I går kväll inträffade en händelse som skakade om hela byn. Solen hade gått i moln de flesta satt uppkrupna i sina soffor redo för en myskväll. Det vankades allsång, kaffe och gokaka stod framdukat när helt plötsligt allt slocknade. Så här på sommaren tar det några sekunder längre innan man förstår att det verkligen är ett strömavbrott som inträffat. På vintern blir man i och för sig lite mer chockad men samtidigt behöver man bara kika ut för att konstatera att grannarna också har kolsvart. I går kväll då vår gata såg ut som en depå i ett miniatyr Mantorp var det lätt att tro att grabbarna råkat överbelasta elnätet med nått saftigt bromsbänkstest. Men de såg lika förvånade ut som resten av oss. Som tur var, för dem, kunde de bara dra igång ett elverk och jobba vidare i dessa "inför tävlingarna" bråda dagar.

Hos oss har vi dock inget elverk. Jag vet att jag brukar säga att ute i Stöcke måste nån trampa för att vi ska kunna se tv. Men det är bara ett skämt. Vi har el här också. Efter en check i grannskapet kunde vi alltså konstatera att det rörde sig om ett riktigt strömavbrott. Vad tusan gör vi nu? Skulle vi bli tvugna att umgås, kanske till och med prata med varandra!? Hela situationen kändes kymig. Lite tafatt yrade vi ner till förrådet plockade fram fjäderbollen och våra gamla "badmintonracketar". Ett hade möglat men det gick att spela med. Jonas t o m slog upp stolpar som han spände en lina mellan. Nu står de där som ett monument över svunna tider innan internet, mobiltelefoner och Allsång på Skansen tog över världen. 

När strömmen kommit åter kunde jag på facebook läsa om ungdomar som cyklat (!) hem till varandra. T o m handpumpat däck för att ta sig i väg. Och när jag tänkte efter kunde jag inte minnas att jag hört ett enda litet mopedsurr i byn under själva avbrottet. Blir full i skratt och minns en arbetskollega som alltid, när det blev strömavbrott utbrast, -Men bilarna går ju???

Nämnde lite försynt till Jonas att vi kanske kunde se Allsången via svt play i efterhand, The Ark skulle ju vara med…. Men det blev blankt nej! Hrmf, tänkte jag men samtidigt håller jag med. Allsången ska man se i direktsändning annars får det vara.

När stora händelser inträffat brukar VK snabbt vara på plats och i nätupplagan komma med tidiga rapporter. Men har varken hittat något på vk.se eller i papperstidningen. Märkligt med så många familjer som blev drabbade!

Men det är klart, efter att jag läst detta kommer ett simpelt strömavbrott helt i skymundan förstås.

Häst sprang in i bil

Mattias Vallin fick på kvällen se en märklig syn. En häst som tillsynes hade smitit sprang rätt in i en bil.

På vägen mellan Stöcke och Strömbäck söder om Umeå fick Mattias Vallin plötsligt se ett stort djur springa in i en bil. Osv…

En häst som springer in och sätter sig i en bil smäller ju lite högre än avbrott i elförsörjningen till några hushåll i Stöcke. Tro vart hästen skulle? Och varför tog den bilen? Hästkraken kanske trodde att benen skulle sluta fungera vid strömavbrottet…

Kanske behövde bilen nån extra hästkraft?

Tänte passa på att önska alla en riktigt riktigt glad midsommar! Gissar nämligen att det inte kommer att finnas så mycket tid till det de näraste dagarna.

Midsommar föregås hos oss med en konfirmation av Sannas dop. Himmel så fort det går. Nyss hade hon ju precis lärt sig prata och hävdade med bestämdhet att månen gick att äta. -ÄTA MÅNE JÖJA! Nu har hon köpt högklackat och ska ta moppekort. Och konfirmera sig förstås. 

I eftermiddag kommer de första gästerna. Bl a svärmor som ska hjälpa mig att fixa lite mat. I kväll och i natt kommer fler och i morgon några till. Det här blir toppen.

På midsommar ska vi självklart klä midsommarstång. Jag letade fram några fina brädbitar att tillverka stommen med i går. Men fick backning direkt. -Det ser ju ut som ett Ku klux klankors, sa Jonas. Och visst när jag tittade en gång till så såg jag ju att de vitmålade listerna kanske kunde förväxlas med Kluxkors. Men men vi får väl se till att klä det fint och med tillhörande ringar tror jag ingen kommer att ta fel.

Så go vänner, kram på er och ha en bra sommar!

…vädret tror jag dagens direktsända kungliga bröllop fick oväntat höga tittarsiffror. Själv tillbringade jag, och två fjärdedelar till av familjen, förmiddagen i stadens centrum. Diverse nödvändiga föremål införskaffades, bl a en jordgubbsdelare. Ett måste med midsommarafton i antågande.

Inte en enda tanke lades på glömda fanor i kommunens flaggstångstoppar. Däremot ryggade jag kraftigt tillbaka när jag såg det senaste tillskottet av konstverk, Pekande-finger-i-Umeälven. Fullständigt bedrövligt.

