Tack

Av , , Bli först att kommentera 2

Dagen igår slutade i alla fall bra. Skrek inte alls faktiskt, sjöng lite bara i bilen hem.
Efter jobbet gjorde vi lite ärenden, bara jag och Wilma, vilket alltid är väldigt givande och mysigt. När vi kom hem sen så hjälpte hon mig med det nya utseende på bloggen.

Och visst blev det fint?!
Jag skulle vilja säga coolt, men det är väl lite ocoolt kanske.

Hur som helst-hon kan hon, min Wilma. Det är så himla roligt att se henne jobba med bilder. Dels är hon en talang när det gäller att fota, men sen är hon liksom… ett med redigeringsprogrammet hon använder också, snabbt går det och det ser så otroligt enkelt och smidigt ut och blir så effektfullt och kul, det hon gör.

Och jag klarar ju inte av sånna där grejer. Alls. Så tack bästa Wilma, du är kanon.

-På alla sätt.

 

Rum för skrik

Av , , Bli först att kommentera 5

Morgonen var väl kanske inte av det mest harmoniska slaget.
Eller. Den började bra men sen hade vi plötsligt legat alldeles för länge i sängen och det enda som det egentligen ger är stress, punkt.

Men vi -eller jag- lär mig aldrig det.
Att ligga bara liiiite till, känns som en lika bra idé varenda gång.

Just idag las det lite extra lök på stresslaxen av olika anledningar och när vi väl satte oss i bilen tre minuter över åtta, Teo börjar tio över, så kändes det liksom i hela kroppen. Och eftersom jag gärna agerar amatörpsykolog så berodde det på undertryckt frustration som egentligen skulle behöva komma ut direkt och inte pysa ut lite då och då i nån slags irriterad harrang för öron som inte alls behöver höra det.

Så. Därmed har jag nu tänkt att ett skrikrum ska installeras hemma hos oss. Ett sånt där tyst, välisolerat rum som kan fyllas med skrik och vrål närhelst man -jag- behöver.

Ett tvåminuters vrål så där när behov dyker upp, tänker jag borde göra susen och göra mig till en lugn, harmonisk och ickeirriterad perfekt moder som hur enkelt som helst kan kombinera heltidsjobb, tonåringar, mindre barn, samt självklart mina egna intressen och utvecklingsområden. -Och ändå ha tid över liksom.

Ibland tänker jag så.

 

Ovärdelig vardag

Av , , Bli först att kommentera 4

Friday it is. Slappelislapp i kväll är tanken. Som oftast en fredag.
Fredagsmyset kan aldrig bli för överskattat om du frågar mig. Aldrig riktigt komma upp i sitt rätta värde.

Hemma hos oss är det ett rätt viktigt inslag i alla fall, även om vi i familjen har lite olika uppfattning om vad fredagsmyset exakt ska innehålla.

För mig innebär det att jag får ta ett glas vin (eller möjligen två) och slappna av som en oformlig hög i soffan och tomglo på The Voice eller nåt annat program i sann tv4-anda. -Gärna samtidigt som jag uppdaterar min status på Facebook eller lägger ett lagom långt ord i en av mina Wordfeudbataljer… som inte sällan pågår med min man -i den andra soffan…
Sån är jag. Eller vi. (Och stämmer exakt in på tv4:s tänka målgrupp för fredagsunderhållningen…)

Teos optimala fredagsmys består i godis. Och gärna en bra film som vi ska se tillsammans. Så för att tillgodose honom bytte jag förra fredagen ut The Voice mot Spiderman 1 och det gick mycket bra det med. Det viktiga är att vi knölar ihiop oss i soffan allihop.

Wilma spenderar numer helst sina fredagar med kompisar.
Live eller på nätet.

Hon kan gärna ta ett och annat chips doppat i ranchdip också, om det skulle erbjudas. Fredsgmyset kan innebära att vi gör litye olika saker, men oftast befinner oss i alla fall i samma rum allihop.

Jag längtar alltid till dessa kvällar. Och tydligen har de rätt stor betydelse för barnen också. Teo tog till och med upp det på sitt utvecklingssamtal på skolan nyligen. På frågan "Vad tycker du om att göra på fritiden?" svarade han (bland sporten och tvspelen) att han gillade att "mysa med familjen".
Gott.

Från tanke till handling

Av , , Bli först att kommentera 6

Jag och Mathias har pratat om det ganska många år.
Tänkt att det är nåt vi får ta upp när barnen är större.
Det är de nu.

Och igår var det därför så dags för första lektionen och kvällskursen i franska.
Och mon dieu! säger jag bara.

