Ärtsoppa

Tänk att det kunde bli så här. Hade någon sagt till mig, när jag var yngre, att jag en dag skulle börja tycka om ärtsoppa hade jag bara på tonårsvis, skrattat och sagt… -Jag kommer aldrig i hela mitt liv att äta ärtsoppa! (Man är ju så tvärsäker när man är tonåring)

Kan undra när det vände?
Skulle kunna tänka mig att det antagligen var nångång när jag satt och tjurade med nån gammal korv och alla andra sörplade soppa och skröt om hur god den var. Dessutom drack dom säkert varm punch till och blev så där lagom mossiga och glada.

Nu när jag tänker på det så måste det ha varit på det sättet det gick till.
Har ett till exempel, surströmming!

-Surströmming går ju inte att äta. Luktar ju skit och ser superäckligt ut. (Maria tonåring)

-Hm, verkar kul med surströmming, nubbe och snapsvisor gillar ju jag. Måste kanske provsmaka ändå. Dessutom är det ju en svensk tradition! (Vuxen Maria)

Lyckades alltså lära mig äta suring till slut. Men det måste till nubbe och sånger. Att äta mitt i veckan går bort.
Rätt stämning, annars ingen strömming. (Gamalt djungel ordspråk)

Jonas mamma är en riktig hårding när det gäller suring. kommer aldrig att glömma när hon bums skulle äta surströmming i vårt alldeles nybyggda hus.
Vi hade inte ens bott en vecka, det var mitt i februari.
Lill konsum sålde ut några gamla burkar och hon blev såå sugen…
Lilla Maria vågade inte säga emot, speciellt inte efter det här konstaterandet från svärmor.
-Det är väl inte så fint att man inte kan äta surströmming i det här huset.
Vi åt, men inte var det gott. Tror inte ens vi fick en snaps att skölja ner eländet med.

Idag blir det ärtsoppa till middag dock ingen punch på en måndag.
Barnen får annat, är ju inte helt hjärtlös. Dom får lära sig i egen takt och på sitt eget vis:-D

Kram