Hej och hå, vad fort det går ändå. Äntligen är det dax att fira vårens antågande efter en underbar vinter. Vi gör det genom att tända eldar, rensa bort det gamla och att ge plats åt det nya.

Minns när jag var liten och jag fick ett paket ettöres. Brorsorna fick femöres och senare kinapuffar. Minns aldrig att jag hade kinapuffar själv. Tror inte jag var så imponerad av dessa farliga "bomber". Det var något storbarna höll på med. När jag själv blev storbarn så var jag ju fortfarande tjej och vi sysslade inte med sånt. Minns också hur glada vi blev när vi dagarna efter valborg hittade smällare som inte briserat och vi bröt av dem på mitten och fjuttade på. Tror vi kallade dem för kärringfisar.

Idag är jag är en sån som älskar smällare och raketer. Hatar när någon gör mig uppmärksam på att det kan tänkas vara farligt eller att det skrämmer hundar. Och den tråkigaste repliken av alla måste väl ändå vara, -Helt onödigt att smälla bort en massa pengar. 

Men det är ju roligt! Och tradition.Här finns saker att fira och varför inte göra det med lite buller och bong?

Och visst förstår jag hundägarna och blir beklämd när jag läser om ungdomar som smäller bort fingrar. Men jag vill inte tänka på sånt. Jag vill att vi ska ha lite festligt ibland.

Mina egna barn har aldrig frågat efter smällare konstigt nog. Kanske hade varit annorlunda om jag haft pojkar. Jag vet inte?

Sen är jag lite mesig och är rädd för diskussioner med hundägare om jag skulle ha ett barn som sprang runt och smällde smällare överallt. Har ju inget försvar att komma med direkt.

Ikväll besöker vi Majbrasan vid bygdegården, hoppas på lite härlig allsång och ett gäng busungar som håller traditionen vid liv.

 
 Blåsippor

Blåsippan ute i backarna står
niger och säger: ”Nu är det vår!”
Barnen de plocka små sipporna glatt,
rusa sen hem under rop och skratt.

Mor i stugan, hon säger så:
”Blåsippor aldrig snuva få.
Än få ni gå med strumpor och skor,
än är det vinter kvar” säger mor

Tja, nu börjar våren göra sig påmind riktigt ordentligt och många kanske funderar på vad dom ska göra på semestern. En del är duktiga och bestämmer redan året innan hur nästa års fyra semesterveckor ska spenderas. De gör en noggrann kalkyl, lägger undan pengar, bokar hotellrum eller stuga i god tid, inventerar förråd, handlar billigt nya sommarrelaterade saker på höstutförsäljningen mm mm…

Men långt ifrån alla är så förutseende. Nej nej, i maj nångång slår ni er ner och kollar semesterkassan. Förhoppningsvis finns det några slantar  undanstoppade men kanske inte. -Ja men vi har ju semesterersättningen, tänker ni då. Den är ju till för att man ska kunna unna sig något kul på semestern. En liten belöning för att man slitit ont i 47 veckor. Men då vill det ju till att ni får den före semestern och inte i Augusti, September. Ganska lustigt fenomen det där och jag skojar inte när jag säger att en del företag faktiskt delar ut semesterersättningen på höstkanten.

Hur som helst hade jag med detta inlägg tänkt komma med ett tips till alla som just upptäkt att semesterkassan är obefintlig och de fyra veckorna får spenderas i det bruna vattnet vid Stöcksjöns badbryggor. Där finns inte ens en kiosk längre vilket gör stranden ännu mer plånboksvänlig. (Detta har vi ett flertal pyromaner att tacka för) Och för att slippa eventuella utgifter på nya badkläder till hela familjen så kanske naturistbadet, Dragonudden är ett alternativ.

Inget ont om Stöcksjön. Den är nära och bra. Man kan ta en cykeltur dit och vattnet är varmare än i havet. Men om man mot förmodan vill ta sig ett steg längre tänkte jag härmed dela med mig av världens spartips!

Leta fram JYSK:s senaste annonsblad, skynda er till närmsta butik, handla allt i tidningen och spara upp till 40 000 kr. Jag skojar inte. Sida upp och sida ner består av spartips. Om du t ex köper en Atlanta soffgrupp sparar du 3498 kr rakt av. Bara på en Nantes garderob kan du stoppa 599 kr rakt ner i fickan. Och om du köper Vermont utemöbel med fyra stapelbara stolar kan du inte bara spara 995 kr utan du får även ett extra lååångt bord. Hela 240 cm.  

Se där, nu är det bara iväg och handla…för….nu ska vi se…………………………………..ah……ca 160 000……så har ni sparat 40 000 och kan glatt meddela familjen att ni i år bokar en resa till Skara Sommarland och att det finns pengar över för en tripp till Ullared där ni genast kan börja spara till nästa års semester. 

Glad sommar 😉

Visst är det trevligt att besöka olika platser när man är ute och reser men tycker ändå att svanarna och andra sjöfåglar kunde gett Stöcke en andra chans. Här har ju byggts en ny och fräsch konstgjord sjö bara för deras skull. Som kompensation för våtmarker Botniabanan roffat åt sig.

