Förbjudna staden

Bild tagen inne i förbjudna staden…

”Himmelska fridens torg”. I bakgrunden skymtar man ingången till ”förbjudna staden”.

Skickar in en bild på Himmelska fridens torg lite i efterhand…

En sak har slagit mig… Idag är enda dagen vi inte har nyårskonsert på turnén, och det är idag nyårsdagen är, det är idag man brukar ha nyårskonsert. Vår agent här kanske inte tänkte på det 🙂 Men med tanke på den långa resan med buss/flyg/buss vi gjort idag var det skönt! Väckningen var redan 04.45, bagageinlämningen 05.15 och avresan 05.30. Sjukt tidigt att gå upp om man firat nyår! Vi kom fram till Sipin kl.17.30 ungefär, så resan tog totalt tolv timmar.

Här i Kina kan man köpa speciella byxor till små barn, som har en öppning i grenen, så att barnen kan uträtta sina behov utan att ta av sig byxorna. Det ser inte ut sådär som alla pyjamasar i disneyfilmer gör, med en lucka med knappar i rumpan, utan det är en lång öppen springa. Jag visste inte att såna byxor fanns förrän jag såg rumpan på ett litet barn, och blev ganska förvånad, så klart! De här små barnen har tyvärr inga blöjor på sig, och måste man så måste man, så den lille gossen kissade på golvet. Synd att han uträttade sina behov precis där Josefins väska stod.

Idag fick vi möjlighet att åka och se den stora stenbuddhan. Jag hade stora förväntningar, jag hade sett den på bild på nätet när jag var i Sverige och tyckte det verkade häftigt! För att komma ner till den stora buddhan var man tvungen att gå nedför några branta trappor. Jag tyckte det var kul, men det var ingen behaglig upplevelse för dem med anlag för höjdskräck! Väl nere på marken såg man hur enormt stor buddhan var, och det var verkligen mycket häftigare än jag hade kunnat föreställa mig. Jag hade inte kunnat föreställa mig att den var så stor!

Vi fick två timmar på oss innan bussen skulle gå tillbaka till hotellet. Jag tänkte att två timmar lät som väldigt mycket tid för att gå och titta på en staty, men det var innan jag visste hur mycket mer det fanns att se. Det fanns massor med små vägar som slingrade sig fram bland träden och bergen, och överallt kantades vägarna av mindre buddhastatyer, vackra hus och utsikt över floden. Det var väldigt stillsamt och trevligt att gå omkring där! För att hinna gå på alla små vägar hade man nästan behövt mer än två timmar, det blev t.o.m. lite bråttom att hinna till bussen på slutet.

Jag och Hedda blev föremål för en stor photosession. Minst tjugo kineser ville bli fotade med oss,
en åt gången, och de skrattade hela tiden! Jag undrar vad som var den största upplevelsen för dem; att se buddhastatyn eller att bli fotograferade med oss…

Efter utflykten till buddhan gick jag och Emma på en liten shoppingrunda. Det är verkligen en upplevelse att shoppa i Kina! Allt är superbilligt, om det inte är importerat. Jag köpte t.ex. en anorak för 158 yuan (knappt 200 kr), en stickad tunika för 68 yuan och en DVD-film för 15 yuan. (Vilken kvalitet filmen har vet jag förstås inte än…) Det är intressant att se hur köttförsäljningen går till. En meter från gatan står de med sina stånd, och ingenting är förpackat, så det kan inte vara särskilt hygieniskt. Vissa saker ser också väldigt makabra ut, t.ex. rökta ankhuvuden, hela hundar som hänger med en snara runt halsen och tungan hängande ut mellan tänderna eller skinnet från hela grishuvuden med tryne och öron kvar… Vad kan vara aptitligt att äta av detta??

På kvällens konsert var det en fantastisk stämning. Publiken var väldigt glad och trevlig. Kanske var de glada för att de gillade musiken, kanske var de glada för att de fick så många roliga sms..?

