Stekenjokk och nostalgin

Ser i dagens VK att brytning i Stekenjokk är på tapeten igen. Många är de turer som passerat sedan gruvan lades ner på 80 talet. Rubrikerna har handlat om de stora summor som lades ner för att finna alternativa jobb för gruvarbetarna på orten, att det finns guld, om fjällrävar, vindkraft och rennäring. När man nu börjar fundera på gruvbrytning igen är meningarna delade, är det bra eller dåligt för en ort! Erfarenehterna av Vojmådebatten är att de delat samhället och skapat en aggresiv kultur och ett klimat som är belastande för det lilla samhället lokalt.

Jag känner en stark oro för vad det skulle innebära för lokalsamhället om gruvbrytning återigen aktualiseras. Grupperingar i den lilla byn ställs mot varandra, Boliden nostalgiker som vädrar morgonluft och företagare i naturbundna näringar som ser framtiden vid en gruvetablering som oviss eller rent av mörk. 

Processen i det som ligger framför oss måste hålls öppen, transparant och vidsynt så att vi kan hantera frågan med en vilja att ta in alla synpunkter och inte förblindas av 70 talistisk gruvnostalg. En tid då bolaget och den kommunala överheten tog ifrån människor ansvaret för sin vardag, där "bolaget" löste alla problem, tog ansvar för allt i samhället och där människan skulle vara medföljare som inte lade sig i, tyckte till eller protesterade mot överheten. Där naturbunda värden inte hade något värde och där rennäringens företrädare skulle veta sin plats.