Nog var det…

…härligt när jag äntligen kunde ana min blå hängmatta efter rundan i skogen. Himmel vad tungt det gick idag!

När det går så där tungt försöker jag alltid fundera ut orsaken. Uppladdningen med 3 pannkisar var kanske inte det bästa. Att Sanna har snott mitt minneskort till telefonen och just nu befinner sig på Norrbyskär är inte heller så bra. För när det brukar gå som tyngst  väljer jag "Rhytm is a dancer" i lurarna och vips kommer energin tillbaka. Det enda som distraherade mig idag från mina tankar kring hur jobbigt det kändes att lyfta fötterna från marken var några fåglar jag skrämde upp i skogen vilka i sin tur gjorde att jag blev skrämd och kroppen vaknade till liv.

Klarade ju av konststycket att drabbas av "löparben" för ganska precis ett år sedan. Men läste för en tid sen en artikel i vk och tyckte då att det där med löparben låter misstänkt likt "fönstertittarsjukan". Så jag vet inte, antingen ville i sjukgymnasten inte berätta sanningen eller så var det verkligen löparben jag fått. Ja ja, idag kunde jag i alla fall inte skylla på det utan glatt konstatera att jag fått tillbaka mitt gamla vanliga ben men vips fick jag så ont i knäet som sitter på det andra benet att jag var tvungen att stanna. Vad är det här? Galopperande benskörhet?

Alltså, orsaker till varför det gick så tungt idag på min lilla haltaruntiskogen tur:

1. Fel mat innan

2. Ingen musik

3. Svag benstomme

4. Skulle nog ligga på första plats men…allmänt otränad!

Tja det är nog bara att lägga ner det här med att ränna runt i skogarna. Fram med rullatorn, måste ju vara i topptrim inför hälsokontrollen nästa år.

Passa på att motionera medans ni är unga när ni blir gamla så blir ni så tunga….