Idag var det också nyårsafton, något som man inte fick så mycket känsla för. Kina firar ju sitt nyår senare än oss. Dessutom var det inte läge för någon brakfest eftersom vi ska åka tidigt imorgon bitti.

Nu är vi inne på vår fjärde dag i Kina. Eftersom jag inte kunnat komma igång med min reseblogg förrän nu kommer en liten sammanfattning om vad som hänt de senaste dagarna.

Umeå innan resan 16/12

Imorgon åker jag till Borås och några dagar senare Uddevalla för att hälsa på familjen under julledigheten. Alltså måste jag redan nu, tio dagar innan resans början tänka på allt som jag måste ta med mig till Kina. Det känns jättekonstigt att packa redan nu, det känns som att det är så långt kvar tills vi ska åka!

Som vanligt när jag ska ut och åka är jag rädd för att jag ska glömma något viktigt, som t.ex. passet eller någon viktig fagottpryl. I orkestern har det cirkulerat en massa rykten om hur det skulle kunna bli i Kina: Om kalla konsertsalar med snackig publik, matförgiftningar och om huruvida vi kommer bli tvungna att äta kokt hund eller inte. RESFEBER!

Men förutom resfeber har jag också höga förväntningar på vilket äventyr det kommer bli att få uppleva en helt annan kultur. Hoppas jag kommer få se "den förbjudna staden" i Peking och "kinesiska muren"!

Resan till Kina 26/12

Vi var indelade i två gäng, dels de som åkte till Peking från Umeå via Stockholm, dels de som åkte från Stockholm via Amsterdam. Jag ingick i den senare av de två grupperna.

Resan till Kina var en prövning! Först skulle man checka in på datorer på flygplatsen, en mycket krånglig historia. Först ville inte datorerna acceptera mitt bokningsnummer, och när jag väl hittade en som gjorde det skulle man skriva typ all information som fanns i mitt pass. Omständigt! Efter en massa datorkrånglande och köande höll jag på att glömma passet i baggage drop. Hur ska detta sluta?! Själva flygresan var också en pärs. På flyget från Amsterdam hamnade jag mitt i en högljudd Spansk fest som pågick nästan hela resan.

Peking 27/12

Planet landade i Peking vid tiotiden på morgonen, lokal tid. Det var tur att jag tillhörde gruppen som åkte via Amsterdam; de andra skulle inte komma fram förrän på eftermiddagen, och inte hinna se lika mycket av Peking. Mitt första intryck av Kina var att det luktade konstigt. Förorenat! Mycket smog!

När vi kommit till hotellet fick vi lunch bestående av en massa rätter, de flesta mycket goda! Alla rätterna placerades på en stor snurrbricka i mitten av bordet. Efter maten gick de flesta av oss till "förbjudna staden". Vägen dit var väldigt spännande. Vi gick på små gator med ganska små hus. Husen var i ganska risigt skick och över gatorna hängde massor med elkablar i ett enda kaos! När vi närmade oss slutmålet med promenaden blev husen större och finare. Innan vi kom fram till "förbjudna staden" passerade vi "himmelska fridens torg". Det var otroligt stort! Någon sa att det får plats en miljon människor där, och det tvivlar jag inte alls på. Det var verkligen mäktigt! Även "förbjudna staden" var en otrolig upplevelse! När man kom innanför murarna kom man in på en stor gård, nästan som ett torg, omgiven av fina byggnader i fantastiska färger. Förtsatte man in, förbi byggnaden i andra änden av "gården" öppnade sig en ny "gård", och sådär höll det på hur länge som helst. Vet inte hur länge vi gick omkring därinne! På sista gården fanns en jättefin trädgård med vackra snirkliga träd.

Sen skulle jag och Nikolay ta en taxi tillbaka till hotellet. Det fanns jättemånga tomma bilar och jättemånga som ville åka med dem, men inga taxichaufförer som var villiga att köra någon! Så vi fick gå några kvarter innan vi hittade en bil. Vi visade upp ett visitkort med hotellets adress för chauffören, som visade sig vara en mycket otrevlig man! Han skällde på oss på kinesiska och stannade bilen efter bara en korsning. Vi visade upp hotellets visitkort en gång till, han fortsatte skälla, och till slut gav vi upp och gick ur bilen. Nästan direkt fick vi tag i en ny taxi med en mycket vänligare sinnad man som körde oss till hotellet. Puh!

