Hur svårt kan det vara…?

Av , , 2 kommentarer 2

Funderar kring djurhållningen i Sverige med anledning av de fruktansvärda bilderna från olika grisfarmare i landet.

Hur svårt kan det vara att styra upp det här? Visst har länsstyrelsen till uppgift att se till att djurplågeri inte förekommer hos länets mjölk och köttproducenter? Det måste finnas kontrollanter som åker runt och gör oplanerade besök i stior och ladugårdar.

En grupp med spionerande djurrättsaktivister ska inte kunna ta sådana där bilder ens!

Ansvaret för djuren har självklart bonden men som i alla yrken finns det bättre och sämre lämpade individer. Om djuren råkar födas hos en av de sämre lämpade, så måste det finnas någon som tar över ansvaret. Det finns klara och tydliga regler som varje bonde måste följa. Klarar man inte det ska man sluta med djuruppfödning. Gör man inte det så ska länsstyrelsen se till att bonden avvecklar sin verksamhet.

Vi får en vinklad bild där meningen är att vi ska tro att det ser likadant ut hos alla grisfarmare. Men hur ser det ut i verkligheten? Finns det inga glada grisar idag?

Förr i tiden fanns det också bönder som misskötte sina djur och som inte alls var lämpade djurhållare. Men det kanske inte fanns så många alternativa inkomstkällor, man var beroende av djuren. Ofta kanske man hade 2-3 kor en gris, en häst och några hönor. Hur illa man än tyckte om djuren så var man ju tvungen att ta hand om dem. Det fanns inga bidrag att få om dom dog.

Jag anser att bönderna, Lantbrukarnas riksförbund, Länsstyrelsen, och Jordbruksverket inte gjort sitt jobb om bilderna som kablas ut är en skildring av verkligheten. Ska mina skattepengar gå till en drös okompetenta kaffedrickande djurskyddsinspektörer? Då tycker jag hellre vi ger uppgiften till Djurrättsalliansen.

 

2 kommentarer

Adventus Domini

Av , , Bli först att kommentera 3

Herrens ankomst

På fredag är jag ledig och då har jag tänkt göra allt för att den rätta stämningen ska infinna sig hemma hos oss. Trots att det kanske regnar när vi sätter upp julbelysningen ute så kommer min hjärna ändå att vara inställd på snö så det spelar ingen roll.

Inne kommer jag att stryka röda gardiner och dukar, koka knäck och egen glögg till tonerna av julmusik.

I morgon hoppas jag att affärerna har fyllt på sina lager av kanel, ingefära, nejlikor, grädde, apelsiner, grötris, julmust, mandlar, russin och skumtomtar för då ska Maria in och handla.

Ser fram emot mysiga kvällar med glögg och pepparkakor. Familjen har lite svårt för min passion att lyssna på julmusik alla dagar med start den 1:a advent (utom Lisa då förstås) så jag får väl passa på när dom andra inte är hemma. Lisa tycker dock bäst om Lars Vegas Trio och "Jag såg mamma kyssa tomten". (Beror ju på vem tomten är, brukar jag tänka)

Advent betyder ju som sagt var, Herrens ankomst. I gamla tider var advent en tid av stillhet och återhållsamhet, lite som fastan, man åt lutfisk och annat som inte var så gott ;) Giftemål var inte att tänka på under denna tid och inte andra festligheter heller. Man förberedde sig inför den stora glädjehögtiden, Jesu födelse.

Måste säga att jag tycker det är bättre som det är idag. Hösten är nog mörk och tråkig som den är och jag välkomnar varmt lite glada tomtar och vackra julljus, barns förväntan och längtan efter tomtens ankomst. På något sätt tycker jag advetsljusstakar och julgranar gör att att julfrid infinner sig i mig. Det är mysigt att ta en promenad när det på de flesta gårdar står en upplyst julgran och det hänger julstjärnor i fönstren som sprider ett varmt sken. Jag tänker, -Åh vad alla har det mysigt. (Nu är det ju inte säkert att det är så (förmodligen inte) men man kan ju få fantisera om en global julfrid som sänker sig över jorden)

Ordet jul kommer från den gamla islänskan, Yule, och betyder, solgudens födelse och ljusets återkomst. Den 21 Dec vänder det som bekant och dagarna blir längre, vintersolståndet. Granen är en gammal tradition från denna tid. Den symboliserade evigt liv eftersom den inte tappar alla barr utan är grön året om. (Om man inte glömmer att vattna den förstås) Även de gamla vikingarna ansåg att den här tiden var till för lite meditation och inre tankar. Under ytan gror frön för att snart börja växa när jorden (människan) värms upp igen av solens strålar.

