Greta.
Som dop brukar vara så var även det här mycket fint och mysigt, men även lite extra speciellt eftersom Wilma hade fått äran att bli fadder.

Det är stort.

Och jag blir stolt.

Min lilla dotter-fadder! Sånna helger minns man.

En stund att minnas.

Helgen har varit alldeles lysande.
Att bli uphämtad i fredags eftermiddag för att dra iväg från stan kändes väldigt härligt. Ska man tro bilderna nedan så verkar det som att det enda vi gjorde var att äta och dricka och jaa det ligger så klart viss sanning i det.
Men vi pratade också och myste till gryningen.

Vi åt lite "före"

Vi åt "under tiden"

Och vi åt "efter"...

Dagen efter hade jag förmånen att få vistas ett par timmar helt ensam i stugan, med endast havet som sällskap. Och kanske var det just havet eller vädret eller ensamheten men oj vilken harmoni.

Så nu vill jag ha en stuga vid havet i Sikeå...

Snälla ge mig en! Nån?!

Söndagen bestod i att sova länge för min och Wilmas del, och att sedan joina resten av familjen under den pågående fotbollscupen i Sävar, där Teo spelade. Det var en helt underbar söndag också, solen bara strålade och det var helt ok att vara fotbollsmorsa.

Innan sista matchen. Kanske kunde det bli finalspel! Fokus...

En rätt nöjd kille som åkte hem med sin medalj framåt kvällen.

Summa sumarum en varierande och skön helg. Det enda felet är att den som vanligt var alldeles för kort.

Men jag vet ju-vi är snart där igen.

Snart bär det av. Jag har packat lite, handlat lite, och bakat lite.

Om nån timme sticker jag och tre kompisar iväg till en stuga som jag tänker mig kommer att innebära massor av mysepys, vinelin och matelat med fina tjejkompisarna. -Ganska mycke snackelack också skulle jag tro och en slags skön avhuggning från verkligheten, om så bara för ett dygn.

Ska bli fantastiskt och jag känner hur jag för ovanligehtens skull sneglar på klockan ungefär var femte minut här på jobbet, för att den om möjligt ska gå lite fortare då...

Apropå fantastiska saker och händelser så fick jag uppleva en väldans trevlig torsdag- lunch igår. (Ja ibland har jag det oförskämt bra på arbetstid, jag är medveten om det).

Det var Z-profil som bjöd in till höstmässa som var både god, trevlig och inspirerande. Särskilt delen som handlade om choklad!

Jag säger bara: kolla fontänen!

Jag förträngde allt vad LCHF heter och doppade en av de där  gymmarns goda marsmallowsbitarna i den där fontänen...

Ja. Jag behöver inte säga mer.

Sen dreglade vi ikapp jag och mina kolleger till detta:

Och fick nästan lite darr på rösten när vi såg detta julbord:

Jaa. Fantastiskt som sagt. -Som upplagt för julklappsinköp.

Sen hade de "min" bok inom glas och ram också minsann!
Kändes också -rätt fantastiskt!


Mer choklad och vardagslyx åt folket!
Och en riktigt trevliger helg också!

 

Nu har det snart gått en vecka sen min lyxhustrufredag. Skulle kunna tänka mig en sån ganska snart igen... Har hela veckan tänkt att jag skyulle dela med mig av den fantastiska lunchen jag fick vara en del av! Så nu gör jag det.

Kanske inte världens snyggaste glödkakor, men kanske några av de godaste!

En väldigt god fisksoppa bjöds vi på och till det det fina brödet med massor av västerbottensost-smör på!

Imorgon är det så fredag igen, som bekant. Ser mycket fram emot den! Då är vi några tjejkompisar som packar oss iväg till den enas nybyggda stuga vid havet. Där kommer det att ätas god och mycket mat, drickas en del vin och förhoppningsvis surras till långt in på natten. AHH!

Kanske inte en lyxhustrufredag i den bemärkelsen, men den tar ändå priset.

Igår var en väldigt märklig arbetsdag. Kanske min kortaste.

