Ahhh så stolt man kan vara!
Igår var det musikalpremiär som bekant och det var så otroligt kul att se Teo på scen. Han verkade verkligen gilla det. Han log stort under sin medverkan i den turkiska dansen vars rörelser de alla kunde galant och han sa sin replik tydligt och klart när det var dags för den. Kul att se!

Det hela var succé naturligtvis och i vanlig ordning. Och alla föräldrars ögon var lite lagom fuktiga. -Förutom mina som rann över som vanligt...

Liten Casanova... eller en musikalartist som fått sin första premiärros

Efter musikalen var vi tillsammans med mormor så klart "tvungna" att fira med specialkvällsfika... nåt annat dög ju rakt inte!

Idag är det spännande.
Teo har musikalpremiär och nerverna ligger liksom utanpå kroppen.

I alla fall på mig.

Igår kväll bad Teo mig att väcka honom halv sex (!) idag. Jag sa att det inte kommer att ske eftersom det är natt då. Men förstod att han nog mest var lite orolig att komma för sent just idag, när det var den stora dagen och de skulle åka med en tidig buss till själva "arenan" och allt.

(Han kom dessutom för sent igår när hans mamma inte var så morgonsnabb)...

Så lite nervig var han väl, men längtat har han gjort över en månad.

-Eller egentligen sen han över huvudtaget började skolan. På Ersmarksskolan har man i klass 2 och 5 av tradition en egen musikal varje år. Barnen är med och skriver och agerar och sjunger. Riktigt kul. Och väldigt uppskattat av ungarna -och för all del föräldrarna!

Vid det här laget har de genomfört en av föreställningarna, den för resten av skolan.
Ikväll är det så dags för familjerna att komma och titta.

Jag kommer köa tidigt för en sittplats.