Ett naturreservat är ett naturområde med stor betydelse för människan, flora, fauna eller är av intresse ur ett geologiskt perspektiv. Naturreservat är den mest effektiva och användbara skyddsformen för bevarande av större naturområden.

Enligt miljöbalken finns fem giltiga skäl att bilda naturreservat:^[1]

• bevara den biologiska mångfalden
• vårda och bevara värdefulla naturmiljöer
• sörja för människans behov av friluftsliv
• skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer
• skydda, återställa eller nyskapa livsmiljöer för skyddsvärda arter^[6]

Stöcke har begåvats med ett "vackert" naturreservat. Tänkte jag skulle dela med mig av lite bilder jag tog i går kväll på den mysiga promenaden i området. Tror jag fick med några av skälen till bildandet av detta reservat.

På denna bild kan ni tydligt se hur den biologiska mångfalden bevars på ett mycket praktiskt sätt. Om man plastar in blommor och blad så tar det längre tid för dem att förmultna.

Ett mycket typiskt svenskt kalhygge med det tillhörande älgtornet och frötallen. Ett måste för vilket naturreservat som helst.

Ett till. Lägg märke till den blå plåtbiten som förgyller tornet och skyddar jägaren från de kalla höstvindarna.

Vi hade turen att få träffa på de vårystra kvigorna som under publikens jubel släpptes ut på grönbete i Lördags. Många nöjda tillresta såg fram emot att få smaka nästa års hamburgare. Förutsättningarna verkar lovande;) Se bara hur gott de verkar må i kvällssolen.

Det är inte ofta man får möjlighet att betrakta återställandet av värdefulla naturmiljöer på så här nära håll. Se vilket fint dike det har blivit. För några år sen var här bara översvämmad slyskog där ingen kunde vistas.

Här har naturvårdarna fått lite att bita i. Att återställa denna lada kan nog ta lite tid. 

Här några underbara bäckblomster som får avsluta min bilddokumentation. Det är så vackert i naturen 😉

Är nu, 11 år senare, benägen att hålla med damen på banken. Jag minns hur hon såg på oss med moderlig blick och fällde kommentaren som gjorde att, i alla fall, jag gav mig tusan på att vi skulle bygga.

Det är klart, hon var i den åldern att hon kanske hade hunnit bygga hus, fixat trädgård, klippt gräsmattor, renoverat, skottat snö, målat om fasaden ett antal ggr, skurat och oljat altaner, sett barnen bli stora, sålt huset och förnöjsamt slagit sig ner i en trevlig lägenhet centralt i staden. Hon visste vilket h-vete det var med hus minsann!

Och visst händer det att jag slänger längtans fulla blickar i Bil Och Bostad.

Tänk er en etta längst upp i nått av Bågenhusen. Vi klämmer in oss allihopa. Lever minimalistiskt. Inte en massa prylar. En telefon och en dator var räcker väl? Inga bilar som behöver tankas eller bytas däck på, inga styrleder som glappar. Inga andra motordrivna fordon heller. Det finns ju bussar. Max 2 fönster som ska putsas, liten golvyta att städa. Ingen gräsmatta som ska klippas eller toppdressas. Inget ogräs. Ingen snö som ska skottas. Nära till allt som du dessutom helt plötsligt har fått tid till.

Tänk att bara behöva slänga upp en fondvägg så har du helrenoverat. Ett dopp i skurhinken är allt som behövs när du städar. 3 blommor att vattna och plantera om. En vaktmästare som sopar bort snön utanför porten. "Gården" är asfalterad och rabatterna sköter kommunen.

Visst låter det lockande?

Det är säkert "roligt i ett halvår" sen slår jag vad om att jag sitter där med Bil och Bostad igen. På jakt efter ett litet hus där det finns nått att göra…

…men orkar inte dra igång en.

För vem vill ha:

En möglig uppblåsbar dubbelmadrass till sitt tält?

En uppblåsbar Exporer plastbåt med tillhörande åror som pyser ut luft och tar in vatten?

Två rostiga gamla barncyklar?

Ett miniväxthus i plast där växterna dör av värmeslag?

En barnspark som blivit kraftigt demolerad då Jonas flög över styret?

En bit korkmatta som stelnat till rejält?

En plastjulgran som inte använts på 10 år?

Ett högtalarställ som det suttit ett fågelbord på i några år?

Igår hade vi den årliga förrådsrensningen som man alltid inser behövs när utemöblerna ska plockas fram. H-vete vad mycket skrot vi har.

Däremot var jag tvungen att bromsa Jonas lite när ett par äkta Christer Sprinter kom utflygande ur förrådet. Här snackar vi klenoder. Sprintpjäxorna som kom att revolutionera skidsporten. Lägg märke till den lilla flärpen som gjorde att åkaren fick ett helt nytt tryck i steget och vann lopp efter lopp. Tror bestämt det var en ryss som uppfann pjäxan men ni får rätta mig om jag har fel. Pjäxorna bar jag in i förrådet igen där dom får stå på en liten avstats och utgöra nån slags förrådsprydnad och eventuellt leda till ett eller annat skratt.