Jag hade bokat tid hos frissan för klippning och färgning. Kör ner bilen i tid till kl 8.00 när jag hade tid, betalar parkering till 10.12 eftersom det borde vara tillräckligt.
Blev omhändertagen som en drottning. Och tyckte att det var en riktigt bra start på dagen. Och hela helgen för den delen.

Mitt hår måste varit alldeles väldigt speciellt för när jag kommer ut från salongen är klockan inte mindre än -titta noga nu- 11.45!

Jag har alltså varit där inne i 3 timmar och 45 minuter!

Jag formligen sprang till parkeringen för att ta emot böterna, men hade faktiskt klarat mig ifrån dem. (Vilket jag är enormt glad över, eftersom det där frisörbesöket hade gjort ett rätt ordentligt hål plånboken redan)...

Jag hann därmed inte tillbaka till jobbet utan det var bara att styra kosan till lunchmötet jag hade inplanerat. Det blev ganska speciellt, mötet. Kanske det mest kreativa och godaste jag varit på, faktiskt. Vi bakade eget bröd ute, som vi gräddade i en jättestor Per Morberg-murrikka och åt med en stort lass västerbottensostsmör till en fantastiskt god laxöringssoppa -inne i en kåta! Sen fick vi över den öppna elden i kåtan fick var och en grädda en bit camembert i en ministekpanna och äta med åkerbärssylt... Kanske den godaste lunchen jag ätit på väldigt länge. Mycket trevligt var det.

Summasumarum så drällde jag in på jobbet lagom till eftermiddagsfikat igår...
Fast det hoppade jag faktiskt över-jag tog och slutade en halvtimme tidigare istället!

Så på det stora hela jobbade jag effektivt i ganska precis 2 timmar och 15 minuter igår.

Ganska lagom faktiskt.

Helgen har faktiskt varit riktigt lång och behaglig. Förnöjsam på nå vis.

Även om jag på fredagskväll var en aningens frustrerad över att vi ännu inte planerat in nåt för lördagen! "Alltså vi måste bestämma oss nu"! Sa jag med min bestämdaste stämma vid middagen på fredagkväll, "vad ska vi göra i helgen"?!

Jag kunde liksom inte släppa tanken på att vi var tvugna att prestera nåt på de lediga dagarna! Tid får icke förspillas! Och 2 helt lediga dagar framför en-är man oförsiktig kan de bli totalt förspillda!

Eller? Kan de det? Jag vet faktiskt inte. Mest troligt inte. Men känslan av det kan ju infinna sig utan att man väljer det och då kommer per automatik följden, nämligen onöjdheten. 

Så hastigt och lustigt bestämdes att vi åtminstone skulle försöka se till att hitta möblering till hallen. Det gjorde vi, och dessutom fina små detaljer till lilla tvättstugan/toaletten också. Och jag blev nästan oförskämt nöjd. Jag kan bli det av nya saker. Kanske är det sjukligt, eller så har det att göra med att jag är Oxe och därmed materialist...

Elelr så är det bara det att jag gillar när det blir fint.

Matte drog mer el till hallen och den nya lampan installerades. -Den vars ljus egentligen mest påminner om "Red light district"... men mysigt blev det i alla fall. Nöjd igen.

Vi åt galet god middagsmat på lördagskvällen och drack gott vin. Och det är alltid trevligt även om man inte har huset fullt av gäster. Vi spelade lite Uno med kidsen och såg sedan de skälvande sista avsnitten av 24 på DVD-box.

Resten av helgen tvättade jag lite. Vek lite. Läste lite. Blev lite sjuka-eller i alla fall Matte, så den lugna ohackade helgen blev väldigt lugn på slutet. Så pass att jag hade inspiration att faktiskt baka en jättegod äppelefterrätt igår kväll. 

Min helg var god.

Smördeg under. Smörstekta kanel-o-kardemummiga äpplen ovanpå

Å så lite grädde med vaniljpulver i. Yummi.

I helgen hade vi mycket mys för oss. På fredag hämtade vi hem sonen från mormor och blev bjudna på go-middag:

Supergod matjesröra med ägg o grejer! Mums!


Och till efterrätt detta underbara! Mums igen!

På lördag var det sedan fotbollsmatch för Teo och sedan blev det shopping till nya hallen. Det tar sig verkligen där ute och nu har vi både en taklampa och en tamburmajor minsann!

