Limousine

Ja, säga vad man vill om Måndagkvällar men den här är värd att minnas lite extra.

Har ätit mycket god middag på Skeppsviks Herrgård och fick åka 9-meters limmo hem med stjärnhimmel i taket och 80-tals musik i högtalarna.

Firade av en kollega som fyllt 65 och gått pension.

Det roliga en sån här kväll är att vi träffas, dricker lite vin och får prata om annat än jobb.

Arvid kom och han hade dagen till ära skjorta på sig och dessutom var han så stolt att han hade hunnit stryka den.

Hökblicken Maria såg ju direkt att kragen var skrynklig och var ju tvungen att kommentera detta. Klart han blev lite paff men jag förklarade snabbt att det var inget illa ment och detta är en ful ovana jag fått från min mycket strikta hemkunskapslärarinna.

Har tidigare berättat om hur min mamma blev något irriterad på alla storskjortor jag lämnade i högar i mitt tonårsrum och att jag blev tungen att börja stryka dem själv.

På hemkunskapen slog fröken upp en strykbräda och frågade helt enkelt om någon kunde komma fram och visa hur man stryker en skjorta.

Javisst, tänkte jag och räckte upp handen.

Blev helt utdömd förstås. Man skulle visst börja med kragen sen manchetterna sen oket sen framstyckena sen ryggen. Noga då, minns jag att jag tänkte. Huvudsaken att allt blir strykt och fint…

Men det finns visst någon gammal regel hur det ska gå till att stryka skjortor. Kan väl säga att Arvid missat en del viktiga punkter och jag kände att jag kanske skulle rycka in och lära honom vissa detaljer. Men samtidigt så tycker jag det är ganska gulligt att kragen är lite skrynklig osv. Men till en annan gång…

Minns att vi även skulle få visa hur man gjorde när man handdiskade, och det tyckte jag också att jag var ganska haj på. Men, som vanligt så blev det ju fel. Minsann, skulle man inte hälla upp en balja med vatten för att skölja glas och tallrikar i, och inte under rinnande vatten som jag fått lära mig hemifrån .

Minns inte vad jag fick för betyg i hemkunskap men själv tyckte jag nog att jag var lite duktig.

Skitfröken förstås, tyckte jag på den tiden, hette ju Marmont och var ju lite fin.

Grejen med mig är att vissa saker gör jag som jag vill och skiter fullständigt i vad någon tycker eller säger, speciellt om jag anser att det inte har någon världslig betydelse.

Det hoppas jag att Arvid också gör, och det tror jag att han gör, men att han någonstans minns mina ord om att kragen är viktigast.

Kram och sov gott….