Vi har som sagt tänkt på det ett bra tag, sen barnen var små, att vi skulle gå en sån här kurs och sedan då åka till Frankrike för att testa våra kunskaper… som ett riktigt roligt mål att ha så där, när man skakade vällingflaskor som bäst och egentid kändes extremt långt borta.

Jag bytte nån blöja till, blinkade ett par sekunder och nu-nu gör vid det!

Vi bokade resan först och sedan tyckte jag att kursen i sig ju blev en alldeles optimal julklapp till käre maken. -Som faktiskt tänkte detsamma, fast tvärtom. Men han kom bara till tanke. (Så jag fick en jättesnygg jacka istället)

Jag inbillade mig att jag kom ihåg en hel del franska sedan skolan. Läste ju trots allt några år på högstadiet och gymnasiet så kanske var det för enkelt att boka kursen för nybörjare?!

HAHAHAHA kan vi säga åt det. Sicken förmäten människa jag är! Men som tur var fanns ett litet språktest man kunde göra innan anmälan, för att veta vilken nivå man borde placera sig själv på. Tack vare det togs jag ner på jorden ganska per omgående, behövde bara slänga en väldigt hastig blick på frågorna – eftersom jag överhuvudtaget inte förstod nåt av dem- för att inse att jag var blåbär igen. Basta.

Men hur som helst. Det är en speciell känsla ändå att liksom ta tag i det man tänker att man ska göra och förverkliga det hela. En speciell sorts… nöjdhet som infinner sig, liksom, när dröm blir verklighet.

Vi tyckte det var riktigt roligt igår, och nu ska vi ägna våra kvällar till att lyssna på franska fraser, se nyheter från fransk tv och plugga glosor…
Riktigt roligt som sagt.

 

Delat arbete

Av , , Bli först att kommentera 2

Man kan tycka vad man vill om helgens väder, men det hände saker inomhus i alla fall. Till exempel så röjde jag i min garderob och byrå, gjorde en gipsfigur (!) och bakade. Och framför allt röjdes det i Wilmas rum. Så till den milda grad att hennes kompis förskäckt undrade om vi skulle flytta…

(Mathias skottade mest snö)…

Wilma har blivit lovad ett orosa rum ett bra tag nu. Jag kan förstå hennes rätt heta önskan. Hon skulle gärna vilja ha en ny säng också, en sån som inte har liksom en djup grop i mitten som gör att hon blir ledbruten istället för utvilad på nättena… vi har sanktionerat även det. Bara inte riktigt kommit till skott med inköpet.

Det vi har köpt är ett nytt golv till hennes rum. Ett golv som vid närmare kontroll var… liiite för tjockt för att man skulle kunna stänga dörren in till rummet…

Men det kan väl inte vara så svårt att slipa av dörren lite grann! -tänker jag. Mathias mest himlar med ögonen och suckar (ganska djupt) eftersom han vet att det inte kommer att vara jag som vare sig lägger in golvet, tapetserar, baxar in sängen eller slipar av dörren… när det väl är dags…

Men vaddå jag har ju röjt!

Vi hittade fina teckningar från förr i Wilmas gömmor! Det ser väl alla att det är Eriks mamma och pappa som gifter sig, på den här bilden?!

 

Viktigt uppdrag

Av , , Bli först att kommentera 0

Ännu en dag hemmavid.
Vackert ute så det bokstavligen sticker i ögonen av solen.

Startade dagen till  ära med min favoritfrukost och har än inte kommit riktigt i ordning.

Låg vaken nån timme i natt och lyssnade på barnen som hostade i kapp och beslöt i samma stund att Teo fick bli hemma ytterligare en dag.
Så nu ska jag ta tag i hans kalas.
Har varit lite väl upptagen med Mattes fyrtioårsfirande ett tag så stackars Teos födelsedag har kommit lite i skymundan.
Igår funderade han lite försiktigt över när hans "vuxenkalas" skulle kunna tänkas bli av och om jag möjligen bokat hans bowlingkalas för kompisarna, som han gärna vill ha…

Inget av det är ordnat eller planerat än. Och kanske är just det det viktigaste uppdrag jag har idag. 

Favoritfrukost, äggmacka och "Clooneykaffe"

Trots allt en ganska nöjd, febrig kille, som på sin födelsedag i onsdags valde pizza till middag.
 

Nio

Av , , Bli först att kommentera 3

Igår fyllde lille prinsen år. Eller ja. Liten och liten, prins och prins… Nio år blev han i alla fall igår, våran Teo.

Hemma sjuk var han hela dagen, hostig och ont i halsen. Inte många som ville gratta just då. Så det blev väl ett firande i mindre skala kan man säga.

Jag kan så klart inte fatta att det är så länge sen han föddes, denna ganska stora unge på 4810 gram och 58 cm som jag gick 17 dagar över tiden med…
Att han inte längre kallar sig själv för Tiiiiooo och med verktygslådan i plast tultar omkring hemma och renoverar allt han ser.