Lördagkväll spenderades på vänners altan, med god mat, och kanske eventuellt en aningens för mycket god dryck som gjorde att vi rätt trötta tog färjan över till Norrbyskär igår, för att hämta hem Wilma som varit på dansläger där en HEL VECKA! -Alldeles för länge om du frågar mig. Alldeles för kort om du frågar henne. Lyckat med andra ord.


Vackra Norrbyskär!

Vi har haft en jättebra helg. Vänner och familj som härligt sällskap, god mat, vackert väder och glada skratt. Faktiskt inte ett moln på himlen. Så där så man känner att det är lite extra gött å leva.

Och känslan dröjde sig kvar en del till idag-fast det är vanlig "jobbarmåndag". Så morgonkaffet tog jag mig tid att dricka här, på våra nya minialtan. Och tänk, för en minut eller två glömde jag nästan att semestern var slut.

Uttrycket "det blir sällan som man tänkt sig" har fått en ny innebörd efter denna helg.

Med planerna inställda på en resa till Edsbyn på söndagen tillsammans med mamma för att hälsa på sjuka mormor några dagar, var det en del som innan dess både skulle upplevas och göras:

Helgen började fint. Jag, Matte och en väldans trevlig fredag kväll på Rex. Käkade riktigt god middag även om vi upprördes över idiotin i att behöva betala pengar för att hänga in sin jacka när man faktiskt ska äta i restaurangen och betala för sig även där....

Idioti alltså-sa jag det?

Sen sov vi lyxigt på hotell i vår egen stad. Mamma var barnvakt hemma. Bakandes lussebullar. Jo vi har det himla fantastiskt lyxigt -på många sätt. 

(Hotellövernattningen var en av fjolårets julklappar ska tilläggas. Tyvärr ingen "nä-men-vad-ska-vi-göra-med-alla-våra pengar-bo på hotell kanske"-ingivelse)... 

Efter en fin hotellfrukost var vi så och handlade julklappar på lördagen. Sedan hem för att förbereda middag och trevligt besök av vänner som vi i sanning försökt träffa hur länge som helst men det har aldrig passat, förrän nu då.
En helkväll således. Roligt och mysigt.

Mitt i denna middag tänker jag tyst för mig själv "men alltså, var det så gott detta? Smakar inte så... jättebra egentligen. Och vinet sen då... öh nääe jag vill nog inte ha vin alls." Slutar äta och dricka och försöker fokusera på samtalsämnena men känner att... attans va illa jag börjar må här nu.

Nån timme senare är jag sjuk på riktigt. Och jag behöver inte i detalj gå in på hur den artar sig, den sjukdomen...

Gästerna får gå hem. Jag går till sängen.
På söndagen mår inte Matte nåt vidare.  Inte min mamma heller visar det sig. 

Hmm kan detta bero på Teos magont i onsdags o torsdags, det som jag tolkade som "psykiskt" och det som tydligen höll i sig ända till fredagen när mamma följde med honom till adventsfikat på skolan...

Vem vet. Men fort gick det och ändrade planer blev det.

Gårdagen började med en rent fantastisk start. Särskilt om man som jag är julnörd och verkligen vill vältra sig i jul redan i ... ja helst redan i oktober. Men ok slutet av november duger det med.

Därför tackade jag utan att blinka nämnvärt, ja till inbjudan att få komma till Sävargården och äta julegröt och vörtbrödslimpa med julskinka och enormt grovkornig och gudomlig senap på igår morse. I gröten fanns det riktig vaniljstång och riktiga kockar pratade lite om julmat och spred matlust bland skenet från vackra vita ljusstakar och pressade vita dukar. Ja himmel så fint det är där och sicken julstämning jag fick sen!

Mycket trevligt sällskap, intressant föreläsning och mingel var det också så det var en osedvanligt trevlig start på dagen. -Som förvisso slutade med nån slags ögonmigrän- attack. Men saker har ju en förmåga att jämna ut sig. -Man ska inte känna sig alltför speciell alltför länge gubevars...