Man får fira vad man vill, jag tycker mest det är gott med julskinka, knäck, att baka pepparkakor, att få paket och snö…

Jag vill slå ett slag för, EN VIT JUL

 

 

Bli först att kommentera

Facebook

Av , , 3 kommentarer 4

Har suttit och betraktat inläggen från mina vänner på facebook. Tycker mig se ett visst mönster.

Vi har en grupp som några ggr varje dag känner ett behov av att informera oss andra om vardagssysslor eller vad dom just nu ska göra/gjort. Skjutsat barn, gå och lägga sig, klivit upp, tvättat, promenerat, sett tv, bebis/barn info, mm. Dessa får ofta svar från andra som gjort liknande saker och dom finns det ju ofta gott om. (25-35)

En grupp skriver sällan men man vet att de finns där ute och säkert kikar på vad alla skrivit. Antingen tycker de inte att de har något att skriva eller så kanske de helt enkelt vill vara lite hemliga. Ungdomar t ex, men de kanske använder fb till att chatta med varandra. Trodde som förälder att jag skulle få lite smaskig info kring deras förehavanden men de är listiga de små rackarna. De kan säkert välja vilka som ska kunna se deras inlägg. Har flera av Sannas kompisar som vänner på fb men för det mesta gör de bara något av dessa konstiga tester. Typ, vilken Marabouchoklad är du? Är du en fjortis? Hur lång kommer du att bli när du blir stor? Eller så spelar dom fb spel. (0-100)

Sen har vi en grupp som konstant måste tala om hur trötta och sjuka dom är och är dom inte det så måste dom tala om hur jobbigt det är att jobba. Ibland blir jag bekymrad över dessa som känner att det är det enda de har att skriva om. Andra skriver med en lustig underton och och får till en skruv på inlägget och då vet man att de inte är på gränsen till stupet. (25-35)

Det finns en grupp som jag diggar skarpt och det är dom som alltid tycks få till kuliga och fyndiga inlägg. Vardagsbetraktelser som de alltid kan vrida till något roligt. Dessa människor är även duktiga på få till roliga kommentarer på andras inlägg. Kommer två sånna igång kan det bli hur långt och roligt som helst. (25-50)

Vi har dessa som gärna skriver långa inlägg om positiva saker. Brödbak,  en trevlig upplevelse, något fantastiskt som just hänt. Dessa gillar jag också. Speciellt i denna mörka årstid behöver vi hjälp att se det fantastiska i något som kanske inte är så märkvärdigt men som kan ge oss inspiration till egna initiativ. (35-45)

En del skriver så knepigt att jag antar att bara deras närmaste vänner förstår vad dom menar. Eller bara för kul för att se vad folk ska svara. Lite som konst, det är upp till betraktaren att göra en egen tolkning. Detta kan också bli riktigt intressant. (25-30)

Efter varje stycke har jag satt några siffror inom parantes. Ni får själva gissa vad de står för…

 

 

 

3 kommentarer

Renar

Av , , 3 kommentarer 2

Känsligt ämne som jag inte tänker gå så djup i men måste ändå få uttrycka mitt åsikt.

Har man djur, och dessutom har dem som inkomstkälla, gäller det ju att ta väl hand om dem. Eller hur?

Man driver dem inte ut på svag is och "hoppas" att det ska gå bra. Inte om man verkligen känner ansvar för dem.

Vi får ju alltid höra att renar är så dumma. Men jag tror inte en ren skulle ge sig ut på svaga isar av sig själv. Men med en helikopter dånande ovanför sig och skotrar som driver dem så finns ju ingen utväg.

Jag hoppas att renägarna tar sitt ansvar och inte gör om något så DUMT. 

Det sägs att detta är en katastrof för renägarna. Ja kanske för 100 år sen, då man verkligen drev renar för deras och sin egen överlevnads skull. Då fanns inga bidrag att få om renarna dog.

Nuvarande samers förfäder skulle nog inte tro att det var sant om dom såg denna meningslösa handling.

Det sägs att samerna har funnits här så länge och att de i princip äger rätten till all mark. Dagens samer för ett kulturarv vidare.

