Våreldar…

Funderar på om jag inte ska ta och skriva en riktigt spännande och nervkittlande roman?

Året är 2011 och polisen har fullt upp med att jaga reda på husvagnspyromanen.

Äckliga gamla husvagnar börjar helt oförklarligt brinna vid små gulliga stränder och andra ”hitte-på” campingplatser.  

Efter dörrknackning i närområdena ser polisen ett mönster. Vittnen uppger att husvagnarna stått där år efter år utan att någon visat intresse för dem. I vissa fall kan det t o m rört sig om upp till 30 år utan att någon krupit ner i de mögelangripna madrasserna eller skruvat på gasen till Primusköket.

Genom de söndervittrade rullgardinerna har nyfikna barn kunnat slänga förskräckta blickar på senapsgula franslampor, sönderspruckna badtofflor, gröna tv-kannor och orangea tvättställ med blommiga tandborstmuggar som spindlar gjort sitt bästa för att försöka väva samman till ett.

Vidriga gamla husvagnar som de sista åren, innan det totala förfallet, enligt barnen, nyttjats av fiskepolare som kanske framför allt pimplat öl och där de, genom revorna i gardinerna, kunnat lära sig när en Tuborg smakar bäst…

Vi får följa polisens halvhjärtade försök att finna husvagnspyromanen men vi får även ta del av förövarens bakgrund, tankar och motiv till sina handlingar.

Vad är det som kan få en helt vanlig två-barns mor att plötsligt ge sig ut i vårnatten med solstickan i högsta hugg och bränna husvagnar?  

Hur känner hon det när hon i skydd av träden iakttar hur elden snabbt sprider sig och en svart rökpelare stiger mot den ljusa himlen?

När begår hon brotten? Finns det en plan eller ser hon rött och handlar impulsivt så fort hon ser en skrotig husvagn förstöra idyllen?