Apropå saker i ögonen så kom Teo in i badrummet i morse, nyvaken med helt öppna men väldigt sömniga ögon. Han log ett av sina mysleenden och spärrade upp ögonen mot mig: "Ser du mamma! Nu har jag allt liiite solsken i ögonen i alla fall"!

"Mamma, när får man flytta hemifrån"? Teo torsdagsfunderar i soffan.
"VA"?! (Oooo fick jag inte lite hjärtknip precis)...
"Jag sa när FÅR man flytta hemifrån"?

Få se nu min son. När det gäller dig... kanske aldrig.

"Tjaaa först måste man ha ett jobb eller så, så man vet att man får pengar och kan betala vad det kostar där man bor, å så maten förstås. Det är rätt dyrt att bo själv".

"Ja men mamma...Johan Palm har ju flyttat hemifrån"!

"Eh?... Ja..."

?

Å! Idag känns som en riktigt bra dag. Lättsam och glad på nå vis och dessutom är det festligheter på gång i afton! God mat i fina vänners lag. Tjaa vad kan vara bättre.
Igår gjorde jag mig till just för denna kväll och tog mig an recept på chokladfondanter för första gången. Hoppas att de lyckas, ska grädda dem ikväll så att de liksom serveras direkt. Eller som det heter på finspråk á la minute...

En annan sak som gjorde mig glad idag var Underbara Claras blogg! (Den gör mig i och för sig glad alla dagar i veckan) men lite extra idag. Anledningen? Jo hon har en liten torsdagstävling där man kan vinna den bok som jag skrivit, Som Hemma. Tjihoo! Tack Clara.

Tävla gärna... :)

Det är faktiskt snart jul. Det är sant och det gör mig väldigt glad för jag älskar julen, det är den bästa tiden på hela året. Och i år har jag till och med dristat mig till att göra egen glögg(!). Jag vet, snart kanske även min gräns borde vara nådd...

Vi pratade i alla fall lite om julmat på lunchen idag och halva bordet tyckte typ att det var totalt överskattat med inlagda gamla sillar, röror och olika typer av "lådor". Personligen älskar jag sill, lax, röror och köttbullar. Några lådor behöver jag inte. ...vet i ärlighetens namn inte riktigt vad det skulle vara ens...  Men jag blir lessen om jag inte får min julgröt på julaftonsförmiddagen och mitt julbord på kvällen. Då är det som om man amputerat min jul och det gillas inte. 

Något som inte heller skulle gillas är om vi skulle ställa in luciafotograferingen för barn som vi varje år har här på VK. Föräldrar har redan börjat ringa och höra sig för om när det blir av - för det får inte missas!  Den fotograferingen är faktiskt också lite av ett bevis för att det lackar mot jul. Just i år har det däremot varit lite knivigt att få till det här, för VK huset är upp och ner på grund av omflyttning och ombyggnationer så  vi har inga egna lokaler för någon fotografering i år...

Just nu sitter jag och petar med annonseringen för detta och hoppas att alla föräldrar läser dessa extra noga i år och ser att fotograferingen INTE är i VK huset denna gång-utan på Strömpilen! Vilket kommer att bli toppen. Och föresten-fotograferingen blir den 16 november. Då är det bara 38 dagar kvar till julafton... Tjihoo!

Man blir synnerligen effektiv med nålar i röven. Särskilt dem jag tycks sitta på nu. 

För snart, snart kommer tre av mina goaste, bästa och äldsta vänner och hämtar upp mig från jobbet. Jag ska trycka in mig själv och min proppade väska mitt ibland dem, handlad mat och vindunkar och bära iväg till fjällen för en i sanning skön tjejhelg. Måste bara jobba klart först! Det är där nålarna kommer in. 

Men vad ska ni göra där då? Nu? undrar folk. Ingen svamp finns det ju heller!

Nä tack och lov. För vi vill inte ha nån press utifrån. Allra minst från några gula hattar.

Jag kan tala om vad vi inte ska göra. Inte ett jota faktiskt. Inte jobba, inte stressa inte, motionera, inte göra nåt alls som vi inte vill faktiskt. Det är dessutom sminkförbud.

Vi kan drista oss till en promenad har vi kommit fram till. OM vädret tillåter. Men annars blir det nog mest surr, brasa, bastu, mat, vin och kortspel så länge vi orkar.