En Jätte har ramlat i, det sista vi ser av honom är ett finger som tycks peka på något eller kanske som ett försök att påkalla uppmärksamhet. Jag som är rädd för vatten och inte för mitt liv kan begripa hur någon frivilligt kan hoppa i den svarta strömmande älven (vilket dock många gör) tolkar konstverket som en varning. En Staffan Westerberg som åter igen ger sig tillkänna genom att dyka upp med sitt varnande finger och framkalla olustkänslor.

Väl hemkommen från staden passade det utmärkt med en kopp Don Pedrokaffe och lite slötittande på Vickan och Dannes vigsel. Tänkte dela med mig av mina egna reflektioner kring dagen stora begivenhet.

Först och främst är jag djupt imponerad av tv-kommentatorerna. Det är starkt att med sådan inlevelse och utan ironi presentera den ena tokigt klädda kungligheten efter den andra. Kan bara föreställa mig de tillresta kungarna, prinsarna och hertigarnas protester när de gick upp för dem att de förväntades bära hattar av slupmodell som dessutom i flera fall pryddes av fjädrar eller tofsar. Lite fuskigt när alla damer fått plocka fram findiademet kan jag tycka.

När alla passerat och kyrkan var full började hjärtat slå lite extra. Det var dags för konungens överlämnande av bruden. Han är ju lite oberäknelig den där kungen. Vips kan han ha kommit på något eget litet skämt eller så råkar han kliva på släpet så Vickan tappar balansen och katastrofen är ett faktum. Men allt gick bra. Kungen såg mest ut att undra vad alla gjorde där och kanske framför allt vad han själv gjorde där.

Nästa tanke som slog mig när kamerorna svepte runt i kyrkan var, vem som i hela friden stod för blomsterarrangemangen?  Kan det ha varit Maria Montazami tro? Blaskiga plastblommor från ÖB på varenda stolpe och pelare!

Brudparet var otroligt vackra och klänningen en fullträff! Det ska bli spännande att se kommande prinsar och prinsessor. Med så kraftiga hakpartier hos båda föräldrarna misstänker jag att Lucky Look snart har några fler medlemmar i Bröderna Dalton att jaga 😉

Prästen upprepade vid flera tillfällen Daniels efternamn men Viktorias föll helt bort. Men det är klart hon har ju så många andra namn så… Funderar lite på var de ska heta som gifta? Westling eller Bernadotte?

Man kan tycka vad man vill om spektaklet men samtidigt är det ju lite häftigt med hela örlogsflottan som hurrar, JAS-plan som formerar sig och livvakter som springer i skottsäkra västar, orkestrar som spelar och roddare som fäller ner årorna samtidigt.

Lyckades efter en långpromenad precis pricka in när konungen skulle hålla sitt tal och satte mig nervöst ner för att lyssna. Det gick strålande och lät fantastiskt naturligt för att var kungen. Han kom i håg vilken stad han var i och räkna till fyra kunde han också. Sen var det Vickans tur och hon talade så inte ett öga var torrt. 

Såg åter igen en stund när alla äntligen skulle få i sig lite mat men blev så irriterad på de gräsliga Lupinbuketterna att jag faktiskt såg fram emot att se Göta Kanal 3 med Lisa. Nu efteråt vet jag inte vad som hade varit bäst. 

Hoppas de lyckliga tu äntligen sluppit undan kamerorna och kan få ägna sig åt varandra en stund 🙂 

Varma lyckönskningar till brudparet, Viktoria och Daniel!!!

…härligt när jag äntligen kunde ana min blå hängmatta efter rundan i skogen. Himmel vad tungt det gick idag!

När det går så där tungt försöker jag alltid fundera ut orsaken. Uppladdningen med 3 pannkisar var kanske inte det bästa. Att Sanna har snott mitt minneskort till telefonen och just nu befinner sig på Norrbyskär är inte heller så bra. För när det brukar gå som tyngst  väljer jag "Rhytm is a dancer" i lurarna och vips kommer energin tillbaka. Det enda som distraherade mig idag från mina tankar kring hur jobbigt det kändes att lyfta fötterna från marken var några fåglar jag skrämde upp i skogen vilka i sin tur gjorde att jag blev skrämd och kroppen vaknade till liv.

Klarade ju av konststycket att drabbas av "löparben" för ganska precis ett år sedan. Men läste för en tid sen en artikel i vk och tyckte då att det där med löparben låter misstänkt likt "fönstertittarsjukan". Så jag vet inte, antingen ville i sjukgymnasten inte berätta sanningen eller så var det verkligen löparben jag fått. Ja ja, idag kunde jag i alla fall inte skylla på det utan glatt konstatera att jag fått tillbaka mitt gamla vanliga ben men vips fick jag så ont i knäet som sitter på det andra benet att jag var tvungen att stanna. Vad är det här? Galopperande benskörhet?

Alltså, orsaker till varför det gick så tungt idag på min lilla haltaruntiskogen tur:

1. Fel mat innan

2. Ingen musik

3. Svag benstomme

4. Skulle nog ligga på första plats men…allmänt otränad!

Tja det är nog bara att lägga ner det här med att ränna runt i skogarna. Fram med rullatorn, måste ju vara i topptrim inför hälsokontrollen nästa år.

Passa på att motionera medans ni är unga när ni blir gamla så blir ni så tunga….