Hur gjorde man förr…

…innan mobiltelefonen fanns?

I Söndags kväll åkte jag och Sanna in till stan för att hyra några filmer och handla lite mat. När vi var där kom vi på att vi var väldigt sugna på SubWaymackor och bestämde oss för att svänga förbi Järnvägstorget och köpa några. Kruxet var att Jonas skulle fixa middag medan vi var i stan. Plockade raskt upp telefonen för att ringa och meddela att han kunde softa i soffan istället för att kämpa med matlagning. Upptäckte då en smärre katastrof. Jag hade slut pengar på kontantkortet i telefonen! Och Sanna hade sin hemma. Knas, hur gör vi nu??? Det slutade lyckligt med att Jonas ringde fantastiskt lämpligt för att lite försynt fråga när vi var på väg hem, han var hungrig som en varg och undrade om han kunde slå på ugnen för att börja med maten. (Nu är det slut på kontantkortstiden, byter till abbonemang inom kort, det här går ju inte!)

Ett annat exempel är då vi befinner oss i slalombacken. Är man ett gäng så är det ju alltid trevligt att samlas när det är dags för intagande av medhavda ostmackor och varmdryck eller om det eventuellt ska grillas några falukorvsskivor. Upp med telefonen i liften, några snabba samtal och saken är biff. Så enkelt.

Men hur gjorde man förr? Jag menar det är inte så länge sen ingen av oss hade mobiltelefoner. Vi måste ju varit fantastiskt bra på att planera i förväg. Och spontant SubWaymackssug kanske inte fanns för Sub Way var inte uppfunnet i Sverige än. Vi kanske var duktigare på att skriva matlistor också. Nu rafsar man ner några specerier på ett papper, susar iväg till affären och när man väl är där har man ständig telefonkontakt med den som befinner sig på hemmaplan. Hur var det nu, hade vi kaffe? Hur mycket tvättmedel finns det kvar. Eller, -Köp juice också, jag blev så sugen. Fram och tillbaks. Minns när en mycket närstående bekant till mig skulle tvärspringa över till affären (bodde på den tiden granne med Östermalmslivs (Mat och Potatis hette det då)) för att köpa en vitlök och kom hem med en purjo. Höll på att svimma av skratt. Vilken tur att det inte fanns mobiltelefoner för då hade han säkert ringt och checkat med mig innan han stegade fram till kassan och betalade för den vitlöksliknande purjon och jag hade gått miste om ett gott skratt.

Är som bekant växelhäxa och det innebär att jag ibland jobbar på Lördagnätter. Umeå är en studentstad vilket konstigt nog innebär att vi brukar ha en enorm telefonkö mellan 0100-0330. Jag menar, eftersom studenter är så fattiga kan man undra hur dom har råd att ringa taxi och sen kan man ju undra hur dom har råd att åka taxi men det är en annan sak. Min fundering är, hur gjorde dom förr, innan mobiltelefonen fanns. Studenterna fanns ju då också och taxi åkte dom säkerligen också. Men hur fick dom tag på en taxi i centrum? Jo, de knatade förmodligen helt enkelt och ställde sig på ställen där dom visste att bilarna körde fram för att hämta.(Nu är det ju bra att dom ringer förstås och även att dom åker taxi och diskussionen om studenters eventuella fattigdom tar vi en annan gång )

Och hur gjorde vi innan MMS och SMS funktionerna fanns? Jo vi köpte ett gäng snigelpostvykort postade dem i början på semestern, innan vi hunnit uppleva något, för att de i bästa fall skulle hinna fram innan vi själva var hemma. Himmel, jag som älskar att skicka skrytbilder eller knassms. 

Det skulle helt enkelt vara intressant att hoppa 15 år tillbaka i tiden. Tror vi skulle bli helt ställda. Det finns massor med exempel på mobiltelefonens fantastiska försträfflighet och kom gärna med egna erfarenheter kring ämnet.

Nu blir det långprommis med grannens hund, mobilen i fickan där boken Änglar och Demoner finns nerladdad.

Ha en bra dag 🙂