Vinterstudion

Av en händelse slog det mig i söndags, när jag klev upp, att den hurtiga skidstudion säkert var igång. Ett bra bakgrundsskval och trevligt inslag när man är hemma på helgen. Detta kan kanske bero på att jag är uppvuxen i ett hem där all sport som utövas på snö har varit ett stående inslag på helgerna.

Tävlande för Bondsjöhöjdens IK i Härnösand, som vi var, innebar ju aktivt skidåkande på helgerna och säkert var det många gånger bråttom hem också för att hinna följa Wassberg och grabbarna från tv-soffan. Ärligt talat minns jag inte så noga hur bråttom det var. Att det aldrig fanns tid att  stanna till vid kiosken på Långgatan för att köpa godis på hemvägen minns jag dock 😉

Dessutom minns jag tydligt hur vi alla, mamma och pappa, dagbarn, brorsorna och jag, bänkade oss framför tv:n och hur stämningen steg när vinjetten ovan dök upp i rutan.

Då var det slalom förstås. Mamma garderade sig alltid med att förutspå att Stenmark skulle åka ur. Det fanns ingen mening att titta liksom.

Vi småttingar höll tummarna ändå. Mamma servade med semlor eller annat fika och låtsades inte vara intresserad.  

På den tiden fanns inte skidstudion. Inte som den ser ut idag. Den mysiga studion som bygger upp stämningen inför och analyserar resultatet efter tävlingarna. Optimistiska expertutlåtnaden, profilreportage, historik och annat onödigt, trevligt var inte uppfunnet.

Tro vad man gjorde då mellan loppen? Jo, bland annat följde man sekundvisaren på tv-klockan och räknade högt ner de sista 10 sekunderna. Sen lyssnade man lite otåligt på Plex tills föråkaren dök upp i rutan. Det närmsta ett skidstudioreportage kom på den tiden var möjligtvis en intervju från Vasaloppets blåbärskontroll när det gick av stapeln.

Idag kan man, om man vill, stanna kvar framför tv:n hela dagen och ”se skidor”. Att 50 % av tiden utgörs av skidstudio innebär ju bara att vi blir näst intill är lika duktiga på att analysera åkarna, banan och vallan som de så kallade experterna. Man behöver inte ha åkt en meter skidor själv för att veta var Anja tappade hundradelar eller varför det gick åt pipan för Ferry.

En annan sak som skiljer idag från förr, är hur åkarna ser ut efter loppen eller hur de uttalar sig. Det finns ingen som är lika snorig som Tomas Wassberg längre och ingen som kommer undan med, -Det är bar å åk!

Media träning och styling ingår nog numera i landslagens träningsläger.

Åkarna ska dessutom alltid vara nöjda trots snöpliga andra placeringar eller urusla lopp. Hur de lyckas hålla sig från allt snor har jag ingen aning om men att många säkert fått bita sig i tungan för att inte avslöja sina innersta känslor är jag övertygad om.

Det är klart, inte skulle det vara kul att sitta i skidstudion och känna sig dum efter ett minder genomtänkt uttalande efter åket.

Alla verkar tycka om alla också. ”Vi som elitsatsar bryr oss inte om hur det går för oss själva bara det går bra för de andra…” Pyttsan!

Jag tycker skidstudion fyller två syften, pensionerade sportutövare kan se fram emot en ny karriär där de har nytta av sin mediaträning och vi där hemma blir serverade en trevlig underhållning med mycket varierande inslag.

Om ni vill läsa om Jörgens syn på Vinterstudion klickar ni bara på min länk till höger. Gissar att han har en helt annan vinkling…