Fagottsektionen på Kinesiska muren.

Idag var det helt overkligt tidig väckning: 03.15 ringde det i telefonen! Jag var så trött, så när den ringde tog jag upp fjärrkontrollen till TV:n istället för telefonluren, la den mot örat och sa ’hallå?’, men det fortsatte ringa, och till slut fick jag tag i luren. Bussresan mot tågstationen i Changchun tog två timmar. Även i Changchun fick man gå igenom en säkerhetskontroll innan man fick komma på tåget, och knivarna var välkomna med på resan även den här gången. Klockan 6 på morgonen efter alldeles för lite sömn hade jag verkligen inte mycket tålamod kvar för kinesernas bristande förmåga att stå lugnt och fint i en kö och vänta på sin tur. De trängde sig före i kön till säkerhetskontrollen hela tiden. Herregud, de kommer väl inte iväg fortare för att de knör så, tåget kommer inte fram tidigare för det?!

Tågresan kändes jättelång, speciellt eftersom det var ont om plats med allt bagage och alla instrument som vi hade med oss, och sitsarna gav verkligen träsmak! Men till slut kom vi äntligen till Peking! Där väntade två bussar på oss, en som körde shoppingsugna till hotellet och en som körde en liten skara på 14 pers, som tydligen inte skrämdes av ytterligare tre timmars bussresande, till Kinesiska muren. Jag åkte till muren, och jag ångrar mig absolut inte! Det var helt fantastiskt, kanske det bästa på hela resan! När det är högsäsong är det visst ingen hit att åka till den delen av muren som vi var på, men vi kom dit sent på dagen under lågsäsong, så det var väldigt lugnt! Det var hur häftigt som helst att se muren ringla iväg bland bergen! Naturen var jättevacker, och vi hade himla tur med vädret; inte ett moln, och fantastiskt fint ljus! Det var verkligen mäktigt! Jag och 3-4 stycken till gick upp till toppen, en promenad som tog uppemot en timma om man stannade och hämtade andan och fotograferade lite längs vägen. Det var väldigt brant, och väldigt ojämna trappsteg, vissa var väldigt höga! Uppe på toppen firade jag och Håkan med en liten whisky respektive cognac innan vi vände och gick ner igen.

När jag kom till hotellet skyndade jag, Andreas och Marco iväg en snabbis till ’Silk Market’ för att shoppa lite. På min önskelista fanns tyg, medan Andreas och Marco var ute efter billiga jackor. Silk Market var ett kaotiskt ställe med hundratals försäljare som ville sälja märkeskopior till överpris, så man var verkligen tvungen att pruta! Jag tycker verkligen inte att det är ett särskilt trevligt sätt att shoppa på! Min uppgift är att låta försäljarna förstå att jag inte tycker deras varor är värda någonting, deras uppgift är att bli förolämpade av mina skambud och skälla på mig och säga att jag är en elak människa. Men när affären är avklarade är vi ändå bästisar. Det enda jag köpte var en topp som inte alls passade =( Och den var så konstigt sydd att jag tvivlar på att den sitter bra på någon! Synd, för den var verkligen snygg annars. Vi hann bara shoppa i en halvtimma, sen var det middag på hotellet, så jag hann inte köpa något tyg.

Imorgon ska det bli skönt att åka hem till Sverige, ostsmörgåsarnas och de mjuka sängarnas förlovade land! Det har verkligen varit en spännande resa med mycket intryck! För det mesta har det varit roligt, men det har också varit ganska jobbigt med alla resor, den annorlunda maten och kulturkrockarna. Det känns märkligt att man ska åka tillbaka till Umeå, repetera och spela konserter i konsertsalen som vanligt igen. Det har varit ett jättebra tillfälle för mig som ny i orkestern att lära känna folk bättre, man kommer alltid närmre varandra på turné.