Berlin för 20 år sedan…

 

Jag jobbade 1990 som lärare vid högstadieskolan i Vilhelmina och följde då med en avgångsklass ut i Europa, bla till Berlin. Det var våren efter att muren fallit och vi var mäkta förvånade över de stora skillnader som var mellan den västtyska och östtyska sidan. Muren stod kvar mitt i Berlin och det var som att bläddra mellan en film i svartvitt och en i färg när vi passerade gränsövergången, märkligt och underligt.
Det är nu den 9 november 20 år sedan Berlinmuren föll och kommunismen kollapsade. Vi borde ha lärt oss av det vi såg då för 20 år sedan, att kommunism är ett socialt, ideologiskt och politiskt experiment utan större framgångar.  
Man kan ju tycka att det är märkligt att vi trots historiens lärdomar ändå har kommunister i den svenska regeringen som säger sig vara just det, kommunister. Lars Ohly ville inte kalla sig för kommunist då han fått hård offentlig kritik. Men han har ändå kvar samma åsikter. ”Jag har varit kommunist sedan jag gick med i Kommunistisk ungdom 1978 och aldrig förknippat det med diktatur eller förtryck säger Ohly i Aftonbladet den 27 maj 2000”
Borde inte både Ohly och alla vi andra ha lärt oss mer av historien och av det människorna i det gamla Östeuropa berättat och bevisat??

5 kommentarer

  1. Tommy Streling

    Proletäriatets diktatur har tyvärr blivit norm/sinnebild för historieskrivning kring kommunism. Ingenstans den förverkligade idén, även om Kuba, delvis Spanska Republiken genom anarkosyndikalismen, hade goda förutsättningar för alterativt styre. Men Nazitysklands starka hand kvävde Spanien liksom Stalins hemliga polis rensade ut anarkister och frihetliga marxister, vilket blev slutet på revolutionen och början till Francos diktatur som fortgick in på 70-talet (liksom Portugal/Grekland). Hur dessa diktaturer kunde accepteras av övriga Europa, borde vi idag allvarligt fundera över.

    forts.

  2. Tommy Streling

    På Kuba skedde revolutionen över en natt. Sovjet togs på sängen men då USA gav blockad klev östregimen in. Intern maktkamp bäddade för enväldet som Fidels bror axlat. I kommunismens namn har otaliga diktaturer realiserats. Kommunism som ideologi bör aldrig sättas=sovjetdiktatur. VPK mfl:s utbyte med regimerna förmörkar dock avsevärt. Men Östeuropa har inte lärt oss något mer än att en ny yttre fiende måste uppfinnas för att projicera bort nationalstatens tillkortakommanden och orättvisor. Där ordet välfärd ersätter rättvisa. Marx som analytiker har vi ännu mycket att av. Det tror även Ohly på.

  3. Tommy Streling

    Del 3.
    Men då bladet vänds finner vi den förverkliga idén. Kommunen är i sin form, en stat i staten, med monopol på beslutsfattande/myndighetsutövning. Hela kommunkonstruktionen har kommunistiska drag. Då allt handlar om vad som ska vara gemensamt ägt och förvaltat. Det finns ingen konkurrens om ett parallellt system, en alternativ kommunkonstruktion. I det avseendet är kommunen en slags diktatur då den förutsätter sin egen överordning och superioritet. Det kan du tänka på som kommunalråd när du ”jobbar” med frågor som inte lyfts i kommunstyrelsen – Varför kommunen har ensamrätt på folkstyret

  4. Göran Jonzon

    Mycket intressant diskussionsöppning med att jämföra kommunal suveränitet med kommunistisk monopolitet.
    Oavsett vad man nu tilldelar beslutande församling för namn så grundas ju beslutssytemet på den representativa demokratin. Att demokratin succesivt urholkats beror knappast på systemet, utan på att systemet stegvis avstänges från insyn och öppenhet. Därmed isolerar sig förtroendevalda från det folkliga engagerade medbestämmandet. Och med det faller även förtroendet för hur de valda arbetar. Då hjälper det föga att hävda att man ”arbetar hårt” när väljarna ser slarvet öka före beslut.

  5. ivar

    Vad man upplever saker olika. Inte upplevde jag att det var svartvit film i öst och färg i väst när jag besökte Berlin Mars 1990. På landsbygden i öst var det samma färger som i Skåne. Och Östberlin var lika skitigt som i Stockholm på våren, och betydligt renare och mindre förfallet än London. Skillnaden jämfört med tidigare var att det lätta gardet i Västberlin var betydligt yngre och ölpriset högre. På landsbygden blev det massarbetslöshet som sitter i fortfarande, med ungdomsutflyttning så att det bara blev äldre kvar, precis som här. Jag vet inte om man ska kalla det framsteg.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.