Jörgen är less…

Av , , 4 kommentarer 8

…på mig och mitt lilla jävla fika. Det är jag med, så nu tänkte jag ge mig på att gnälla om nått annat. Vad sägs om Uncle Ben`s "boil in bag"? Det helt enormt fantastiska förbättrade sättet att koka ris på???

Kineserna måste ju tycka att den där Farbror Ben är en riktigt stollig gubbe och att vi som köper den gamle tokens ris inte kan vara riktigt kloka.

Jag har i alla tider kokat ris efter de små enkla regler som gäller vid riskok och fnyst åt onödiga hushållsmaskiner typ riskokare. Hur svårt är det?

Dubbelt så mycket vatten som ris, salt, sjud 20 min, häll upp i en skål (kanske överkurs, till vardags funkar att bara ställa fram pannan också), klart, bara att hugga in. Inte sååå avancerat….

Därför blir jag impad och nyfiken men skeptisk när någon tycks ha kommit på ett ännu enklare sätt.

Och döm om min förvåning, eller förvåning är ju helt fel ord, fick bekräftelse på att mina tvivel var befogade, känns mycket mer på sin plats.

Att koka upp "rikligt med vatten" som det står på förpackningen tar  längre tid än det exakta decilitrarna man måttade upp "förr i tiden". Fiska upp påsarna med en gaffel och låta dem rinna av lovar jag är mycket krångligare än att låta allt vatten koka in. Och var tusan ska de rinna av? Jo i ett durkslag kanske…som innebär mer disk!

Smått irriterad, som jag hann bli på allt fjoll, läste jag vidare i instruktionerna om påsarnas finurligt perforerade kanter. Låter praktiskt och bra istället för att krångla med sax eller kniv. Här har dom tänkt till. Att påsarna och riset håller en temperatur på strax under 100 grader är inget som nämns som försvårande omständigheter vid öppnandet. Det kan jag säga att det är, trots att det inte ser ut så på förpackningen. För att inte bränna mig höll jag påsarna med så liten fingertoppsyta som möjligt vilket innebar att jag hann tappa dem ett antal ggr och svära minst dubbelt så många innan jag skakat ut allt ris i skålen.

Arg som ett bi men mest full i skratt åt det otroligt fåniga nya sättet att koka ris på kunde jag äntligen ställa fram maten. Diskbänken såg ut som ett sjöslag. Panna, durkslag, små sönderrivna plastpåsar och en gaffel under allt ris jag spillt i ilskan över ännu ett bevis på den männskliga dumheten.

Till saken hör att jag är av den sorten som inte läser saker i förväg utan tampas med problemen när de dyker upp. Som t ex när jag försökte lösa problemet, "nå durkslaget i skåpet långt bort" med en påse ris balanserandes på en gaffel, utan att söla ner hela golvet.

Har alltid varit dig trogen Ben, varför gör du så här??? Snyft…

4 kommentarer

Litet jävla fika!

Av , , 10 kommentarer 17

Bra inlägg i dag i VK under ordet fritt.  (André Lundström)

Funderar på var problemet ligger i det ”lilla fikat” (som skapat så stor debatt) och kommit fram till att det som i min värld motsvarar, att man brer en extra macka på morgonen, värmer en extra kopp o´boy och slänger med en frukt i ryggan, i verkligheten förvandlats till något mycket mer avancerat.

Det krävs plötsligt en massa planering, av oss föräldrar, för att ungarna ska ta en promenad och kika på spindlar eller annat otyg i skogen.

Föräldrar tycker inte om sånt, inte den här föräldern i a f. (skriver ju detta utifrån mig själv och gissar och hoppas att jag inte är unik)

Men det märkliga är att det är vi själva som satt oss i denna situation. Vet inte när det hände men helt plötsligt har limpsmörgåsen förvandlats till kycklingbaguette och termosen med o´boy har ändrat innehåll och förpackning och heter numera Coca Cola. Den lilla frukten motsvarar yoghurt med chokladbitar eller tutti-frutti flarn.

Föräldrar åker i panik in och handlar kl. tio på kvällen för att de missat att barnen har utflykt dagen efter. Jag gissar nämligen att det inte är så många som har kycklingbaguetter hemma i kylskåpet varje dag. Allt för att deras barn inte ska bli mobbade p g a det lilla fikat.

En tävling om vem som har det bästa fikat helt enkelt.

Det är detta som fått det lilla fikat att bli stora rubriker.

Vem tusan orkar hålla på så om man har flera barn som ska på små utflykter varje vecka under hösten och våren.

Sen har vi ju så klart kostnadsaspekten på det hela. Skillnaden mellan min idé om litet fika som kanske går lös på 5-10 kr och lyxfikat torde ligga på runt 50 kr. Alltså blir det några hundra varje termin/barn. Varenda kotte kan ju räkna ut att skolans tanke med litet fika ska vara just en liten munsbit för att höja motivationen och orken till skogspromenader. Inte en extra lyxmåltid.

Detta har diskuterats på föräldramöten jag varit på och jag blir bara trött och grips av en lust att dumförklara föräldrar högt och tydligt.

Sakfrågan i sig håller jag med om. Ska Sverige ha en avgiftsfri skola, ska det vara lika för alla. Men att ge sig på struntsaker gör mig galen.

Då kanske skolan ska plocka bort skid och skridskoåkning från schemat. Och tillhandahålla gympaskor till alla barn.

Gissar att de som klagar mest nu och är arga är de som ställt till alltihop. Baguetteföräldrarna alltså!

Men vilka får skulden? Jo de föräldrar som inte orkar eller har kuraget att tala om för sina barn vad litet fika innebär. De ger sig på skolan som ser som enda utväg att förbjuda.

Nu är det ju så att jag är en skogsmulle och ett sjuttiotalsbarn som är van vid saft i ketchupflaska, limpsmörgås och sittunderlag i form av en tidning i en plastpåse när höstvindarna gjorde det för kallt att sitta direkt på marken. Kan vara lite färgad av detta som jag aldrig upplevde som tragiskt och hemskt utan som ett roligt minne.

Hade inte tänkt ge mig på detta ämne eftersom jag tycker det är så urbota dumt och som så många andra tyckt en massa saker kring, men kunde inte låta bli.

Kram, ha en bra helg!

10 kommentarer