”Korven”

Tänker inte ge mig in i vargdebatten men…

…känner bara att jag måste få dela med mig av Shetlandsponnyn "Korvens" öde.

För ett par sommar sen inträffade något fruktansvärt i Lesjöfors, närmare bestämt den första Augusti 2008.

En helt vanlig sommarnatt, Hans Larsson i Lesjöfors låg intet ont anande och sov i sin lilla stuga. Han hade ingen aning om vad som utspelade sig på shetlandsponnyn "Korvens" sovplats.

Förmodligen hade inte "Korven" heller någon aning om att han aldrig mer skulle få se dagens ljus. Möjligen kände han sig kanske lite ensam där han låg ihopkrupen på sin sovplats ute i mörkret. Han kanske anade att något inte stod rätt till men det kommer vi aldrig att få svar på. För "Korven" finns inte mer.

Ute i skogen fanns nämligen en varg. Vargen var en vanlig varg alltså inte speciellt ondskefull utan helt enkelt en varg som var hungrig. Vargar tycker om att äta andra djur. Dagen hade varit lång och just denna varg hade haft otur i sitt jagande. Man kan helt enkelt säga att han var hungrig som en varg.

Vargen ogillade människor. Han ansåg att dom var ondskefulla och dessutom luktade dom illa. Men han tyckte det var hans plikt att hålla koll på vad dom gjorde och dessutom måste man ju få dagarna att gå.

Att "Korven" var en "-snäll häst som aldrig gjorde någon förnär" var inget vargen tänkte på när han strök runt på Hans Larssons ägor och upptäckte att middagen låg serverad i gräset. Inte heller att "Korven" "-alltid stod så tålmodigt stilla" när Hans Larssons barnbarn skulle rida på honom. Att "Korven" hade funnits i familjen ägo i 20 år var inte heller något som vargens hjärna la någon större vikt vid. Magen kurrade och instinkten sa att, -du måste äta annars dör du.

Möjligen kan namnet "Korven" haft viss betydelse i vad som senare skulle ske.

Vargen visste nog att det var farligt att äta djur som tillhörde människor men efter att han legat i skuggorna och spanat och lyssnat en lång stund tog han sitt beslut. "Korven" låg så stilla och sov ingen människa hade rört sig på en timme. Snabbt smög han fram, det var nära att hans mage skulle väckt "Korven " med sitt kurrande men "Korven" sov djupt och vaknade inte förrän vargen satte tänderna i hans strupe och då var det för sent.

På morgonen när Hans Larsson skulle ge "Korven" hans frukost, förövrigt två hårda brödbitar och två morötter, möttes han av en fruktansvärd syn sett ur människors synvinkel. Lösa skinnstycken på "Korvens" sovplats i det fria och nere vid bäcken låg "Korven" ihjälsliten och halvt uppäten.

Med stor sorg tvingades Hans Larsson konstatera att en familjemedlem tagits ifrån honom. Att han själv "-med egna ögon sett varg i trakten" men inte trott att något skulle hända "Korven" är något han kommer att få leva med resten av livet.

I skogen låg en proppmätt varg och sov. Efter sitt skrovmål hade han sakta lommat in i skogen och nöjt slagit sig ner under en gran. -Nu klarar jag mig ett tag till, tänkte han nog och dessutom finns det ju lite kvar om jag blir hungrig igen.

Lite snopen kanske vargen blev när han smög dit nästa gång och inte fann resterna av "Korven". Han kunde ju inte veta att Hans Larsson grävt ner "Korven" undertiden vargen sov. Kanske tänkte han att det inte var så stor förlust då "Korven" varit lite seg och svårsmält. 

Vargen fick leta vidare och Hans Larsson går runt och tänker att, om jag bara haft "Korven" inomhus på nätterna och inte ute i det fria i dessa vargtrakter…

                    aftonbladet.se (20080801)