Bönder i storstan

Tja, nu kanske alla tror att jag ska skriva om vår tripp till Lidingöloppet i helgen. Men icke sa Nicke.

Jag tänker inte nämna ett ord om att vi fick bensinstopp kl 0730 Lördag morgon, på väg till loppet, i höjd med Uppsala och bara 2 km till macken. Känns jobbigt att nämna att Tobias fick rycka ut och komma med en dunk bensin.

Inte heller tänker jag delge er hur vi körde tokfel i Stockholms tunnlar och inte hittade någon avfart ut mot Lidingö.

Inte ett knyst om killen som hade mage att dra ett skämt med mig när vi väl tagit oss över Lidingöbron men inte kunde hitta själva Lidingöloppsområdet ska ni få läsa.

Inte heller att vi äntligen hittade till starten 1015 och skottet gick 1030.

Inte att jag när jag står i startfållan, helt slut efter allt jäktande och letande, måste ut ur den igen för att hämta bilnyckeln i väskorna som vi var tvungna att lämna vind för våg uppe bland några träd, eftersom vi missat att de skulle lämnas in på Lidingövallen och inte vid starten 1,5 km bort.

Inte hur ont det gjorde att ta sig runt 1,5 mil med en kniv i benet som någon vred om lite extra i de branta nedförsbackarna.

Inget av detta tänker jag ta upp i min blogg minsann. Känns så töntigt att nämna att vi nog trodde att det skulle vara skyltat ända från E4:an och ut till det stora evenemanget på Lidingö.

Nä, sånt är inget ni behöver läsa tycker jag utan istället tänkte jag nämna några ord om varför man åker 60 mil för att plåga sig 1,5 mil och dessutom betalar för eländet.

Utan rangordning:

Ett bra sätt att motivera sig att träna

Något att se fram emot efter sommaren

Trevlig resa söderut då vi även passar på att besöka släkt i Grytbäcken.

Roligt att vara med i ett så stort arrangemang.

Härlig bana, och det är mysigt där ute på ön.

M m, m m…

Synd bara att mitt ben krånglade i år, jag fick gå. Men ändå nöjd att jag tog mig runt på 2 timmar och 4 minuter. Jonas fixade det på 1 timme och 19 minuter:)

På hemvägen körde vi lite fel och hamnade på gamla E4:an, åt en dålig hamburgare i Iggesund, stannade på IKEA i Birsta där Sannas telefon blev en ficktjuvs byte. (Fy så otrevligt)

Trots allt detta hade vi en härlig helg och kantarellplock som guldkant.

Vi tar med oss en del bra erfarenheter och gör förmodligen om samma sak nästa år. Dock inte en del av fadäserna men det är inte något ni behöver få veta.