Vidare rakt ner i det iskalla vattnet i Kutjauri?

3 kommentarer

Handla eller handlingsförlamning?

Av , , Bli först att kommentera 0

Säger som Sven Ingvars, -Håhå ja ja, håhå ja ja oj vad det blåser i träna i da…

Men vad är detta? Jag har helt tappat sugen. Och eftersom jag ändå inte verkade få något gjort bestämde jag mig i morse för att läsa ut min senaste Åsa Larsson bok. Perfekt väder att kura ihop sig med en bra bok. Det konstiga som inträffade då var att när jag läst ut boken och klockan var 11 kände jag mig ännu mer deppig. Vilken slömaja jag är!

Började med det vanliga plocket, ni vet, tömma diskmaskin, fylla den igen, hänga tvätt, bädda sängar, värma på lite rester till lunch.

Gick där och tänkte att jag måste ta mig ut en sväng men det är ju inte särskilt lockande i 2000% luftfuktighet. Då kom jag på att jag kanske ska bege mig till stan och handla. En nog så upplyftande uppgift en sån här dag. Sagt och gjort, på med lite maskara för att inte se allt för blek ut i gångarna på Ica.

Min hjärna började för första gången denna dag att se framåt, en ljusning i mörkret. Planerade för kommande middagar. Ikväll blir det gott med en härlig kycklingsallad och ett gott bröd till. Köttsoppa, fiskgratäng får fortsätta förgylla veckan. Tänkte att, jag gör ingen lista utan åker dit och plockar det jag anser vi kommer att behöva.

Sagt och gjort tog min handväska och pep iväg mot stan. När jag står på parkeringen och ska börja söka en 5-krona för att stoppa i vagnen upptäcker jag att börsen inte ligger i väskan! Men vad, det är inte sant, tänker jag. Blir full i skratt, vilken dag. Rotar runt i bilen och hittar 67 kr. 3 liter mjölk, bröd och ett paket leverpastej. Handlingen var fort överstökad.

Nu ska jag börja med att tända lite ljus, slå på spotify, leta rätt på plånboken, gå igenom kyl och frys, tror jag har ingredienser så jag kan få ihop till en köttsoppa. Ikväll får det bli köttfärssås.

Sparar promenaden till i kväll, måste ändå hjälpa Lisa att dela ut jultidningarna. Lisa och Emilia har kommit hem så nu är det lite liv i luckan igen. Jag ser en ljusning…

Bli först att kommentera

Eländes elände

Av , , 6 kommentarer 2

Härom veckan fick jag bannor för att jag skrivit om något så ovesäntligt som bakelser. Och visst, det håller jag ju med om men för mig är det roligt att skriva ner sånna saker som jag tror att fler än jag går och filurar på mellan varven.

Självklart har det ingen betydelse här i världen om jag råkar beställa in en dålig bakelse. Det är en stor lyx att ens kunna ha ett sånt problem. Tänk på dom som aldrig har ätit en eller förmodligen aldrig kommer att få äta en hallonbakelse från Finas. Men så kan jag inte gå runt och tänka hela tiden, det här är vad som kallas vardag.

Även jag tänker på barnen i afrika, trafficing, ungdomar som kraschar in i träd, barn som faller från traktorskopor och dör, tonåringar som inte ser någon annan lösning på sina problem än att ta sitt liv, naturkatastrofer i länder där det redan innan var katastrof, krig, död, sjukdomar och eländes elände. Jag inser daglig€en hur bra vi har det och tänker ibland på hur man skulle klara sig ur en riktig kris om den skulle inträffa.

Men livet rullar på och är fullt med banala saker vaför inte skriva ner några ibland?

Tänk bara på hur många som sitter och tittar på Idol eller Mammas pojkar eller det fantastiska Paradise hotell. Hur många spaltkilometrar har det skrivits om denna skit? Tycker mina bakelsebetraktelser kommer hästlängder före detta totalt meningslösa trams.

Minns hur vi skrattade åt en kollega som var jättebekymrad över hur det skulle gå för en av karaktärerna i Glamour. Meningslöst, men i hennes värld var det viktigt och spännande.

Måste erkänna att jag själv brukar se Idol och i Lördags kom det en liten tår när Erik sjöng. Himmel vad bra han var, och en fantastisk låt. "Show must go on".  Freddie dog i aids några veckor efter han spelat in den.      

