Fjask!

Häromdagen fick jag ett mail av mina föräldrar. När jag läst igenom det skrattade jag gott och faktiskt är det ju helt otroligt att så många som föddes på 30 och 40-talet nådde vuxen ålder.

Men faktum är att många av punkterna fortfarande gällde på 70-talet när jag föddes och var barn.

Har valt ut några favoriter och lagt till några egna funderingar inom parantes

1.Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.

(Det kanske inte fanns så många cyklar på 30-talet och på 70-talet tänkte man fortfarande inte på att barn kunde skada sig för livet om de slog i huvudet hårt. Men idag skulle vi aldrig förlåta oss själva om något hände och barnet inte haft en riktig hjälm på huvudet.)

2.Vi drack vatten från trädgårdsslangen.

(Hos oss minns jag att vi hade en familjeskopa som hängde vid diskbänken. Alla använde samma, säkert mammas dagbarn också.)

3. Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i och delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon dog av det.

(Det fanns ju inga alternativ till socker förstås och ärligt talat hur ofta fick man en dricka på 30-talet? Säkert mer sällan än på 70-talet. Vi skulle nog må bättre och ha större motståndskraft mot sjukdomar om vi inte var så förbaskat fjaskiga som vi är idag. På 30-talet funderade man inte så mycket på basilusker. Tjejbaciller fanns säkert redan då men annars var det nog ofarligt att dela en sockerdricka.)

4. Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker, och körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.

(Själv byggde jag nog inte så många lådbilar men däremot mina bröder. Dom körde vi nerför backen i Kåsta som slutade ute på landsvägen. Inte så mycket trafik där ute på landet, men ändå! Kanske stod någon längst ner och höll koll på bilarna, säkert fick vi styra ner i diket vid flera tillfällen.)

5. Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först i skymningen.
Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen – ingen hade mobiltelefon.

(Minns att jag skulle vara hemma vid halv fem, då var det Drutten och Gena på Sveriges Magasin och säkert mat också. De flesta skulle nog in då och någons förälder kom väl ut och ropade, då gick alla hem och sen träffades vi igen.)

6. Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor.
Det var olyckor! Inga andra kunde få skulden – bara vi själva.

(Idag ska varenda lekpark vara EU godkänd. Vems är ansvaret om någon gör sig illa? Enligt mig är det vi föräldrar som bär ansvaret förstås! Vet inte hur det var när jag var liten men då var väl föräldrarna glada om någon hade satt upp en gunga eller en klätterställning där vi kunde roa oss.)

7. Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det.

(Jag och brorsan kunde bli riktigt i luven på varandra och eftersom jag var minst så tyckte ju jag att mamma och pappa skulle hålla på mig. Men si det gjorde dom inte alltid. Ger man sig in i leken får man vackert leken tåla.)

8. Åkte bil utan bälte.

(Japp det gjorde man. Stod gärna mellan sätena för att se bättre. Att mamma och pappa skulle ha bälte var självklart, dom satt ju fram.)

9. Under vårt liv har vi varit med om en explosion av nya idéer.

(Javisst, gäller även 70-talisterna. Vi hade en tv, en telefon, inga mobiler, ingen dator, alltså inget internet och allt vad det innebär. Hos oss hade vi en skivspelare och jag lyssnade om och om och om igen på Klapp och Klang skivorna, Televinken, Pippi Långstrump och Emil, ingen ipod eller spotify. Och tänkt då om man är född på 30-talet. Då fick man kanske gå till grannen för att ringa eller lyssna på radio. Ingen hade bil och att flytta till närmsta stad var nog ungefär som att emigrera.) 

Förra veckan träffade jag en tjej som uttryckte sig så här.

-När vi var små hämtade vi spaden för vi ville leka. Idag ger vi våra barn spaden och säger till dem att leka.

Det fick i alla fall mig att tänka…gör vi så dumt???