Betraktelser på prommisen

Stadsprommisar skiljer sig kanske inte så mycket från byapromenader. Men några skillnader finns faktiskt. Man möter t ex fler människor och det är ju inte så konstigt men när man är van att heja på alla man möter så känns det konstigt att inte göra det helt plötsligt.

Men det händer nått ännu konstigare ibland, vissa hälsar! Jag menar hur ska de ha det i stan? Hälsa eller inte???

Kanske vi som är från landet borde ha ett märke på oss så vi kan känna igen varandra och veta vilka som automatiskt hälsar. Detta kan ju även underlätta för stadsbor som känner för att hälsa utan att känna sig dum. Det gäller ju förstås att det är dom som hälsar först för vi lantisar har ju ingen aning om vilka det är som i hemlighet går runt och vill sprida glädje på stadens gator.

Nu tänker ni säkert att, vilken skada gör det, om du Maria, råkar hälsa på nån som inte hälsat först och kanske inte ens bemödar sig att hälsa tillbaka om du råkar säga hej till dem? Tja förmodligen ingen alls men jag brukar känna mig dum och de känner sig säkert obekväma också, och tänk om det innebär att de helt enkelt stannar hemma för att undvika jobbiga promenadhälsare! Det i sin tur innebär ju i så fall att jag Maria (!) har påverkat folkhälsan negativt och den skulden skulle känns tung att bära.

Nått annat som skiljer stad mot land är mängden hundpiss i snödrivorna. Den är på vissa platser enorm! Inte kissa inne på gårdarna men PRECIS utanför…allihopa…då slipper vi reta grannen i a f.

Man får kissa i drivan, inte tvåan men ettan går bra. Men det ser ju för eländigt äckligt ut!

Nä då måste jag säga att brevbäraren som plötsligt dök upp ur skogen med tidningen i handen i a f hade den goda smaken att he sig borti hägna med sina behov. Det kan ju vara så att han i ett förvirrat ögonblick trodde att Sven-Oskars brevlåda låg där inne i skogen, bakom Vargvägen men högst troligt inte. Ja nu kanske det inte var just en Sven-Oskar som  fick låna ut sin tidning en stund men kan inte låta bli att undra om min tidning nån gång kanske varit med på någon brevbärares efterlunchenpoop…! Få se nu har det saknats någon sida ibland???

En tredje betraktelse från stadspromenaden är att man kan köpa vatten på vägen när man blir törstig. Det går inte på landet och det var nästan så jag inte godkände stoppet. Vad ska hända nästa gång? Vi stannar och tar en promenadpizza? Hör på det här t ex. Det har hänt att jag tagit planerade promenader till affärer. Nä nu gäller det att disiplinera sig.

Knata på, blicken i marken (med undantag utanför gårdarna till större bostadsområden) ingen ögonkontakt och ingen plånbok med!

Snart har jag fått upp ångan igen 🙂