Vår

Av , , 1 kommentar 0

Visst är det häligt med vår.
Den är på väg, det känner man. Solen värmer, det är ljust mycket längre.

Tänk att vi klarade det igen. En hel mörk vinter.

Men…

Usch vad jobbigt det är när solen lyser in genom de ofantligt skitiga fönstren.

Allt damm som man inte sett skymten av under den mörka delen av året.
Helt plötsligt från ingenstans ligger det där. Jag blir så trött när jag ser det, dammet alltså.

Dessutom kom jag på idag att det är ju i februari man ska plantera om blommorna.
Sista chansen idag alltså. På Maria dagen till på köpet.

Tur att jag inte har så många. Försöker hålla mig till de sorter som överlever att inte bli omplanterade varje år och som klarar av att inte få vatten på exakt samma dag eller kanske inte ens varje vecka.

Man kan kanske säga att det har skett succesivt. Ett naturligt urval.
De som inte klarar av min oregelbundenhet har liksom fallit bort under åren.
De växter som finns kvar är de starkaste.
Kanske ska börja sälja skott från dessa?

Nog om detta, det jag försöker säga är att våren är en hälig tid men om man är inomhus så ser jag bara en massa smuts och det i sin tur, en massa jobb.

Fönsterputsning och omplantering är bland det tråkigaste jag vet.

Nej, ut i solen och njut istället. Det är min melodi.
Städa kan man göra är det är mulet.

Andra saker jag tycker är extra tråkigt och som jag drar mig för är:
Slänga sop-påsen
Tömma diskmaskinen
Duka av bordet
Bädda sängar

Jag gör det ju ändå för jag måste annars mår jag dåligt av att se eländet men hur många ggr har jag inte ställt sop påsen på bron för att släga den ‘senare’.
Dagen efter ligger det sopor överallt efter ett riktigt fågelkalas.

Frågan är. Är jag en riktig latmask eller?
Tur att vi är flera som delar på jobbet, det är inte synd om mig.
Men ibland måste man få klaga.

Kram Maria

1 kommentar

Gitarr/giraff

Av , , Bli först att kommentera 0

Hm, jobbar ju i växeln på ett stort taxiföretag här i stan, där händer en hel del på dagarna.
Mycket får man höra och idag tycker jag att höjdpunkten var när en chaufför ringer upp mig och funderar lite på köruppdraget han fått.

-Är det här ett bud eller, och vilken tariff ska jag använda? Ska hämta en giraff….????

Hm, tänker jag och slår upp körningen.

-Ja det är bud och du ska använda tariff 96 men det är en gitarr och inte en giraff du ska hämta!

Både jag och chauffören hade svårt att sluta skratta.

Ler fortfarande litegrann för mig själv när jag tänker på händelsen.
Undrar vad som på gick i han huvud innan jag talade om för honom att det var en gitarr och inte en giraff.

Ser hur han tittar upp i taket för att kolla om taxin är utrustad med taklucka.
Oj, nähä det hade den inte, men om jag fäller sätena och sticker ut huvudet genom sidorutan fram så kanske?

Tack snälla du, ett gott skratt förlänger livet! Och vi var många som fick skratta…

Bli först att kommentera

Misstänkt

Av , , Bli först att kommentera 0

Har börjat prenumerera på en ny tidning som heter Misstänkt.
Äntligen, tänkte jag, har jag hittat ‘min’ tidning.

Min mamma har alltid prenumererat på veckotidningar typ, Hemmet Journal och Allers.

Aldrig Hänt i veckan eller andra skvallertidningar.
Kanske är det därför jag fortfarande är totalt ointresserad av hur det går för våra ‘kändisar’ och känner mig ganka skeptisk till allt som står i dessa blaskor.

Hur som helst, så letade jag alltid först fram ‘Veckans kriminal fall’ i mammas tidnigar.

Tycker det är faschinerande att läsa om hur kallblodiga människor det finns.
Och vilka otäcka saker vi kan göra mot varandra.
Skrämmande, som på film fast det har hänt i verkligheten.

Tänkte att nu ska jag minnsan få krypa ner i soffhörnet och läsa om riktiga ruskprickar.
Men känner mig inte helt nöjd med tidningen.

Visst tog dom upp några gamla fall. Flickan i resväskan t ex.

Men sen var där en massa andra artiklar också, typ, hur Sanna Bråding mår nu efter att hon blivit dömd till fängelse.
Har ju i och för sig alltid tyckt att hon inte riktigt känts äkta, vill så mycket och inte riktigt räckt till.
Och nu har jag ju fått en förklaring till det.

Hur killarna mår på ett behandlingshem för våldtäktsmän.
Vilket också är intressant läsning men kanske inte riktigt det jag är ute efter.

Men jag har bara hunnit få en tidning, måste ge den fler chanser.

Det bästa med detta nummer måste ändå vara:

12 VARNINGAR OM DU ÄR I KONTAKT MED EN ROMANSBEDRAGARE!

Tänker inte räkna upp alla men lovar att bryta kontakten om min nätdate skriver:

att han älskar mig, inom 24 timmar,
ber mig lämna ut bankuppgifter,
skicka gåvor,
säger att gud har sänt mig, och liknande.