Efter en spännande dag fylld med nya intryck avrundade jag och ett gäng kvällen med lite kinesisk öl i hotellbaren.

Zibo 28/12

Dags att lämna Peking. Vi tog snabbtåget, som såg ut som en vit, gigantisk gädda, till Zibo. Innan vi kunde stiga på tåget var vi tvungna att passera en säkerhetskontroll, precis som på en flygplats. Det gjorde mig lite nervös. Som fagottist har man alltid med sig ett litet verktygskit innehållande bland annat knivar, som man använder vid tillverkning och justering av rör (munstycken) till fagotten. När man flyger lämnar man givetvis knivarna i bagaget, men på tåget lämnar man ju aldrig in bagaget någonstans… Skulle de ta ifrån mig mina knivar nu? Som tur var gjorde de inte det, och man undrar förstås vad de har säkerhetskontrollerna till om de inte beslagtar knivar. Hitta folk som har med sig bomber och k-pistar kanske?

Alla små byar vi passerade på vägen till Zibo bestod av hus som var helt fallfärdiga och trädgårdar fyllda med skräp. Det var inte särskilt mycket växtlighet heller. I denna misär levde människorna. Det såg verkligen deprimerande ut att bo i ett sånt kaos!

När vi kom fram till Zibo visade det sig att vi skulle bo på två olika hotell. Jag hamnade såklart på det sämsta hotellet, det sunkigaste hotell jag sett tror jag. Rummet var dåligt städat, luktade bränt element, hade trasiga lakan, och var allmänt mörkt och dystert. Värre var det då för Ivar som fick ett rum med en toalett som inte gick att spola för då blev det översvämning, Hedda som inte hade fungerande lampor, Nikolay som fick handdukar med bajsfläckar, alla de som inte hade varmvatten eller alla de som hade rum som luktade mögel … Servicen var också sådär. Jag hade toapapper som räckte till två besök, och när jag bad om mer fick jag inget… Är man inte mer serviceminded än så kanske man skulle fundera på om det kunde passa bättre att jobba inom någon annan bransch? Till slut fick vi i alla fall besked om att vi skulle få uppgradera våra rum till business class. Problemet var bara att vi behövde ca tjugo rum, och de hade bara nio. Vi som hade minst katastrofala rum fick alltså inte byta.

Zibo är en liten stad. Endast ca fyra miljoner invånare bor där… När vi kom fram möttes vi därför av nyfikna kineser som inte var vana vid människor med västerländskt utseende. Vi blev därför uttittade och föremål för fotografering, både smygfotografering och posering, med eller utan sällskap av kines.

Idag var det dags för första konserten. Det var väldigt kallt i byggnaden som konsertsalen låg i. Det vi alla frågade oss var varför de ställde upp alla dörrar på vid gavel i vinterkylan så man var tvungen att gå med dunjacka inomhus. På scenen var det något varmare tack vare strålkastarna, t.o.m. riktigt varmt när inte de ljudliga fläktarna var på…

Cellister, basister och slagverkare fick bekanta sig med sina lånade instrument. Jag måste ge dem en eloge för att de klarade av att överhuvudtaget genomföra konserten på basar med stora sprickor, celli med pappklang och pukor med ihåligt tomburkssound och som spontant stämde om sig… Värst var det kanske ändå för Emma som fick välja på en cello med ett stall som var så platt att man var tvungen att spela på minst tre strängar åt gången, eller en cello vars hals gått av. Till slut ordnade man fram en ny cello till henne som visserligen var något bättre att spela på, men som saknade finstämningsskruvar på c- och g-strängen.

