Gemensamma mål

Av , , Bli först att kommentera 9

Går just nu en snabbkurs i Organisation och ledarskap. Mer en kort genomgång kring olika teorier kan man nog säga.

Ett ämne som enligt mig borde gå att göra hur kul och intressant som helst om man nu har den förmågan… Idag slutade det med att vi var några stycken som tränade på att skriva våra namn baklänges eller med vänster hand. (eftersom vi alla är högerhänta är det roligare med vänster)

Hur som helst fick vi ett litet kompendium som jag nu sitter och kikar i.  

En organisation är, ”Ett socialt system som är medvetet konstruerat för att uppnå bestämda mål”.

Det finns ett gäng strukturer på organisationer och ett antal olika teorier kring ledarskap.

Här kommer några anteckningar/understrykningar jag gjort som jag på något sätt anser väldigt viktiga för att nå ”gemensamma mål”.

·        Alla deltagare i organisationen har gemensamma mål

Viktigt att alla har förstått målet…

·        Beskrivning av vad man tänker göra för att nå målet

Strategi alltså…

·        Beskrivning av ett önskat framtida tillstånd

Motiverande…

·        KASAM

Känsla Av Sammanhang…

·        ”Om man blir sedd presterar man bättre”

Dubbeltydigt enligt mig. Övervakad eller uppskattad? Säkert funkar båda men lite flummigt vill jag nog tro mer på uppskattning. Och då snackar jag inte att någon ska få sin bild fastnålad med guldstjärna på en anslagstavla.

 

I strävan att nå det gemensamma målet tror jag alltså att det är viktigt att ha klart för sig vilka fördelar målet kommer ge mig som individ.

Ett ledarskap innebär att få med sig alla i samma riktning. Annars är man ingen bra ledare. En del har det i sig, andra inte.

Min slutledning är alltså, om du tänkt leda något, lär dig så mycket som möjligt kring ledarskap. En viss högre styrning kan behövas men att delegera och motivera måste ändå vara bland det viktigaste.

 

Ha en bra tisdagskväll :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bli först att kommentera

ICA Matkassen

Av , , Bli först att kommentera 5

När man har fullt upp med annat är det skönt att slippa tänka på vad som ska handlas och vilken mat som ska lagas under veckan. Det är fantastiskt att bara betala och på måndag hämta ut allt som behövs till 5 välplanerade middagar.

Vi föräldrar är lyriska och blandar grönsaker, färska kryddor och olika smakförhöjande röror med lammfärs, fisk, kyckling och lövbiff som vi sen serverar med sallader gjorda på sorter jag bara brukar passera förbi när jag själv handlar.

Samtidigt har vi noterat ett visst missnöje hos den yngre halvan av familjen. Det mesta ska under luppen innan det stoppas i munnen och mycket hamnar i en hög på tallriken. När man undrar vad högen innehåller får man konstiga svar som, -De röda pluttarna gillar inte jag…

I morse utbrast Lisa att hon längtade till nästa vecka. Då jag undrade varför meddelade hon att det berodde på att vi då äntligen ska äta ”vanlig mat” igen.

Hon längtar efter makaroner & korv, pannkaka, köttfärssås & spagetti, potatisbullar och annat som hennes smaklökar är van vid.

Och faktiskt, på nått konstigt sätt gör jag det också. Ja inte potatisbullar kanske men en vanlig hederlig lassa-in-köttfärssås är inte så dum.

Den blir bara dum när den varje vecka står på menyn. 

Påsarna har också inneburit ett litet uppvaknande hos oss. Vad mycket det finns som man aldrig smakat eller ens skulle komma på tanken att köpa. Och vad duktiga de är på att planera. Står det en halv burk creme fraiche eller ett halvt blomkålshuvud ena dagen så kan du ge dig på att den andra halvan behövs dagen efter eller senare i veckan.

Igår höjde jag på ögonbrynen när de skickat med färska färdigrullade köttbullar. Finns det verkligen? Och ja, bevisligen gör det ju det. Bara att kasta ner i pannan och smaksätta med något jag själv aldrig skulle komma på.