Härmed lämnar jag det tunga här i livet åt andra att skriva om och fortsätter att störa mig på mina egna och andras i mitt tycke lustiga eller olustiga egenheter.

Typ, -Varför får vi aldrig någon snö!

Eller, -Jag hatar snö!

Eller, -Jag har inget att ta på mig! (När jag ska på fest)

Eller, -Nu blev ungspannkakan som en skosula igen…

De som inte orkar med min lättja behöver inte läsa.

Showen går vidare…

6 kommentarer

Traditioner

Av , , Bli först att kommentera 3

Är lite trött på den årligt återkommande diskussionen kring firandet av Halloween. Motståndarna vill ju gärna komma med argument om att det är ett kommersiellt jippo från USA och som inte har något med vår kultur eller våra traditioner att göra.

Jag föreslår då att dessa människor börjar fundera på hur många av våra högtider som inte är kommersiella vid det här laget.

De flesta högtider i Sverige är knutna till religion och då framför allt kristendomen förstås tror vi, men många är en blandning av traditioner från olika religioner, vidskepelser, fornnordiska och hedniska ritualer.

Ta t ex påsken. Få se nu, om jag inte har helt fel så är det Jesus lidande, död och uppståndelse som ska vara i fokus under påskveckan. Men då kan man undra vad påskkärringar har med det att göra???

Judarna firar Israelernas uttåg ur Egypten. Har påskkärringar med det att göra???

Nej, men ett mischmasch av fornnordiska offerfester på vårkanten + kyrkans tro på djävulen, påskeldar mm mm har gjort att vi på skärtorsdagen uppmärksammar häxornas resa till Blå-Kulla.

Jultomten då, vad har han med Lill-Jesus barnet att göra? Ska han symbolisera de tre vise männens gåvor eller?

Nja, en del tror att en liten pojke vid namn Nikolai föddes här i Sverige mitt i mörka Skandinavien. Han var så snäll så snäll och gjorde så goda gärningar under sitt liv att han helgonförklarades. Vi i Sverige tyckte han var så bra att vi till hans minne startade traditionen att ge gåvor till varandra. Och det passade bra vid juletid eftersom han var född i December. Traditionen spred sig runt europa och till slut ända till USA faktiskt! Undrar om dom tyckte det var ett kommersiellt jippo från Sverige?

Halloween (All Hallows Eve) som betyder alla helgons natt, är en Irlänsk/keltisk nyårsfest. Man ville samla ihop alla vilsna själar från de döda och med hjälp av eldar ge dem vägledning hem i höstmörkret. Hem var nog i detta fall något som kan liknas vid himmelriket. Mycket viktigt förstås. Man ville minnas och hjälpa de döda. Precis som vi gör under allhelgonahelgen. Denna tradition släpades också hela vägen över atlanten till det stora landet i väster.

Att traditionen förändrats under århundradena är kanske inte så konstigt. Och det är klart att det var spännande för barn att tänka sig hur de döda såg ut. Fantasin brukar det inte vara något fel på när det gäller barn.

Att vi i våra upplysta tider inte kan se det roliga med en spökfest i höstmörkret tycker jag är löjligt. Vi vet ju alla att spöken och demoner inte finns på riktigt, det visste man inte då. Till och med våra barn vet ju det och om dom tror något annat så måste ni ta ett snack med dem. Ta fram det förbjudna så försvinner spänningen.

Hur många barn är inte rädda för tomten som också är ett kommersiellt jippo? Vi alla vet ju att han inte finns på riktigt! Men tomten är minsann en gammal tradition och då är det helt okay att han kommer och knackar på och skrämmer små barn. Att han delar ut presenter ger ju honom några pluspoäng förstås och då verkar den stora massan tycka att barnen faktiskt får stå ut med en okänd gubbe i vardagsrummet.

Själv älskar jag alla tillfällen till avbrott i vardagen. Jag tror vi behöver det för att ha något att se fram emot. En del tycker det är mest bara jobbigt och det har jag också full förståelse för men tycker är ack så tråkigt.

Nu är det bara 26 dagar kvar tills jag får börja spela julmusik i det Holmlundska hemmet. En tradition min familj har startat.  

Alla traditioner har en början någonstans någongång och det kommer att fortsätta så. Nästa fråga är efter hur många tillfällen kan man kalla något tradition? Och ska det var precis ett år mellan gångerna eller???

 

 

 

 

 

Bli först att kommentera