Har ju inte tänkt nätdejta, men ifall jag kommer på att göra det nångång så kan jag alla fallgropar och känner mig trygg.

Bra tidning va?

Sen måste jag ju tala om att vi på vår arbetsplats har inte fått några semlor i dag.
Vi ska få i morgon…!

Tänk om dom förstod hur ont det gör i oss anställda. Tankarna snurrar, upprörda känslor på jobbet.
Bryr dom sig om oss, vad har vi gjort för fel?

Måste nog ljuga för mina grannar när jag kommer hem. Säga att jag fått en bulle ändå.
Alla får ju.
Det är ju ett så enkelt sätt att visa sina anställda lite uppskattning.

Och en fetonsdagsbulle kanske inte alls smakar lika gott som en fettisdagsbulle!

Kram och tack för mig.

Just det, glömde ju tala om hur det gick med raspeballarna.
Mycket goda, bättre än vanliga enligt min man, Jonas.

Bli först att kommentera

Första bloggen

Av , , 1 kommentar 0

Första bloggen i vk!

Har provat lite tidigare i ett annat forum. Tyckte det verkade kul och min dotter hjälpte mig att komma igång.

Insåg ganska snart att jag inte riktigt hörde hemma bland de andra bloggarna.
De flesta är nog 20 år yngre än mig och visst hände det att man hade nån besökare ibland.

För mig är en blogg ett sätt att få skriva ner saker jag går och funderar på, nått kul som har hänt eller kanske mindre roliga saker som blir roliga när man i lugn och ro och med lite distans kan se det komiska i det hela.

Alltså inte dagbok, inte bilder på de kläder jag köpt eller vad jag ska ha på mig på Lördag när jag ska på fest. Det skulle aldrig funka förresten. Hinner ändra mig minst 5 ggr, timmen innan jag ska iväg.
Inte för att jag har så mycket kläder, utan tvärt om, tycker aldrig jag har något att ta på mig.
Nä, sånt lämnar jag till de yngre att blogga om.

Men just idag tyckte jag det skulle passa med lite tankar kring min dag. Eller min förmiddag kanske jag ska säga, dagen har inte hunnit bli så lång än.

-Frilufsdag, åh så kul, äntligen mamma. (Min dotter 7 år)

Visst, slalom i Bräntbergsbacken. Jag är passande nog ledig och ska följa med.
Tittar på termometern, -19 grader! Hm, undrar om det blir av? Ska jag göra i ordning någon fika väska?

Ringer skolan. Får ett svävande svar.
-Nja, njo, det blir nog av, kanske, kan inte ta det beslutet själv. Ring senare, typ kvart över åtta eller så…

Okay, tänker jag och börjar värma oboy och kaffe, bre mackor mm.
Manar på min trötta dotter, Lisa, som gärna kan hålla på en halvtimme att äta en macka, speciellt på morgonen och när man har bråttom. (Vet nog inte vad stressa är, och det är ju bra i och för sig)

Ringer igen kl 0815 men då är det ju såklart upptaget. Är nog inte det enda föräldern som undrar.

Vet inte om det är mig det beror på eller, med det blev som vanligt ett ståhej innan vi kom iväg. Men tillsist…

Allt klart, ut i bilen!

Oj, visst ja, skidorna, hjälmarna, och pjäxor måste man ju också ha….!
I väg!

När vi kommer fram till skolan får vi veta att frilufsdagen är inställd för småtrollen i lågstadiet.
Och vi som stressat, arg hann jag visst bli också, usch.

Men för att trösta Lisa säger jag. -Du kan ju ta fika väskan och äta lite kakor och dricka oboy på rasten, ska bara ta upp kaffetermosen.

Men oj, oboy i hela väskan. Men hur…? Termosen är ju ny?

Hade i brådskan glömt sätta dit tätningen som ska vara i locket på termosen!
Vilken tur att det inte blev någon frilufsdag!

Nästa gång, för det blir ett nytt datum, ska jag kliva upp lite tidigare, lasta utrustningen kvällen innan, vara på bättre humör och INTE stressa.

Tillslut kanske jag lär sig.

Jaha, det blev ju så att min dotter fick vanlig skoldag och jag åkte och handlade.

Nu ska jag göra palt.

Äter den inte själv om den inte är uppstekt på en morrika och helst efter en skotertur i fjällen.
Men min man och Lisa tycker det är gott.

Till saken hör att jag hittade ett mjöl, eller vad man ska kalla det, där man bara behöver blanda i vatten och sen forma paltar och koka.
Kan det bli bra?
Det är norskt och i Norge verkar palt heta, Raspeballer, eller Komler eller möjligt vis Potetball.

Känner mig skeptisk men tänk om dom blir bra. Då ska jag bjuda svärmor när hon kommer.
Hon är typ, palt expert och skulle nog aldrig komma på tanken att fuska så här.

Ha de, jag återkommer med resultatet.
Maria

1 kommentar