Nej minsann. Men han är stor kille nu.

Så pass stor att det inte gjorde så mycket att jag faktiskt GLÖMT att sätta in hans bild i tidningen under Dig ska vi fira… vilket vi brukar göra och vilket är den del i VK som han tycker bäst om att läsa varje dag…

Mitt dåliga samvetet måste fullkomligt ha lyst upp hela köket när han sa "Mamma visst är inte jag i tidningen idag"

Öh nä. För det har din mamma glömt… för hon har prioriterat annat förstår du…

"Ja men det gör inget…eller inte så mycket i alla fall, jag är ju ändå 9 år nu"!

Och som den nioåring han nu är stod han ut med ett mindre kalas, hade överseende med sin disträa mor och skrev vuxet under när han skulle hämta ut ett rekbrev igår på posten.

Och så i morse deklarerade han att hannog  tyvärr inte ville jobba på VK när han blev stor. Nähä. Vad ska du jobba med då… "jaaaaa i nåt slags fotbollsprojekt, tänker jag och så vill jag bli knattetränare. -Om det inte funkar med proffskontraktet alltså".

Nio som sagt.

Förvriden verklighet

Av , , Bli först att kommentera 2

Himmel vad länge sen det var jag skrev här nu igen…
Tiden liksom bara går och går och plötsligt lär man vara pensionär utan att man märkte hur det gick till…

Igår fick jag ett påtagligt exempel på det här med tid och min egen, något förvridna uppfattning om densamma.

Fick nämligen plötsligt och utan förvarning för mig att nu, NU var det dags att återuppta träningen! Japp. Bara så där. För när allt kom omkring var det ju ändå ett par månader sedan… jaa jag skulle kunna sträcka mig till att det rörde sig om närmare ett halvår sedan. Men absolut inte mer.

Och när lusten liksom faller på en så där, har jag lärt mig att det är rätt att agera.

Sagt och gjort.

Jag packade min träningsväska, kom någorlunda ihåg vad den borde innehålla, dammade av träningskortet och gav mig hurtfriskt iväg.

Döm om min förvåning när kortet blinkade rött och tjöt elakt när jag försökte använda det i entrén till mitt träningsställe. Lite skamset gick jag till kassan. Inledde direkt i försvarsställning och sa att "jo hehe, det var ju ett tag sedan jag var här… och nu hehe,  så säger kortet visst ifrån"

"Jahapp sa hon i kassan, då ska vi seeeee…. jaaa ditt kort gick ju ut i MAJ FÖRRA ÅRET"

Ja. Vad ska man säga. Inte nog med att jag lever i en fantasi om att jag tränar ganska regelbundet… dahhh… jag har en riktigt usel tidsuppfattning också.

Ska jobba på dem båda.

Tänkte inte på det…

Av , , Bli först att kommentera 4

Wilma fick jullov igår kväll och Teo får det idag. Nöjd tjej som tog lite sovmorgon i morse och en mycket peppad kille som gick till skolan idag. Avslutning i kyrkan där han ska läsa en ritkigt lång vers om herdarna och jesusbarnet.
Peppad, var ordet.

Jag jobbar sista dagen idag innan julledighet. Känns väldigt skönt. Synd att den här eländiga förkylningen eller vad det nu är fortfarande sitter i… fjärde veckan!

Teo är också fortfarande förkyld. Även om han är piggare nu.
Förra veckan vara han hemma och hade då även ont i halsen. En av mornarna föreslog jag att han kanske borde dricka nåt varmt, typ varm choklad.

"Jaa" sa han, "jag har ju inte druckit NÅT varmt än! Klart jag måste det jag måste ju vara fräsch till Bingolotto"!!
"Jahaaa ehhh varför just till Bingolotto"…? undrade jag då, den inte alltför snabbtänkta mamman…
"Jo men mamma, om jag vinner… till exempel en… RESA med Bingolotto på Uppesittarkvällen, då måste jag ju kunna skrika JAAAAA utan att det gör ont i halsen"!

Jamen självklart. Att jag inte tänkte på det!

Goda skäl

Av , , 1 kommentar 4

Teo, igår vid sängdags:

"Jaa mamma, här har du några bra anledningar till varför jag ska få en hund:

1: Jag kommer att lära mig ta mer ansvar
2: Jag kommer att spela mindre dator
3: Jag kommer inte att sitta vid TV:n så mycket
4: Jag kommer att vara hemma mer
5: Jag kommer att umgås mer med mina föräldrar, min mamma och min pappa".

Jag var såååå nära att glömma bort att vi är två allergiker i familjen och ringa en kennel…