What happens in Kittelfjäll stays in Kittellfjäll….

Kändes rätt när jag i vestibulen på Hotell Kittelfjäll knapprade in just de orden på facebook. Men efter ett tag började det kännas mer och mer jobbigt. Himmel vad ska folk tro om mig och mitt resesällskap? Stöckemammorna lämnar vardagen och blir alldeles vilda. Nästa tanke som slog mig var att nu gäller det att leva upp till ställda förväntningar. Vi måste helt enkelt göra något tokigt som vi sen inte kan berätta för någon som inte var med.

Bäst att börja på en gång måste jag ha tänkt när jag stegade ut från hotellet för att "busa" och knacka på rutan hos mina vänner som varvade upp inför nattcluben genom att dricka vin, kika på Mello och knapra gosaker på hotellrummet. Och det gick ju strålande. Knackade på fel ruta och halkade omkull när jag skulle förflytta mig till rätt. Klart att den snygga killen jag just tagit nått ord med skulle se och han smågarvade för sig själv där han försvann bort i mörkret.

Lite wild hade jag också varit när jag ett par timmar tidigare spanat in ett snyggt pannband som jag tyckte var lite för dyrt men som jag gärna ville ha. Laddade en stund, tog mod till mig, stegade fram till kassan och tvärprutade en 50 lapp rakt av. -Det går bra det, sa tjejen som tog betalt. -Gör det, sa jag? Lite chockad, både över mig själv som aldrig brukar pruta och över att det gick så lätt…

Några av oss drog en smitnota i restaurangen, helt omedvetet förstås, och när det uppdagades rättades det självklart till på en gång. 

Tja, det är som sagt var inte lätt att hitta några riktigt ljusskygga aktiviteter som går att skryta om. Däremot vill jag gärna nämna ett antal trevligheter med att sätta sig på en buss och dra 30 mil västerut. 

Förutom det strålande vädret vi fick på lördagen åt vi massor med god mat. Gillade skarpt den häftiga hamburgaren vid lunchen på lördag. Skidor ända fram till restaurangen en kall öl och en gigantisk burgare med enorma amerikastrips.

Den fantastiska skidåkningen, tror vi provade alla nedfarter, t o m "Stor-Grova". En DJUP RAVIN där det gällde att komma in rätt. Vi fick leta nedfarten ett tag, lyckades hitta den från sidan en gång med himmel vad brant det var. Vi fegde ur, backade och lyckades hamna i puckelpisten i stället. Oj oj, vilket ståhej, mina ben var som gelé innan jag var nere.

Några av oss delade ett rum i Skidåkarkorridor. Helt okay faktiskt. Vi fick sviten, ett rum som var två. Där var lugnt och fridfullt. Enligt mig i alla fall som har tagit för vana att alltid använda öronproppar på platser där det kan misstänkas uppkomma störningsmoment. Sov som en stock. Det största bekymret med att bo där var nog den branta backen vi var tvungna att besegra vid flertalet tillfällen under helgen. Vet inte hur många varianter av förslag vi hade för att försöka undvika den. Hur som helst slutade det oftast med att vi ändå fick gå nån extra gång med tung packning. 

Toppenband som spelade på Afterskin, T3 hette bandet. Ett gäng bastanta herrar från Y-län tror jag bestämt att det var. Drog de allra bästa afterskiisarna som finns, vilket gjorde att stämningen blev hög och det är klart att det kanske finns en och annan bild som inte lämpar sig för publicering annat än i slutet sällskap och för oss som var med.

Många skratt och härliga minnen vi kan gotta sig i ett bra tag framöver.  

 

En kommentar

  1. Inger

    En mycket bra sammanfattning av Stöckes damhelg i Kittelfjäll. Och som sagt vissa bilder lämpar sig inte för publicering..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>