Ahh! Jag blir nästan avundsjuk på mig själv.

Fredagar har ju ändå nåt speciellt. Det är i min värld veckans i synnerhet bästa dag. På jobbet är det liksom lite helgstämning redan på morgonen och kanske tillåter jag mig själv att dra ner lite på takten just den dagen också- plötsligt är det mycket som kan vänta till måndagen.

Vissa fredagar är trevligare än andra och det här är en av dem. Trots att jag började förmiddagen på vårdcentralen så var det ändå ett bra besök där som sen följdes upp av en sanslöst god lunch på Sagami. Jag har faktiskt aldrig ätit japansk tidigare. Och trots att jag haft all aneldning att äta med pinnar förr så har jag aldrig gjort det tidigare. Men det var ju ganska lätt! Ha! Eller så är jag en naturbegåvning...  ;) Gott var det i alla fall...eller vad sägs om ingefärsgryddade revbensspjäll... Mmm

Förutom maten så var sällskapet fantastiskt trevligt också och jaa på det stora hela bidde det en fin start på helgen.

-Den helg som inte blir som vilken helg som helst!
Vi ska ju på bröllop minsann. Igen! (Var ju på bröllopsfest även förra veckan).
Konstigt det där också... man kan gå i ÅR utan att bli bjuden på bröllop och så plötsligt är det två stycken på två veckor! Är inte det mot alla odds?!
Himla trevligt ska det bli i alla fall.  

Jag och mina fina arbetskamrater har haft lågfika ett par dagar.
Lite så där avtrubbat och sömningt liksom. 

Det brukar oftast vara ett fnittrigt tjatter och prat kring fikabordet, men de senaste dagarna har det som sagt varit lite moloket. Istället för att prata så tittar alla lite förstrött ner i sina kaffekoppar eller tuggar långsamt på sina medhavda mackor medan man tittar lite drömskt ut genom fönstret...

Vi är alla medvetna om det här och säger det också högt. Ingen vet riktigt vad det beror på men kanske är det hösten... eller så är det vädret... eller så är det bara tröttheten som liksom höstmörkret kryyyyper in under skinnet den här tiden. Och bara stannar där. Man orkar liksom inte.

Men idag tog vi till slut lite sats i alla fall, gaskade upp oss och bestämde oss för att trots allt prata om nåt. Snabbt var vi inne på favoritämnet: Mat!
 
Och vips var alla med i matchen igen. Och i alla fall jag känner mig genast lite piggare!

Det har varit en annorlunda helg. I fredags var jag hemma och kurerade mig, vilket inte händer alltför ofta och fick därför vackert från soffan koordinera via telefon, det som skulle fixas och hämtas inför helgen när pappsen äntligen skulle få sin 60 års present.
 
Lillebror med sambo kom upp från Stockholm och vi hade en toppenmysig lördag tillsammans med födelsedagsbarnet inklusive femkamp och fantastiskt god mat på restaurang och dessutom ett sånt fantastiskt väder! Ja men det var ju verkligen helt otroligt vilken tur vi hade med just det.

-Och som de svenskar vi ändå är så påminde vi varandra om detta förunderliga precis hela dagen och dagen efter - när det hade mulnat på igen. Vilken TUR vi ändå hade haft med VÄDRET! 

Den här femkampen var delvis som en lite halvotäck flashback från friidrottstiden i skolan... för en av grenarna vi valt (!) var nämligen spjutkastning... Friidrott har väl aldrig riktigt varit min gren. Heller. Rent resultatmässigt så där... Men så här på egna villkor var det åtminstone riktigt skoj, även om det fortfarande inte flög särskilt långt...



 

Efter den eminenta middagen i måndags så degraderade jag till en parisare igår... Ganska äckligt egentligen, när man tänker på vad det är i den där feta korven, men himlarns va gott det kan va. Synd att den rostade löken var slut bara. För på en riktig parisare ska det så klart vara enbart senap, räksallad och rikligt med rostad lök. Basta.

