Spindlar är…

…fantastiska djur va?

Helt otroligt läskiga, tycker jag.
Undrar ibland varför jag tycker att en spindel är så mycket läbbigare än tex en myra.
Har ingen förklaring???

Men jag tycker ofta en spindel dyker upp så oväntat precis om om den suttit och lurpassat på mig, bara för att skrämmas.
Och sen har den ju sin spindeltråd den kan ta till för att fira sig ner vart den vill.
Och det känns ju lite otryggt.

Uhä…

Förra året hade vi en stooor spindel som bodde utanför fönstret på vår övervåning.
Varje kväll kom hon utklättrande i sitt nät och satt där hela natten.
Vad hon gjorde när vi sov vet jag inte men förmodligen sörplade hon i sig olika insekter som fastnade i hennes nät.

En kväll kom en friare spankulerande in i hennes nät.
En likadan spindel men ganska mycket mindre. Alltså en manlig om jag förstått det hela rätt.
Tror ni hon blev glad?
Nähä då, dom började slåss!
Så knasigt, där sitter hon, natt ut och natt in, alldeles ensam i sitt nät och när det väl kommer en artfrände som vill göra fler spindlar med henne så ger hon honom däng!?

Klart man kanske inte ska ta första bästa men kan ju säga att det verkade ju inte krylla av killar i de trakter hon höll till.
Men hon kanske hade flyttat dit för att få vara ifred.
Man vet ju inte vad hon hade haft för förhållande tidigare.
Hon kanske till o med höll sig undan eftersom hon låg i klammer med rättvisan.
Kanske t o m mördat sin förra kille???

Hur som helst stod vi där allihop för att betrakta skådespelet.
(Kanske det var därför hon var så stingslig?)
Fy så olustigt med spindlar och som dessutom slåss.

T o m Jonas, som till en början tyckte det var lite häftigt med spindelslagsmål fick gåshud.
-Hu, nä fy f-n nu får dom ge sig, det här klarar jag inte av, sa han och vek för persiennen.

Då hade vi andra redan dunstat för länge sen.

Kvällen efter var hon ensam igen.

I Mädan finns en riktigt gammaldags källare under huset.
Där bor det spindlar minsann.
De största jag någonsin sett i ’vilt’ tillstånd i Sverige.

Stora svarta kroppar med långa kraftiga ben.
De hänger upp och ner i taket och bygger vita bollar som jag förmodar innehåller massor av spindelbebisar.
Det konstiga är att det sällan blir fler än 5-7 st där inne.
Förmodligen är de kannibaler och äter upp sin egen avkomma för att slippa konkurrens om maten.

Har aldrig sett någon utanför källaren och hoppas för mitt liv att jag slipper det också.

Brukar påpeka för pappa att jag tycker vi ska ’göra-oss-av’ med dessa källarodjur.
Men han bara skrattar och säger att det är hans husdjur.

Vad är det för fel på en katt eller möjligtvis en hund?

Jag går aldrig in där men varje år måste jag ställa mig i dörröppningen och fascinerat kika in förstås.
Och alla som kommer och hälsar på för första gången brukar vara nyfikna och vill gärna få en liten guidad tur ner till källardörren.
För den vågade finns ju även alternativet att gå in i källaren.
Men det finns ingen som inte oroligt håller ett vakande öga ovanför huvudet, spindeltråden ni minns…

Förra året hittade Lisa en stor spindel som låg död på källargolvet.
Oj oj, det blev begravning och allt som hör till. (Morfars flicka det där, tror jag)
Kan säga att jag inte var bland de sörjande och heller inte deltog särskilt aktivt varken under förberedelserna eller själva ceremonin.

Till helgen ska vi dit och på något konstigt sätt hoppas jag spindlarna finns kvar, skulle nog kännas tomt utan dem…?

Har med åren lärt mig att hantera min rädsla och skriker inte rakt ut varje gång jag ser en spindel. Men, jag hajar till och hjärtat börjar slå lite extra när de oväntat dyker upp, och det gör dom ju oftast…….