  • Ingredienser                                       
  • 500 g färska köttbullar
  • 4 portioner ris , gärna jasmin
  • 1 gul lök
  • 1 röd paprika
  • 2 morötter ca 200 g
  • 2 msk röd currypaste
  • 2 msk riven färsk ingefära
  • 1 msk neutral olja
  • 400 ml kokosmjölk
  • 150 g haricots verts
  • 1 tsk socker

För att alla i familjen ska bli något så när nöjda har vi nu valt att bara hämta ut påsarna varannan vecka.

Så där, nu har jag gjort lite reklam för ICA:s matkasse. Får väl kontra med att det finns andra bra affärer att handla på också + att jag även tog upp några nackdelar med kassarna?

 

Bli först att kommentera

Vinterstudion

Av , , 2 kommentarer 6


Av en händelse slog det mig i söndags, när jag klev upp, att den hurtiga skidstudion säkert var igång. Ett bra bakgrundsskval och trevligt inslag när man är hemma på helgen. Detta kan kanske bero på att jag är uppvuxen i ett hem där all sport som utövas på snö har varit ett stående inslag på helgerna.

Tävlande för Bondsjöhöjdens IK i Härnösand, som vi var, innebar ju aktivt skidåkande på helgerna och säkert var det många gånger bråttom hem också för att hinna följa Wassberg och grabbarna från tv-soffan. Ärligt talat minns jag inte så noga hur bråttom det var. Att det aldrig fanns tid att  stanna till vid kiosken på Långgatan för att köpa godis på hemvägen minns jag dock ;)

Dessutom minns jag tydligt hur vi alla, mamma och pappa, dagbarn, brorsorna och jag, bänkade oss framför tv:n och hur stämningen steg när vinjetten ovan dök upp i rutan.

Då var det slalom förstås. Mamma garderade sig alltid med att förutspå att Stenmark skulle åka ur. Det fanns ingen mening att titta liksom.

Vi småttingar höll tummarna ändå. Mamma servade med semlor eller annat fika och låtsades inte vara intresserad.  

På den tiden fanns inte skidstudion. Inte som den ser ut idag. Den mysiga studion som bygger upp stämningen inför och analyserar resultatet efter tävlingarna. Optimistiska expertutlåtnaden, profilreportage, historik och annat onödigt, trevligt var inte uppfunnet.

Tro vad man gjorde då mellan loppen? Jo, bland annat följde man sekundvisaren på tv-klockan och räknade högt ner de sista 10 sekunderna. Sen lyssnade man lite otåligt på Plex tills föråkaren dök upp i rutan. Det närmsta ett skidstudioreportage kom på den tiden var möjligtvis en intervju från Vasaloppets blåbärskontroll när det gick av stapeln.

Idag kan man, om man vill, stanna kvar framför tv:n hela dagen och ”se skidor”. Att 50 % av tiden utgörs av skidstudio innebär ju bara att vi blir näst intill är lika duktiga på att analysera åkarna, banan och vallan som de så kallade experterna. Man behöver inte ha åkt en meter skidor själv för att veta var Anja tappade hundradelar eller varför det gick åt pipan för Ferry.

En annan sak som skiljer idag från förr, är hur åkarna ser ut efter loppen eller hur de uttalar sig. Det finns ingen som är lika snorig som Tomas Wassberg längre och ingen som kommer undan med, -Det är bar å åk!

Media träning och styling ingår nog numera i landslagens träningsläger.

Åkarna ska dessutom alltid vara nöjda trots snöpliga andra placeringar eller urusla lopp. Hur de lyckas hålla sig från allt snor har jag ingen aning om men att många säkert fått bita sig i tungan för att inte avslöja sina innersta känslor är jag övertygad om.

Det är klart, inte skulle det vara kul att sitta i skidstudion och känna sig dum efter ett minder genomtänkt uttalande efter åket.

Alla verkar tycka om alla också. ”Vi som elitsatsar bryr oss inte om hur det går för oss själva bara det går bra för de andra…” Pyttsan!

Jag tycker skidstudion fyller två syften, pensionerade sportutövare kan se fram emot en ny karriär där de har nytta av sin mediaträning och vi där hemma blir serverade en trevlig underhållning med mycket varierande inslag.

Om ni vill läsa om Jörgens syn på Vinterstudion klickar ni bara på min länk till höger. Gissar att han har en helt annan vinkling…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2 kommentarer