Pratade med Teo o Wilma hos mormor igår och var så klart tvungen att höra vad de hade ätit där till middag. Matfixerad som jag är. Det är ungefär som vädret för mig, går att hitta pratvinklar om mat i det oändliga tror jag... Och jo de hade ätit Chili con carne minsann. Tycker du om det frågade jag Teo ganska förånat, med bönor? Jajamän det gjorde han. Vilket var ny info för mig.

-Kanske en ny rätt som får sälla sig till sedvanliga ugnspannkakan, köttfärssåsen och pastarätterna hemma i höst. Inte fel.
Jag har aldrig lagat det men det kan inte va så svårt?

...Att jag bara pratar en massa mat nu beror på att jag liiider av hunger. Glömde min förmiddagsmacka hemma där den inte gör ett skit nytta. Jag tror det får bli riktigt tidig lunch idag...

Barnen fortsätter sin semester hos mormor. Teo behövde inte ligga i en garderob-så klart- utan han o mormor installerade sig i vardagsrummet på en del extra säng och en del madrass på golvet.
"Men herreguuud sa jag, "fick du inte sova i din egen säng"?!
"Du", replikerade mor, "jag tror att jag aldrig har sovit så gott i hela mitt liv"!

Happ. Skönt då. Själv har jag lite svårt att sova nu för tiden. Vet inte vad det beror på. Men gillar att skylla på vädret. Eller så är det kanske så ibland.

Möjligen var det all den goda maten jag smällde i mig i går kväll när jag var på brudmiddag. En sjukt god middag var det med massor av grädde, creme fraiche, ost och choklad inblandat. Och det galna är att det var just precis de ingredienserna som de två rätterna bestod av!

Jag delar gärna med mig av min väns recept här:

Sjukt enkel o go lax i ugn:
Laxfiléer, lägges tinade, råa i för ugnen avsedd form
1 låda kräftost (mjukost typ) + 5 dl grädde röres ihop och hälles över ovan nämnda fisk. Skjuts in i ugnen och 10 minuter senare är varmrätten fix o färdig.

Pressade pärer var jättegott till.

Efterrätten sen var som jag brukar säga: to die for. Innebar även den hela två (2) ingredienser. Gör som följer:

Lyxdessert på minuten (gud va jag fick till det där)...
350 gr vit choklad smältes i vattenbad. Rör ner 5 dl vanlig creme fraiche i chokladsmeten och häll upp i glas. Kyl.
Lägg på några hallon vid servering och riv lite chokladflagor över så ser det ut som värsta supersvåra lyxdesserten.

Gudagott. TACK M!

Igår hade jag en väldans mysig eftermiddag med min mamma. Vi gick på stan en sväng och jag fyndade kläder. Jag menar då verkligen fyndade på den här slutrean som pågår överallt och som oftast bara innebär skit. Men jag hade tur igår. Och få saker kan få mig så i-landslycklig som då jag gör sånna kap som jag gjorde igår!

För vad sägs om ett par jeans, en skjorta, en tunika och en vanlig tröja för under 450 spänn. Det är väl bra?! Jag är svinnöjd i allefall.

Vi avslutade vårt mys med att käka jättego mat på Vita Björn, sanslöst god vegburgare, med Halloumi blev det. Det var superskönt i kvällsssolen och det kändes som att Umeå var en riktigt fin sommarstad med ens. Delvis för att Börje var där.

Börje satt nämligen med sin gitarr och mikrofon och sjöng svängiga sommarlåtar med lagom hög och hes röst, medan vi mumsade på maten. Han sjöng allt från U2 till Ledin och kunde svänga ihop det mesta på uppdrag från publiken dessutom. Han var så pass bra att både jag och mor tänkte att honom kan man kanske ha nytta av framöver...på nån fest eller så... Så vi försökte ta reda på vem han var genom personalen. Åtminstone hans namn. Och det var alltså Börje, som de sa. Rätt å slätt. Varken mer eller mindre.

Go Börje! säger jag.

Känns alltid lika härligt att en helt vanlig onsdag åka iväg och bli bjuden på mat.
Mat som alldeles garanterat blir supergod.
Mat som äts i ett sällskap som alldeles säkert är supergott det med.
Ah! Ser fram emot ännu en härlig tjejmiddag ikväll.

Blir en bra avslutning på den här annars ganska tröttsamma dagen. Helt utan snus.