Traditioner

Är lite trött på den årligt återkommande diskussionen kring firandet av Halloween. Motståndarna vill ju gärna komma med argument om att det är ett kommersiellt jippo från USA och som inte har något med vår kultur eller våra traditioner att göra.

Jag föreslår då att dessa människor börjar fundera på hur många av våra högtider som inte är kommersiella vid det här laget.

De flesta högtider i Sverige är knutna till religion och då framför allt kristendomen förstås tror vi, men många är en blandning av traditioner från olika religioner, vidskepelser, fornnordiska och hedniska ritualer.

Ta t ex påsken. Få se nu, om jag inte har helt fel så är det Jesus lidande, död och uppståndelse som ska vara i fokus under påskveckan. Men då kan man undra vad påskkärringar har med det att göra???

Judarna firar Israelernas uttåg ur Egypten. Har påskkärringar med det att göra???

Nej, men ett mischmasch av fornnordiska offerfester på vårkanten + kyrkans tro på djävulen, påskeldar mm mm har gjort att vi på skärtorsdagen uppmärksammar häxornas resa till Blå-Kulla.

Jultomten då, vad har han med Lill-Jesus barnet att göra? Ska han symbolisera de tre vise männens gåvor eller?

Nja, en del tror att en liten pojke vid namn Nikolai föddes här i Sverige mitt i mörka Skandinavien. Han var så snäll så snäll och gjorde så goda gärningar under sitt liv att han helgonförklarades. Vi i Sverige tyckte han var så bra att vi till hans minne startade traditionen att ge gåvor till varandra. Och det passade bra vid juletid eftersom han var född i December. Traditionen spred sig runt europa och till slut ända till USA faktiskt! Undrar om dom tyckte det var ett kommersiellt jippo från Sverige?

Halloween (All Hallows Eve) som betyder alla helgons natt, är en Irlänsk/keltisk nyårsfest. Man ville samla ihop alla vilsna själar från de döda och med hjälp av eldar ge dem vägledning hem i höstmörkret. Hem var nog i detta fall något som kan liknas vid himmelriket. Mycket viktigt förstås. Man ville minnas och hjälpa de döda. Precis som vi gör under allhelgonahelgen. Denna tradition släpades också hela vägen över atlanten till det stora landet i väster.

Att traditionen förändrats under århundradena är kanske inte så konstigt. Och det är klart att det var spännande för barn att tänka sig hur de döda såg ut. Fantasin brukar det inte vara något fel på när det gäller barn.

Att vi i våra upplysta tider inte kan se det roliga med en spökfest i höstmörkret tycker jag är löjligt. Vi vet ju alla att spöken och demoner inte finns på riktigt, det visste man inte då. Till och med våra barn vet ju det och om dom tror något annat så måste ni ta ett snack med dem. Ta fram det förbjudna så försvinner spänningen.

Hur många barn är inte rädda för tomten som också är ett kommersiellt jippo? Vi alla vet ju att han inte finns på riktigt! Men tomten är minsann en gammal tradition och då är det helt okay att han kommer och knackar på och skrämmer små barn. Att han delar ut presenter ger ju honom några pluspoäng förstås och då verkar den stora massan tycka att barnen faktiskt får stå ut med en okänd gubbe i vardagsrummet.

Själv älskar jag alla tillfällen till avbrott i vardagen. Jag tror vi behöver det för att ha något att se fram emot. En del tycker det är mest bara jobbigt och det har jag också full förståelse för men tycker är ack så tråkigt.

Nu är det bara 26 dagar kvar tills jag får börja spela julmusik i det Holmlundska hemmet. En tradition min familj har startat.  

Alla traditioner har en början någonstans någongång och det kommer att fortsätta så. Nästa fråga är efter hur många tillfällen kan man kalla något tradition? Och ska det var precis ett år mellan gångerna eller???