Ledig dag i dag och funderar på om jag ska orka ta itu med allt annat skrot som gömmer sig lite här och där i huset. Tror jag börjar med garaget!

Än finns det plats kvar på släpet 🙂

Man kan ha nedräkning till en massa olika saker. Just nu har jag nedräkning till cykelfesten som går av stapeln den 22 Maj.

För er som inte vet vad en cykelfest är har jag nu tänkt berätta vad den går ut på.

1. Något spännande

2. En överraskning

3. En massa godsaker

Nu är det kanske somliga som tror att jag blivit snurrig och blandar ihop cykelfesten med ett Kinder ägg.  Men icke, jag vet mycket väl att ett Kinder ägg har ungefär samma innehåll som en cykelfest. Men där slutar också likheterna. 

Det mest spännande med ett Kinder ägg är väl om det gömmer sig en  liten byggsats inuti ägget eller en ful liten gubbe som inte har någon som helst uppgift här i världen.

Överraskningen består således i om barnet verkligen får en byggsats och sen hurvida det kommer att kunna bygga ihop den själv eller om du måste hjälpa till.

Godsakerna i ett Kinder ägg förstår ju alla är den brun/vita choklad som själva ägget består av. Snabbt uppätet och som tanterna i chokladbutiken skulle ha sagt, -lämnar en hinna i gommen.

I en cykelfest däremot består det spännande av att du inte vet vilken maträtt du ska laga den 22 Maj (om det nu är det datumet er cykelfest ska vara), du har ingen aning om vilka som kommer och hälsar på dig och du har inte heller någon aning om vart du själv ska cykla för att, antingen bli bjuden på förrätt, varmrätt eller efterrrätt. Ca en dryg vecka innan festen får du ett kuvert där det står vilken av dessa rätter du själv ska planera att laga. I kuvertet ligger också två förseglade kuvert som du får öppna en stund före ni ska bege sig ut på cykeltur. I kuvertet ligger en lapp där det står vart du ska cykla för att bli serverad den rätt som står på tur. Där väntar även, förutom värdparet på adressen, ett till, för dig, okänt cykelpar.

Överraskningen är ju förstås när du ser vilka som plingar på din egen dörr, vart du sen ska cykla och vilka som dyker upp där.

Godsakerna är många under en cykelsfest. Drinkar du inte hade en aning om att dom fanns, den ena läckra maträtten efter den andra, glada människor som glatt susar runt byn i finkläder och cykelhjälm. Alla nya bekanskaper som knyts.

Och avslutningen består inte av en kladdig hinna i gommen utan av en dundrande fest på "Byggan" (bra ord på Stöcke Bygdegård).

Hälsosamt blåbärspulver, vitamintillskott, energidrycker mm mm….

Minns en gång en kollega som absolut inte kunde förstå hur jag och min familj klarade oss utan extra vitamintillskott. Ja han tyckte jag var rent oansvarig och hade värsta utlägget om vilka fantastiska effekter dessa konstgjorda tabletter har på människokroppen.

Han menade att det inte fanns en chans att jag skulle kunna tillgodose kroppens behov av alla olika mineraler och vitaminer bara genom vanlig kost. Jag var skeptisk och det tyckte han var väldans frustrerande.

När han började skrodera om priset för en burk med livsviktiga piller höll jag på att ramla baklänges. Tror inte den yrseln berodde på vitaminbrist utan snarare chocken av insikten att någon kan vara så korkad. Han hävdade att pillren var värda varenda öre och att hela hans familj knaprade dem.

Han gav sig inte i första taget utan var på mig om detta dag efter dag. Själv tycker jag det är lite känsligt att diskutera andras matvanor och försöker i det längsta hålla mig. Men till slut kunde jag inte vara tyst. Efter att vecka ut och  vecka in i smyg noterat vad han åt till lunch och konstaterat ett ständigt varvande av fördiglagade rätter, egenhändigt plockade ur någon stormarknads frysdisk, började jag lite fint förhöra mig kring familjens matvanor. 

Det visade sig att de hade hela huset fullt med ungar men ingen som kunde eller orkade laga mat. De åt bara färdiga rätter. Det var ju så himla praktiskt. Bara för ungarna att välja ur frysen och slänga in i micron. Smidigt och bra va? Och äsch, det var ju ändå ingen mening att laga mat för det var minsann lika billigt att köpa färdig. Det förstår jag det att föräldrarna såg ett behov att bjuda på vitaminpiller till efterrätt.

Jag kan för mitt liv inte föreställa mig att fullt friska vuxna och framför allt inte fullt friska barn ska ha något som helst behov av extra näringstillskott. Varningslampor börjar blinka i mitt huvud och jag får lust att skaka om dem som inte kan fatta vanligt bondförnuft. 

Läste i VK om blåbär som ska förvandlas till hälsopulver. I Mjösjö ska man starta tillverkning av blåbärsextrakt. Efter en investering på mellan 20 och 50 miljoner ska de ta tillvara blåbärens speciella antioxidant, antocyaniner och av det tillverka "hälsosylt" och "hälsoblåbärsjuice".

Annars vet jag ett bra sätt. Plocka blåbären, häll dem i en kastrull, blanda i massor med socker, koka upp, njut till pannkisar eller i filen till frukost.