Skotta

Kanske man skulle ge sig ut och skotta lite då. Eller kanske inte. Det verkar ju inte direkt som om det tänkt sluta snöa. Fast å andra sidan ju längre jag väntar dessto mer snö blir det. Men det är ju sån där bra snö. Samma som förra året. Puder.

Kanske lika bra att jag gör en insats medan jag kan. Förra året fick jag ge upp tillslut. Drivorna blev för höga! Ja jag skojar inte. En spade snö upp och minst lika mycket tillbaka. Kände mig som en hamster i ett hjul.

Grannarna som inte behövt använda sina snöslungor på flera år var lyriska och tog vid de mest besvärliga snöfallen en tur över till våran gård och gjorde en insats. Tack snälla:)

I år är det faktiskt bättre än i fjol. Vi har nämligen grus på vår uppfart, och om inte det får frysa ihop innan snön kommer blir det ett elände att skotta. Grus i alla drivor och var hamnar det när våren kommer. Ojämt blir det också. Svårskottat helt enkelt.

Ja jag vet att det var jag som absolut skulle ha grus. Det knastrar så trevligt när man går på det. Precis som i Lotta på Bråkmakargatan. Hemtrevligt liksom, när Lottas mamma går där och ser så där mild ut. Så ville jag också ha det.

Aldrig fick man se när Lottas pappa stod där och svor över skottningen eller allt grus som måste plockas upp innan gräsklipparen kunde startas. Eller allt grus som följer med in i garaget på hösten när det liksom fastnar på däcken för att inte tala om hur gatan ser ut vid uppfarten!

Jag tycker det är dåligt och dessutom falsk marknadsföring.

Vi hade ju kunnat hoppa gruset, haft plattor eller asfalt, och jag försökt se mild ut ändå.

Känner mig mer som Lotta när jag ska skotta!