Förra året samlades de här i tusental och jag kunde inte låta bli att förundras över att dom hittade hit på en gång.

Marknadsföringen kring den nya resorten måste varit  framgångsrik nere i Afrika eller var fåglarna nu befinner sig under vinterhalvåret. Förmodligen delades det ut "flygblad" redan på resan söderut och kanske Sveriges turistråd skickade en delegation med ornitologer och infrastrukturministern i spetsen för att puscha för den nya fräscha oasen i Stöcke?

Miljömänniskorna blickade ut över sjön och kände sig nöjda. Miljonsatsningen på de stackars fåglarna hade lyckats. Vi räddade svanpopulationen från en säker utrotnng, tänkte dom.

Fåglarna befann sig här i ca 1 vecka, precis då jag själv var på resande fot.

I år hade jag därför tänkt mig dit för att se på det mäktiga antalet fåglar som pustar ut och hämtar andan inför sista etappen på sin resa. Men döm om min förvåning då jag gång på gång tvingas konstatera att fåglarna lyser med sin frånvaro. Och det är ju inte så konstigt då jag i dagens tidning läser att dom allihop befinner sig i Degernäs!

Vad tusan??? På en helt vanlig åker på Degernässlätten när vi har denna fräscha nya anläggning? Vad kan ha gått snett? Varför dög inte konstgjort åt fåglarna?

Det kanske är så att fåglar helst vill pusta ut på en helt vanlig geggig åker? Sjön kanske inte levde upp till ställda förväntningar?

Dessutom tror jag svanar är lite fåfänga och kanske upplevde att de inte fick den uppmärksamhet de är vana vid. Jag menar i Degernäs behöver ju bara ornitologer och andra fågelintresserade stanna bilen och veva ner rutan för att betrakta skådespelet genom sina gigantiska kikare.

Ja inte vet jag, men tycker ändå att Stöcke kan få en andra chans. Vet av egen erfarenhet att svanar gillar Mariekex så Turistrådet kanske kan placera ut ett gäng  kexpaket i området för att locka tillbaka fåglarna. Det borde väl smälla högre än koskit och bekämpningsmedelspetsade gamla hörester som legat under snön och jäst i några månader?

att skriva om kanske man helt enkelt ska låta bli. Men eftersom jag tycker att det är småroligt så ska jag nu utmana mig själv till att få ihop ett litet inlägg.

Läste att Kerstin Thorvall gått ur tiden och i VK finns en stor bild på henne från -74. Nu kanske det är så att Kerstin alltid haft lite spektakulär stil men den bilden är som klippt och skuren och ett lysande exempel det gräsliga 70-tals modet. Trocaderobottnar i tjocka plastbågar och korvig tight stormönstrad blus i nått läskigt syntetmaterial. Deodoranterna måste varit väldigt effektiva på den tiden…

Kanske beror det på att jag är född på 70-talet men jag vet inte..? Om man kikar på gamla bilder och filmer från, ja från när man började kunna fota och filma, så finns det ju en slags finess i klädstil och frisyrer, framför allt hos kvinnorna kanske, men även hos männen.Ända fram till 1970.

Då skulle man helt plötsligt se så gräslig ut som möjligt. Helt vanliga människor utan behov av att hävda sig på något sätt krängde på sig det ena mer fasansulla plagget efter det andra. Hela befolkningen förvandlades till skojfigurer utan att dom förstod det själva. Jag menar det finns ju en anledning till att när man idag gör revyer och sketcher och vill få någon att framstå som knäpp, styr ut han eller hon i tigtha brallor med utsvängda ben och för små skjortor och blusar som gör att axlarna trycks fram för att få plats och om man dessutom hänger på dem ett par av Kerstin Thorvalls gamla plastglasögon så kan man få den mest svårflörtade att dra på munnen.

Så länge jag minns har jag kännt ett kraftigt motstånd mot utsvängda byxben vilket kanske kan förklara att vi på 80-talet kom på den briljanta idén att dra "tubsockar" utanpå byxorna. Tänk så gräsligt! Min mamma tyckte det var det fulaste som fanns och protesterade varje gång jag knölade ner byxorna i de vita sockarna med blåa eller röda ränder på skaften. Men vi fjortisar gjorde revolt och struntade i vad våra föräldrar sa. Ha ha!

Tror hela 70-talet var en revolt mot det gamla och strikta och när jag tänker efter så var det nog Elvis fel alltihop. Det vär där det började. Denne fasansfulle man, denne Djävulens sändebud…Om han aldrig hade börjat vicka på höftena på 50-talet…

Det har gjorts flera försök till att återuppta 70-talsmodet men enligt mig kommer vi aldrig hitta tillbaka. Det kommer aldrig kännas äkta eftersom det helt enkelt inte är det.

Tack Kerstin för att du gav mig inspiration till ett litet blogginlägg. Vila i frid och jag hoppas du inte tar illa upp att det blev just du som fick personifiera min något avoga inställning till storkragarnas och platåskornas årtionde men jag tror du var en sån som tålde det.

Jag har fortfarande ingen förklaring till de gigantiskt breda slipsarna…där får jag klura vidare.