Maten vi fick idag var absolut ingen hit! Märkliga smårätter med obehagligt utseende och konsistens. Jag tyckte att den fyllda tofun var ganska ok, och åt två bitar av den. Kändes sådär kul när Emma också skulle smaka och hittade en fet larv i sin…

Efter den här mindre lyckade dagen avrundade några av oss med en liten whisky på det lite bättre hotellet (som inte heller flödade över av lyx), dels för att det var trevligt, dels i hopp om att slippa matförgiftning.

Zibo 29/12

På morgonen fick jag den glada nyheten att alla som bodde på mitt hotell skulle få byta till ett annat hotell. När jag kom in på mitt nya rum kände jag en oerhörd lättnad över att det var ljust och rent och snyggt!

På förmiddagen åkte många från orkestern till gamla stan i Zhoucun. Vi gick på de gamla gatorna med små affärer där de sålde te, tyger, leksaker m.m. och tittade in på några av de små museerna som visade exempel på hur det varit i staden förr, och hur det går till när man tillverkar sidentyg m.m. Vi fick också gå in i ett buddistiskt tempel. Det var en jättetrevlig utflykt. Vi åt lunch på ett litet ställe och betalade 4-7 kr per person, och fick så mycket mat att vi inte klarade tömma våra tallrikar!

När jag kom tillbaka gick jag på en liten affärsgata. Det var väldigt spännande att se hur kineserna lagt upp maten på bord längs hela gatan. Kött, frukt, grönsaker, levande höns i burar, leksaker och levande fiskar i stora vattenkar. De tyckte att det var väldigt roligt att se svenskar och ställde gärna upp på att bli fotograferade.

På kvällen kl 19.30 skulle vi ha vår andra konsert. Jag var ganska trött, så jag la mig i sängen och vilade. Kl 18.10 ringde min telefon, och personen i andra änden sa att konserten var tidigarelagd från 19.00(!) till 18.30. Det var ju så dags att ringa 20 minuter innan konsertens början! Jag och alla andra störtade iväg till konsertlokalen, där vi fick beskedet att det inte alls stämde att konserttiden var ändrad. Däremot skulle det vara några "viktiga personer" där som gärna ville äta med oss. Konstigt! De där "viktiga personerna" var inte ens där.

Leshan 30/12

Idag har vi haft ett tufft program! Kl 6.30 skulle våra resväskor vara inlämnade i receptionen så att de kunde köras till flygplatsen. Bussarna som skulle köra oss gick kl 7.00. Efter en iskall busstur med frost på insidorna av fönstren på 1 ½ timma, en flygresa på 2 ½ timmar och ytterligare en timma i buss kom vi till Leshan. På den andra bussen fick vi se ett Kina med lite mer växtlighet och mindre slitna hus än vi fått på vägen till Zibo.

Leshan har hittills gett ett mycket mer positivt och intressant intryck än Zibo. Maten vi fått smaka idag har varit väldigt god! Ganska kryddstark! Konsertsalen hade också mycket bättre akustik, så idag tyckte jag att det var riktigt kul att spela konsert!

Det är intressant att gå på toaletten i det här landet. I alla fall om man, som jag, är lite ovan vid att kissa i ett hål i golvet! Det är i och för sig ganska modernt, i alla fall för att vara bara ett hål… Hålet är gjort av porslin, och man kan spola, precis som i en vanlig toalett. Men man måste stå på huk, och det kan vara lite svårt att lyckas med att ingenting skvätter utanför, så det luktar piss! Innan konserten idag hade jag en liten fadäs på en sådan här toalett. Jag stod där på huk och försökte att inte tappa ner kjolen i vattnet. Toalettpappret, som var ganska elastiskt, hade svällt av fukten, så det var ganska svårt att få loss något. När jag stod där och försökte få loss papper lossnade rullen och ramlade ner… i hålet! Det var bara att fiska upp toarullen och slänga den i papperskorgen. Det är en spännande resa, det här! Allt kan hända och händer!

Imorgon ska jag åka och se den stora stenbuddhan som jag tror ska vara världens största! Det ska bli jättespännande!